Här på djursjukhuset i Malmö kostar det 3100:- att kastrera en hane.

Jag är för kastrering på alla hundar om det så är tikar eller hanar om de inte ska gå i avel. 

Jag ser inget negativt med det, endast positivt! Det kommer underlätta för honom!

#1 Ok, lite skillnad mot för katter alltså

Det låter bra, är inte så insatt i kastering av hundar, tänkte på om det var vanligt att det blev några komplikationer eller så?

#2
Var glad att du inte har en tik, går på strax över 5000….
Jag tror det är ganska riskfritt att kastrera en hane, inte något stort ingrepp, lite värre med tikar.

#3 Ja du ser…
Prister är väl egentligen ganska oväsentligt, finns det inga större risker så blir det klippning, känns som om att han bara kommer att må bättre av det…

Måste vara jobbigt att måste springa runt och känna att man måste kissa hela tiden

jag har kastrerat min hane kosta 1450kr plus smärtstillande på max 100kr.

ja ångrar mig inte så ja ser inget neg de ja hört av vet som är i mot det är att de kan få svårt med inkontinenten men ja vet inte?

#4
Ring runt till olika veterinärer och hör vad de tar, lovar dig, priset skiljer mycket från olika veterinärer.

Haha nä fy, det är inte alltid lätt att vara pojke ;)

#5 Det var ju inte så farligt, får ringa och höra vad de tar här till veckan

kastrering är ingen garanti för att han slutar markera eller dominera barnen… det kan upphöra men ibland hjälper det inte..  dominansen mot barnen tror jag inte försvinner av kastrering utan där är det ni som får vara bestämda och visa att det inte är acceptabelt beteende…

kastrering är dessutom bra för att undvika sjukdomar som prostatacancer o sånt hos hunden:)

#8 Nej, jag vet ju det, men det känns som om det är det enda vi inte har provat nu…
De jag har pratat med har upplevt det som att hunden blivit mindre dominant iaf och tömmer sig bättre istället för att gå och skvätta runt..

Ja det är ju inte så lätt när man inte alltid är i närheten, naturligtvis passar han ju på när vi är utom synhåll och han är alldeles för stor för att Pontus ska kunna säga åt honom själv…

Dessutom har jag hört att det kan öka matlusten och då han är en sådan som är väldigt kräsen i maten, han äter ca 1-2 ggr i veckan(ja vi har kollat upp det och han mår bra, är lite mager bara men inget oroande)…

Så kommer jag då som anser att kastrering inte enbart är positivt. Jobbar med hundar och får dagligen se nackdelarna som en kastrering ger. En veterinär får aldrig se/höra om några nackdelar, det är därför de pratar så gott om det. Dessutom tjänar de ju pengar på en operation.

Som hundinstruktör och problemhundsutredare däremot så kan man härleda många problem just till kastreringen.Olika negativa bitar som en kastrering kan innebära är:

Höjd aggressivitet

Höjd osäkerhet och rädsla

Svårt att kunna umgås med andra hundar både tik/hane

Ökad risk för bråk med andra hundar

De kan få urinläckage

Sämre pälskvalite, vilket iof sällan blir problem för hunden själv

Ökad aptit och svårare att hålla hull, både gott och ont.

#10 Tackar, jag vill ju ha både för och nackdelar

Är ju som sagt inte så insatt i just hundkastreringar då jag aldrig varit med om någon som har gjort det…

Katterna däremot kastrerar vi allihop och där har det aldrig varit några problem utan det är bara positivt…

Ökad aptit är ju något vi är ute efter då han nu aldrig äter förren han är så hungrig att han kräks…

Men nu när du ändå är instruktör kanske du har några tips på hur vi ska lära både honom och sonen att det inte är acceptabelt det han gör…
För som det är nu passar han ju bara på när vi är utom synhåll och det går ju inte att skälla på honom då han hoppat av så att säga…

#10

Vi kastrerade våran förra hund, en berner sennen. Han fick inga av dessa biverkningar,  förutom lite ökad vikt, men det var lätt åtgärdat.

Men jag håller med om att kastrering inte alltid hjälper.

Lycka till med kastreringen osv, hoppas att allt löser sig! :)

Kan bara säga att jag inte håller med # 10 alls, det som näms där är inte speciellt vanliga problem efter kastrering.

Och då hela släkten som är hundförare inom polis och militär, anser att hundar som ej ska gå i avel ska kastreras tycker jag att du kan känna dig lugn.

