I det läget hade nog jag övervägt omplacering av någon, den osäkra hunden vill uppenbarligen inte dela sitt hem med någon och mår bäst av att leva sitt liv ensam alt. ha dom separerade hela tiden.

Låt dom inte spänna sig mot varandra eller "göra upp" det gör saken värre.

avliva???? åh herregud snälla avliva inte!! Hur kan man ens komma på tanken att avliva sin kära vovve? *fick ett hugg i hjärtat när jag läste det*
Menar inte det som en elak kommentar, jag blev bara så förvånad!

Jag hade inte gett upp hoppet, först hade jag kastrerat sen hade jag sett till att bonda med båda hundarna var för sig så att de båda känner mig. Nu känner vovve A dig men kanske inte vovve B då han inte bor hos er.

Sen hade jag bett nån möta mig med vovve B ute på ett fält där inga andra hundar/människor befinner sig. Så ni får lugn och ro. (Innan mötet hade jag sett till att båda fått motion) Jag hade bett den som håller i vovve B att gå..och jag hade börjat gå i samma riktning..så att vi båda hade gått jämte varandra men varsin vovve så småningom…sen hade jag tagit över vovve B (båda hålls naturligtvis i koppelhela tiden) Sen hade jag gått lääänge med dom tills de börjar känna sig trygga med varandras närvaro.

Tycker att det är viktigt att i sådan situation tänka postivit och blicka framåt och inte känna sig rädd, osäker och velig. Utan hela tiden tänka på att det här ska gå fint! Aslappnad när man håller kopplena osv. Redan innan man ens möter vovvarna tror jag är viktigt att känna sig avslappnad. Jag tror nämligen starkt på att hundar, och djur över lag, känner i vilken sinnesstämmnig vi befinner oss. Är vi otrygga och känner oro kommer det att smittas över till dom.

Detta hade jag utövat varje dag i en tid…jag vet inte hur långt tid, det beror på vovvarna, hur snabbt de vänjer sig.

När jag märkt att båda går fint i koppel med mig i mitten hade jag hållt båda i en o samma hand..så båda på samma sida av mig. Efter en tid när du märkt att detta går bra så hade jag låtit dom nosa på varandra, kopplerna alltid avslappnade…när det hade gått fint jade jag släppt båda så att de får lära känna varandra.

Succesivt när jag märkt att det börjar gå fint så hade jag låtit dom träffas inne i huset. Men med dig som kotrollerar hela situationen…än en gång, avslappnad och fin och positiv. Inte tänka, åhh det här kommer aldrig gå och jag vet inte osv…

Börja där..sen får du se hur de bemöter varandra inne i huset efter att de lärt känna varandra ute och även kännt sig trygga tillsammans med dig!
En hund är en avspegling på ägaren själv, osäker ägare, osäker hund..osv…det är iaf vad jag tror!

Allt går, bara man vill :)

Lycka till!

Tack för svaret, låter förnuftigt.

Nu har det trygga hunden blivit förflyttad till min mor igen. Tråkigt, men känns som den rimligaste lösningen. Vi blir väldigt otrevligt när hunden biter oss.

Har även en två månaders bebis här. Han har inte visat honom något aggressivt beteende mot honom så vi hoppas alla aggressiva beteende enbart riktat sig mot den andra hunden (konstigt de har varit bästa vänner i 3 år!)

Les:

Avliva låter hemskt( då båda hundarna är våra kära familjemedlemmar), både jag och min sambo gråtit vid tanken=). Men då han bit Sambo ordentligt vid flera tillfällen och nu mig…börjar vi bli oroliga. Får inte äns på kopplet eller kan ta upp honom utan att han anfaller…

Är ute och går med hundarna tillsammans 5 gånger varje dag (ca 15-40min) för att de ska bli vänner igen, går bra, men problemet uppstår när de kommer hem igen. Vi har från början varit observanta på tidiga tecken på "osämja" och snabbt markerat. Har heller inte velat att de ska göra upp själva utan varit bestämd ang vad som är okey och inte tillåtet. Har verkligen försökt att avstyra detta. Vi känner oss ganska misslyckade både jag och min sambo. Men nu är vi här och försöker göra det som är bäst för våran hundar.

#4 Om han biter vid sådana tillfällen och inte har gjort det innan så måste ni gå till en veterinär och undersöka honom. Låter som han är sjuk eller har riktigt ont någonstans.

#5 Håller med dig.

Han kan ha ont någonstans! Kolla upp honom först och uteslut ev sjukdomar osv..

Håller med övriga om att en veterinärundersökning kan vara bra innan man tar itu med eventuella problembeteenden.

Förstår att det måste vara jätte jobbigt för er.

Bra tanke! Dock bits han endast när hund B är på besök…och några dagar efter, därefter avtar beteendet.

Testa bygga bro?  

Sitt med en hund på var sin sida (börja utomhus där dom verkar funka bättre). Ge en pyttebit gott-gott till den ena, till den andra, till den ena, till den andra, forts. OM du nu skulle använda korv, så är det bra om hundarna aldrig annars får korv vid något annat tillfälle. Hundarna ska upptäcka att 'den där ovännen är så bra att ha i närheten, för då får jag alltid mumsig korv'. Hundarna ska alltså upptäcka att dom tjänar på att ha den där otrevliga besten i samma rum.

Till slut kommer hundarna tänka 'där kommer korv-hunden, vad bra'

#4

Läste här att ni har markerat när ni upptäckt tidiga tecken på "osämja".

Det är bra att ni är observanta och att ni har velat motarbeta problem. Tyvärr så kan det vara så att istället för att motverka ett negativt beteende hos hundarna, så kan ni istället ha framkallat ett spänt läge där hundarna har lärt sig 'guuud vad jobbigt när den andra hunden är nära, då blir matte/husse så otrevliga'.

Vovvarna kan alltså har lärt sig att det är den andra hunden som framkallar ert beteende. Alltså blir vovve 1 sur på vovve 2, för att den överhuvudtaget finns.

yezz-an

Intressant, kan säkert ligga en del i det..! Mycket som man nu i efterhand kunde gjort bättre och annorlunda..

tack alla som har hjälpt mig!! har fått nya infallsvinklar och redskap att använda mig av! Tack snälla!

Jag förstår inte hur man ens kan fundera på att avliva för ni inte reder ut situationen.. Har då inte hundarna rätt till en andra chans där någon annan kan rätta till det som ni inte klarar?

Ta hjälp av en kunnig hundinstruktör om ni inte klarar det själva eller omplacera någon av hundarna.

Positiv förstärkning är också något som brukar ge väldigt bra resultat bland alla djur.
Istället för att alltid bara skälla när dom gör fel så berömmer man när dom gör rätt. Istället för att förknippa alla jobbiga händelser/stress/otrygghet med skäll så ska dom förknippas med lugn, godis och beröm som skapar en trevlig känsla runt det som är jobbigt.

Jossan : skriv inte mer till mig är du snäll..ville inte ha påhopp, tack.

#15

Klokt att du säger ifrån. Jag har redan varit tillräckligt elak

Det kommer att gå bra för er även om det blev en liten miss i början. Hundar är inte dumma i huvudet, dom lär sig lätt nya beteenden. Handlar bara om att visa för hunden vad som är mest positivt och lönsamt.

Skicka gärna PM om du vill he mer peppning.

Lycka till!

Jag var med om liknanade när jag var typ hundvakt, dessa 3 hundar (1 var min) hade alltid funkar bra ihop uomhus, brukar ha dem ihop ute flera timmar utan problem, sov, drack och slöade ihop. Allt var "perfekt", sen skulle jag vara hundvakt och ha alla 3 hundarn i 1 hus, gick in för 5 öre! min syrra fick ta hand om min hund då dessa 3 inte kunde vara ihop i huset :/

Men ute funkade dem perfekt, jätte kneppigt, men kan ju vara liknanade med dina?

Provat att ta med hund A hem till din mamma och se hur dem reagerar där?

Yezz-an! Uppskattar positiv peppning…kommer inte ge mig och uppskattar människor som får mig att utvecklas, ibland fastnar man och behöver stöd frammåt! Tack!

Refflan: Tråkigt att du oxå har likande erfarenhet, det går jätte bra ute, de går tillsammans och till och med leker. Det är inne allt blir skumt. Går lika illa hos min mamma…lillen vågar inte gå ut ur sin bur när han vet att hund B är där....Det gör värkligen ont mig oss att se detta.

#15 Det var inte menat som ett påhopp.

#18 jag tycker du kanske får inse att hund A är en ensamhund inomhus, så antingen hålla dem isär, eller kanske B kan bo kvar hos din mamma?

jossan: jag vet att det lätt blir fel och oftast uppfattas fel ibland när man skriver. Jag vill ha hjälp för att komma vidare…Tog hand om hundarna, när de skulle avlivas för 3 årsedan, uppfödaren hade slagit och sparkat hundarna. Därefter har jag gått på flera hundkurser (för att socialiseras )och pratat med hundexperter, flera har menat på att de inte hade behållt hundarna. Men det har jag gjort och kämpat och lagt många timmar om dagen för att få dem tryggare igen….och de har gjort enorma framsteg! Känner oxå att man måste tänka på deras bästa, skulle inte avliva en hund om det var nödvändigt (vet inte äns om jag skulle kunna göra det äns då)..och det är det inte. Men min lilla mådde inte bra i lördags, det var droppen och vi behövde få en förändring. Därför skrev jag här, för att få hjälp vidare och höra andras åsikter…

Rafflan: Hund B kommer inte att kunna bo kvar här som det nu ser ut, tråkigt, då de tidigare har haft det så bra tillsammans.

Hoppas mina föräldrar tar hand om honom, han gillar dem och de honom. Annars får jag starta intervjuer för han ska komma till ett tryggt och kärleksfullt hem.

#21 Ibland får man anse sig besegrad. Det är inte alltid man klarar av en situation som har uppstått. Att jag skriver "en situation som ni inte klarar av att hantera" behöver inte vara något negativt om er, bara att ni kanske får inse era begränsningar. Visst kan ni testa med olika metoder men är ni redan innan tveksamma till att det kan bli bättre så lägg ned tiden på en av hundarna och omplacera den andra till någon som har erfarenhet, kunskap och tid att lägga på hunden utan att den stressas av någon annan hund i hemmet.
Du får ursäkta att jag blir ganska frustrerad när folk skriver avlivning som ett alternativ för att "lösa ett problem" när det säkert finns flera andra vägar att gå. Så många djur som avlivas helt i onödan…
Hoppas det kommer lösa sig för er!

Tycker de låter konstigt att dom rök ihop helt plötsligt efter att bott ihop en längre tid. Det kan inte vara att den stabila hunden känner av något fel med den ostabila hunden t ex litet epelepsianfall, Kramp eller annan fysisk/psykisk förändring i den osäkra hundens betende? Därför började bete sig annorluna. Vilket i sin tur leder till att den osäkra hunden bli ännu mer osäker och därför hugger?

Grundlig undersökning till att börja med. Stämmer allt bra så börja från början gå långa promenader med varandra så hundarna inte når varandra efter ett tag ger dom upp. Tycker även kastrering av den nervösa hunden låter som ett bra alternativ:)

#22 Fast ibland kanske avlivning trots allt är bästa alternativet. Om hunden kommer från ett tidigare hem där den haft det dåligt, blivit misshandlad och sparkad i dett fall så bär ju hunden med sig väldigt mycket. Vad jag har uppfattat i denna tråd så har TS ägnat 3 år att hjälpa dessa hunden på allra bästa sätt. Men hunden mår uppenbarligen inte bra… ska man då ensvisas med att kämpa vidare och säga att bara man omplacerar hunden till ett nytt hem som kanske har mer kunskap, så att den får leva vidare och förhoppningsvis mår bra igen? Eller å andra sidan, hunden får åter igen flytta, anpassa sig till en ny miljö och nya människor att bli trygg igen med och hela den omställningen/stressen för en redan ostabil hund som inte mår bra… är det schysst mot en hund som redan varit med om så mycket?

Vad jag kan utläsa av vad TS har skrivit så har hon verkligen gjort sitt bästa och när hon inte räckt till så har hon tagit hjälp, men det kanske inte räcker i detta fall. Man kan inte rädda alla och ibland kanske hunden faktiskt är så pass skadad att den mår bättre av att somna in.

Nu har jag inte träffat hunden och utgår bara ifrån vad TS har skrivit, så jag vill inte råda till varken det ena eller det andra. Bara ge en annan synvilkel på detta med avlivning.

#24

Problemen har pågått 4-5 månader och inte i tre år. Däremot är hundarna 3 år gamla. Finns att läsa där tråden skapades.

#25 Tänkte mest på inlägg 21 när jag skrev min kommentar och vad jag kan förstå utav det inlägget så har TS fått jobba med hundarna ända sen hon tog över dem vilket ju är förståligt, även om just denna situation inte pågått hela tiden.

