Jag var riktigt risig hög feber yr o hade ont, hundarna låg i sängen med mig hela tiden. Knappt att de ville ut o gå det var mer att de kissa så snabbt dom kunde för att sen ligga i sängen med mig.   Jag svimmade på väg till badrumet och då hade vuxna hunden hämntat husse, hon hade betett sig lite konstigt men envist så han kunde inte nogalera henne som tur var.

Jag har inte vart ledsen annars men om dottern slår sig är hon snabb som ögat på trösta.

Kommer ihåg när strömmen gick för några månader sedan jag var ensam hemma och jag bor ute på landet (så inte mycket grannar , ingen granne hemma) och då blev jag riktigt rädd och ledsen fick världens panik och vågade inte ens röra mig ur soffan, då kände jag snabbt ett lurvigt litet huvud i mitt knä som gosade sig emot mig. Min fina söta Ronyja <3

Charlie är väldigt känslig när någon är ledsen m.m.
Han vill trösta och vara nära den personen.

Blir det bråk, kommer han upp i knäet på den som höjt rösten minsta lilla för att direkt lugna personen (trots sin storlek ska han krypa upp), är någon ledsen ska han vara nära och vill gärna kramas. 

Mina hundar brukar slicka mig i ansiktet, lägga sig emot mig och om jag mår riktigt risigt ligger de brevid och piper och minsta lilla tecken på glädje från mig blir de överlyckliga och gör allt för att göra mig gladare.

Vad mysigt med hundar som tröstar.

Min tik jag har tröstar inte vad jag märker.
Min hane är dock en riktig tröstare, det var min förra hane med.
Men den bästa var nog förra tiken.. Oj, nästan som att man vart rörd..

Om jag ligger i sängen och är ledsen eller mår dåligt så har Aramis två saker han brukar göra. Antingen så hoppar han upp och pussar mig och slickar mig i ansiktet och ska ligga nära så jag kan klappa honom och bli lugn.
Eller så lägger han sig på rygg och ser helt galen ut så jag börjar skratta lite, och vid varje skratt så viftar han mer och mer på svansen så jag börjar skratta ännu mer.

Min hund brukar hålla sig i närheten och är väldigt lugn och kärvänlig när jag är ledsen. Hon är inte speciellt närhetssökande, fast det är hon aldrig:) Men hon håller sig i nära, ligger vid mina fötter istället för i sin korg tex…

#6 Hehe vad gulligt!

#7 Jo, så är min hane med.. Fast han söker närhet med, men just det där med att alltid hålla sig i närheten ändå..

Min hund brukar "prata" lågt och pussa på kinden/örat.

Om min sambo och jag skulle börja bråka så låter hon och viftar på svansen tills vi bara skrattar istället.

Min hund är väldigt känslig för hur jag mår psykiskt. Om jag är nervös, stressad, orolig, ledsen eller irriterad så blir han också väldigt orolig. Han följer efter mig, blir nervös och vill hela tiden ha koll på var jag är och vad jag gör.

Man märker väl att han känner av. Han är alltid i närheten och har 100 % koll på oss, vill gärna gosas och så vidare. Men är man ledsen hoppar han till exempel upp i sängen och går raka vägen fram och pussar en och lägger sig sedan snällt bredvid, istället för att som annars buff-gosas runt en bra stund.

Hade en tik som alltid la huvudet på magen eller på sidan beroende på hur man låg när jag hade ont i magen vid t.ex. stress..
En egen liten lurfig värmekudde..

Som ni märker så är bandet mellan människa å hund starkt, så vill bara säga att det är viktigt att inte vara ledsna eller bekymrade när ni skall iväg en längre period från hunden, bättre att vara neutral, visst du skall iväg.. "men du skall ju bara till affären".. så säg bara hejdå, annars så kan hunden bli sorgsen ;)´

Det var om det, nu till min förra hund, hon kom också till sängen å la sig å gjorde konstiga ljud när man var dålig elelr någon annan familjemedlem, haha en schamanhund 

Jag fick influensan för någon månad sen och funderade på hur tusan detta skulle gå! Min sambo var inte hemma de här dagarna och min hund kräver en hel del aktivering för att må bra och inte börja "klättra på väggarna". Jag tänkte att nu blir det riktigt jobbigt! Men icke, han låg och sov som en stock jämte mig i tre dagar! Jag gick såklart ut med honom så han fick kissa, men någon träning eller aktivering utöver det orkade jag inte. Det är facinerande hur inkännande våra fyrbenta vänner är! =)

Lillan brukar märka det, och "trösta" mig när jag är ledsen:D Hon puttar på mig, lägger i huvudet i knäet eller lägger sig bredvid mig:)

Min nakenhund går undan då jag ofta är arg samtidigt, trots att jag aldrig riktat det mot henne.

Stina rottweilervalp kommer fram och gosar och "tröstar" mig (A)

Min vovve pussar bort mina tårar… Och försöker få mig på bättre humör genom att vara och se rolig ut, hehehe

När jag är ledsen brukar jag sätta mig ner på golvet, och då kommer Festis direkt och ska pussa en i ansiktet och lägga sig i ens knä. Hon får mig alltid på bättre humör när jag är ledsen.

Zingo däremot vet jag inte riktigt, har bara haft honom i två veckor och har inte varit speciellt ledsen sedan dess…

Min lhasa apso brukar inte märka då jag e ledsen.. Men när hon får smaka på mina tårar börjar hon slicka mig runt ögonen så jag börjar skratta och det uppmuntrar mig igen!