Hundbesök i skogen
Jag och Mexx var precis ute, i skogen nedanför tomten. Det första Mexx gör är att jaga bort ett rådjur, det är ju hans skog så de kan gott hålla sig i skogen på andra sidan vägen. ;) Precis därefter hör jag ett hundskall en bit bort till vänster om oss. Jag säger till Mexx att stanna, och hör hur skallet kommer närmare. Blev lite fundersam då vi aldrig träffat på nån annan med hund i den skogen (det är en liten skog, mellan vårat hus och en väg, dock så är den lite längre åt andra hållet, om man säger så, på bredden eller vad det blir). På vägen nedanför går folk med hundar ibland, men aldrig i själva skogen.
I alla fall så kommer det en skällande beagle eller liknande springandes. Han hade halsband, men jag hörde ingen ropa på honom. Han var i alla fall inte ett dugg intresserad av Mexx, utan skulle spåra upp det där rådjuret.. Han gjorde en snurr ett par meter ifrån oss och sprang sen iväg över vägen, till skogen på andra sidan dit rådjuret sprungit. Jag hör hans väg väldigt tydligt, eftersom han ständigt skällde, sprang på en ordentlig runda, över vägar och in i skogar och så. Men jag hade varken sett nån eller hört nån ropa.. Skallet försvann längre och längre bort tills det blev tyst.
Det dröjde ett bra tag innan jag hörde en vissling, och sen kom en man gående på vägen och visslade och ropade. Jag hade ju tyvärr inget koppel med till Mexx (dumt, jag vet, men så blir det väl när man blivit bortskämd med att aldrig möta folk eller hundar där) så jag kunde ju inte gå ner och tala om vart jag trodde hunden tagit vägen eller hjälpa till att leta.. För Mexx var rätt uppskrämd, så han hade inte vart glad på mig om jag hade lämnat honom där heller.
Men mannen gick åt rätt håll i alla fall, så jag hade nog inte kunnat hjälpa till så mycket ändå. Så ett tag efter att han försvunnit och jag och Mexx stått och kikat ifall hunden skulle komma tillbaka, så gav vi upp och gick in. Mexx var dock halvt panikslagen och ville nog helst av allt springa fort som tusan in, men jag vågade inte släppa honom ifall den andra hunden skulle vara i närheten. Så han fick finna sig i att gå sakta med mig hållandes i halsbandet. Sista biten vågade jag dock släppa honom, och då var det full fart till dörren med svansen mellan benen. Men en mycket lycklig hund inomhus sen. ;)
Jag hoppas i alla fall att hunden är hittad nu, med tanke på att den inte verkade ha några begränsningar för springandet. Men när man ser sånt känns det väldigt bra med en hund som nöjer sig med att jaga bort rådjuren från "sin" trädgårt och skog i alla fall. :)
Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst
Stabilt att ha den hunden lös i dessa tider..
Hoppas Mexx inte blev allt för rädd
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
Jo jag tänkte samma sak.. Eller överhuvud taget här omkring, har ju rådjur, rävar och allt möjligt året om i skogarna här..
Men jag tror nog det går bra med Mexx, han var lite skakig, men vi går nog ner där sen igen hade jag tänkt så han får se att det inte var nåt farligt. ;) Hade gärna lekt lite med honom där det sista, men vågade ju inte eftersom jag inte visste om hunden var infångad..
Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst
lille Mexxen.. hoppas ägaren fick tag i sin hund..
Näe men det är ju bara att ta igen det nästa gång med mexx, det var just av den anledningen jag inte hade min york lös utom ibland för fick han upp ett spår så blockade han sig totalt från allt, då är det skönare med en vallare som man kan lita på eller hur alex, man får ju hoppas att hunden inte stack för långt också…
#4 Hihi japp precis, tror aldrig det blir nåt annat än vallhund för min del. ;)
Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst
Stackars lilla Mexx…men han är sååå duktig =)
Nedu det är nog så att man är fast vid vallhunden för evigt tror jag ;-)
Det är jättemysiga hundar :)
ja d e d verkligen o Collie ligger mig ju så varmt om hjärtat me.. synd att jag inte har några kort på min lilla Bossy.. =/
Man tänker direkt på Lassie när man ser en sån färg på collien…så fin =)
hon va trefärgad precis som din snodden såg hon ut.. har tuvärr inga bilder här, d finns bilder men endel e hos farmor o farfar o endel bilder har min pappa o dom bor 42 mil härifrån.. =/
ojdå men dom kanske kan skicka ett på posten om inte annat för att spara på datorn ;-).
ja den hunden stod för sitt namn, men han hade ett rätt kul stamtavle namn han hette nämligen king creole efter elvis låten haha, men bilderna blir ju inte så bra eftersom dom är scannade, men vi har honom på film också och även det tre sista voffsen(men inte Snodden för han finns på film på hemmisen), lite kul att sätt på och kolla på ibland ;-)
Det förstår jag en riktig sötis =)
Tack Lotta ;-)
ja jätte fin.. kommer sjutton inte ihåg va Bossy hette i sin stamtavla, ska kolla me mamma nåndag.. innan vi hade Bossy hade vi en sån "Lassie färgad" som hette Seila.. men henne kommer ja inte ihåg.. =/
mamma har berättat att när hon va o handlade kunde hon lämna mig i barnvagnen utanför affären, seila vaktade mig under tiden, ingen som fick komma nära.. =)
mmm precis som mina collies då, ställde jag barnvagnen ute på tomten som vi hade då så låg dom på varsin sida om vagnen, och satt grabbarna i sandlådan så låg alltid kingen alldeles intill och kollade in dom,vek inte en sekund ifrån dem :-), snodden hetr ju förssten my demon lover och det är ett mycket passande namn på den hunden :-))))
ja väldigt trogna o mysiga hundar.. jag lekte alltid me Bossy, vi va alltid ute i skogen o på vintrarna drog hon pulka med ved in till huset, o ibland lekte vi maskerad. haha.. hade aldrig tid för mina kompisar för jag skulle alltid leka med Bossy.. ush blir nästan tårögd när ja tänker tillbaka på henne, jag vet en vecka innan hon dog så böjde jag mig ner till henne o sa, jag kommer alltid älska dig du e min bästa vän.. 
Jadu malin jag förstår din känsla jag kan fortfarande bli tårögd av att tänka på mina telingar, en collie går ju rätt in i hjärtat på en, dom är så personliga som ras också, trogna stolta men samtidigt busiga, helt enkelt en lagom hund i mina ögon, jag minns när vi fick ta bort den första collie tiken vi hade då var äldsta grabben 4 år, och han var helt förkrossad, det var hans livskamrat och han pratar om henne än i dag…..
ja fy va hemskt d e o ta förväl av ett djur, men man får glädjas över att dom har det bra i hundhimlen, o i detta fallet så blev ju Bossy väldigt gammal… ja man kommer aldrog o glömma dom..
näe malin det år så sant så….
Man kan aldrig glömma dom men man kommer ihåg dom härliga stunderna man hade ihop med sina älskade vänner. :)
ja Lotta och det är ju tur det ;-)
Men just när man står där och kanske ska ta det tunga beslutet då är det så man skulle kunna dö själv 
ja det är ett hemskt tungt beslut
ja fy.. tur att d finns många glada o fina minnen som man kan glädjas åt så här i efterhand =)
Jag är glad att jag förhoppningsvis har en del år kvar tills dess..
Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst