Plocka bort allt, och då menar jag allt! Jag hade en hund som rev ner och bet sönder saker då jag inte var hemma och jag lärde mig rätt snabbt att ta bort allt och tänka på vad hon eventuellt kunde ta och bita i.

Hur gammal är han? Lär honom att hämta saker till dig i stället för att ta dem själv kan vara en ide tills han lugnar ner sig.

Låter som att det är en rejäl veterinärundersökning han behöver. Be vet kika på tänder, och HELA halsen. Inkl sköldkörtlar.

Om det visar sig att han verkligen är frisk så skulle jag ta ut en duktig hundinstruktör som kan hjälpa Dig. En instruktör som reder ut och letar orsak till varför han beter sig som han gör.

du har fått bra svar.

#2 Jag ska operera bort tonsillerna på honom och samtidigt kollar jag alltid sköldkörteln. Men pratar man med Whippet "folket" så säger många att dom dels aldrig har problem med tonsillerna (sen vet ju inte jag hur många av dom som verkligen kollat sina hundar…. vet att vissa inte ens vet vad tonsillit är…) Och så säger många att Whippet bara "är så". Många tuggar sönder allt dom kan tills dom är runt året. Han blev 1år i början på december.

#1 Ska se om jag kan lära honom att ge mig sakerna i stället. Men jag vill ju INTE att han går och letar saker att ge mig på eget initiativ sen…?

#4 Din kan ju få problem med det ändå, finns ju alltid undantagsfall :D

Tonsiller och veterinär!!!? Enligt mig är du inte den tydliga,lugna och självsäkra energi som en flockledare behöver vara, ingenting annat.

Bor du hyffsat nära Malmö kan jag visa vad jag menar:)

Lycka till!

Vet hunden om att den faktiskt inte FÅR tugga på saker?
Jag menar, vad har koncekvenserna blivit när han blvit tagen på bar gärning av dig?

#6 Måste vara väldigt skönt att vara "CM utbildad" instruktör. Vid problem svara man: Du har ledarskapsproblem.

Jag tänker på en sak när jag läser huvudinlägget. Ts du skriver: Jag säger åt honom att hoppa ner, då hoppar han ner. Två sekunder senare hoppar han upp igen. Han har alltså inte LÄRT sig att han inte FÅR hoppa upp/vara på bänkarna.

Jag tror nog att det kan ligga lite ledarskapsproblem bakom i såna fall.

#8 Háll dig till tráden och ta annat via PM!

Till TS: 1 är Han är fortfarande en unghund, har han leksaker och ben som han kan tugga pá? Tror att du máste vara mer konsekvent när du tillsäger honom. Som inlägg 9 skrev,sá skall han inte fá chansen till att ens hoppa upp redan dá skall han fá en tillsägelse.

Och om han tuggar sá mycket pá saker kan det klia väldigt mycket i tänderna han har kanske inte bytt alla tänder än? Vissa hundar är lite senare utvecklade än andra.  Och lite mer valpigare án andra.

Ketang: 

Hur länge har han sysslat med detta? Kan han ha smärta av någon annan orsak, inte bara i mun/hals?

 Hur bemöter han Dig när Du kommer hem? Viftar han på svansen när Du pratar glatt med honom? Vill han bli klappad? Ser undergiven ut när Du låter arg? Puffar på Dig hemma för att bli klappad? Har öronen lite bakåtstrukna när han har närkontakt med Dig?  Svarar Du ja på några av dessa så har Du absolut inga brister i något ledarskap.

#6 JA tonsiller och veterinär. Det är även om du kanske inte tror mig ganska vanligt att hundar går med sån skit och det kan visa sig genom bla tuggande på saker. Men visst är det väl skönt att bara kunna hänvisa till ledarskapsproblem. Jag förstår inte hur du kan "få ut så mycket info" om mig och mitt ledarskap på den texten. Kom igen när du träffat mig och min hund i stället. Bor iofs väldigt långt ifrån Malmö ;-)

#10 Han har både leksaker och tuggben/märgben som han leker med och tuggar på. Han har en favorit boll, en mjuk i plych som han bara går runt och bär på och "myser med" alltså lägger sig med bollen i munnen och bara ligger utan att tugga :-) Han har bytt alla tänder.

Jag testade honom en gång och le en kött bit på köksbänken. Han hoppade upp och i samma sekund som han "tog satts" sa jag ifrån. Han hoppade trotts allt upp och sen ner igen. Sen upp igen flera gånger fast jag tog honom i nackskinnet och drog ner honom från bänken. Gång på gång hoppade han upp som om han verkligen inte fattade! Tillslut tryckte jag ner honom i golvet ganska ordentligt och läste en ramsa för honom och sen släppte upp honom och stod helt stilla. Då tog det något längre tid….men han var på väg upp på bänken sen i alla fall…

Jag har tränat för instruktör och det har fungerat jätte bra med förbudsträningar osv. Men hemma är det som om han blir helt pantad i skallen och allt rinner av honom som vatten på en gås…

Har även provat att ENBART belönat bra beteenden och struntat i dom dåliga. Men det hjälper inte, han fortsätter att tugga på saker.

