Jag själv tycker att det beror på hund då alla hundar lär sig olika men jag själv anser att de snällare metoderna fungerar bäst i längden.

Jag anser inte att man har lyckats inom träningen när hunden är rädd för att göra diverse saker eller fel för att man tränat med "hårda"- och bestraffningsmetoder.

Själv tror jag att hundar inte alls lär sig olika, utan alla hundar lär sig på samma sätt.

Har man en bra relation till sin hund, dvs hunden litar på dig och är trygg med dig, har den högre motivation till att göra det du ber den. Har man en bra relation så kommunicerar man bättre, vilket gör att hunden förstår vad du vill. Positiv förstärkning gör att hunden snabbt förstår vad den ska göra för att få belöning= den gör det igen.

Många har en dålig relation till sin hund faktiskt. Ingen kommunikation, inget samspel, hunden tar kommandot pga ägarens osäkerhet. Här ser man ofta hårda metoder och mycket skrik och frustration. Hunden agerar av rädsla och osäkerhet.

Bäst träningsmetod sett till resultat är sån baserad på inlärningspsykologi - då det är vad som faktiskt funkar, oavsett om man lär hunden vad som är fel eller vad som är rätt.

T.ex., ett ryck i kopplet eller att personen går iväg om hunden hoppar mot folk, eller att man kommer ned till hunden eller låter bli rycket om den är på marken. I det första fallet skapar obehaget(finner inget bättre ord, men "sånt hunden inte vill ha") ett straff för beteendet och därför kommer beteendet minskas, i det andra skapar belöningen (bättre ord, men "sånt hunden inte vill ha") en förstärkning av beteendet och därför kommer beteendet att öka.

Viktigt här är att man är medveten om Vad som Egentligen sker och att man Anpassar obehagen och belöningarna till Sin hund. För Det skiljer sig mellan individ och individ i praktiken, medan alla lär sig på samma sätt i teorin. Det som i teorin är "belöning" kan i praktiken vara allt mellan köttbulle, att få jaga fåglar, att få kela, att få vatten, att lyckas skrämma iväg inbrottstjuven… Men grunden kan likväl vara densamma och man uppnår samma resultat.

Och där väljer man väl själv - hur vill jag ha det? Vad vill jag lära min hund?

Viktigt är att man sätter in det faktum att Allt som finns i situationen kommer/kan kopplas till konsekvensen. Alltså - om ett ryck kommer så fort hunden ser en främling och hoppar mot den (och hunden upplever rycket som ett obehag) kan den Mycket väl göra en koppling mellan främling=obehagskänsla också. Och tvärtom - om det börjar regna köttbullar så fort en främling dyker upp och hunden sitter (och hunden upplever det som en belöning) kan den koppla främling=belöningskänsla (vilket fult ord det blev…) också.
Eller, så kopplas DU till det då DU ju alltid är med i situationerna och alltså är en konstant som alltid funnits i samband med obehag/belöning….
Här byggs mycket relation, som jag tycker är allra viktigast. Att hunden vet vem jag är så att säga, och vilken tillgång jag är.

HUR hunden sen lär sig och hur lätt hunden lär sig har Mycket med oss att göra. Vet vi verkligen vad som motiverar våra hundar (till att jobba, fly, försvara, jaga, kampa, söka…), vad som är obehagligt respektive belönande? Hur är vår tajming? Hur tydliga är vi? Är vi konsekventa? Ökar vi svårigheten i rätt takt?

Klassisk betingning är något vi tyvärr inte lägger tillräckligt med tid på tror jag, och därtill det faktum att vi kan påverka vad som händer i hundarnas kroppar. Om man får massage i en viss situation som stressar en, och alltså blir lugn där, kommer man snart vara lugn i sig bara av att vara i situationen. Om hunden får ett rådjursben varje gång den ser en hund, kommer andra hundar tillslut frigöra dessa glädjeämnen (minns fortfarande inte namnet) när den ser dem. Och det "utan träning". Egentligen Är det ju också träning, men jobbar man inte med beteendet är det inte många som tänker träning…

Men det sker även då, och här byggs också relationer. Om det varit många sura miner på träningsplan varenda gång vi tränat så kommer matte vara tråkig just där och det känner hunden redan påväg dit. Därtill blir ju träningsplanen tråkig…

Så ja, för mig är det så positivt som möjligt som gäller. Mina hundar ska älska mig, vilket de också gör. De ser mig som hel-lattjo, svansar runt mig för att få göra något kul och väljer mig före hundvänner (och bara för att vara tydlig så är unghunden under träning, men halvvägs där).

