Håller helt med dig :)

Ja, ibland har man tur, och ibland har man otur.

Haft en blandras med 4 raser i..

• Risen schnauzer

• Labrador

• Rhodesian ridgeback

• Dobermann

  (ev. rottweiler också)

Den mixen skulle jag aldrig rekomendera.. Även om just Min hund var underbar och trevlig så var han ju ändå en mix av i alla fall tre väldigt 'svåra', starka raser..

En väninna har en samojed/border collie.
Den hunden är Ingen lyckad bladning.. Så visst är det en chansning..
Tyvärr är det ju många som luras av att blandraser är friskare och att på något magiskt sätt försvinner alla rasrelaterade problem från respektive ras när man mixar..

Jag har sett klippet och ser inget "beyond the redzone" men hur som helst kan vissa raskorsningar bli lyckade medans andra kan bli mindre lyckade. Jag själv har mer erfarenhet av blandrashundar än renrasiga hundar men jag haft haft både tur och otur att fåtag i både bra och mindre bra korsningar.

En blandras jag inte rekomenderar är

-Schäfer
-Border collie
-Karelsk björnhund

ev någonting annat också.
Han, hans syskon och de andra hundar av den korsningen har alltid vart väldigt udda i tempramentet.

Jag hör ofta med att blandraser är friskare mm ibland stämmer det men då krävs det att man avlat på friska fäderdjur med. Jag är varken för eller imot blandras vad jag är ute efter är väl att man avlar sunt o med rätt egenskaper själva aveln ska ha en syfte även om det "bara" är bra sällskapshund.

Man måste tänka noga när man gör blandraser, så att det inte blir krockande beteenden i hunden. Sen kan det blim problem med rent fysiska saker.
Nakenhundar, särskilt kineser är rätt poppis att blanda. Kruxet är ju att den nakna huden är tåligare och klarar av att vara hårlös. Blanda in en pälsad hund, och huden på ev nakna valpar försämras och blir mindre tålig.

Jag har en blandning nu, och kommer inte att ha fler. Freja är förvisso alaskan husky med lite fågelhund inavlat för snabbhet och längre steg, men där fungerar det bra.
Vidar har husky, grönländare och schäfer, INTE den bästa blandningen. Visst, stror och stark draghund, men för tung, för raka vinklar för att orka dra på samma vis som de rasrena huskyna. Han har ylandet från huskyn, vrålandet från grönländaren och schäferns stressgnäll. Inte en särskilt tyst hund, med andra ord.
Blir han rädd tar han till 3 beteenden samtidigt. Huskyn säger "göm dig bakom morsan", schäfern säger "buffla och skräms" grönländaren säger "ta dem", och som sagt, allt samtidigt, vilket ger en extremt kluven och stressad kille.

Sen har han ju utsatts för chock som valp (vid 6 v) och går därför lätt upp i panik där han blockerar sig ändå. Dessutom kastrerad vid 6 mån, så han är räddare pga det oxå. Men rasmixen är inte alltid så himla bra.

#5 Exakt det du beskriver när flera olika beteenden slår igenom från olika raser är det jag tänker på mest när jag tittar på just blandraser. Folk verkar inte förstå det där…

En blandras jag rekomenderar är CAVACHON! :) Friskare än cavalier och sötare än  bichon frisen. Men dessa är ju sällskapshundar (Grupp 9) både raserna.

Med friskare menar jag att dem får inte så mkt problem med knäna, eller med den trånga skallen som cavaliern kan ha. Och inte så jobbig päls som frisen:)

Men jag gillar inte blandningar av hundar så dem får ännu mer behov, jaga, valla, vakta osv. Känns som dem blir mer lättstressade.

Ja alla border collie blandningar är ju underbara, speciellt de som korsats med något lika krävande fast på annat plan… husky/border collie, någon som kan tänka sig en sådan? Orkar ju med långpromenader utan problem också är det ju en smart hund också!

…tänk att man faktiskt kan lura i folk sådant. Svensson säger "vi vill ha en hund som orkar följa med på en långis och inte blir trött". Okej, huskyn orkar, men den Behöver bra mycket mer än en Svensson-långproment 3 gånger på vårkanten, någon gång i veckan på sommarkvällarna  och en höstpromenad i det fina landskapet….
Svensson säger "vi vill ha en smart hund som lär sig lätt". Okej, border collien lär sig lätt att sitta fint, rulla runt och snurra nästan oavsett ägarens kunskaper, men den Behöver bra mycket mer än att lära sig de 10 vanligaste tricken under hela sitt liv.