Lycka Till !

#14 Då delar vi uppenbarligen inte samma erfarenheter. Dessa problem efter kastrering ser jag dagligen på hundar. Så att det inte är speciellt vanligt får nog stå för Dina erfarenheter.

Hur har hela Din släkt inom polis och militär gjort med sina hundar, är de kastrerade? De hundförare inom polisen och väktarkåren jag känner skulle aldrig drömma om att kastrerar sina hanhundar (som det oftast är) men de kommer samtidigt heller aldrig låta sina hundar gå i avel.

Som sagt det finns fler med erfarenhet än du härinne, så du får gärna låta andra ha åsikter även om dom inte går samman med dina åsikter.

ja snorr lite från Zebben hoppas de är ok..

det här är min personliga uppfattning när de gäller kastrering av hundar då framförallt JRT´s då ja har en själ och 3 vänner lika så.

Höjd aggressivitet tvärrt om på mina 3 vänners fd monster, min har aldrig vart och är lika glad i alla hundar nu som innan.

Höjd osäkerhet och rädsla kan ja kanske se lite av men då ja inte "utsatt" honom för allt innan ingreppet vet ja inte om det beror på de. i andra hundar ser ja inget av de.

Svårt att kunna umgås med andra hundar både tik/hane aldrig uppleft min hund är för glad i andra hundar.

Ökad risk för bråk med andra hundar det tar lite längre för just tikar att läsa av honom men har aldrig vart problem utan bara att man får vara med och kolla att de är ok i början sen är de lek och bus som vanligt.

De kan få urinläckage har en vet sagt till mig så de borde ligga något i det, men mina och mina bekantas håller tätt och har desutom slutat kissa inne (min har aldrig börjat kissa inne då han bara var 7mån vid ingrepet)

Sämre pälskvalite, vilket iof sällan blir problem för hunden själv hårar kanske lite mer? eller så bytter han päls vet ej, men den är glansigare

Ökad aptit och svårare att hålla hull, både gott och ont. ingen skillnad än på min hund iaf, han är 1 år i dag och vart "lycklig kastrat" i ca 5-6mån)

han luktar än ibland efter löptikar och kan försöka dominant jucka mot andra han-hundar men inte som innan…

#16 Absolut så har fler erfarenheter. Men säg då inte att mina erfarenheter inte är vanliga alls.

Är fortfarande nyfiken på min fråga jag ställde.

#17 Helt ok att Du "snor" lite från mitt inlägg. Kände bara när jag läste Dina svar att jag kanske måste förklara några av riskerna.

Ökad aggressivitet gäller tikar. Tar man bort östrogenet hos tiken så kommer de ha mer testosteron i kroppen = mer aggressivitet förekommer.

Svårt att umgås med andra tikar/hanar  Inte så mkt att den kastrerade har svårt med andra hundar, utan snarare att andra hundar har problem med den kastrerade. Inte att det behöver betyda aggressivitet utan snarare att tikar/hanar upplever den kastrerade som väldigt intressant och spännande och behandlar denne precis likadant som en höglöpande tik. I mitt jobb kan vi till 90% inte ha kastrerade ihop med andra hanhundar och en del tikar pga att de blir jagade/ridna/juckade på i ett.

Sen tar det väldigt lång tid innan man ser "resultatet" efter en kastrering. Det är inget som sker över en natt. Produceringen av testosteronet avtar ju genast, men ämnet finns ju kvar i kroppen i flera månader. Så runt ca 6 månader upp till ett år så har man resultatet av hur hunden blir. Hanhundar producerar ju även testosteron i binjurarna så man blir inte av med allt bara för att man tar bort testiklarna.

Oj vad roligt det är med allas åsikter, har verkligen super svårt att bestämma hur jag ska göra…

Kanske går det över när han blir äldre utan att kastrera kanske inte?
Kanske blir han annorlunda mot barnen efter ingreppet, kanske inte?

Det här kräver verkligen en heldel eftertanke…

Men ett stort tack för allas åsikter och erfarenheter, både bra och dåliga

Hej detta var en gammal tråd ;)

Har en hanhund, som jag har bestämt att inte kastrerar av den enkla anledningen att jag vill ha en hund som har ett "Go" i sig.

Som hundägare är det också viktigt att man uppfostrar hunden, samt ger hunden en vettig och initiativrik omsorg! Att ge hunden mycket kärlek är en del, man kan massera, man kan ge hunden akupunktur ifall man vill det, ge huden bra mat.

