Det beror helt vad du söker efter för hund?

Vad ska du använda den till m.m.

En sällskapshund, som gillar att leka och som är social, glad och alert! Har inte emot att få gå ut och gå länge, är bra med motion och som man kan gosa med och ta hand om :) Stor som liten, spelar ingen roll

Hur mycket pälsvård är du beredd att lägga ned?

Det spelar inte någon speciell roll, men man vill väl kanske börja med en sån lätthanterlig hund som möjligt kanske, eftersom man aldrig har haft hund förut.

Men gillar att pyssla om saker, så om det behövs extra pälsvård så gör jag ju det självklart :)

En sak till: Det får gärna vara en hund som har lätt för att lyda, men sånt kan man ju alltid träna både hunden och mig till

En till fråga: Hur snabbt brukar du reagera på pälsdjur/hundar? Precis när du träffar djuret eller är det efteråt.
Ett tips är att när du valt vilken ras du kan tänka dig, så kontaktar du en uppfödare som är beredd att ta emot dig för att se om du reagerar på dennes hundar och ras 

Jag har själv bichon havanais som anses som allergivänlig (min uppfödare föder upp havanais och coton de tuléar, och hennes söner är allergiska mot andra raser, men dessa tål dom)
Så bichon havanais, coton de tuléar är två raser som vissa allergiker kan tåla. De här raserna kräver lite pälsvård som sagt, men ska man inte ställa ut sin hund så kan man klippa ner hunden för att minska pälsvården. Med regelbundna bad och borstning/kamning några gånger i veckan så har man en fin hund

Bichon frisé och Pudel är två andra raser.

Men som sagt människor reagerar olika på olika raser.

Även löwchen, bolognese och malteser tål vissa allergiker.

Tack så mycket för tipsen! :)

Min farmor och farfar har en Tax och den har jag vant mig vid så jag känner inte av den alls, men innan så kanske jag kände av den efter en halvtimme kanske. Golden retriever tar ungefär en halvtimme innan allergin tar igång. är väl ungefär samma på dom andra raserna också. Reagerar oftast bara inomhus eller då jag har kliat mig i ögonen efter att ha klappat

Min granne har en bichon-ras (vet inte vilken av dom) :P

Själv är jag pälsdjursallergiker. Tål vare sig hundar eller katter.

Jag äter medicin dagligen för att klara av mina djur. Men det är det värt  

Ingen av hundarna eller katterna som jag har är 'allergivänliga'.

I början kände jag av min allergi trots medicinering. Men jag var tillräckligt bra för att 'stå ut'. Jag var tvungen att vara noga med att tvätta händerna när jag hade kelat med djuren.

Tror att det tog ca 2-3 år innan jag 'lärde mig tåla' husets fyrbenta vänner. Jag kan fortfarande bli dålig av andras hundar och katter, men tål alltså mina egna så länge jag sköter mina mediciner.

Kan berätta att det var mina barn som tjatade till sig djuren.

Äldsta sonen var allergisk mot hund, men ville ha katt.

Yngsta sonen var precis tvärtom.

Vi bestämde att den allergiska sonen inte fick släppa in hund i sitt rum. Och den yngre fick inte släppa in katterna.

Dessutom fick båda barnen börja medicinera dagligen istället för som tidigare, vid behov.

Allt har fungerat bra, men jag har absolut inte fått något stöd av vare sig läkare eller släktingar. Jag har mött enormt motstånd.

Jag ångrar inte en dag över mitt beslut att trots våra allergier, så gjorde vi ett försök att ha djur. En positiv sak med hela vårt äventyr var att vi nu kände oss mycket friare att besöka vänner som hade husdjur. Tidigare så var vi sällan hemma hos någon med djur då det inte fungerade tillräckligt bra att ta medicin stunden innan man skulle ha kontakt med djur. Medicinen har haft mycket större effekt när vi medicinerat i god tid (flera dagar innan) före våra husdjursbesök.