Galenskap och som gjort för problem. Speciellt i första generation blandning blir det ju hälften hälften och man kan nästan räkna med att få en maximalt fysiskt och psykiskt krävande hund. Och då har vi inte ens nämnt det där med beteenden som krockar än…Perfekt för Familjen Svensson med andra ord! (inte någonstans alltså) De hade utan tvekan haft så mycket mer glädje av något mindre krävande…

7 får man ställa frågor :) är det din hund? och såg du papper på isf att fäderdjuren var friska? då menar jag genomgått rastypiska prover/tester? vem är uppfödaren om du har JA på dessa frågor för jag vet om flera som letar efter blandras där man faktist har gjort rastypiska tester eftersom där slarvar uppfödaren med detta, då anser jag själva aveln oseriös.

Sen är det väl smaksak vad man är uteefter för typ av hund :) Jag har blandras på "gryt" och softis kan säga hon jagar inte och är lugn som en gammal ko. Så länge man tänker på att aktervera sin hund rätt så ser jag ingen fara med vissa rasblaningar men man bör som sagt vara lite påläst i raser man vet inte riktigt hur den blir :P

#9 Syrrans hund. Är ej säker om dem gått igenom tester och så, men rasen är populär USA. Vet inte om den är "godkänd" där :)

Hur kan man säga att blandningen blir friskare än dom rasrena hundarna som blandats? Säger som #9 Har föräldradjuren kollats upp så att dom är 100% friska? Det finns väl inget som säger att blandningen skulle bli friskare just för att man korsar om inte föräldrarna är friska….

Till #9 vill jag säga att man snarare ALDRIG vet hur en blandras blir. Av tio valpar av samma blandning kan alla tio få helt olika temperanent, mentalitet och aktiverings krav. Det är precis detta som #8 skriver jag tycker är SÅ viktigt. Om man blandrar raser blir dom inte bara olika mentalt, dom kan få egenskaper som krockar och gör hundarna näst intill omöjliga att få harmoniska. Själv har jag inte en aning om hur man skulle hantera en hund som kanske både vill valla, jaga, ställa och fly ifrån ett ev "byte".

Stackars djur.

#11 Man avlar inte på sjuka djur, ja dem är friska :P

#12 Finns de som gör det… För att tjäna pengar.

#12 Nej, men hur många blandrasuppfödare gör hälsokontroller på sina hundar? Man bör ju kolla allt som kollas på alla raser i dem, för att vara säker. Tyvärr tycker flertalet att deras hundar är friska, för det märks ju inget. Höftledsfel, ögonsjukdomar, patella osv är inget som syns eller behöver märkas förrän hundarna blir äldre. Om man röntgar/ögonlyser od, så märker man det. Seriösa uppfödare kollar, övriga säger att hunden är frisk, för att de tror/vill det.

#12 Det är dom som tänker som du gjör som blandrasuppfödare tjänar pengar på. Vill man av någon anledning köpa just blandras så har mat ett stort ansvar att kolla upp vad uppfödaren har vidtagit för åtgärder för att minimera risken för vissa sjukdommar. Som valpköpare tycker jag att man ska kräva att få se intyg/kvitton på hälsokontroller som uppfödaren påstårs sig ha utfört. Det är det minsta man ska göra…

12 hur vet du att färderdjuren är friska om inte tester änds görs? Det är tyvärr ovanligt bland småhundar bättre har dom blivit på större raser iaf med ad/hd rönken på båda fäderdjuren. Det är många sjukdommar som kommer fram när hunden är 5-6 år ändå kan de genomgått besiktningen ua 6 mån innan allså det synds inte utanpå eller när man klämmer lite.

#15 Va? Kallar du mig för uppfödare som vill tjäna pengar? :P Läs om det jag skrivit tack? ;)

Som SAGT!! så vet jag inte om tester har gjorts eftersom jag  INTE r uppfödaren.

#17 Nej, men sånt ska du som köpare kunna få papper på om du frågar. Det har du rätt till när du köper valpen!