Sedan kommer vi till det där med uppfostran, det gäller att ge hunden "ramar" att rätta sig efter. Man måste engagera sig i sin hund för att få hunden att tänka på annat en just löptikar och revir tänkande. Mental träning, fysisk träning, lek och bus, lydnad, arbeta med hunden.

Visst många som vill ha en hund som enbart sällskapshund kan ju kastrerar hunden, men jag vill inte ha en hund enbart för sällskapets skull utan jag vill ge min hund möjligheten att utvecklas som individ.

Tror att jag skulle göra livet sämre för min hund, skulle tappa det sköna "Go" som finns i honom. Det där med att hundar börjar "slåss" finns det lösningar på, exempel är att låta hundarna gå kopplade tillsammans en runda för att per automatik skapa rang!

Att brukshundar som inte skall arbeta med polis millitär kastreras är till stor del att man vill ge andra människor en lugn hund, och kasterar bara för sakens skull, men som jag nämner så krävs det arbete med en hund som inte kastreras, och väl en del kunskap för den person som skaffar en hanhund!, att ledarhundar kastreras är för att i de flesta fall så är det det bästa för att hunden skall vara mer fokuserad för den person den skall ledsaga, men det säger inte att en okastrerad hund skulle vara sämre, bara vissa hundar klarar det bättre utan kastrering än andra och tvärtom.

Min hund är 100 % fokuserad i arbete, och jag litar på honom till 100 %, men för att ha kommit dit jag har kommit med min hund så krävs arbete! Det kommer inte gratis för att man kastrerar hunden ;)

Kan förstå att vissa hundar behöver kastrering för att deras beteende är till frustration för hunden, men att kastrera för för kastreringens skulle tycker jag är fel.

Vill man ha en lugn hund från början så kan man kastrera, annars krävs arbete med hunden!

Orka inte läsa alla svar med detta mer markerkissa kan du få bukt på även juckandet på 5 åringa sonen. En kastrering är inte lösningen alltid på markerkiss grannens kastrat kissa så glatt inne hos oss ett par gg :-/ han är kastrerad sen flera år tillbaka. Även en bakants ungtupp forsatte mer merkerkissa borta. Så ne det är inte alls lösningen. Själv anser jag tar man en rigäl promenad innan man går in hos någon samt efter några minuter (behöver man ej ta av sig jackan så snabbt igen ska man ut) så brukar markerkissare göra ifrån sig ute :) Jag antar att du redan har fått bra svar ser flera bra hundfolk som svarat :) Lycka till!

Har bara läst TS och ja jag vet att tråden inte är ny.

Men jag säger JA till kastrering på alla hanar (och tikar?) som inte ska gå i avel. Ingen tvekan.
Borde nästan vara olagligt att ha okastrerade hundar som inte ska avlas på. Min personliga åsikt.

23, Tur vi är olika . Men ser du fördelen att kastrater inte merkerkissar? Eller att de itne juckar? För TS har problem med det

#24 Ja, det gör jag, men det handlar också om träning givetvis! Som många har skrivit, allt löser sig inte bara för att man kastrerar, men heller inte om man låter bli. Kastrera och träna hunden.  Är nästan säker på att juckproblemet antingen försvinner eller blir lättare att träna bort då.

25 jag ser kastrater som markerkissar dagligen lika fint kissar dom och även visar intresse för löptikar. Så helt klart är det träning som är lösningen om inte kastrering. Har okastrerad tik som inte avlas på inte lider hon av vara okastrerad. Dok lider grannens kastrathane i h vid löp-tider  Även är rymmer han gärna när han får chansen för göra visit hos damer, kastrarades när han var 5 mån idag 4år.

#26 Jo, det finns undantag. Min erfarenhet är att det är lättare att träna kastrerade hundar när det handlar om juckande eller andra problem kring löptikar t.ex.  Hunden blir mer koncentrerad på träningen och får mer fokus på dig. Sen behöver man inte vara rädd för tjuvparningar ifall hunden sticker iväg.

Kastrering kan hjälpa men man kan dock aldrig veta till 100% hur mycket det på verkar hunden. Du skulle kunna provkastrera i 6 månader då ser man på ett ungefär hur hunden blir. Då sätter man in ett medle hos hunden och hunden beter sig som om den vore kastrerad.

Det kan kosta allt från 200kr upp till 6000 beroende på i vilket län, vikt.

