Hundar skall rastas var 6:e timme som minst (valpar och äldre hundar oftare.)

För regler om vad som gäller i sverige kan du hitta här.

Kan du inte vara dagmatte/rasta nån annans hund för att visa din mamma att du verkligen har intresse, kanske skaffa extrajobb/städa hemma etc som visar mognad och ansvarskänsla

Tror inte att din mamma kommer att vara intresserad av att skaffa en hund då hon är mamma ledig, ta hand om ett barn och en valp är mycket arbete för henne. Om du är deprimerad kommer en hund inte att hjälpa dig. Frågan är varför du är deprimerad och hur du ska kunna göra något åt det? Kan du inte svara på varför du är deprimerad, så skulle jag snarare rekommendera dig att gå till en kurator för att få svar på varför du är så deprimerad. Samtidigt skulle jag arbeta för att visa min mamma att jag är redo att skaffa hund, Bli dagmatte och få lite extra pengar i plånboken som du sedan sparar undan, jobba kvällar och helger i den mån det går och spara undan pengarna du får. Spara pengar tills du själv har råd med en hund, när du har dessa pengar till din alldeles egen hund, gör upp en plan och skriv ner den och ge den till din mamma om hur du har tänkt lösa problemen då du är i skolan osv. Ta en diskussion med din mamma som två vuxna personer utan att brusa upp om hur du har tänkt göra, att du sparar ihop pengar själv och att detta är din plan när vovven väl kommer till hemmet.

Du har en jättegod idé om vad djur kan ha för inverkan på dig

Djur är gudomligt mysigt att ha i sin närhet när man inte mår bra.

Men att ha en egen hund kan vara mer påfrestande än man förstår och därmed kan depressionerna öka.

Jag tycker att du ska göra som du redan fått förslag på… att bli hunddpassare eller liknande.

Min son fick sin hund av mig för att han rastade och passade andras hundar. Att han hade tjatat i 5 år hjälpte inte. Det var först när han själv envist en längre tid hade släpat på andras hundar som jag förstod att intresset var varaktigt. Han offrade sina kompisar för att springa hem till grannen och rasta hunden. Först när han var klar med det, så hade han tid för vännerna.

När jag flera år senare skaffade mig en egen hund så har jag tagit hjälp av ungdomar för att min hund ska få tillräckligt med aktivitet och stimulans. De ungdomar som har varit jätteintresserade har släpat med min hund på kurser och läger.

Du kanske kan börja med att sätta upp lappar på någon brukshundsklubb. Kanske på olika sajter annonsera om att du vill låna hund för att gå kurs. Finns många som håller kurs till lägre pris för barn & ungdomar. Många klubbar har ungdomssektioner.

Eller så kanske du har turen att i ditt bostadsområde ha grannar som skulle uppskatta om någon gick ut med hunden. Du kan sätta upp lappar i affären, på lyktstolpar m.m.

När du söker hund så tror jag du kan få fler svar om du skriver att du INTE vill ha betalt, utan att det handlar om att få erfarenhet och hundsällskap.

Lycka till!!

Jag skaffade en hundvalp i somras, hade alltid velat ha en och jag mådde väldigt dåligt och tyckte att det skulle kunna få mig att må bättre. Och det gjorde det, och det gjorde det inte. Hon var sjuk nämligen så de dåliga dagarna mådde jag inte speciellt bra men de bra dagarna mådde jag jättebra och var jätteglad. Hon fick avlivas sen bara fem månader gammal och det var inte speciellt bra för min sjukdom. Så det kanske man ska ha i åtanke, att även om hunden får en att må bra så kan det hända något som gör att man mår sämre än vad man gjorde innan man skaffade hunden.
Att din mamma ska vara med valpen samtidigt som hon är mammaledig låter väldigt jobbigt eftersom ett barn och en valp kräver massa tid båda två. Kan du inte skaffa hund till sommaren och vara med den hela lovet och sen när skolan börjar försöka få ihop det så att den får komma ut så ofta det går, utan att det är din mamma som måste ta ut den hela tiden

för en tid sen hadde jag det inte så lätt mådde dåligt, så mamma lät mig bli fodervärd till en jätte mysig st bernad tik hon lyser verkligen upp ens dag när hon ser att man vaknar så gör hon bomben på en i sängen och bara skriker klia mig,

det kanske hör till saken ochså att jag vill vara aktiv och vår labrador fick inte ut och springa med mig pga sina extremt dåliga höfter.

så fodervärd är något att rekomendera för man slipper oftast då vilpstadiet och man vet hur hunden är som vuxen i stortsätt.