18 innan man åker o tittar kan man ta reda på det eftersom många säger ärligt att det är gjort/eller inte. Det är helt onödigt att ta en titt om man har det som krav o det inte gjorts. Som sagt det är ganska få mindre blandrashundsuppfödare som verkligen är smarta o gör dom testerna för jag tror gör dom det höjer de statusen på sina avkommor o säkert fått mer bra ryckte där med mer nöjda köpare som talar bra=mer köpare :P Dessutom kostar inte dessa tester så farligt mycket.

# 5 Eller så lär man sin hund att inte skälla istället för att skylla på gener :)

(och nu vet jag att det inte är så enkelt, men man kan inte skylla allt på gener heller).

#20 Han skäller i princip aldrig. Kommer det någon kjan han skälla till så att vi uppmärksammar det, sen skutar han skälla. Tror inte ens att jag nämner skall i mitt inlägg. Att han sen gör ljud utan att vara medveten om det, överlever jag. Stressgnället ser vi inte så mycket av längre, eftersom han är mindre stressad. Att han skriker av glädje när han ska dra släde, ja, det kan han få. Samma sak när det kommer folk han älskar (inte många han blir så glad över, han fåpr gärna visa det, då han blir tyst bara han hälsat).
När vi inte är hemma och han står med framtassarna på blombrädorna och brölar på folk som kommer hit, gillar vi skarpt.

Ljuden är de minsta problemen Vidar har, därför har vi inte direkt jobbat med det. Jag har lagt mödan på att få honom att varva ner och kunna fungera som hund, och med andra hundar. Detta är svårt, med tanke på hans krockande beteenden. Men hittills är det ett litet fåtal hundar han inte kan vara inne i vårt hus med nu. En hane som gilar att slåss, samt hundar som är lika osäkra som Vidar egentligen är.

Jag skyller inte på generna, utan vill påvisa hur fel det kan bli. Det gäller att hitta sätt att träna på, som passar varje individ och dess relation till föraren. Jag har gjort det, och är väldigt nöjd med min galning. Dock använder jag gärna honom som ett typexempel på varför man INTE ska göra fler såna som honom.

#20 Well, även om man tränar hunden att skälla eller ej så är det ju fortfarande p.g.a rasen.. (om man har en ras som har lätt till skall)
Bara för att man lär sin samojed, t.ex. att inte skälla så mycket betyder det ju inte att det blir en annan ras av det .
Så jo, man kan "skylla" på generna för de olika lätena ens hund gör

Min dobermann/schäfer skrek också av glädje som #21 nämner.
Hon hade också typiska schäferläten..

Hälsan:

Saken är den att det beror helt på hur man blandar. För att få en frisk blandning: Renrasig + Renrasig med 2 raser som liknar varandra. Självklart ska man ha koll bakåt på föräldrarna. Oftast en dålig kombination: Fler rasig + fler rasig. Så fort man avlar in ännu en till ras så slår oftast rassjukdomarna igenom igen.

Det finns alltid undantag, oavsätt om det är renrasig eller blandras.

Jag tror att renrasiga skulle få upp statistiken på sin hälsa ganska bra om vi slutade med utställningar. För det är trots allt dom som gör att vi bortser ifrån "funktionen" på hundarna. (Lite fördomsfull, det erkänner jag).

Psyket:

Vem vet hur det slår igenom. Därför är det en fördel om man väljer 2 raser som liknar varandra i karaktären. Liksom hur bra skulle det bli om man blandade en vakt med en jakt & en vall i det fall om det skulle slå igenom galet? … Men som sagt även där är det utav ett lotteri.

Man kan få världens snällaste friskaste hund om man tar en blandras. Men man kan också få en sjuk hund med instabilt psyke.

Tar man en renrasig så vet man oftast vilka sjukdomar som kan komma med hunden. Man VET oftast vad man har att göra med. Sen är alla hundar individer med olika personligheter.