Håller med Maja.

Vilka tekniker eller vilken skola men vill använda sig av är mindre viktigt.

Huvudsaken är att din hund ser dig som ledare, respekterar dig och litar på dig, då kommer kärlek och balans automatiskt:)

#4 Jaha, så kärlek och balans utvecklas alltså även om jag använder mig av hårda metoder såsom bestraffning, ryck i koppel, stackelhalsband, elchocker, forma handen som ett hundbett och trycka över punkter på nacke/hals…. bara jag gör det med självsäkerhet och i egenskap som ledare?

#1 Jag har två hundar som lär sig på helt olika sätt.

Den ena är snabb på att uppfatta vad jag önskar för beteende. Hon är snabb på att testa på olika sätt vad JAG önskar.

T.ex: Jag ställer ett pappersfat på golvet och vill att hon bär fram det till mig. Hon kanske testar lägga en tass på fatet. Tittar på mig för att få bekräftelse. Jag ger henne inget gehör då hennes beteende inte var det önskade. Hon testar igen att lyfta upp fatet. Jag klickar och belönar.

Min andra hund är inte alls lika snabb i sitt tänk. Hon är inte heller den som är allert på att testa olika ideér. Om jag lägger fram samma pappersfat till henne, så blänger hon bara på det. Därför måste jag leka fram en rörelse från min mer försiktiga dam. När jag busat upp henne och hon råkar gripa tag i fatet så klickar jag och belönar.

Med andra ord så belönar jag båda hundarna, men med den ena måste jag leka fram beteenden medans den andra hunden är snabb på att själv testa sig fram.

Jag behöver inga hårda ryck eller andra tvivelaktika tekniker.

De gånger c.M tvingats till sådana verktyg, är det pågrund av att hundägaren är för"svag" för att andra tekniker ska fungera.., då hund och hundägare är utan C.M´s energi och stöd.  Och alternativen är i dessa fall; hundägaren får lämna ifrån sig hunden eller avlivning.

Då väljer hundägaren oftast de verktyg som den kan påverka sin hund med, för att ta bort ett beteende som kan orsaka mycket värre konsekvenser, än verktygen som används!  C.M själv behöver aldrig använda sig av sådant!  Sista utvägen alltså då "energisvaga" klienter inte kan göra annat i det specifika fallet!

#7 Jag frågade aldrig vad du använder för metoder. Jag frågade bara om kärlek och balans utvecklas om jag använder mig av hårda bestraffningsmetoder.

#6 De LÄR sig inte på olika sätt. Inlärningsprincipen är densamma. De blir belönade för något de gör, då gör de det igen.

Däremot kan ju motivationen till att göra en enskild grej vara olika mellan hundar.

#6 Ahaa, du mena så

Ja, så kan man ju se det.

Hur man särskiljer lärande och belöning är kanske en tolkningsfråga.

Antagligen menar vi lite samma sak, men uttrycker oss på olika sätt.

Jag menar att min ena hund lär sig genom att testa sig fram, medans min andra hund busas till agerande.

Sen så förstärker jag bådas prestationer genom belöning för att visa att "du gjorde rätt". Nu sitter jag inte alltid redo med klicker och godis. Så ibland blir det bara ett "tack" eller "bra".

Jag vet inte riktigt om jag kan påstå att "tack" är så mycket till belöning. Men det är ändå en bekräftelse på att "det du gjorde var rätt". I sådana stunder så tycker jag att mitt resonemang med att mina hundar 'lär sig på olika sätt' stämmer in, då den ena testar sig fram och blir bekräftad. Medan den andra hunden mer får "provoceras" för att den själv ska se att hennes agerande ger resultat.

Dessutom så har jag på senare tid märkt att min äldre hund fattar snabbare om jag är mer fysisk med henne. Jag vet inte om hon börjar bli lomhörd eller om det är jag som först nu kommit på att hon fattar snabbare om jag mer fysiskt visar vad jag vill.

