Då jag gick upp aningen för tidigt imorse så tänkte jag ta tillfället i akt att presentera min guldklimp; Lejonreds Cazzius.

Cazzius hittade vi i GP (Göteborgs Posten) för tio år sedan och bestämde oss för att åka och kolla. Min pappa var inte med på noterna att skaffa hund - men åka och titta, det kunde vi ju göra. Cazzler tydde sig till pappa Leffe - och det var kärlek i första ögonkastet för båda två. Pappa Leffe pratade om Cazzler hela dagarna, fram tills dagen då vi skulle hämta honom.

Cazzius älskar att vara med i mina föräldrars husvagn - där är det för det mesta stilla och vinden sköljer igenom hans päls på ett sätt som gör honom knäsvag. När det är dags att packa ihop efter semestern så pratar han inte med oss - från dess att vi packar - till att vi har varit hemma i lägenheten i en vecka. Han skiter i oss - önskar att vi inte fanns. Pratar inte, umgås inte, höjer inte blicken när man går förbi. Cazzler har sina favoritplatser på husvagnstomten - han har hittat de platser där skuggan finns, och där vinden blåser skönast. En gång när vi skulle åka hem så kunde vi inte hitta honom någonstanns. Jag och mamma sprang runt på hela campingen och letade - och pappa stannade kvar ifall att någon skulle komma med honom.

Efter 15 min så ringer pappa - "Jag har hittat honom, kom får ni se". Jag och mamma kutar hem, och vart är sötnöten? UNDER husvagnen, han hade bestämt sig för att INTE åka hem. Ibland är han envis som en åsna!!

Trots sina 10 år fyllda - så har vi faktiskt bara varit hos veterinären 4 gånger! *Peppar - Peppar* . Vi har en riktig stålhund!

Det bästa jag vet, är att vara nära Cazzius. Jag älskar att dra händerna genom hans päls och att sniffa honom i nacken. Jag älskar min bråkis, och skulle inte kunna tänka mig ett liv utan honom! Tur för honom att han har lovat mig att leva tills hans är 100 :).

Hade kunnat skriva mycket mer - men klockan tickar på, det är dags att göra sig i ordning för jobb :). Hoppas att alla får en bra dag!

/ Emma och Cazzius