Tack för alla bra tips!
Saken är den att jag inte kommer gå i skolan förens till hösten. Så jag har verkligen all tid i världen till en hund. Vi pratade lite om det förut igen och då sa hon att om min pappa betalar hälften så kan jag få köpa en hund. Så förmodligen kommer det hem en liten valp till mig om ett par månader, när vi verkligen har hittat rätt hund för oss!
Sen ska jag prata med min lossasfarmor, som är pensionär om hon kan ha hunden från februari 2010 :)

Tycker det är fel av dig att skaffa hund bara för att du mår dåligt. Hunden går på sinnesstämning och kommer då inte vara någon vändpunkt för dig, eftersom hunden alla gånger kommer vara deprimerad för att matte är det.

Hitta vändpunkten, bli gladare, sen kan du skaffa en hund. Då kommer ni ha mycket roligare tillsammans än om ni båda ska vänta på vändningen.

Hundar är riktiga glädjespridare, min grabb tröstar mig när jag är ledsen osv. Men en depression är mkt allvarligare än att må dåligt för tillfället eller vara ledsen för att du och en vän bråkat tex.

Jag tycker du ska ta tag i din depression först, hitta en vändpunkt. Jag vet hur det är, var deprimerad när jag var arbetslös. Jag gick hemma hela dagarna och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Dagarna bara gick och ja, jag kände mig helt enkelt värdelös och kände att jag slösade bort mitt liv.
 Men sen började jag plugga några kurser på distans och siktade mot att samla ihop pengar till en hund. Att hitta den där drivkraften att "arbeta" mot ett mål och samtidigt hålla mig sysselsatt med att plugga var vändpunkten för mig. Och när jag väl skaffade hund så var liksom målet nått, då var jag tvungen att sätta upp ett nytt mål med uppfostran, träning osv.

Men det är viktigt att du hittar något du vill göra och håller dig sysselsatt. Att bara skaffa hund och inte göra någonting annat kan lätt också bli deprimerande. Även fast man hittar på mycket kul tillsammans. Hitta därför någonting mer du kan göra när du har valpen, för den sover ju mycket. Kanske planera egenstudier av något slag? Planera dagarna med aktiviteter och saker du känner att du klarar av och utmana dig själv.

Nu har jag slutat plugga igen och måste vänta tills hösten innan jag kan läsa vidare. Och först och främst hoppas på att jag kommer in på det jag vill läsa.
Men mina dagar är mycket så att jag är ute med hundarna, tränar dom, sover, tittar på tv.. Det är i princip det jag gör, och det är inte så himla roande. Så jag måste också passa på och hitta på något mer att göra under min lediga tid.

Tycker det är dumt att lägga ansvaret på din mamma som är mammaledig.
Hon har ju ett litet barn att ta hand om, och skulle nog minst av allt vilja ha en valp Också..

Prata med en psykolog eller kurator ang. din depression istället.
Att skaffa en hund bara sådär är inte rätt emot hunden. Vad händer när du går gymnasiet, börjar jobba..?
Nää, vänta tills du har ett stadigt liv innan du skaffar hund.
Om inte dina föräldrar vill ha hund, och du kan hjälpa till med den avråder jag dig från att skaffa hunden.

För det första är det inte shysst att din mamma ska ta hand om valpen, då hon redan kommer ha det jätte jobbigt med bebisen och vara jätte trött, och då ha en jobbig busig och bråkig valp på det kanske blir för mycket för henne. Tänk på att din mamma måste orka och må bra, så för hennes skull skaffa inte valp när hon är mamma ledig.

Ang din deperisson, en hund kan inte bota en riktig deprission, och det är jobbigare med valp än du tror, så är du deperimerad är risken STOR att det blir för jobbigt med en valp. Och att du påverkar valpen negatrivt.
Gå till en psykolog eller annan person som kan hjälpa dig bli frisk, och sen när du mår bra och har tid skaffar du valpen ;)

Och som #9 sa, har du tänkt på gymnasiet? tex om du ska plugga på annan ort eller på distans, då blir det gymrt svårt att ha hund.