Säger jag stanna till Lillparveln så stannar hon kvar. Medans jag oftare behöver fysiskt beröra snällt min äldre, när jag vill att hon sitter/ligger kvar.

Oavsett vad man nu vill tolka in i orden 'lär sig olika' så tror jag att det som funkar på en hund inte garanterat funkar på någon annan hund.

Vi människor reagerar olika bra på olika saker. Jag ser hundar som levande väsen som inte är stöpta i samma form. Därför tror jag också att man ska vara öppen för att pröva olika lösningar.

Huvudsaken är att man inte kränker och är elak, utan att man alltid ser alla djur som levande varelser som har rätt att bli behandlade snällt och positivt.

Att inte förstå sig på en osäker hund och därmed tvinga in den i situationer som är obehagliga är inte snällt och det förstärker många gånger deras osäkerhet.

Om man istället leker, busar, belönar in en osäker hund i olika situationer utefter var just den hunden står på sin utvecklingsskala, är att ge hunden chansen att växa i sitt självförtroende. Och därmed ge hunden chansen att se sig själv som en lyckad individ.

Olika teknik till olika hundar. Men det som jag ser som gemensamt är det Positiva.
Jag gör aldrig illa en hund, eller skapar obehag.. För det tycker jag man besitter okunskap om man fogar hunden genom obehag eller till och med smärta.

Så, jag använder mig av metoder som inte skadar en hund.
Psykiskt eller fysiskt. Jag vill ha lyckliga, lydiga hundar.. och det har jag också

#6 förmodligen så är inte båda dina hundar lika klickerkloka. Förmodligen så har den ena hunden inte riktigt lika högt självförtroende och/eller intiativ förmåga vilket gör att den blir passiv. Därför så kanske den hunden hade behövt ett klick redan när den tittar på fatet, att sänka kraven helt enkelt. När den vet att det är fatet som är i fokus kan du börja höja kraven - små steg i taget.

Men nu var detta inte en tråd om träningstips, bara en tanke från min sida :)

Bestraffnings metoder vet jag knappt vad det är. Är det när man skriker på en hund när den beter sig fel? eller stänger in den i ett rum, eller sparkar på den..?  Jag har aldrig använt mig av att straffa en hund för något, så jag vet inte exakt vad du menar!

Kärlek och balans får du om du ger din respektive i ett förhållande det den behöver för att få ett lyckligt liv. När det gäller sin exempelvis kvinna, så har jag lärt mig att först, visa kärlek, sen föreslå fysisk aktivitet ;)  När det gäller att uppfylla en hunds liv i ett förhållande gäller för att nå balans och kärlek så gäller;

Fysisk/mental utmaning, regler-begränsningar-gränser  och sist Kärlek.

Och att alltid vara en lugn och självsäker ledare och vän till din hund!

Om detta görs från dagen man får sin valp/hund.., så behövs nog aldrig rehabilitering av hundar!

#11 Bra där. Lydiga OCH Lyckliga. Bra uttryckt. Önskar att jag hade sagt det före dig Jag gillar snälla hundägare

#12 Huvudet på spik. Det är precis som du säger. Den ena hunden är född med klicker i hundbingen, medan den andra inte hade sett någon innan hon var vuxen. Och det är precis som du säger att klicka bör man göra tidigare (sänka kriterierna) med den mindre vana hunden. Nu är ju hon så otroligt försiktig utav sig, så jag hinner klicka ihjäl mig av uppmuntran innan hennes 'titta på fatet' blir 'ta i munnen'. Därför "fuskar" jag genom att leka fram ett agerande. Hon får helt enkelt mer hjälp på vägen än den andra hunden som ivrigt testar allt för att så snabbt som möjligt komma åt belöningen.

#13 När jag fick hem min valp så överöste jag henne med kärlek istället för att utsätta henne för fysisk och mental utmattning. Och hon är en fantastisk hund idag. Min erfarenhet är att många valpar aktiverar sig själva, så jag ser inte att det finns behov över att fysiskt och mentalt utmatta dom. Men det kanske är som du påstår, att min jycke en dag kommer ha otroligt stort behov av rehabilitering då hon i valpstadiet fick kärleken först.

