Well, hundar är ju flockdjur.
Men sen finns det ju individer som klarar sig lika bra själva.. Eller hellre är själva. Min tik är en sådan hund.
Min förra tik därimot fick ut MASSOR av att vara två hundar i hemmet..
Visst hade hon hundkompisar hon träffade dagligen, men man såg tydligt att hon trivdes massor med en "hundsambo".

Personligen anser jag att sålänge man har tillgång till hundar som ens egna hund kan roa sig med så är inte en till hund ett Måste.
Men ja, alla hundar är ju inte i behov av andra hundar heller. Man får se till individen tycker jag.

Min lilla shit klarade sig jättebra ensam, iof.. vi hade en katt . Men sen fick han små valpar med en trvlig liten tjej. Vi tog hem ena valpen som idag är två år. Om vi särade på de nu skulle han bli FÖRKROSSAD. Han e så beroende av henne

Så det beror ju lite på tror jag. Skaffar man aldrig en rummis kanske hunden aldrig skulle saknat någon? Lixom att han då aldrig vet om vad han missar och därför inte mår dåligt av det..

Hilo: Sådant är alltid bra att läsa. Att det är individuellt. Säkert därför det råder så delade meningar i området, alla ser till deras egen hund :D

Jag tänkte kolla lite för jag har fått nys på en äldre herre vars matte blivit sjuk så han måste flytta, tråkigt om han "måste" avlivas när han fortfarande är pigg och frisk. Detta kan då vara ett utmärkt tillfälle att kolla vad min fyraåring tycker. Om han har sällskap i 2-3år och så får man ju se om han vill vara själv eller ha en kompis hemma. Det vore ju riktigt tråkigt om man skaffade en valp och så ser man att situationen för min förste blir sämre. Visst vänjer dem sig väl men jag tycker att det verkar vettigt.

Som de skrivit ovan. Det är väldigt individuellt om de trivs bäst själva eller med kompis. Man får ha i bakhuvudet när man köper hund nr 2 hur man agerar/gör OM inte hundarna fungerar ihop. Även om de fungerar i början så kanske det utvecklar sig som så att de inte alls fungerar efter något år. Vad gör man? Hur känner man då?

Men oftast fungerar det bra om man bara väljer raser som är relativt lika till sättet…alltså raser som kanske gärna leker på samma sätt. Att köpa tex en vinthund som gärna springer kapplöppning är kanske idealet att umgås med en hund som tex labradoren som gärna brottas och klänger på varann..

Men sen är det faktiskt dubbelt jobb med att ha två hundar också. Det är inte många som tänker på det. I alla fall om man köper en valp som nr 2. Då är det oerhört viktigt att man ser till att valpen får egentid på promenaderna utomhus och får uppleva olika situationer utan sin kompis, så att den själv får ta ställning till saker och ting. Så man får räkna med många många promenader med hundarna delade under det första året. Allt för att stärka valpen i sig själv också.

Jag tror att hunden är ett flockdjur och är födda till att interagera med andra hundar. Jag tror inte att hundar är födda till att vara "ensamhundar", dvs trivas Bättre att vara ensam. Då har något blivit fel nånstans.

Däremot måste man tänka på, när man skaffar fler, att även den nya behöver ensamhetstränas, tränas i att själv ta ställning som zebben skriver, samt tränas individuellt utifrån personlighet och passande aktivitet.

Finns ju raser/linjer/hundtyper som är mer eller mindre beroende av andra hundar, det är ju avel i det hela som vi styrt så och vi kan ju, i princip, få fram hundar som inte alls vill ha med andra hundar att göra och alltså ÄR riktiga ensamhundar.

För Mig är det hundra gånger bättre att ha två än att ha en. Med bara en blir det så fruktansvärt jobbigt att träna, då jag får stå och göra ingenting när den ensamma hunden har vila och dessutom måste jag ordna med störning av andra hundar som tränar. Med två eller fler kan jag bara byta hund när någon ska vila, får bättre flyt i träningen (jo jag fuskar lätt och kör för långa pass och skippar vilan eller gör bara en kortkort) och jag får väääärldens bästa störning då det svåraste är att ligga och titta på när bästa vännen och matte jobbar! Men det är jag. Och mina har alltid gått fint med flera. Visst, det tar ju när någon av dem dör, men så funkar livet och de kommer tillbaka efter sorgen precis som vi.

#4 Haha, jag skrattade gott åt ditt exempel… min labbe vet verkligen inte om att han är labbe, han föredrar vinthundar så han har någon att springa med. Brottas är inte alls roligt… och inte går han upp i vikt lätt heller, på gränsen till vinthund i kroppen också ;) Men jag vet precis vad du menar och håller med!

har 2 hundar och skillnaden är mer tid krävs för träning och mer pengar går åt till foder,försäkring,vetrinär mm men jag tycker att 2 hundar är fördel de har varandra jag kan ta båda på samma promenader. Mina hundar trivs ihop o det är väl en bra fördel att det ska funka bra med. Men räkna med mer tid o mer pengar :)

#4 Ha ha…skrev fel…jag menar att vinthund kanske INTE är idealet att köpa om man redan har en labrador.

tack för alla svar! Det känns verkligen som att en hund till är det bästa valet. Jag får nog ringa om den gamle herren imorgon, det sa verkligen klick när jag såg honom.

Det verkar ju vara som jag tycker, att de trivs bäst med kompisar. Och som "tsset" skrev om väärldens bästa störning: att se matte och bästa vännen träna medans han själv får titta på, är något min behöver tränas med. Han är svartsjuk som bara den! Men har inte haft möjlighet att träna bort det med någon… Där har jag jämfört lite med barn, ensam barn är ju ofta väldigt ego och vill inte dela med sig medans barn med många syskon är vana att andra tar deras leksaker. :D

Tid och pengar är det lugnt med, där är det inget som ställer till problem. Valpar har jag tränat upp många gånger så där vet jag också. Och rasvalet är solklart, en gång Tax alltid Tax :) Var mest nyfiken på hur det eg står till inom mitt ämne. Jag har en katt också och där har jag försökt två gånger med kompis, först hane och sedan hona, och det funkade inte alls. Han blev totalt förändrad. Men katt och hund är ju varandras motsatser så :P