Jag har inte heller någon bra erfarenhet av Hundar utan hem. Jag var intresserad av en svensk hund som de skulle omplacera.

Men jag har även hört väldigt gott om samma organisation också så det är jättesvårt att veta. Tror det är väldigt individuellt, vem man får kontakt med och om man får kontakt med någon som man klickar med.

Jag är ju generellt skeptisk till organisationer som omplacerar från utlandet. Men det är ju jag det. Min erfarenhet med hundar utan hem hjälpte inte direkt kan jag ju säga…

#1

Jag var faktiskt mycket skeptisk till att ta en hund från utlandet först, speciellt då man inte visste vad det var för hund man skulle få hem och pga hur svårt jag hade för att få kontakt med de på Hundar utan hem.
Dock fick jag möjligheten att själv åka ner till Portugal och träffa hunden jag bestämt mig för och se hur organisationen fungerade och jag ångrar mig inte det minsta! Allt var mycket seriöst och välorganiserat, även om kanske inte ALLA utländska organisationer är det.

Dock så kan jag fortfarande inte riktigt släppa pärlan som jag fastnade för från början, så lagom till min flytt, som inträffar snart, ska jag försöka få kontakt med dem igen.

Jag har ju precis som du fått höra väldigt bra grejer om den här organisationer, men också skönt att höra att jag inte är ensam om att ha dåliga erfarenheter om dem.

Hej!

Vi adopterade den hunden jag har nu genom hundarutanhem! Jag har upplevt vissa svårigheter med att få kontakt med dom. Vad jag förstår så har dom jättemycket att göra och har vid några tillfällen skrivit på bloggen att det kan vara bra att lämna meddelanden på telefonen för att de ska kunna ringa upp när de har tid. Själv kan jag tycka att det kunde varit bättre organiserat, exempelvis med telefontid eller liknande. Jag hämtade min hund utanför Uppsala hemma hos en av kontaktpersonerna, mycket trevligt ställe och hundarna verkade ha det väldigt bra! Själv hade hon NIO bordercollies   

Jag tycker nog att du ska ringa till någon av de andra kontaktpersonerna för att få information. De kan säkert slussa vidare dig till den som är kontaktperson för hunden du fastnat för!

Hej!

Jag adopterade våran hund genom hundarutanhem. Jag har upplevt vissa svårigheter också med att få kontakt med dom. De har aldrig svarat på email från oss eller bekanta som planerat köp av hund utan vi fick kontakt med dom via telefon. Jag tycker även att de helt enkelt inte bryr sig efter att man hämtat hunden. Vi fick inte ens kontakt med organisationen efter flytten hem till oss för att säga att allt gick super.

Jag är väldigt besviken över hur dålig kontakt service de har men jag är otroligt nöjd över våran hund. Jag hämtade också min hund från Uppsala precis som Zabina och från samma tant med nio Border collies.

Jag säger precis som Zabina att du ska ringa till någon av de andra kontaktpersonerna för att få kontakt.

Dubbelt…

#4 Jag håller med dig helt och hållet! Mycket svårare att få kontakt efter att man hämtat hunden, vilket är otroligt dåligt. Vi har haft en del problem som jag gärna hade diskuterat och fått hjälp med…Nu har jag fått mycket hjälp och råd ändå (mest här på hif ) och är också jättenöjd med min hund! Jag har pratat med min kontaktperson två gånger sen vi fick vår hund (ett år sedan). Roligt att vi varit på samma ställe! Visst var det ett ganska trevligt ställe?

#6
Två gånger? Vi har inte haft kontakt sedan vi åkte från kontakt personens hem. Jag har försökt att ringa, skicka e-mail samt annat jag kan tänka på men ingenting har hänt vilket jag tycker är mycket oprofessionellt. Hur som helst har är det inte våran första hund och inte våran första problemhund heller som tur är annars vet jag inte vad som hade hänt.

Vi var där när det var mörkt utomhus så vi såg inte så mycket - knappt ens den svarta hunden vi skulle hämta men ja det var ett mysigt ställe.

MIn mamma skaffade hund genom de och det verkade inte så svårt att få tag i de. Däremot var det massa annat strul, först sa de att hunden var 7 år och att han inte hade något pass, men sen kom det fram ett pass hux flux bara så där (hunden hade varit i sverige i ett år) och då visade sig att han var 4 år….