TS. Vad det gäller träningsmetoder så pröva dig fram. Det finns så många olika vägar att uppnå samma resultat. Det viktiga är att både du och hunden mår bra av 'eran' metod. Huvudsaken är att ni båda är lyckliga och har glada, roliga stunder under er träning.

#14 Ja, alla kan få en lydig hund. Men varför de lyder är ju olika.
Den kan lyda av rädsla, eller respekt.. Jag ser hellre att jag har lydiga hundar p.g.a. harmoni.. Därav uttrycket Lydiga Och Lyckliga

detblir tråden handlar inte om dig om om du eller andra vill diskutera annat kan ni skapa en ny tråd eller helt enkelt göra det via PM.

#14, Yezz-an
Jag har redan kommit mer än halvvägs inom min träning på min "problemhund" jag är bara nyfiken hur olika folk tänker och vad ni kör med för metoder.
Jag själv använder mig av snälla metoder dvs beröm vid rätt och utebliven beröm/leksak vid fel och detta fungerar prima hos just denna hund medans våra andra hundar lär sig annorlunda.

#16 Du säger att du använder dig av snälla metoder, dvs beröm vid rätt osv hos En av era hundar. Hur lär du de andra hundarna?

#17
Jag använder mig av i princip samma metod på de andra hundarna fast med just denna hund behöver vi ha mer tålamod den största skillnaden är väl berömmet då de andra inte är speciellt intresserade av samma beröm som denna hund annars är det i princip samma metod fast lite skräddarsydd för dom och deras behov.

#17 Med beröm, menar du belöning?  Man måste ju ta reda på VAD som motiverar hunden, alltså, vilken Belöning man ska använda.

För inlärningen är fortfarande likadan, kommunikation- belöning-upprepning, alltså, hunden blir belönad för något du ber den om- då kommer den att göra det igen. Vissa hundar ser en köttbulle som en såpass bra belöning att den blir motiverad att göra om det du lär den, medans andra hundar ser en lekstund som mer motiverande.

#19
Ja, belöningen är mest individuell för hundar då de helt enkelt tycker om olika men jag kan fortfarande säga att hundar behöver individuell inlärning också beroende på hund och med det menar jag inte att med vissa hundar behöver man använda sig av elaka/hårda hjälpmedel utan det finns fler än ett sett att lära hunden samma kommando och självklart kommer hunden upprepa ett beteende om den får beröm/belöning för det.

Nu är jag dock ingen utbildad hundinstruktör så jag kan inte prata om detta men via den erfarenheten jag har av hundar har jag uppfattat det som att hundar lär sig olika.
Mer behöver jag nog inte säga då vi tycker olika.

#17 Mycket klokt med skräddarsytt (tummen upp)

Jag blir så trött på bessewissers som tror att man kan köra samma teknik på ALLA hundar. Det finns ju en del förstå-sig-påare som tittat på något hundprogram eller läst en bok, och sen tror att man kan köra samma race med alla hundar.

Precis som vi människor så har ju hundar olika bakgrund och behov. Då är det också viktigt att vara lyhörd för det och inte tvinga in hunden i olika situationer bara för att man vill visa sig macho.

Ibland pratas det mycket om ledarskap. Det pratet kan gå till överdrift enligt mig. OM det känns viktigt att ständigt hävda sig som en ledare så bör man kanske kontakta Friends och få information om mobbning då starkt behov av ledarskap lätt kan gå överstyr.

Lyhördhet och ödmjukhet är inga dåliga kvaliteter. Det är snarare tillgångar som gör dig uppmärksam på just din hunds behov. Sen är det kanske inte lämpligt att sätta sig på huk och säga "såja, va inte rädd" till en hund som ryggar för minsta lilla.

Vad det gäller träningsmetoder så tror jag att du har bra koll på att det finns olika tillvägagångssätt.

Själv har jag valt att gå en kurs för min ena hund och någon helt annan kurs för min andra hund. Ingen av kurserna har gått ut på att det var hunden som behövde uppfostras, utan kurserna var mer av modellen aktivering. Men mina hundars aktiveringsbehov är olika, därav valet av två helt olika kurser.