Det som är popsitivt är att han kommer kanske kunna vara med löptikar utan att känna av och bli exalterad äver dom. Kommer sluta revirmakera och kanske acceptera flera hudnar.

Det negativa är att det är alltid en risk att göra en operation på en hund, finns risk att något kan gå fel. Och att hunden ändrar betende/personlighet efter operationen och till och emd kanske gå upp i vikt.

27 mjo undantag finns det överallt, känner 3 hanar som inte fattat att de är kastrater bara på ett sätt 2 är matgladare och lite runda eftersom de fick matfexering 3e är mer normal pipplig med maten o matvägrar vid löptider. 2 tränar ganska aktivt i agillity o ska tävla inomkort därmed tycker jag att dessa 2 får bort en massa energi man annars kan skylla på ligger o pyser. Därmed har jag inte sett hela fördelen med kastrering. Så slutändan markerkissar gör 2 st inne hos andra framförallt de som har hundar. Fattar vad löp innebär +gärna parar när tiden är inne alla 3. Så jag tror det är vanligt att man ofta inte får bort just de oönskade tankebanorna hanhund kan ha vid löp o markerkissning utan det är träning åter träning som är grunden. Men att kastrera kan lösa endel visst men jag har sett så många okastrerade hanar o tikar leva ihop i många herrans år utan att de gör valpar. Självklart är ägaren ansvarsfull och inte släpper dom ihop när dom inte är hemma men lagt träning o hanen är lika cool som vanligt trots tiken löper/höglöper

#29 Så dessa tre hundar är likadana som innan kastreringen? Lika svåra att träna m.m.?  Totalt ofokuserade vid löptikar?

Jag har i varje fall bara positiv erfarenhet av kastrering inklusive med min egen, som vid närmare fyra års ålder blev kastrerad och alla problembeteenden försvann. Vissa med träning, andra av sig själv.  Det tog runt ½ innan alla oönskade problem kring löptikar och andra hanhundar helt var borta.

I vissa fall är jag för kastrering, tex hanhundar som bor i områden mad massor av tikar som löper, och de blir väldigt stressade av det, eller tikar som går ner sig väldigt av löp/skendräktigheter så att det stör arbete ed.

Fast jag har kastrater hemma, och ser nackdelar oxå. Vidar kastrerades som 6 mån ängslig valp. Skulle inte bli några valpar på den, tänkte vi (med rätta, tokig blandning av husky, grönländare och schäfer som han är). Han är ännu ängsligare nu, hanhundar blir kära i honom, vilket inte är bättre. Flera tikar har flygit på honom på allvar, för att han är kastrat. Han hade mått bättre av att behålla lite testosteron, tror jag.
Cora är inte inkontinent, men skarpare med andra hundar nu.
Piro kastrerades sent, han var 4 år, och aggressiviteten mot hanar som berodde på höga testosteronhalter är bättre, skarpheten med, men han markerar fortfarande.

Dessutom kan kastrater fortfarande genomföra parningar, med hängning, så skaderisken finns fortfarande kvar, och därför kan inte kastrerade hanar gå med löptikar, vilket är en stor anledning för oss att kastrera. Vi har 8 hundar som bor i hundgård dygnet runt, 2 till dagtiod och ytterligare 1 till när jag jobbar.

Jobbar ju med hundar och vi har en väldigt massa kastrerade hanhundar som fortfarande är mkt förtjusta i löptikar. De kissmarkerar precis som innan och de blir både juckade på och juckar på andra hanar/tikar. Några av dem är mer osäkra nu än innan en kastrering och så här efteråt är frågan om det inte hade varit bättre att låta bli kastreringen. Sen har några självklart blivit bättre, mindre intresserad av löptikar och visar mindre aggression för andra hanhundar. Men min erfarenhet säger att man visserligen tar udden ur tikintresset och minskar till viss del aggression mot andra hnahundar, men man får samtidigt andra mindre roliga "problem" genom att andra hundar har svårt att läsa dem, det luktar väldigt gott enligt tikar/hanar, de fortsätter många gånger att kissmarkera, de är fortfarande intresserade av löptikar osv…                             Ledsen att det blir en enda lång rad av meningar, min enterknapp är trasig och jag kan inte dela upp inlägget i stycken.

Kastrering är ingen universal lösning. Det är en operation som man ska tänka igenom NOGA innan man utför. Att hunden juckar på dina barn får du träna bort. Att han markerar inne hos folk med hund kommer troligtvis inte försvinna automatiskt med en kastrering.