Ang korsningen, Chihuahua är inget jag skulle tips på som hund, och speciellt inte första hund, även om det är en korsning då många chihuahuaor har problem som nervositet, stress, rädda, skälliga, osäkra, osv. Asså ingne bra första hund och troligen ingen bra hund att ha ihop med ett skrickande barn pga dem grejerna ;)

Jag tycker det är dumt av er att hålla på och säga att en hund inte kan hjälpa henne i hennes depression, men det är väl självklart att det är? För många är en sån glad händelse något som ger ett värde i livet och kan få en att inte känna sig fullt lika trött på livet och man blir viktig för någon annan, vilket är bra om man har problem med värdelöshetskänslor. En hund som tillför glädje i livet ger mycekt. Depressioner kan liksom inte bara behandlas med mediciner, medicinerna brukar man ta när det inte finns någonting som gör en tillräckligt glad för att komma ur depression. När allt bara går på slentrian

tycker det kan va en bra idé att skaffa hund eller andra djur när man är deprimerad. men det beror väl också på exakt HUR du mår och ifall du klarar av ansvaret. när jag var yngre mådde jag riktigt dåligt, va beroende av tabletter, åkte in på psyk och så vidare. om man mår som jag gjorde då är inget djur att rekomendera eftersom det är ett stort ansvar.

när jag blev stadigare i mitt mående skaffade jag 2 katter, dom gör mig så lycklig. men att ta tabletter och åka in på psyk nu det skulle jag aldrig kunna göra mot dom. även fast jag bor med min fästman så skulle jag aldrig kunna lägga över ansvaret på honom.

man har inte tid att vara självisk när man har djur. det måste du tänka på. om du mår dåligt en dag och vill bara ligga i sängen så går inte det, och om du behöver lägga över ansvaret på någon annan för att du mår dåligt så borde du inte skaffa hund.

men om du har en måttlig depression, då du vet att du kan ta hand om en hund och att det inte är enbart att du skaffar hund för att må bättre, utan att du älskar djur och länge velat ha en hund, så tycker jag du ska skaffa en, men tänk igenom det noga för det är så synd om alla unghundar som omplaceras pga. "ny livssituation".

lycka till!

Jag skulle avråda dej från att skaffa hund bara för att du är deprimerad. Visst ger en hund oändligt mkt kärlek. Men det betyder även väldigt mkt jobb (som jag förstått att du redan vet:) ) Försök få orning på livet och skaffa hund när du, framförallt, har ekonomi för det och vet med all säkerhet att du kan ge hunden dens bästa :)

Det är mitt råd :)

Min hund är hemma ca 6 timmar själv dom gånger han inte kan följa med till jobbet. Och det fungerar bra :)

Hej, vill bara säga att jag varit i samma läge-

Iaf nästan:)

Är 22 år och är sjukskriven i två år framöver, hos mig bor min kanin som jag har haft i ung 2 år, han har hjälpt mig mycket med mina deprissioner- älskar honom så grymt mycket!

Har även haft tanke på hund
.
Min pojkvän övertalade mig att bli hundvakt istället (om två år kanske jag ska jobba/praktisera or whatever…tror inte jag kommer hinna..

nu har jag hunden Malva hos mig dagligen antingen dag eller kvällspass. Hittade annons på blocket, både Malva och ägaren är helt underbara! Passar mig otroligt bra, men även om hon är här vissa dagar bara en typ 4-5 timmar så känns det som ett heltidsjobb..

Hon har som ett andra hem hos oss!Hon hjälper ochså mina dagar att bli mer drägliga, jag kommer ut och får sol, och jag skrattar mycket mera när jag ser hennes upptåg!

Hon och min kanin går väldigt bra ihop och de otroligt mysigt sällskap!

ville bara tips om att hundvakt kan vara otroligt givande de me!Passar ochså på att tipsa om kanin, har ju ingen aning om de ens är något för dig men en kanin att sitta och prata med, busa och leka med är något som hjälper mig att må bra!

Lycka till med allt!

#11 vet hundar som periodvis fått bo på hundpensionat/dagis eller tvingats över på släktingar då ägaren mått för dåligt att ta hand om dem. Och om man riktigt dåligt, skaffar en hund och tvingas avliva den när den är ung pga sjukdom kan jag garantera att man kommer må grymt mycket sämre än innan man skaffa hunden, och då kan det bli farligt för endel :/