Då vi alltid firade jul hos mina föräldrar så medicinerade vi alltid en vecka i förväg för att kunna få ha en allergifri jul.

Men nu när vi konstant har djur hemma så har vi ju också konstant medicinering och känner oss därmed 'friskare'.

Det finns dock en sak som jag ångrar i mitt beslut att låta barnen få sina djur…. Det är att jag inte tänkte efter hur framtiden skulle bli om barnen av något skäl inte kunde ta med sig sina djur när dom flyttat hemifrån.

Och nu står jag här ensam med ungarnas djur. Och båda barnen har flyttat hemifrån utan möjlighet att själv ha sina fyrbenta vänner.

Jag älskar verkligen djuren och kan inte göra mig av med dom.

Men jag känner mig så otroligt låst. Jag kan inte hälsa på folk till höger och vänster utan att alltid känna mig stressad hem. Det är inte alla vänner som tycker det är okej att jag kommer släpande på hund.

Jag kan inte shoppa loss en heldag på mellandagsrean. Har ju bråttom hem till djuren.

Jag kan inte resa bort på utlandsresor.

Jag kan inte vara ute och snurra på stan en hel natt.

Jag saknar helt enkelt min frihet. Jag vet att det går ordna hundvakt, men det är inte alltid så enkelt. Och inte är det alltid gratis heller.

Om dina föräldrar säger nej till hund, så acceptera det. Du är ju ändå såpass gammal så du inom något år flyttar hemifrån. Då kan du bestämma själv.

Pudel. Finns i olika storlekar glada trevliga hundar. Tips för slippa massor med pälsvård är att trimma ner så den inte är långhårig.

Jag som har en lindrig allergi tål tex inte schäfrar/schäfermixar, dem har jag väldigt svårt för.

Mitt ex har 2 vita herdehundar som jag var med konstant i 11 månader, kände inte ett dugg. Min amstaff/rottis tål jag till 100 % och likaså min syster som är väääldigt pälssdjursallergisk.

Korthåriga slätpälsade hundar har jag aldrig känt av, vissa långhår funkar också utmärkt men vissa inte.

10 tvärtom våran son han tål inte korthåriga som liten fick man byta alla kläder om man var hemma hos någon med hund då bla schäfer,JR,Shizu som är "ickefällande" och anses med som mer allergitålig. Numera växt ur allergin mer men vissa tål han bara en stund.

Sen så tycker jag att TS skulle ta sig en titt på lite uppfödare kontakta de som verkar lovande och sen fråga om man får göra besök genom se om man tål hundarna. Det är så att många uppfödare inte vill vara test på se allergier utan anser att tål man inte hund ska man inte skaffa en heller. Det är olika så ring runt var seriös :) Det är olika hur hundarna utsöndrar och vad man inte tål. En sak kan underlätta med det är att bada hunden oftare det har hjälpt 2 jag känner.

Skulle rekomendera Pudel som finns i alla olika storlekar.

Även lagotto  :) Men lycka till!!

Min mamma och bror tålde vår engelska springer spaniel :)

Klart du ska allergitesta dig! Oavsett om ni ska skaffa hund eller inte är det väl skönt att veta om man fortfarande är hundallergisk? Många barnallergier växer ju oftast ifrån…

Själv är jag en liknande situation. Mina syskon är lite, lite allergiska och efter många år av längtan funderar vi på att skaffa en sk. allergivänlig hund, nämligen en portugisisk vattenhund. På lördag ska vi åka till en uppfödare och känna av lite hur hundarna och uppfödarna är och om syskonen reagerar osv. Så tipps är att ta kontakt med olika uppfödare och besöka dem med deras hundar och se om du får utslag. Du kan ju gå in på olika rasers rasklubbar på nätet och se vilka uppfödare som bor närmast dig och ev. maila dem. :)

Lycka till!

testa en chinese crested lyder och är väldigt kloka + finns båda med och utan päls