Nej du är verkligen inte ensam!

Jag vet att jag har gnällt om detta innan i forumet men jag blir så paff över människors beteende ibland.

Så himla skönt att jag inte är ensam över att bli sur över liknande saker.

Jag bor i Göteborg, mitt i stan, folk- och hundtätt. Jag har en valp av mindre ras och många beter sig som att hon är allmän egendom så fort vi är utanför dörren. Det är fruktansvärt påfrestande ibland för folk lyssnar inte på mig och läser absolut inte av hennes signaler, oftast är hon glad mot folk men rätt rädd av sig i övrigt och om något annat är läskigt vill hon inte bli petad på heller.

Jag förstår inte hur folk kan gå fram och ta i hunden utan att först fråga ägaren. Som att jag skulle gå fram och rota i deras väska eller greja med deras bebis.

Folk utan vett finns det tyvärr överallt. Träffar ofta på sådant hundfolk.

Även om jag själv har lugna trygga hundar och andra också har lugna trygga hundar, så har jag alltid i beräkningen att något kan hända. Jag kan aldrig slappna av till 100% om det är en okänd hund vi möter/passerar.

Jag tycker det är en självklarhet att om man som du har bett om utrymme, så ger man utyrmme. Om du inte hade bett om utrymme så bör man ändå göra det så smidigt som möjligt för kommande/mötande/passerande hundar. För hur ska man kunna veta om den andra hunden ger min hund en hotande blick/osäker kroppshållning/provocerande, utmanande beteende? Eller hur ska jag kunna veta att min egen hund inte ger den andra hunden, en blick som gör att den hunden av någon anledning inte gillar min hund?

Tur att du var så vaken på situationen så inget värre hann hända

#1

Väldigt bra beskrivet med handväska och bebis

#3 Ja precis, men tyvärr finns det konstigt folk överallt och väldigt många med selektiv hörsel.

Även om man har en lugn, trygg hund är det för mig allmänt hyffs och vett att fråga först och inte ta för mig sånt som inte är mitt.

Dessutom, om de inte kan låta bli hunden för hennes eller min skull borde man väl vara lite försiktig för sin egen skull? Tänk om hunden är aggressiv, eller bär på en smittsam sjukdom…

#1 Håller med! På så vis är det skönt att min hund har vuxit till sig. När han var en bedårande (han är i mina ögon lika bedårande nu) grandisvalp var Alla framme hela tiden. "Åhhh, va sötfårmanklappa" sa dom samtidigt som dom kastade sig efter honom. Nu när han är större brukar de flesta inte vara lika benägna .

Istället har man problemet med just många ägare som har sina hundar lösa/i koppe tycker att "det gör inget att min hund hälsar på hennes". Däremot är jag inte säker på att det hade varit lika ok om min bjässe var lös och sprang fram till deras betydligt mindre hundar. 

Man kanske ska testa det där med att greja med deras unge. När någon springer fram till hunden så sticker man ner handen i barnvagnen och sen kan man dessutom fråga "Men du tänker väl gå en kurs med den här..?"

Jag håller med dig.

Som exempel var jag i djuraffären och vi hade med oss en jaktlabbe och en vavva-blandning. Så kommer en dam i 50årsåldern med sitt barnbarn. det första hon säger är: "Titta där Saga, en liten hund, den kan du hälsa på." Vi håller god min medan tjejen hälsar på vår lilla hund. Jaktlabben är fortfarande unghund och har lite svårt med att inte hoppa när hon blir glad. Så vi fick platsa henne och verkligen hålla fast henne. Då säger tanten "du ser, alla ägare vill inte att man hälsar på deras hundar och vissa hundar vill inte heller." vi orkar inte förklara att vi uppskattar att folk frågar oavsett vilken hund de vill klappa. tanten såg ut som en som verkligen inte brydde sig, hon hade sin verklighet. så vi sa bara att labben hoppar och att det var därför vi platsade den. då säger hon "ja vet, mina tre hoppar också, så jag är van" tar med sig dottern och går.

