Detta hände för en lång tid tillbaka (6 år sen). Men jag tänkte bara dela med mig en berättelse om en sorglig tid, för dessa personer finns i verkligenheten. Även om man inte ser det.

För sex år sen (cirka) så bestämde min moster och mina två kusiner sig för att skaffa sin allra första hund. Våra familjer står jättenära varandra så självklart skulle vi hjälpas åt. (dock kommer jag inte ihåg rasen, en väldigt liten svart lurvig sak)

Som åtta veckor kom Alva till familjen. Hon blev väldigt bra kompis med våra kille, som var 3 år. En liten härlig valp som alla älskade, nästan.

Till familjen komm ytterligare en individ. Min mosters pojkvän, han kom ungefär en vecka efter valpen. Det underliga var att Alva var allmänt skygg mot honom och vägrade komma för att bli klappad av honom. Alla trodde det berodde på att han var en stor man. (Enda karl i vårt sällskap). Alla utom Alva då älskade killen. Han var den trevliga typen som var charmig och go. Trodde vi då.

En dag 2 veckor senare skulle vi passa henne för en kväll. Då hade killen glömt något i huset och kom tillbaka för att hämta föremålet (typ plånboken har jag för mig). Alva blir skräckslagen och gömmer sig hos oss. Killen kommer för att sträcka fram handen men då piper hon och vride och vänder sig för att komma djupare in i soffan.

Vi hade ingen aning om vas som försegick när de två var ensamma. Om vi bara visste.

Några dagar senare ringer min moster min mamma och ber om en stjuss till vetten då hon inte hade en egen bil. Jag fick tyvärr inte föja med, För några dagar sen fick jag veta varför. Det var en syn som skulle sitta i mitt huvud hela livet.

När dom kommer tillbaka är båda rödögda efter att ha gråtit i flera timmar såg det ut som. Dom sa att dom var tvugna att lämna Alva till en bättre plats (jag var 10 år). Min kusin var helt förkrossad, det var ju ''hennes hund'' den hunden hon önskat sig i hela sitt liv. Hon var tretton. När jag var omkring 13 år fick jag veta vad som egentligen hände.

Dagen då De åkte till veterinären var Alva blodig runt ansiktet och hon kunde inte ställa sig upp. På kliniken sa dom att hon hade stora hjärnblödningar och ett flertal brutna revben samt några andra ben. Hon skulle inte klara sig, så de lät henne somna in.

De sa även att hon hade veckogamla frakturer och gamla småskador.

Då uppenbarande sig allt.

Killen förnekade ingenting men kom med uräkten att han var rädd för henne. Vi såg honom aldrig igen, som tur var. Fast dock blir man ju orolig om vad som kommer hända till den familj som han går vidare till.. De hade inte kunnat polisanmäla då det inte fanns några bevis. Han var ju trots allt den '' härligaste och goaste killen man någonsin hade träffat''

För fem år sen blev min kusin dröm sann igen, hon fick en efterlängtad Puli tik på åtta veckor. Hon fick heta Makita. Hin finns fortfarande kvar hos oss som 5-åring med en liten kompis. En Chihuahua på cirka ett halvår som kom till min kusin som en 8v valp han med! Han fick namnet Kingston.

Nu är min kusin 18 år och hundintresserad och aktiv med lite hundsport. Nu lever vi som en stor familj på sammanlagt 5 hundar (vi har två, de har två, och familjenrnas bästa kompis, räknas som familj, har en stor rottis. ), 4 katter, några råttor och 8 pers, och är en stor lycklig familj!

Fast alla saknar fortfarande Alva. Fast samtidigt glada för att ha Makita och Kingston. Det var ingen väg man kunde välja. Den innehöll ritigt jobbiga saker, men i slutändan fick man belöningen.

Kingston på bilden