Ska till stan i morgon och köpa en grind så han inte kommer in i köket och i sovrummen. Ska verkligen försöka att plocka bort ALLT han kan tänkas tugga på och se om det "kommer av sig" om han inte HAR något annat än sina saker att tugga på ett tag.

Har Du tagit hem en instruktör som kan hjälpa Dig i den miljön där problemmen uppstår?

#13 Inte än, jag har inte haft någon möjlighet till det än. Men tanken är att jag ska det så fort hon är ok igen! Men det kan tyvärr ta ett par veckor till och fram tills det vill jag verkligen ha lite bra tips och råd.

Tycker han inte om att tugga på tuggben/märgben då? Erbjuder Du honom det?

Tills han är opererad så är det kanske bra att se till att han har tillgång till något att tugga på. Så att han får utlopp för sitt behov. Sen när Ni opererat honom, och problemmet kvarstår är det kanske dags att verkligen ta tag i problemmet. Att korrigera honom när det är obehag i halsen som utlöser beteendet är inte så snällt mot honom. OM det nu handlar om tonsilliterna.

Vad tuggar han på? Sliter han sönder saker eller ligger han verkligen och tuggar/gnager på sakerna? När han tuggar, är han still då? hur ser han ut i blicken? Hundar kan tugga på saker för att frigöra lugnande ämnen i kroppen. Antingen om han känner sig stressad/understimulerad eller har obehag/ont.

Har han stort tuggbehov så kan Du erbjuda honom popcorn så länge. En del hundar har väldigt stort tuggbehov och med en del fodersorter så får de i sig så otroligt mycket näring i liten mängd att maten #tar slut" innan tuggbehovet är tillfredställt.

Låter som att en vet.undersökning kan vara på sin plats men är det inte där problemet ligger så känner jag igen hela situationen, speciellt detta "Jag testade honom en gång och le en kött bit på köksbänken. Han hoppade upp och i samma sekund som han "tog satts" sa jag ifrån. Han hoppade trotts allt upp och sen ner igen. Sen upp igen flera gånger fast jag tog honom i nackskinnet och drog ner honom från bänken. Gång på gång hoppade han upp som om han verkligen inte fattade! Tillslut tryckte jag ner honom i golvet ganska ordentligt och läste en ramsa för honom och sen släppte upp honom och stod helt stilla. Då tog det något längre tid….men han var på väg upp på bänken sen i alla fall…"

Låter väldigt likt den omplacering jag fick hem, som tuggade på och stal allt och då menar jag verkligen ALLT från sånt som låg framme på bänkar och bord, på möbler och faktiskt också själva golven och väggarna till sist. Han hade satt i system att börja tugga och stjäla saker för att få uppmärksamhet, han tyckte det var skiiitkul att bli jagad runt och finta, men även om uppmärksamheten inte blev mer än ett "nej" eller att bli lyft i nackskinnet och bankad ner i golvet så gav han sig inte. Det var fortfarande Uppmärksamhet! Finns så många hundar som står ut med rena käftsmällar så länge de får vad de vill (uppmärksamhet och aktivitet t.ex.)

Och det enda som har bitit(haha…) på detta (ihop med ökad motion och hjärngympa för att dra ned på understimulansen som var hans grundproblem men också orken att fortsätta) är att så lite som det bara är möjligt göra någon grej av stjälandet och bitandet samtidigt som Rätt saker har belönats (med uppmärksamhet så klart!).
Tog han en kudde och rusa iväg (här är det en fördel om man inte har direkt farliga saker framme så man kan strunta i det) så satt vi kvar och brydde oss inte alls. Behövde vi ta det ifrån honom så Gick vi utan att titta på honom alls och bara tog ifrån och la tillbaka. Allteftersom kom han fram med det till oss och la sig framför för att verkligen visa vad han hade… och tillsist gav han sig och gjorde något annat.
Tog han sitt ben så blev han "jagad" genom hela huset och vi försökte finta honom och ta det ifrån honom, inte så att han blev för överspelt eller började vakta det för oss eller så men så att han fick ett bra värde i det där benet, så benet blir det första han väljer när han känner att han behöver tugga på något.
Gick han och la sig fick han uppmärksamhet, kom han fram fick han uppmärksamhet och satte han sig hos oss fick han kel. Rusa han istället omkring inomhus och flåsade så fanns han inte(men fick mer aktivitet och passivitetsträning för att förebygga).