Min tredje hund (bor i annan familj) går inga kurser alls, då den familjen har hittat sina sätt att tillfredsställa den hundens behov.

Själv går jag många gånger kurs för att jag inte kan bli mätt på utbildning och jag gillar den sociala biten med kursdeltagare.

Bor du så att du har möjlighet att delta i hundkurser (och har ekonomin), så kan jag varmt rekommendera att delta i kurser som går ut på aktivering. Då det ger dig och hunden möjlighet till roliga övningar och bra kontakt.

Mvh. Från ett kursfreak

#21
Ledarskap har en stor roll i mycket inklusive hundträning men däremot tolkar vi människor detta på helt fel sett enligt mig vilket är mycket synd!
Utan en ledare, förälder, mentor, lärare kalla det vad du vill kommer vi ingenstans. Jag håller med dig i mycket du säger och det gör mig glad att se en "snäll" människa.

Jag själv älskar att gå på diverse kurser m.m men i mitt område är det svårt att hitta instruktörer som inte nästintill misshandlar hunden och gör situationen värre samt just nu har vi fullt upp med annat samt att få bättre kontakt-relation med en av våra hundar och vi har hittat rätt metod för henne. Så fort den "onda cirkeln" har rullat bort kommer jag tvinga med min sambo på en hel del olika kurser och annat skoj igen.

Nu återgår vi till tråden

Vissa hundar behöver hårdare tag för att förstå, andra klarar inte en höjd röst utan att bli helt knäckta.
Så den bästa träningsmetoden är den som passar just den hunden. Precis som att det inte finns det "bästa" hundfodret, man få anpassa sig efter individen.

Själv kallar jag mig varken hård eller mjuk.

För mig är den "hårda skolan" de som rycker riktigt hårt i kopplet, ryter åt hunden, trycker ned den i backen för att "visa vem som är ledare" (bullshit… som att en chef på en arbetsplats skulle trycka in folk i väggen nu och då för att visa vem som är boss), och så vidare.

Jag säger till hunden och har inga problem med att vara fysisk med honom om han verkligen betett sig illa (anpassa korrigeringarna efter övertrampet), men jag är inte alls sådär hårdhänt.

Och för mig är den "mjuka skolan" lika med - "Aldrig säga nej, aldrig korrigera, våra hundar är gjorda av glas och tål inte ett nej, för då går de sönder.
Allt som heter ledarskap och dominans är bullshit och djurplågeri, folk som tror på ledarskap borde inte få vara i närheten av hundar.
Man ska bara berömma allt bra och bara ignorera allt dåligt, alternativt ge hunden en godis eller leksak för att avleda den."
(Vi som däremot gillar CMs sätt ser en pet i sidan som att avleda, och nej, hunden går inte sönder av det.)

Och som en liten stripp av "Lindströms hundar" längst bak i Hundsport…
Åkes godisbelönings-hundträningscenter
"…å om en slagsmålsbenägen unghund, t.ex. en 30 kilos Airedale, ryker ihop med en gammal arg Rottweiler, så häver man slagsmålet genom att slänga in ett hundratal av den här stora 4-kilosköttbullen mitt i slagsmålet."

Och i ett annat nyligt nummer av Hundsport var det istället såhär i "Lindströms hundar"…

Längst ned där var det Jeppe Stridh som springer runt med ett gäng hundägare och tjuter "En hund är en jycke, en jycke är en hund!" och på en bänk sitter hundarna, varav en säger "Å när Jeppe har fått dom idioterna att fatta att dom är hundägare å vi är hundar så slipper vi att ta ansvar för hela jävla världen."

En humorserie, jag vet, men den var bra på att visa poängen. Hunden försöker inte ta över, "strävar inte mot världsherravälde" som vissa (många) av "anti-ledarskaps-ligan" gnäller om, utan om inte du tar hand om flocken så måste någon annan göra det, och då får hunden ta på sig ett ansvar den inte vill ha. ("Det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det.")

Tänk vad skönt att ha någon som tar hand om allting.

#22

Nu hamnar jag kanske lite utanför tråden igen när jag börjar diskutera instruktörer och utbildningar 

Jag blir så illa berörd när du nämner att det i ditt distrikt inte finns så stort utbud av instruktörer som använder positiva inlärningsmetoder. Jag tycker det är beklämmande att vi år 2011 fortfarande har instruktörer som trofast håller sig till uråldriga metoder.