Sen sa de till mamma att de försäkrade hunden åt henne, fast sen försökte hon få veta om de verkligen skulle göra det eller om hon skulle göra det, och fik bara svävande svar. Så hon försäkrade honom till slut iaf…

Men hon upplevde det som mycket rörigt och dåligt organiserat…
FAst hon är jättenöjd med sin hund iaf :)

(Sen var jourhemmet hon hämtade honom hos under all kritik, men det kanske är en annan disuktion.,)

Jag har själv aldrig haft kontakt, eller velat ha kontakt med denna organisation. Men mina grannar har tre hundar därifrån, varav två är från utlandet och en är en svensk omplacering med trasslig bakrund.

Dock, om jag ska se till mina grannar och deras 3 hunadar, så kan jag tycka att organisationen borde ha lite bättre koll på vart hundarna hamnar. Och inte bara göre en "före-bedömning" utan också någon typ av uppföljning!

Mina grannar har som sagt tre hundar, och de är i typ 7o-års ålder och inget ont med det (finns många i den åldern som fixar störra alt. mer krävande hundar). Den första hunden, bordercollie mix, var ca 6 månader då han kom till Sverige. Ca ett halvår senare blev de jourhem åt en svensk omplaceringshund, av utseende en jaktlabb, som snabbt behövde komma till någon. Ganska snart bestämdes det att han va så söt och fin att han skulle få stanna. Ytterligare en tid gick och hund nummer tre kom in i flocken från utlandet, en jakthund mix den här gången. Även denna som "fosterhund", men även i detta fall tog de beslutet om att hon skulle få stanna.
Det är bara det att dessa hundar inte får såå mycket motion och träning som de skulle behöva, varken fysiskt eller psykiskt, även om de gör vad de kan. Fast de skulle kunna göra mer, eller inse att man inte kan ge allt och se till att hunden får det hem den förtjänar. Jakthundsmixen drar iväg konstant, när hon blir lös, ingen av dem kan gå i kopplet och då är det lättare (tydligen enligt ägaren) att ha hundarna lösa istället för att koppelträna. Bordermixen är alltid hypad och allmänt ouppfostrad och jaktlabben är mest lugn och go och gör inte så mycket väsen av sig (även om han också drar iväg ibland för att hitta på nått skojjigt.

Ojoj, långt blev inlägget men jag var tvungen att skriva ner en större del av händelsen för att man ska förstå…. Jag kan tycka att organisationen verkar smått oseriös, men det handlar säkert bara om att de har tagit sig an för mycket så att de inte hinner med att som de skulle vilja!

Av alla svar att döma verkar det utan tvekan som att det är en ganska rörig och oorganiserad organisation de håller i.
Sheltret jag tog hem min hund ifrån (jaktlabbe mix) hade ca 230 hundar och allt var verkligen så välorganiserat som det bara kan bli under såna omständigheter!
Min kontaktperson i Portugal skriver säkert 2 gånger i månaden och frågar själv hur det går med Milo eller berättar vad som händer i sheltret. Och skriver jag och berättar om allt nytt Milo fått vara med om får jag svar tillbaks inom ett dygn, dessutom sprider hon bilderna/historierna/videorna till de andra i sheltret så de också får se hur det går för oss här i Sverige.

De är väldigt måna om att få höra hur det går för hundarna i deras nya hem och uppmanar alltid över facebook och deras hemsida att de nya ägarna ska skriva till dem och berätta hur det går.
Jag var inte i sheltret mer än en dag över den helgen jag var där, men det märktes att de känner de hundarna som är där och vet hur alla är. Dessutom har de hand om ett visst antal hundar var, som de tränar, rastar och pysslar om. Så att ingen blir missunnad något.

När "valet" av hund skedde fick jag skriva lite om hur vi hade det här hemma och "önskemål", vad vi sökte för sorts hund. Sen fick jag såklart berätta om de hundar jag själv fastnat för och så berättade min kontaktperson mer om dem.
Alla hundar i sheltret finns dessutom med på deras hemsida, så det är inte bara några få "utvalda" som på många andra organisationers hemsidor.

Så bara att höra vilken dålig kontakt de flesta har haft med Hundarutanhem gör mig riktigt besviken. Tycker ju det är det minst svåra att ta tag i för en sån här organisation!