Kastreringar är inte helt ofarliga. Det finns massor med icke önskvärda biverkningar som ex inkontinens som man kan råka ut för. Att kastrera "allt" som inte ska gå i avel är urkorkat om du frågar mig!

Du kan ju kemiskt kastrera honom om du inte är säker på vad du vill göra så får du en både kastrerad och okastrerad hund samtidigt.

#34 Kemisk kastrering är inte det samma som vanlig kastrering. Man kan inte garantera att få samma effekt och hunden kan dessutom para under tiden den är kemisk kastrerad.

#35
Nej det är inte samma sak och hunden kan fortfarande para under tiden den är kemiskt kastrerad men det är fortfarande ett alternativ om man inte är säker på vad man vill göra.

#35 Men en kemisk kastrering är väldigt snarlik en riktig. Så länge man ger rätt kemisk kastrering, där man tar bort testosteronet istället för att tillföra östrogen.

Och en hund kan para oavsett om den är kemiskt kastrerad eller kastrerad via operation. Men de får inga avkommor på någon av dem. Men risken för hängning och infektioner är lika stor.

Jag har inte läst hela tråden..

Jag tog över en hund December 2009 när han var 16 månader gammal. Han hade inga problembeteenden mer än att han var otroligt ouppfostrad, jag kämpade och kämpade med att träna bort olater och träna in vad jag ville att han skulle kunna. Det var allt annat än lätt, var jag än gick var han som besatt av luktfläckar. På skolans appellplan kunde jag överhuvudtaget inte träna utan att ständigt behöva påkalla hans uppmärksamhet eller hämta honom när han sprang till luktfläckar. Det fanns inget han hade större motivation till än att ligga och slicka på luktfläckar, tänk er att promenera med en hund som lägger sig vid luktfläckar var femte meter och sen spretar med benen. Det är inte lätt att dra med den hunden.

Förutom fixeringen vid luktfläckar var han otroligt på andra hundar, inte aggressiv utan bara väldigt väldigt glad. Han ville leka, lukta i baken och framförallt - jucka.

Oktober 2010 kastrerade jag honom och fick höra att han antagligen inte skulle förändras förrän efter någon månad och efter ett år skulle allt testosteron vara borta ur kroppen. Dock blev det komplikationer (något veterinären sa var ovanligt) och han fick opereras igen dagen efter, men det tror jag inte har någon betydelse här.

Bara en vecka senare var han en helt annan hund. Fortfarande lika glad, positiv och arbetsvillig men han brydde sig knappt om luktfläckar. Det han brydde sig om dem hade mer blivit ett beteende som jag idag tränat bort. Han blir fortfarande lite fäst vid löptiksfläckar, men det är bara att dra med honom så släpper han dem. Innan kastreringen kunde jag försöka tillrättavisa honom i ljumsken utan att han reagerade - något han brukar reagera väldigt bra på då jag använder det extremt sällan. Fixeringen var alltså borta.

Han blir heller inte längre överspelt när det kommer folk, han kan hälsa och sen gå och lägga sig istället för att bestämt nosa på dem, slicka på dem och försöka jucka på dem den första timmen - så nu vågar kompisar komma till lägenheten utan att behöva hålla sig borta från honom.

Med andra hundar är han mycket lugnare, och kan leka normalt. Han juckar bara i särskilda fall, aldrig om inte den andra hunden visar tendenser att göra det först.

Vi kan träna på appellplan utan att han tappar fokus på mig, det är guld värt att faktiskt kunna träna ordentligt med sin hund!

Så jag kan inte annat än rekommendera kastrering. Självklart finns det risker, men jag känner många som kastrerat sina hundar och jag är den enda som fått komplikationer - som dessutom var lätt att fixa till.

Jag tror att man får fundera fram och tillbaka vad som är bäst för just den hunden. För mig och min hund var kastrering rätt val då han inte får användas i avel ändå och istället för flera konflikter varje promenad har vi nu kanske en varannan dag. Man känner sin egen hund bäst, så när man tagit reda på all fakta man kan hitta får man tänka efter vad som är bäst för hunden. Jag pratade med lärare, kompisar, veterinär och läste på det jag hittade - men jag hade inte pallat med min hund utan en kastrering heller.

Låter väldigt klyschigt - men följ ditt hjärta för i slutändan är det bara man själv som vet vad som är bäst för hunden och relationen till den.