Hur funkar det när han är ensam eller du inte är där? Tuggar och tar han lika mycket då?

fick just se mina glasögon på en filt i vardagsrummet, som för övrigt är våran hunds säng. Sönder tuggade och böjda att jag inte ens får på mig dem. Ska till plugget imorgon med teori och matte i början av morgonen och lär inte se ett piss på lektionen. Hoppas optikern kan fixa det. Du är inte den enda som har problem med en tuggande hund. Nu går ingenting säkert längre.

Ja Zebben, för 99 gånger av 100 så handlar det bara om det.., låter lätt, och det är lätt. Hunden är ett djur, väldigt okomplicerat i relation till människan, därför rör vi till det och gör saker svårare än vad det är…

#16, gillar ditt sätt, du verkar ju verkligen ha hittat din väg om man säger så, jag ska prova samma sak! Min hund bär/tuggar bara ibland på saker, hon håller på att växa ifrån det! men för att bli av med det sista så ska jag prova din metod!

#16 Tack så jätte mycket för att du delade med dig av din erfarenhen! Ska verkligen testa det!

#15 Han tar ALLT även tuggben och bollar, men bara om dom ligger "närmast". Han har tuggat på julgranskulor, mobiltelefoner, fasta telefoner, fjärrkontroller, strumpor, dörrkarmar, plastburkar, dockor, dockskåpsinredning, pennor, skor, vedträn ja ALLT! När han hämtar något lägger han sig och gnager. Han sliter aldrig i sakerna utan mest "knaprar i godan ro" vilket har lett till att man kollar honom så fort det blir tyst! 

Jag gjorde ett test för någon månad sen och rensade huset på allt jag kunde tänka mig att han skulle kunna ta. Jag gav honom märgben, retrivertugg, toarullar med godis, grisöron och lite andra tuggben. Detta spred jag ut i hela huset på lite olika ställen och visst tog han det till en början! Men det tog inte många dagar innan han hittade någon vante eller en dörrkarm som var godare!

Jag kan ärligt erkänna att han vissa dagar inte får så mycket aktivering som jag hade önskat då jag är ensam med dottern som är lite bökig att ta med ut om man skå gå nåt längre. Men det verkar inte göra så stor skillnad efter som han letar saker att tugga på även om han får mycket annat att göra. Det är ju Whippet jag har inte Rottis….. Hur mycket ska jag jobba med honom egentligen?!

Det låter som om hunden är uttråkad.., behöver mer fysisk och mental utmaning, och regler,gränser och begränsningar..- alltså disciplin:)  Lycka till!

#18 Men vi är av olika arter och därav ser jag inte att vi kan ha ett ledarskap utan snarare ett lärarskap.

Hur tänkte Du att ts hund ska uppföra sig när ägaren inte är hemma då? För ett ledarskap fungerar bara när samtliga är närvarande. Ett lärarskap fungera även om gruppen är slittrad.

#18 Ett tips till dig, läs Alfasyndromet av Anders Hallgren!

Jag behöver inte läsa mer än det jag redan är övertygad om fungerar.., sett bevisen flertalet gånger, så övertygelse om annat är onödigt. Om man har en fungerande,övertygande, och bevisligen perfekt lösning till hur ett förhållande mellan Människa/hund eller någonting annat som fungerar perfekt här i livet, och man vet att man har funnit lösningen till vad man än har sökt, så behöver man inte söka eller leta längre efter andra metoder.., det är dit hän jag har kommit idag, när det gäller att rehabilitera hundar, träna människor, och hur man får en hund vara nöjd med sitt liv och därför är balanserad. Hoppas ni alla har funnit eller snart finner er väg som fungerar perfekt med era hundar!  :):)

#24 Sa aldrig att du skulle ändra ditt synsätt, metod eller ändra hur du löser hundproblem bara för att jag sa att du skulle läsa den…? Men det är alltid intressant med andra perspektiv på saker och ting, vilket gör att man utvecklas som människa. Det är synd att du inte är öppen för annan information än den du redan är insnöad på.

Jag har läst en hel del av vad folk här inne har rekomenderat, men det är alltid för att försöka få mig att se saken på ett annat sätt.., och än så länge har jag inte läst något som ändrar mitt sätt, eller C.M´s sätt att jobba med hundar.., jag tycker det är det ultimata sättet att få resultat och en lycklig och balanserad hund, som C.M förespråkar:)

Hörrni sluta kapa tråden om vilken metod är bäst , jag tyckte det var rätt intressant , så snälla låt den inte sluta som många andra trådar

Sorry! Inte jag som började dock;)

#27 Nedå, gav honom bara ett boktips till att börja med.
Men jag tycker att #16 har bra tips.

