Nu var det länge sedan, men jag är uppväxt med storpudel och har känt en del andra också.

Det är oftast en väldigt lätt ras att ha och göra med, glada och pigga på att vara med, aktivitetsnivån kan variera men det är en väldigt allround ras utan några direkt krav på aktivering.

Dom klipps regelbundet kan man väl säga (efter tycke) vi har alltid klippt själva och bara skalat av hunden, men självklart är det behändigt att lämna in hunden för klippning.

#1 Okej! Ja, den jag träffade var super pigg, hade väldigt lätt för att lära, och var extremt lyhörd. Du har inga tips på uppfödare du tycker är bra? ^^

#2 den uppfödaren våran svarta kom från la tyvärr ner när kupering inte var lagligt längre har jag för mig, och jag är tyvärr inte insatt i storpudeln avelsmässigt.

Men jag skulle nog försöka söka mig till nån som siktar in sig på annat än enbart utställning i sin uppfödning (även om rasen i sig är lättränade som dom är) och som självklart prioriterar hälsa.

Haha, oj, detta blir då en presentation av baksidan av rasens individer!

Jag har haft tre storpudlar i närområdet som alla varit skräckexempel av hur hundar kan bli. Väldigt instabila, ibland attackerar de och hugger efter allt och ibland lägger de benen på ryggen och sticker åt andra hållet. En tredje gång kan de vara jätteglada och bara vilja hälsa.

Detta är dock orsakat av ägaren och talar inte för rasen i sin helhet, detta är jag hundraprocentig på. En och samma ägare har fått till dessa varulvar till hundar, som ständigt springer lösa, hugger efter folk som passerar på vägen och ägaren som dessutom släpper hunden vid möte och triggar hunden till fajt(lyckligtvis har de itne varit speciellt sugna på det!). De två senaste hade aldrig träffat den första, men beter sig precis likadant som den första.

Detta ser jag som ett tydligt exempel på vad som händer om man inte tar hand om sin hund på rätt sätt, och tyvärr är det denna bild som hänger kvar när jag träffar på en pudel. Det tar tid innan jag litar på en, sen går det bra med just den. Har väl inte sett tillräckligt många bra exemplar än för att väga upp mot det skit jag sett.

Trots detta har jag klara funderingar på pudel i framtiden, det är en fin ras och jag tror att de tre som skapat min felaktiga bild av rasen lätt hade kunnat vara praktexemplar av lydiga och vänliga hundar med rätt ägare som då hade gett dem både motionen och lydnaden och socialiseringen osv. Har däremot inga problem med mellan-, dvärg-, och toypudlar. Härliga hundar, vill man inte ha utställningsfrisyr är trimningen enkel, arbetsvilliga, påhittiga, glada…  och sååå stor skillnad är det nog inte på dem som det är i min hjärna (alltså mördarmaskiner kontra änglar) ;)

#4

jisses, man kanske skall vara glad att personen har valt just pudlar och inte bullmastiffer eller liknande O_o

nog för att det är illa oavsett….det beläggs på tok för lite djurförbud i det här landet.

#4 Ush då, lät inte som nå vidare trevliga hundar! Tur att jag träffade en helt underbar första gången då, då fick jag liksom ett bra "första intryck" och vill gärna träffa fler individer.

En ras jag inte kan lita på är papillon, alla individer jag träffat har varit hemska. Därför har jag fått ett väldigt fel första intryck, skulle gärna vilja träffa en snäll papillon, så jag kan övertygas ;)

En lite dum fråga.. Vad är det för skillnad på storpudel och kungspudel?

#7 Skulle jag också vilja ha svar på faktiskt

Min lärare föder upp kungspudlar iallafall, de verkar vara mysiga hundar

Storpudel är den rätta benämningen av "kungspudel" - alltså den största varianten av pudlar. Om jag nu inte fått det helt om bakfoten…?

har har ingen storpudel, men en mellanpudel o det är ju nästan precis samma sak :P

Dom är jättelättlärda,  jag trimmar min kanske.. varannan månad, eller när jag ser att det behövs. alltid kul med olika frisyrer på dom så det tar olika lång tid att vänta ut tills pälsen växt :p

Dom är väldigt pigga och sociala, :p

Kungspudel är  Storpudelns gamla -70 tals namn.

Som sällskapshund är SP underbart social och tillgiven. MEN dagens SP har börjat bli mer och mer aktivitets krävande. Många tränar bruks med sina SP och som många redan nämnt så är rasen väldigt lättlärd. Det man inte får glömma är att dom lär sig snabbt dumheter lika lätt. Men en SP som är som den ska i huvudet är relativt enkel att lära om och ta ur dummheterna. Min erfarenhet på mina 7år som SP ägare är att fler och fler har fått stressrelaterade problem med sina SP. Kanske för att dom blivit mer krävande utan att dagens SP valpköpare varit medvetna om det, men också för att det finns endel oseriösa uppfödare.