#26

Aha, du mena såå. Då e jag me

Så länge hundarna gör framsteg kan jag förstå att hon inte avlivar. För framsteg har ju hundarna gjort. Som jag fattar det så är det just det spcifika problemet att hundarna har ett aggressivt yttre mot varann endast inomhus. Men sådant går att råda bot på. Gäller bara att hitta rätt verktyg. Och ha tålamod förstås. Bra att hon ber om hjälp när hennes egna idéer tryter, tycker jag.

#27 Håller absolut med dig! =)

Ville mest få fram med mitt inlägg att ibland kan faktiskt avlivning vara det bästa för hunden som en absolut sista utväg. Har man verkligen prövat allt och kämpat för hunden, men den mår såpass dåligt så ser jag inget fel i att låta den somna in. En hund som är medicinskt sjuk tycker de flesta inte är fel att avliva, men en hund som är metalt sjuk och förstörd ska inte avlivas… rätt el. fel?

Hur som helst, kanske bäst att återgå till trådens ursprungliga fråga!

#28

Hm…. nja… jo, om man verkligen försökt med ALLT inkl. instruktör inom problemutredningar och omplacering (inte alltid första omplaceringen funkar, tyvärr), då är det ju klart bättre att avliva än att låta hunden lida ett helt liv med stora mentala problem. En hund med stora mentala problem är ju inte lycklig ändå.

Men som sagt hittar men en bra lösning, så blir ju alla gladare än att behöva avliva

Ni är söta som diskuterar frågan!

Kommer inte avliva min lilla vovve! Han mår som vanligt nu när den andra hunden flyttat. Han kommer aldrig bli lika stabil som era hundar, kommer aldrig gilla okända människor, men så länge han mår bra av att bo med oss, och gillar oss, kommer han alltid få bo kvar hos oss…!

Nicolina: Håller med dig fullt ut, vissa mår så dåligt (trasiga, sjuka) att det är egoistiskt att ha kvar dem. Men jag är verkligen imot avlivning, och som jossan skriver finns det människor som använder sig av detta av fel grunder.

Hyperiion: inget funnet på undersökning…..Jag var gravid och spydde mycket när detta startade, säkert en faktor som inverkade negativt.. Kommer ev att prova att få ihop dem igen länger fram, annars kommer han att få stanna hos mina föräldrar..

#24 Det finns självklart tillfällen då avlivning är enda utvägen men jag tror att alldeles för många kollar inom sina egna ramar och finns det inget där som kan hjälpa så låter dom djuret somna in. Man ger inte djuret en andra chans och man låter ingen annan få komma in och hjälpa till. Man har sett det förut och det kommer hända igen… Ska man avliva ska det verkligen vara absolut sista utvägen och det är det ofta det inte är… :S

Som tur är var ju detta inte fallet denna gång :)

#24 men den TS funderade på att omplacera är ju den med ett stabilt psyke? :S
Som bott hos TS sen den var valp som jag fatta det.

Men nu har TS valt att lösa det på annat sätt ;)

Nyfiken: vad står TS för?

Båda har bott hos mig från de var små, den stabila hunden gillar alla, den otygga är väldigt fäst vid mig så vi valde att låta honom stanna.

Med förhoppning om att låta hund B komma tillbaka senare..önskan iallfall!

Hoppas ni får en fin vinterdag!

Nyfiken: vad står TS för?

Båda har bott hos mig från de var små, den stabila hunden gillar alla, den otygga är väldigt fäst vid mig så vi valde att låta honom stanna.

Med förhoppning om att låta hund B komma tillbaka senare..önskan iallfall!

Hoppas ni får en fin vinterdag!

#33 TS betyder "tråd skappare", i denna tråd är det du som är TS ;)

Hej!

Det finns ju såklart en del möjliga orsaker och lösningar till ditt problem med den ostabila hunden. Men eftersom jag inte vet allt så vill jag helst inte ge tips. Jag är absolut ingen expert men jag har haft hund hela mitt liv. Du skulle ju kunna fundera kring dessa frågor:

1. Du skriver att du haft hundarna sen de var små, men att problemen började för några månader sen, kan du se någon utlösande faktor? Hur var det innan dess?

2. Du skriver att problemhunden är trygg hemma oss er och då speciellt fäst vid dig. Visar den inga tecken på osäkerhet? Vaktar den något eller någon?

3. Har hunden en hög energinivå eller låg? När hundarna träffas kan det ju vara bra att se till att dom båda är lugna.

4. Hur är den stabila hunden? Kan det vara så att den hunden triggar den andra hunden?

Det behövs säkerligen fler frågor för att lista ut problemet och lösningen men det kan ju vara en bra början. Hoppas det ordnar sig.