Skyddar och gör utfall
Jag har en Grandis på 4år som heter Boston. Han är en omplaceringshund och har inte haft det lätt åren innan han kom hit.
Här stortrivs han, vi tar dagliga promenader samt att vi har en stor trädgård som han får gå fri i. Han är underbar och så fantastiskt mysig och snäll, men vi har ett stort problem.
Han var väldigt rädd och "nervig" när han kom hit, kissade ner sig om man gjorde en hastig rörelse. När vi är utanför hemmet uppför han sig och är snäll mot allt och alla, alla brukar säga att det är den snällaste hund som dom mött, men hemma så skyddar han mig extremt mycket.
När min pappa som är ganska kraftig och maskulin kommer mot mig så springer Boston emellan och skäller och gör "utfall" (Han försöker inte bita men han varnar och putter till honom med halvöppen mun). Ska tilläggas att min pappa är väldigt snäll och har inte gjort någon något ont, men han har ju blivit rädd för honom p.g.a hans "utfall" och med det så har det bara blivit värre.
Även när vi har besök av mina syskonbarn så gör Boston samma sak om de kommer nära mig. Kommer något barn springandes med en pinne så blir han väldigt rädd. Annars kan han leka och busa med dom, bara jag inte är med.
Vad gör jag för fel? Har försökt med allt. Blir det inte bättre så måste vi antagligen avliva honom för jag skulle aldrig förlåta mig själv om han gör något. Vilket är så synd då han är så himla snäll annars.
Hans uppfödare var en man som misshandlade honom, så detta har uppenbarligen satt sina spår.
Vill ha raka och ärliga svar.
Mvh /Simona - Medarbetare på marsvin.ifokus
Ta hjälp av en instruktör?
träna kontakt och ledarskap. du måste visa honom att han kan ta det lugnt och att du har koll på läget så att han kan slappna av. sen tar det ett bar tag innan han kommer lita på omgivningen. hur länge du har haft honom spelar också in.
har en egen omplacering som det tog två år för innan en man fick så mkt titta på henne. jag litar fortfarande inte på henne när det gäller barn. kommer inte ta bort henne bara för att det finns en ridk att hon biter. om jag inte sätter henne i en sådan situation så kommer det aldrig ske.
så ta hjälp av någon innan du ens funderar på att avliva hunden. en omplacering kräver så mkt mer än man tror.
Vi har haft kontakt och fått privatkurser av en hundinstruktör, inget verkar hjälpa. Har även börjat maila med en annan för att få en annan syn på det hela. Försöker verkligen reda ut det.
Det är jag som är hans flockledare och inte tvärtom. Han lyder min minsta vink och är jätteduktig när vi är ute och går o.s.v, men jag förstår inte att han måste skydda mig hela tiden. Pappa försöker gå ut och gå med honom och försöker skapa ett band mellan dom två men Boston vägrar gå med honom och springer åt ett annat håll när han ropar.
Mvh /Simona - Medarbetare på marsvin.ifokus
visst kan du vara flockledare, men det betyder inte att han tror att du kan ha koll på alla situationer. sen kommer det ta tid för honom att vilja gå ut med din pappa. pressa inte honom. utan skit i att han inte vill vara med din pappa, det kommer när han är så pass trygg med dig och sig själv. men det tar tid! inte en vecka eller en månad, utan mer. det kan ta år innan han accepterar din far.
om du har tid och ork så väntar du och lika så din far. börja med att ignorera honom när han inte vill vara med. släpp på kraven att han måste vara med din far och bygga tillit. sådant kommer med tiden. om han nu tycker att det är jobbigt att andra är runt dig hemma, stäng in honom på en yta som är hans. där ingen annan ska vara. en säker plats för vila och avkoppling. där bara du och han får vara.
sagt det förut och säger det igen. du måste visa honom att du har koll på läget och att han kan lita och slappna av. han kommer kräva av dig tills dess att han vet att du fixar det utan honom.
visst kan du vara flockledare, men det betyder inte att han tror att du kan ha koll på alla situationer. sen kommer det ta tid för honom att vilja gå ut med din pappa. pressa inte honom. utan skit i att han inte vill vara med din pappa, det kommer när han är så pass trygg med dig och sig själv. men det tar tid! inte en vecka eller en månad, utan mer. det kan ta år innan han accepterar din far.
om du har tid och ork så väntar du och lika så din far. börja med att ignorera honom när han inte vill vara med. släpp på kraven att han måste vara med din far och bygga tillit. sådant kommer med tiden. om han nu tycker att det är jobbigt att andra är runt dig hemma, stäng in honom på en yta som är hans. där ingen annan ska vara. en säker plats för vila och avkoppling. där bara du och han får vara.
sagt det förut och säger det igen. du måste visa honom att du har koll på läget och att han kan lita och slappna av. han kommer kräva av dig tills dess att han vet att du fixar det utan honom.
Jag har inte läst vad dom andra svarat, men våran hund är oxå omplaceringshund från början och har tyvärr blivit slagen av tidigare ägaren ( det märks tydligt ) och vi har kämpat och tränat bort alla problem förutom ett. Men ett utav problemen var att hon oxå gjorde utfall mot vissa. Det vi fick lära oss av att prata med en riktigt hundkunnig person var att bara vara stenhård och visa att du är ledaren. När hunden gör utfall brukar det betyda att den blir rädd och osäker enligt många, och då måste du visa vovven att det är lugnt. Säg och visa det lugnt men bestämt så känner hunden trygghet på en gång och kommer tillslut att lära sig att det inte är någon fara :) Det funkade för oss i alla fall.
Starta ny diskussion