Exempel: köper du en Sharpei utan att vara särsilt noga med vilken uppfödare du tar ifrån = Bad idea.. 
Köper du en blandras mellan Golden & Labrador där du har träffat båda föräldrarna och kollat hälsan lååååångt bak i ledet. Oddsen är ju rätt stora att det blir världens snällaste, friskaste vovve :)  
Köper du en renrasig siberian huskey och ger den all aktivering & motion den behöver = förmodligen BRA! 
Köper du en blandras mellan mops & chinese crested = Dålig idé…

Anledningen till att det oftast är bättre att köpa en renrasig är ju för att man har en helt annan koll, och många människor blandar hej vilt utan att ha en aning. Men enligt en väl känd genetiker (utan att nämna namn): Den som har bäst förutsättning att bli frisk är En renras + en annan renras där man har uppsikt bakåt hos båda parter.

Jag väljer ingen sida. Däremot vet jag en sak om mig själv: Jag har en blandras idag, men det är även den sista. Han är helt underbar men det har varit ett helvete fram till nu pga oseriös uppfödare. Skaffar man hund hos en seriös registrerad uppfödare så har man ju en trygghet i det. Man kan inte kolla upp blandrasuppfödaren på samma sätt.. Därför är det en chansning man tar.

#17 Tagga ner några hekto och läs vad jag skrev en gång till…tack.

Jag tycker för övrigt att #23 har skrivit ett mycket bra inlägg ;-)

#20 Skillnad på att förklara en dålig kombination och skylla på gener. Jag uppfattar Vattnadals inlägg som ett tydligt exempel på hur en rasblandning kan ge för många utslag på flera områden. En hund som i sig både stressgnäller, ylar och vrålar i olika situationer är inte en naturligt tyst hund, därmed inte sagt att det inte går att jobba bort.
En renras hade haft enbart en av dessa "ljudområden" medan hennes fått utslag på de allra flesta. Skulle väl vara lite pratglädje i också så skulle hunden låta konstant just pga sitt arv och därmed också gener.

Jag menar, om någon istället sagt "min hund jagar både med syn och nos då den är *valfri jagande ras som går på synretning, vinthundar vanligtvis*+ *valfri jagande ras som går på doft*, mycket jaktdrifter på många plan med andra ord" betyder det väl inte att personen har en hund som jagar allt men låter den göra så och istället skyller på generna?

Att veta vad sin hund har eller kan ha med sig i generna anser jag tvärtom BRA. Ju mer man vet om och kan koppla till raserna (man avlar ju ändå på raser för att få hög sannorlikhet till vissa beteenden, om man inte bara ägnar sig åt utsidan…) desto lättare blir det att tackla problem som kan uppstå men också att uppfylla behoven hunden har för att på så sätt förebygga.

Min ena är en fantastiskt grym apportör och har otroliga sökkvalitéer, med ett perfekt sökmönster i sig, en otrolig fart och trots det påslagen näsa, ödslar ingen tid på redan genomsökta områden och ger sig inte förrän det han ska apportera är hittat, hur svårt det än blir och hur lång tid det än må ta. Och det skyller jag mer än gärna på hans gener :D

En behöver inte gnugga pannan och fråga sig om blandraser är friskare eller sjukare än andra hundar. Det är bara att kolla upp försäkringsbolagens riskgrupper och då ser en att medel-blandisen ligger i riskgrupp 3 i snitt.

sammanfattningsvist: De är varken sjukare eller friskare än andra hundar utan utgör ett medel.

#3 Lustigt att se fler med denna blandning. Har ingen egen, men jobbar med en dagligen. Ingen lyckad kombiantion på något sätt!! En väldigt svår hund att hantera. Jättego, men har en väldig reservation och löser sina problem med att markera och bita.

Just denna hund skulle jag väldigt gärna se C.M hantera. För den kan man inte ta i om man hanterar hund som C.M gör. Då smäller det.

#8 Ha ha höll på att svimma när jag läste det första Du skrev i Ditt inlägg. Att Border collie mixar alltid blir bra. ;-P Undrade genast vilka hundar Du fått träffa. Jag har stor erfarenhet av just b.c mixar och kan rent generellt säga att det mycket sällan blir bra blandraser. Har under 13 år träffat endast 2 st b.c mixar som varit vettiga i huvudet. Men dessa två har varit helt underbart fina i psyket! Oerört fina hundar. Men b.c mixar är jag mycket skeptisk emot, då jag bara har dåliga erfarenheter av dem.

#29 det är med ironi hon skriver det första om du läser hela inlägget ;)

#30 Jo jag vet…det var därför jag skrev att jag höll på att svimma.