Jag är själv väldigt deppig just nu till och från pga rejäl sömnbrist, och nu är jag hemma på dagarna med mammas valp, dem dagar man sovit 0, är trött och allmänt deppad, då är det inte kul att torka kiss, ha en valp som nafsar fel, tex på ett sår, på nagelbandet, i lilltån, hälsenan osv där det gör ont, dock är ju jag bara deppad pga att jag är trött så det blir inte allt för jobbigt med valpen. Men vore jag riktigt deperimerad som en sjukdom skulle jag nog ärligt talat tycka det vore hemskt när valpen är sådär jobbig och hemsk som valpar faktist är! Valpar är inte gulligull och sova, dem bits, hittar på hys, det händer olyckor, kanske i soffor/sängar om den råkar vara där, på mattor där det blir fläckar, förstör fint trä golv, biter sönder tapeter lister, möbler, alla mattor i hela huset, listan på vilka jobbiga upptåg våra 2 tidigare hundar haft som valp och det den nya vissat oss nu, ja det har vart endel suckande, men dem är valpar, och det är ju smällen man får ta, dock är frågan, orkar man ta smällen om man inte mår bra?

Och sen undrar jag lite om ekonomin TS? Ska dina föräldrar betala? för bebisar bruakr inte heller vara billiga första åren, så det gäller att räkna och ha råd med ev oförutseeda utgifter, tex foder allergi och behöver speciell foder, då kan foder kostnanden öka ganska kraftigt/år, för det värsta som finns är väl att tvingast sälja pga att man itne har råd :/

Jag vill inte låta negativ, valpar och hundar är enormt kul och givande, och folk mår ofta bra av att ha djur, men det är ett stort steg och man måste tänka på familjen och hundens bästa innan man skaffar en hund…
Nu kanske jag låter helt galen, men är det "bara" ett djur hon vill ta hand om och ha socialt med och vara med, kan hon ju skaffa någon form av bur djur istället kanske? billigare i drift, lätt att lämna ensam under dagen då man pluggar/jobbar, osv ;)

#15

Jag förstår ditt tips om att skaffa burdjur istället. Det är så mycket enklare och billigare.

Nu vet inte jag vad för djur TS tidigare har haft. Men om jag utgår från mina egna barn så har det varit skillnad på burdjur och hund.

Burdjuren behöver inte lika mycket engagemang vilket gjort att mina barn har haft chansen att få tröttna på dom.

Hunden däremot gjorde stor skillnad. Min deprimerade son var tvungen att ta sig ut och få frisk luft med tillhörande motion, vare sig han orkade eller inte. Frisk luft och motion har positiva effekter då man är deprimerad.

Men som jag tidigare nämnt, så tycker jag att TS ska börja med att ta på sig ansvaret att rasta och passa andras hundar först.

En egen hund är INTE en dans på rosor.

JAg kan berätta att det inte alltid är positivt med djur då man är deprimerad. Det beror helt på graden av deppression. (Ordet depression används också alldeles för ofta då det inte är det de gäller)

Är du djupt deprimerad får djuret lida, för då orkar du inte ta hand om det. Du orkar tex inte gå ut med hunden fast att du vet att du måste, och det får dig att må ännu sämre, Du orkar inte städa buren till din hamster och så vidare.

Man bör aldrig skaffa ett djur i hopp om att man ska må bättre, det är bara egoistiskt. Man ska först ta tag i sina problem, må bra och sen skaffa sig djur, för då kan du ge djuret det bästa av dig själv. Vid en deppression är du inte dig själv!

Är man depprimerad föreslår jag kurator eller psykolog. Inte hund.

Håller med Hera:  Det beror helt på graden av depressionen

Föreslår att du kontaktar någon kennel i närheten och hör med dem om du kan få hjälpa till, med valpar, med vuxna hundar. Ta promenader, aktivera, leka, kela, ta ev. pälsvård… kanske följa med vid utställningar och tävlingar?

På så sätt kan du få alla positiva bitar, själv välja om du känner för att gå dit eller inte men samtidigt ändå testa på att ha hund och valpar(det finns inget bättre än att få sitta i en hög med valpar, och att få göra det regelbundet…åh.). Så småningom kanske du kan ta med en hem periodsvis? Äldre hundar på kennlar blir ju ofta lägre prioriterade och skulle må bra av lite egentid.

På så sätt undviker du också att lägga för mycket på dig, eller på din mamma eller någon släkting. Du får "hund-terapin" men slipper den hemska känslan när det inte blir rätt och man ensam står för det. Det är hemskt när man känner att man inte riktigt hinner med sin hund ett tag, eller när något utvecklas åt fel håll. Och då har du en back-up.

#19 Riktigt bra idé! Så längt hade inte jag tänkt. ^^

#19 Mycket bra förslag för TS :). Du är så klok Tsset ;)

Håller med #20 och #21 :)

#19

Du är alltid lika klok Ett toppenförslag!