Sedan alla dessa föräldrar som säger "titta olle, ser du vad glad hunden där borta är bara för att du gick förbi" Sedan att hunden viftar på svansen för att man apporterar eller något sånt spelar ingen roll.

Och återigen hundägarna som har sina hundar lösa och säger "var beredd på att min hund hälsar på dina, men det är ingen fara för han är snäll".

#6 jag vet precis hur det är med en unghund som inte riktigt grejer att hälsa fint alla gånger. Hälsar han på barn/vuxna som kommer fram lugnt brukar det gå bra, men när folk (oftast män) kommer fram med stilen "Tjena hunden, voff voff, ja kom igen då grrrr" så är det klart som tusan att han kommer börja studsa…och då säger vissa till och med "Ojdå…kan han inte hälsa fint." 

Idag blev droppen. Vi är ute och går och tre spetsar kommer springade mot oss, alla är lösa. Ägaren lockar lite och två av hundarna går till henne (men fortsätter skälla) den sista spetsen kommer dock närmare och närmare och skäller och skäller. Min hund vill såklart inte fortsätta gå mot hunden så jag sätter ner honom och väntar på att hon ska koppla hundarna. Men nehej då, det gör hon inte. Hon fortsätter locka på hunden som inte hör, och när hunden tillslut börjar gå mot henne och vi ska gå förbi, då säger hon "Oj, nu kommer han där bakom dig" Ehh…va?! Måste sett skit kul ut…jag och min Grand Danois omringade av små bomullstussar… Så jag ber henne hämta/koppla hunden (hon verkar vara döv till råga på allt). Till slut lyckas jag skynda förbi… Och hon fortsätter vidare med hundarna lösa (vid en trafikerad väg…)

Kan folk hålla sina små och stora odågor i koppel..?! Nästa gång en lös hund kommer framspringande och skäller har jag god lust att släppa lös min 60kg kluns och hojta "Jaså, vill den leka?!" Suck. Folk. Gaaah. Dålig start på fredagen…

Hm det kanske är de skönaste med att ställa engelska mastiffer, kommer man in med 2 sådana på utställningsområdet håller folk helt plötsligt väldigt snällt i sina hundar.. Dom skapar sitt eget utrymmer. Ingen släpper heller fram sina hundar till dom för att "dom ska bara hälsa". Men sen är just dom  mastifferna dom  snällaste djuren som finns. Men det behöver ju folk inte veta.

Ibland är de skönt med skrämmande utseende.

Jag kom att tänka på en sommar då jag stötte på en kompis som… Finns mycket att berätta om kompisen, men jag kan skriva nya trådar om henne istället 
I alla fall så stötte jag på en kompis på väg till hundbadet. Hon hade redan kommit dit någon timme före mig och hade sin hund lös. Jag kom traskande med min ena hund lös på väg mot en liten vik några meter ifrån henne. Jag såg inte först att det var min kompis som var längre fram. Jag såg bara att det var några med hundar. Jag hinner inte ens ställa ner min väska förrän jag hör min kompis kalla in sin hund. Då förstod jag att det var min kompis som var längre fram med sin hund och andra gemensamma vänner.
Jag vet att kompisen inte har någon pli alls på sin hund. Så när jag såg honom komma mot oss och hörde henne ropa på hunden, så tvärvände jag och gick därifrån. Hennes hund gick efter oss för den ville så gärna hälsa på mina hundar. Min kompis började bli desperat och skrek i högan sky efter sin hund. Jag ökade på takten och skyndade mig längre bort från min kompis med hennes hund hack i häl. Jag log för mig själv och tänkte "Hoppas hennes hund följer med mig hela vägen hem till mig". Efter ett tag så hade kompisens sällskap hunnit springa ikapp hunden och tog tag i honom.
Senare fick jag ett sms från min kompis "Varför stanna du inte?" Då svarade jag "Varför skulle jag göra det? Det är ju DU som har sagt att våra hundar inte kommer överens, så jag ville bara visa dig hänsyn och gå därifrån."