Skönt att höra att du är klok nog att se skillnad på trevlig instruktör och mindre trevlig.

I livet så har vi våra up-and-downs. Till skillnad från vissa andra forumsmedlemmar så tror jag inte att hundarna väntar på sin chans att ta överhand och bli dominanta om vi människor har en 'svagare' stund i våra liv. Så att du väntar på att "onda cirkeln" rullar bort är ju inget problem. Grabba tag i din sambo när "rätt tid" infinner sig och leta upp en trevlig instruktör. Finns det ingen trevlig alls i ditt distrikt så får du själv gå en utbildning och sen starta bra kurser. Jag känner till en gudomligt bra utbildning som "bara" kostar 79'000 kr. Hahahahaha!!

Skämt å sido…. Mitt tips i brist på möjligheten att gå kurs, är att låna böcker och därigenom få ideér till nya övningar. Ibland känner jag att det blir lite tjatigt att göra samma grejer och jag behöver inspiration till att hitta på nåt nytt. Ofta är träningsmetoden den samma men själva övningen är ny och då blir det genast roligt igen

#23

Bra skrivet, bra uttryckt.

Själv skulle jag placera mig i facket "mjuka skolan". Men det betyder inte att jag aldrig är fysisk. T.ex med min lomhörda dam fungerar fysisk beröring bättre. Hon svarar bättre på att känna min hand visa henne tillrätta (t.ex. när hon ska stanna kvar på sin plats).

Jag försöker vara förutseende och träna in olika moment/beteenden som jag vill att mina hundar tar till vid olika situationer. Så långt jag kan så undviker jag upprepade korrigeringar och leder hellre hunden till rätt beteende med beröm. Men visst sker det säkert dagligen som jag behöver korrigera genom att säga "bort", "nej", "här", "stanna", "vänta" osv.

När jag säger att jag tränar in olika moment som jag förutser, så kan det t.ex vara att träna in 'skvallerträning'. Jag har tränat in mina hundar så att dom helt enkelt springer till mig och "skvallrar" när dom ser en mötande hund, barnvagn eller annat. Dom "skvallrar" genom att se flamsiga ut och titta på mig växelvis som de kastar ett öga på föremålet som dom skvallrar om.

För att få den här skvallerträningen att fungera så har jag valt att belöna med massor av godis och lek.

För mig har det känts bättre att göra på mitt sätt än att peta till hunden så fort den tittar åt något annat håll, och att därmed sedan hoppas på att hunden kommer frivilligt att springa till mig när något intressant dyker upp framför oss.

Att ständigt vänta tills en situation dyker upp och att DÅ korrigera, för att istället i förväg träna in olika tänkbara kommande situationer tror jag är mer positivt för hunden. Och jag tror därmed att hunden känner sig lyckligare och säkrare. Är hunden lycklig och fungerar bra, så är jag lycklig.

#23

Ps. Tycker Lindströms hundar är kanon. Dom är så träffsäkra

detblir tråden handlar inte om dig om om du eller andra vill diskutera annat kan ni skapa en ny tråd eller helt enkelt göra det via PM

Jag sa bara att jag inte förstod frågan riktigt, då jag inte vet vad bestraffningsmetoder är…, jesus, sorry!!!

Tror vi talar om olika sidor av lärandet, men ändå håller med varandra.

Jag är 100% på att alla (friska) hundar lär sig på precis samma sätt. Och det är även samma sätt som vi lär oss på.

