Ja det stämmer, eller jag har också hört detta.

Men dem blir nog inte andfåda eftersom dem har stora lungor :)

Jag har alltid hört; desto mindre hunden är, desto äldre blir den! Så det kan nog stämma! :)

#6 Det har jag också hört. Min kompis hade två New Foundlands och ingen blev över 6 år. Vi hade strävhårstaxar och båda blev 14 år.

Små hjärtan tror jag inte det beror på :P

Men en anledning är ju att de är så stora så det tär så mycket på kroppen att vara så stor. Oftast brukar ju större GD leva kortare tid än mindre GD.

En annan anledning är såkallat magomvridning som är en GD-ägares största mardröm… och tyvärr är det ganska vanligt.

Höfter och armbågar brukar inte vara några problem för rasen fast det är en stor ras. Inte alls ovanligt att se stora hanar med A eller B på höfter. Klenods pappa är en 95 kiloshund med A höfter och hennes mamma som är ganska liten för rasen (dock innom rasstandarden) har B höfter.

Tror att medellivslängden förr var 8 år men har höjts till 8-10 år nu eftersom aveln är så pass mycket bättre. Och man måste välja noga varifrån man köper valp.

Vi hade en grandis som blev ca 5 år…han fick cancer och var tvungen och somna in.

#4 95 kg!!! Ujujuj, jag trodde inte att gd brukade blir så tunga, trots sin "höjd";)

#5 fast cancer  kan ju vilken hund som helst få, även en långlivad koikerhund när den är 5 år.

#6 haha, vissa hanar blir ju väldigt stora. och eftersom det inte finns någpn maxgräns på mankhöjd så blir de ju lätt ganska stora. minsta mankhöjd för en hane är 80 cm. Min uppfödares största hund vägde 102 kg.

Grandisar är supersnälla, stora jättar som är perfekta familjehundar om man fostrar dom rätt. Saknar våran jätte Jorm som han hette.

Många stora vuxna hundar blir tyvärr inte gamla, men vet en som föder upp grand danios och de flesta av hans hundar har blivit 8-12 år gamla (hans äldsta tik är nu 12 år gammal) så tror mycket handlar om rätt avel, rätt utfodring och motion. Precis som t.ex på jättekaniner :)

Jo, jag har också hört att större raser inte blir lite gamla som små raser, men jag har aldrig tidigare hört att GD skulle vara extra kortlivad. Men 8-10 års medelålder är väl ganska normalt för alla större hundraser, inte bara GD.

Det kan nog vara som du skrev Maria92, att de inte blir så andfådda för att de har stor lungkapacitet. Jag antar att det kan vara så att blodet kanske pumpas runt långsammare men att det istället är syrerikare.

Intressant att höfter och armbågar inte är något vanligt problem ändå, som man kan tänka sig. Förhoppningsvis kanske det är så också att de flesta GD-valpägare är medvetna om att man måste vara väldigt försiktig med hunden under uppväxten.

Vad tråkigt Mitralis som du berättade om New Foundlandhundarna, som ingen blev över sex år. Och det är ju säkert så för många andra också. Mina kaniner är sju respektive åtta år gamla. Jag kan inte ens föreställa mig att vår hund inte skulle bli äldre än våra kaniner. Våra djur brukar bli gamla (och ändå må bra, såklart), förhoppningsvis har vi tur med vovven också! :) Man lägger ju ner så himla mycket arbete med en hund under dens uppväxt, och spenderar massor med tid tillsammans, på ett helt annat sätt än man gör med t.ex. kaniner. Så synd när man inte hinner ha den "mogna" hunden så länge.

#3 Då hade ni nog bara otur med era, för hört många newfoundlands som har blivit 8-10 år gamla :)