Jag är en lycklig ägare (oftast) till en ettårig chinese crested powder puff-hona.
Det var många som försökte hindra mig från att skaffa en hund av denna ras. Folk ringde och berättade att "deras bekanta har en sån och den är sååå hemsk" men min lilla hund visade sig vara helt underbar.
Hon är lite "orolig/stissig" och ska alltid ha koll på allt. Jag fick hem henne på sommarlovet och då hade jag även min sjuka farfar här hemma. Det var alltid någon i huset och det fanns ingen chans till att ensamträna henne trots att man borde börjat i tid (jag VET det och tro mig, jag ångrar mig att jag inte försökte).

Sen var det dags för skolan att börja, hon skrek när vi gick utanför dörren och vi gjorde fel även här. Vi letade efter dagis men inga platser fanns lediga, vi sökte dagmatte men ingen fanns där heller. Vi lånade en hund som fick vara som sällskap och så turades vi om att cykla hem på lunch och håltimmar. Hon skrek, krafsade sönder väggar och kissade på sig och detta har fortsatt även nu. Hon klättrar även upp på bänkar (!!!) och ställer sig och ylar upp mot taket. Därifrån hoppar hon upp på matbordet och jaa… hon får panik helt enkelt.

Hon klarade att vara själv i bil och det har hon klarat många gånger, ca 30 minuter varje gång (när man handlar t.ex.) men så en dag gick vi ut ur bilen och hon började yla. Vi fattar ingenting för hon har verkligen klarat sånt förut och hon har varit lugn och sansad när vi kommit tillbaka.

Samma när vi går utanför dörren på huset, hon får panik. Vi vet inte hur vi ska göra för jag har hört att om man lär hunden att känna sig trygg så ska de lära sig att det inte är farligt. Men varför har det vänt så plötsligt? Ingenting har förändrats här hemma och hon löper inte eller så.

Vi har testat att ge supersmaskiga märgben som distrahering men hon struntar totalt i dem, ända tills vi är innanför dörren igen och då är hon uppspelt ett par minuter sen springer hon iväg med benet.
Jag har för vana att alltid stänga in henne ett par minuter i mitt rum innan läggdags. Hon skriker inte eller så men ställer sig alltid och tittar mot dörren tills man kommer tillbaka. Direkt när man är inne i rummet går hon och lägger sig.

Ibland kan hon gå upp och lägga sig i sängen sjävmant medan resten av familjen är nere, det är det beteendet vi är ute efter: att hon ska känna sig lugn och kunna vara borta från oss i iallafall någon timme så man kan göra sina ärenden på stan och så. Otroligt jobbigt just nu då någon ALLTID måste vara hemma och det blir krockar i våra scheman…

Numera har vi en dagmatte men efter sommarlovet 2011 har vi ingen dagmatte. Vet inte hur vi ska göra för vi vill verkligen inte sälja våran underbaring!

Behöver alltid all hjälp jag kan få! Tips, egna erfarenheter, finns det någon hundpsykolog eller liknande som kan hjälpa? Jag vet att beteenden varierar från hund till hund men vi har verkligen kört fast. De jag har pratat med har sagt att sånt går över osv men vår hund är lite för orolig för att det någonsin ska kunna bli bättre!
Vi finns en bit ifrån Västerås.