Men det betyder inte att jag Tränar alla hundar lika. Inlärningen fungerar på samma sätt hos alla hundar, men det som skiljer och det som man alltså behöver anpassa är - Vad hunden behöver lära sig(en kan lyfta tassen men inte tillräckligt högt, en annan behöver lära sig att lyfta utan handkommando och en tredje lyfter gärna på tassarna men vet inte vilken…), vilka belöningar och straff som funkar, vilka beteenden som finns och vilka man behöver skapa, om hunden lätt fäster sig vid föremål får man fasa ut en hjälp snabbare medan en annan kan ha kvar den längre. Grunden är den samma, men man får anpassa sig efter hund för att nå samma resultat. Annars kommer den tredje hunden lära sig lyfta tassen jättehögt - men den vet fortfarande inte vilken…

#13 Jag är ÖVERTYGAD om att du använt straff någon gång. Att du sen inte är medveten om det är en annan historia… Men vi drar det igen - har du minskat ett beteende eller fått bort ett beteende nångång? Har du fått en hund att sluta titta på en annan genom att peta på den varje gång? Straff. Har du hållt kvar en stressad hund hos dig och först låtit den hälsa när den lugnat sig? Straff på stressen, du tar bort möjligheten att nå det den vill ha.

#23/#25 Och jag stämmer in, jag känner mig varken hård eller mjuk, iaf inte på det sättet att jag tror att hunden är gjord av glas och går sönder om jag nekar den något. Och inte heller bankar jag in någon kunskap.
Däremot är jag positiv i alla situationer, och ja, snarare mjuk men en vrickad variant av det.

Jag är inte rädd för att ta i eller skrika åt hunden för att bryta en händelse om det räddar dens liv eller hälsa. Men jag är övertygad om att positiv inlärning är det som ger bäst resultat för det jag vill ha, Jag vill inte ha hundar som låter bli att göra fel - jag vill ha hundar som väljer att göra rätt.

Och jag försöker så långt som möjligt att aldrig sätta hundarna i situationer där jag måste avleda dem eller bryta en fixering. Därför förekommer inte något avledande hos mig, det ser jag mer som en svag och oftast tillfällig lösning. Stegvis ökas svårigheten istället, då det är snudd på omöjligt att lära en hund något vettigt om den låst sig. Förebygger så långt det är möjligt, korrigerar aldrig bort beteenden utan lär hellre om.

Måste också nämna att min omplacering är den jag varit "mjukast" med. Och inte är det för att han går sönder och inte klarat av "hårda tag", han är snarare oberörd för allt obehag jag är förmögen att framkalla och extremt självständig - vill han inte så ger han fingret och gör sitt. Labbarna har jag kunnat "rädda" situationer på genom att mörka ned rösten och de har vikit undan direkt, medan jag måste ha allt rätt med denna från början då det annars kommer gå fel. Å andra sidan har jag aldrig varit med om en hund som gör så mycket rätt - bara han tror att han bestämt att det ska vara så.

#23: Förstår att stripen inte var allvarlig menad utan humor men måste bara påpeka att ingen i den "mjuka skolan" som menar att man ska avbryta ett hundslagsmål med köttbullar. Men eftersom jag inte hittar orden klistrar jag istället in en del av en artikel om klickerträning:

"Men även om vi anser att det är mest effektivt att belöna när hunden gör rätt, är det därmed inte sagt att en klickertränare aldrig säger "nej!" till sin hund, eller på andra sätt sätter gränser för sin hund om den gör ofog. När din hund gör fel, t.ex. rymmer, biter i gardinerna eller är på väg upp på köksbänken ska du självklart inte bara stå och vänta med att klicka tills den hoppar ner från köksbänken igen! Stoppa den för Guds skull med en gång! Detta har egentligen inget med "träning" att göra - det är hantering av en akut situation, eller "brandsläckning" på ren svenska. När branden är släckt bör du genast börja fundera över hur du ska lära hunden vad den ska göra i stället för att bita i gardinerna eller hoppa upp på bordet. Så du slipper ägna dig åt att släcka bränder hela hundens liv…
Skilj på träning och brandsläckning - och se till att du tränar mycket oftare än du släcker bränder! I planerad inlärning och träning är det mest effektivt att belöna då hunden gör rätt. Med positiv förstärkning går träningen mycket fortare, du får en hund som tycker om att träna och du slipper alla nackdelar som följer med grälande, ryck i koppel och andra negativa metoder.

http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=49

Jag använder nästan bara klickers och shaping:) Då min ena hund var väldigt rädd när hon kom till mig som 4 åring så funka detta bäst:) Använder även det på min hane och de är det som funkat bäst för honom också. Detta är ju vad ja upplever som bäst men allt är ju såklart en smaksak från person till person (och självklart hund till hund):)