#37 Vid kemisk kastrering kan det bli valpar.

#38 Självklart är det upp till var och en vad man beslutar att göra. Men det är inte ovanligt att kastrering går hand i hand med biverkningar som ex inkontinens eller andra jobbiga saker. Det jag kan läsa i ditt inlägg är att en kasstrering var en sista utväg för dig och din hund. Men har man inte några större problem än att hunden juckar och markerar inne hos andra med hund så bör man enligt mig i alla fall tänka mycket noga på vad man utsätter hunden och ev även framtiden med hunden för.

Jag har kastrerat 2 hundar och ska kastrera en tredje den 15feb. Den första hunden var drygt 3år och ett stresspaket som mådde mycket dåligt över löptikar. Han hade även probmel med stress i andra situationer och kastreringen var min sista chans att orka med honom. Han blev något lugnare och lite lättare att jobba med, men fortfarande stressad i vissa situationer.

Den andra hunden jag kastrerade var en hane som inte skulle gå i avel mer. Han pinkade inne hos folk med tikar och juckade på ALLT som bara varit i närheten av en tik. Han blev inkontinent och kissade stora pölar så fort han somnade. Tyvärr förändrades han inte ett dugg vilket i samband med inkontinensen och följdproblemen slutade med avlivning.

Anledningen till den tredje kastreringen jag nu har bokat är i stort sett av samma anledning. Det är en sista utväg där hunden lider av tikar och stressar nåt fruktansvärt. Han är mager som en pinne och äter sällan något alls på grund av stressen med tikar. Han är 4år och jag tar helet enkelt risken för att han förhoppningsvis ska kunna få ett bättre liv.

#39 Nej… det är väldigt liten risk för att det ska bli valpar efter en kemisk kastrering. Man tar bort fertiliteten och normalt är den borta i ca 6 mån…men det kan lika gärna dröja mycket längre.

Det är ju lite ett moment 21 vad gäller detta med kastrering och avel. På utställningar vinner de hanhundar som är mest maskulina, vilket resulterar i att dessa hanar får många avkommor och som i sin tur vinner utställnigar och avlas på. Detta gör att uppfödarna säljer valpar som är svåra att hantera pga testosteron och ägarna kan inte hantera sin hundar, vilket då blir kastrering som lösning.

Felet ligger ju egentligen hos utställningsdomarna, uppfödarna och SKK. Om SKK håller hårdare koll på domarna så att de håller sig till vad de ska bedöma och prioritera så måste uppfödarna anpassa sig och vi slipper kastrera så många hundar som görs idag.

För jag tror att hundarna, som är avlade med lämplig! testosteronhalt, är lyckligare okastrerade än kastrerade.

#40 Spermierna blir något slöare och hanen kan tappa lusten. Men har hunden kvar lusten kan det absolut bli valpar trots kemisk kastrering.

#42 Vilken typ av kemisk kastrering menar Du då? Våra veterinärer säger att det är lika säkert som att kastrera.

Chipet krymper testiklarna så att det är precis som en kastrering. Sprutar man hanen är risken stor för valpar om den prarar sig, har min veterinär sagt.

#39 Sista utväg var det kanske inte, men jag tror definitivt att det var det enda jag kunde göra utom att leva med problemen. Jag hade kunnat leva med dem - men de gånger jag kom hem efter en promenad och grät för att han varit så jobbig och när jag var hur trött och frustrerad som helst efter alla konflikter gjorde att jag beslutade mig att kastrera.

Jag skulle vilja se statistik på antal kastrerade hanar och antal som fått komplikationer, jag tycker det är spännande det här! Min rumskompis berättade för mig att hon hört om inkontinens men veterinärerna sa att det inte var vanligt o.s.v. så jag kände ingen direkt oro. De komplikationer Gibson fick hade ju inte med mer än en liten miss i ingreppet att göra så ser man nu efteråt så ser jag bara positivt på kastreringen.

Men som sagt, någon som vet om det finns någon statistik över komplikationerna? Hade varit spännande att få fakta på hur många som faktiskt drabbas..

Precis som #44 säger så är det inte helt ovanligt att sprutade hanar får valpar vid ev parning.

Någon statistik kan jag tyvärr inte få fram. Men jag vet att det finns kliniker i bla England som enbart tar in kastrerade hundar som lider av komplikationer efter kastreringen. Att dom kan specialicera sig på det säger en del. Men exakta siffror tror jag inte finns.