Min SP var något åt det mer extrema hållet. Han kunde gå spår på 900m utan att vara nöjd efter åt. Han sprang sig hög på adrenalin och var som en könsmogen unghund i 7år. Han slutade sina vilda dagar med Epilepsi, sköldkörtelfel och kraftig Spondylos. Men underbarare hund har jag aldrig träffat! En enorm personlighet och trotts alla problem jag hade med honom så kan jag tänka mig en ny storpudel någon gång. Men då kommer jag vara extra noga med mentaliteten på föräldrarna vilket jag tycker alla som köper SP ska vara!

Ang pälsvården så är det relativt smidigt att bara raka ner en storpudel var tredje månad eller så. Men vill man ha lite päls på den så har man ganska snabbt mer jobb. Fundera på hur mycket tid du är beredd att lägga ner. En storpudel i fullpäls badas minst 1gång/vecka och tar mellan 2-6tim beroende på om den ska klippas också. En klippmaskin av bra kvalite kostar endel och att lämna in hunden regelbundet blir ännu dyrare.

Här kommer länkar till ett par kennlar som är allmänt kända, jag kan dock inte garantera kvalitén på deras hundar. Ring valpförmedlaren på pudelklubben så kan dom ge mer råd!

(Ett tips är att köpa från en uppfödare som inte är helt grön, men som inte har blivit för "hemmablind" och fött upp i 35år, många uppfödare fastnar i sitt eget tänk och utvecklas inte så mycket innom rasen.)

Arcadians

Art Attack

Avatar (hittar ingen hemsida.)

Calie´s

Dandy Lion´s

Gifted´s (ingen hemsida. Barbro är pudelklubbens avelsråd.)

Huffish

Kudo´s  Micke Nilsson

Partyline´s Christer Ivarsson

Storpudeln är en jätte trevlig hundras som jag rekomenderar varmt OM du kan tänka dig att aktivera den som den ofta behöver.

Lycka till!

#12 Tack för den jätte braiga infon!

Har inte läst hela tråden än…

Jag har haft en storpudel och det jag har lärt mig av honom och andra jag har träffat på är: Otroligt lättlärda och påhittiga hundar som är glada för det mesta. Också väldigt mångsidiga.

Känner en som hade en vallande storpudel, har träffat en på en utställning och de ställde älg med sin, sedan är det ju inte få som kommer rätt högt i lydnad och agility.

Har också lärt mig, av egna erfarenheter, att det inte är en ren sällskapshund, visst om de får mycket stimulans och motion (som de flesta andra raser), men jag tycker ändå de är närmare arbetshundshållet än sällskap. Fast det beror nog i stor utsträckning vilka linjer man har.

Min erfarenhet är också att de har mycket stor jaktlust! Min pudel inte bara jagade utan dödade, tom de djur som hörde till familjen. Han högg ett par gånger marsvin direkt ur händerna på mig och klapp katter i språnget så han fick aldrig vara i närheten av djuren, sista tiden vågade jag inte promenera med honom utan munkorg efter att det kommit fram en katt som ville hälsa, hade inte pojkvännen varit med vet jag inte hur det hade kunna slutat :-( Jag har hört om flera pudlar som varit lika extrema. 

Jag klippte Mio själv, både frisyrer och helt nerklippt. Han klipptes och badade ca var 4-6 vecka.

Jag kollade inte tillräckligt noga hur rasen var när jag köpte Mio, jag gick efter vad uppfödaren sa om att de var utmärkta sällskapshundar, jaktinstinkt hade jag heller inte hört om när jag skaffade honom. Han visade sig kräva mycket mer än jag väntade mig och var egentligen för svår för mig, men jag gjorde så gott jag kunde och han var glad och nöjd tills sista året när sjukdomen gick allt hårdare på honom.

