Jag tycker att det är lättare att träna när de har blivit lite tröttare. Tex. man går en promenad och aktiverar hunden och när man nästan är hemma kan man stanna och träna. Då är de inte så himla fulla av energi vilket gör det mycket lättare.
Det jag skulle göra är att när han blir sådär ivrig så vänder man ryggen till. Och så får han ingen uppmärksamhet alls förräns han lugnat ner sig, även om han är ivrig och försöker ta kontakt.

Det brukar jag köra på min store. Efter ett par gånger så förstår han att det inte lönar sig att vara så uppspelt. Och det gäller att vara konsekvent. Det kan hända att du får hålla på så hur länge som helst, det måste ta den tid det tar. Det är han som ska ge efter, inte du :).

Var tydligare med vad du vill ha och belöna minsta lilla åt rätt håll direkt. Står du och väntar ut att han ska gå igenom hela sitt register, tystna ned och bli trött så gör du honom bara ännu ivrigare och du skapar en ond cirkel.

Vad för beteende vill du ha? Ligg kanske? Belöna så fort han lägger lite vikt nedåt. Eller är det något med någon tass? Belöna det. Väntar du ut så börjar han ju, såklart, gå igenom det han kan då ju något av det kan vara vad du vill ha.

#2 Ja de sista har du rätt i…
Alla hundar reagerar ju inte på samma sätt, det beror ju på vad man använder vanligtvis. Som min store är van vid att jag ignorerar honom när han blir för ivrig. Och han har kopplat ihop det med att han ska lugna ner sig då jag väntat ut honom och berömt honom när han lugnat sig.

När vår hund blir för ivrig och inte lyssnar går vi därifrån så han lugnar ner sig, och sen kör vi igen.

#3 Ja, jag gjorde samma sak med min ivriga ett tag, tills jag insåg att problemet låg hos mig. Jag begärde för mycket (ett helt beteende av många, ibland sådant som låg långt ned i byrålådan(alltså sånt vi inte gjort nyligen)) och han visste inte vad jag ville av honom, vilket gjorde att han testade allt om och om igen och blev helt splittrad, ställd, tokskällde och tappade fokus helt då han blev så trött av allt tänkande.

Började istället med att vara ännu tydligare med vad jag ville ha. I början när hunden inte har så stort register så har den inte så mycket att bjuda på, så snart kommer hunden hitta rätt. När den sen kan bjuda på 20-30 olika beteenden så kommer hunden bli trött av att testa dem alla.

Om man istället belönar en rörelse nedåt redan i början så kan hunden sortera bort "sånt man gör när man backar, sånt man gör när man gåt framåt, sånt man gör bakom matte, sånt man gör med matte, sånt man gör vid mattes vänstra sida, sånt man gör på två ben, sånt man gör med ljud, sånt man gör med tassarna, sånt man gör med föremål, sånt man använder näsan till…" och hunden vet att det är något som har med "röra sig nedåt" att göra. Det kan visserligen lämna många beteenden kvar att testa (ligg, kryp, rulla runt, spela död…), men hunden kommer inte ha lika mycket att välja på och därför inte gå upp i stress och bli oförstående lika lätt.

Hellre börja i rätt ände, alltså med orsaken till problemet, än bara bota symptomen. Är man tydlig med vad för beteende man vill ha och/eller ställer rätt kriterium vid shejping, så slipper man en hund som inte förstår och därför tröttnar (somliga går iväg, andra ägnar sig åt allt annat och några tokskäller av ren frustration över att inte förstå vad matte vill).