Tyvärr fick han avlivas för snart ett år sedan endast 5,5år gammal efter att vi kämpat i 3,5år mot Anaplasma (Erlichia)

Det Lyan beskriver stämmer mycket bra in på min Storpudel. Han jagade som en idiot och var aldrig riktigt nöjd. Jag kunde vara ute och lägga spår i ett par timmar och han var fortfarande på hugget när vi kom hem. Även om han faktiskt gick och la sig så låg han och bara glodde uttråkat. Gick man till dörren var han där på nolltid och ville hänga med ut igen. Nu vet jag att alla storpudlar verkligen inte är så här och även att Tango´s pappa lämnat mycket aktiva och stressade valpar efter sig. Så man kan ju inte dra alla över en och samma kam. En kompis till mig hade en Storpudel tik från helt andra linjer som var raka motsattsen. Hon var lugn som en filbinke och satt i trädgården och tittade på hararna utan att röra en fena! Hon var på hugget och hade dragit efter pånolltid om man sagt varsågod, men gjorde man inte det så var hon lugn. Tango´s mamma och syster däremot fällde ett rådjur en gång när hans syster lyckats få upp ett fönster och rymde… Så vissa linjer ska man nog verkligen se upp med för alla uppfödare är inte så ärliga alla gånger!

Det finns oseriösa uppfödare som bara tänker på utseende. Kolla upp kennel noga!

Kolla upp föräldrarna noga oxå.

Jag har en mkt krävande storpudel. Han har extremt hög energinivå. Vilket gör honom lätt upphetsad med olika problembeteenden till följd.

Han är stabil men samtidigt klara han ej att vara ensam speciellt länge. Jag har märkt att de flesta storpudlar ha mkt hög energinivå.

Han är superintelligent, lyhörd, mkt lydig, kontaktsökande.

Mkt fin hund men på tok för hög energinivå. Som du ser är han "dubbel" - mkt positivt med honom men problem med för hög energinivå.

A & O att ta reda på så mkt man kan om hundens linjer. Detta har jag lärt mig.

För mig finns bara denna hundras. Jag kommer i framtiden välja en lugn pudel, de finns. Från en seriös uppfödare. För det är drag i dem ändå så det räcker. Min hund kräver mkt motion o mental träning (att träna lugn). Min hund kräver minst 2 timmar motion om dagen för att bli mer "normal". Det passar mig att få vara så aktiv.

Jag kan varmt rekomendera storpudel med ovan råd.

/M

Jag har haft en Storpudel hane och det var den bästa och värsta tid jag haft i mitt liv på samma gång. Trots noga igenomtänkt köp, val av uppfödare och bra linjer så var han ett stresspaket. Fick problem men epilepsi, sköldkörteln och prondylos i ryggen. Men en helt underbar hund! Jag hade lätt köpte en till storpudel om det inte var för mycket pälsvård…

Ska du köpa storpudel bör du tänka på att rasen tyvärr börjar bli väldigt krävande. Vissa pratar om att man skulle kunna dela upp rasen i två grupper, bruks och sällskap/utställning mentalt sett. Men jag tror att det är en ganska hyffsad bit kvar. MEN att många storpudlar är aktivitetskrävande är det ingen tvekan om! Min var en arbetsnarkoman som mådde dåligt om han inte fick gå 2-3 spår/veckan.

Pälsen går ju som någon sa att bara raka ner. Men trots detta är det ändå pålsvård som krävs emellan. Nos och tassar ska rakar oftare osv. Om man inte vill ha en helt redrakad hund har man ganska mycket jobb varje månad och vill man ställa ut så är det runt 6-8timmar/vecka om man sköter pälsen själv.

Men om man vill jobba med sin hund och förstår vad pälsen innebär så kan jag varmt rekomendera storpudeln. Men var noga med uppfödare då det finns en hel del som mest avlar på utseendet tyvärr…

Vi har pudel. En mellan och en liten stor. Hade även en stor på foder ett tag.

Underbara hundar! Mitt intryck av just storpudeln är att den aldrig riktigt växer upp, dom är väldigt barnsliga. Väldigt roliga att titta på :P
Den stora har ett lugnare temperament än dom små också. En hund som är med på allt! Vill du ta en lång promenad följer den med, men även om du vill lata dig på soffan ett tag =)
Outtröttlig, den kan hålla på hela dagen, verkar inte finnas något stopp i dom!

Det där med pälsvården bestämmer du ju helt själv. Jag trimmar mina själv. Nos, tassar, svansrot och mage varannan-var 3e vecka. Kroppen tar jag lite hur som helst. Oftare när man vill ha den kort men ibland för det växa ut :) Och på sommaren renrakas dom.
Men det är hur kul som helst med pälsen, alltid kul att hitta på en ny frisyr åt dom =)
Angående kamning så beror det också på hur lång päls hunden har, men efter tovåldern så räcker det oftast med en gång i veckan. Under tovåldern lär man sitta varenda dag och bada minst 1 gång i veckan. Men den går över =)

Vill du se bilder på mina små finns det massor på min bilddagbok

#14 fin  bild häftig frisyr!