Men nu måste jag nog kapa min egen tråd lite  Sorry. Men "detblir" menar du att du är full lärd och har ett universal knep som fungerar på alla hundar oavsett ras, ålder, problem, ägare?

Jag anser att man alltid har saker kvar att lära sig oavsett tidigare erfarenhet, kunskap och ålder. Än har du inte träffat alla hundar så du vet att dina knep faktiskt är det rätta för alla hundar eller hur. Med lite ödmjukhet kommer man långt och får dessutom lite mer respekt än vad du lyckats få på det här forumet hittills.

Mitt tips till alla som anser sig ha en metod som fungerar på allt och alla är att gå ett par kurser, läsa lite böcker och ge sig ut och testa lite andra metoder på lite olika hundar… Har man gjort det och inget annat fungerar än den metod man använde sig av från början kan man konstatera att ÄN SÅ LÄNGE är "min" metod den jag anser vara bäst.

#30 ärsh förlåt för det här , för nu kapar jag tråden lite granna jag också . Håller med dig till fullo!

I söndags så tränade jag min hund på mitt sätt . min kompis var här med sin landseer och ville att jag skulle testa med hennes hund . min metod funkade inte en sekund på hennes hund . så jag fick tänka i helt andra banor för att komma dit jag ville ! när jag sedan tog ut bc för att träna lite ja då vart jag förvirrad för då fick jag också tänka om . Senare underdagen så tog jag ut ena draghunden en fågelhundsblanding för skojs skull och gissa vad, ja henne fick jag också göra på andra sätt !

nog vet jag att alla hundar är olika men nu fick jag en rejäl inblick hur pass olika metoder man fick använda för att nå samma sak med olika hundar ! Jag har aldriig just trott på en metod utan jag har alltid handplockat och det brukar funka bäst tycker jag iaf =)

Precis! Det finns inga universal metoder just på grund av att alla hundar är olika! Sen har säkert hundens erfarenheter bakåt betydelse också. Och sen kan en viss sak fungera för en person på många hundar men när ägaren fortsätter att träna likadant så fungerar det inte just för att det är "nyhetens behag" med en okänd tränare osv. Det är en hel vetenskap det där så jag förstår inte hur man kan sitta och säga att man inte behöver lära sig mer för att man redan hittat ett sätt som "fungerar"….

Sista komenteren som är utanför tråden från mig. Jag har sagt att jag mycket väl kan använda mig av vissa tips om jag tycker dom låter vettiga, men om ett grund koncept fungerar för mig så håller jag mig till det, igrunden i alla fall. Och jag insisterar på att det fungerar på alla hundar, alla raser och i alla åldrar. Visst, medfödda mentala sjukdomar o.d kan ju ställa till det, men det ska vara extremt ovanligt att träffa på!

#33 Jag förstår verkligen inte ditt enkelspåriga tänk. Men det är ju du som förlorar på det i längden som inte är öppen för att lära dig mer än den tekniken du tycker fungerar.

Angående min hund så har jag ett bra ledarskap så där i ligger inte mitt problem.

Ha han i en liten bur under tiden du inte är hemma eller sover. Det fungerar:)

När hundarna är ensamma stänger jag in honom i vårt datarum där jag satt kompostgaller framför skrivbordet så han inte ska kunna komma upp och ta saker där. Men han hoppar ju som en gasell så det händer att han tar saker där ifrån i alla fall. Har en bur också, men sätter honom där så lite som möjligt då det kan handla om 3-4timmar ibland.

På nätterna stänger vi dörren till sovrummet så han inte kommer ut. Då brukar han sova hela natten. Har vi dörren öppen går han ibland ut och lägger sig i vår stora Fatboy och då kan han kolla bänkarna i köket på vägen dit osv. Så vi stänger alltid in oss på nätterna nu ;-)

Många säger att dom inte har problem med ledarskap, inte lätt att erkänna det för sig själv kanske, sen när jag kommer så visar det sig att det var ett av problemen…, annars är hunden understimulerad fysiskt/mentalt, och eller så saknas regler,gränser begränsningar.., för kärlek får hunden aldrig för lite av, däremot brukar hunden få för mycket kärlek i förhållande till de andra viktiga delarna som behövs för att en hund ska vara balanserad. Stoppar du han i en bur försvinner inte beteendet.., om hunden inte ska vara i en bur hela sitt liv vill säga, vilket jag inte rekomenderar!

#37 Precis därför vill jag undvika bur. MEN ge mig ett konkret råd hur jag ska göra för att han inte ska tugga sönder saker när han är ensam om jag INTE ska stänga in honom…

Eftersom det kan bli ett stort problem för både din hund och dig så är det bättre att du ringer mig.., mycket lättare för mig att få information om hunden,husse/matte,(samtliga),hur och vad ni gör för aktiviteter o.s.v, vilket gör det lättare för mig att jobba. Per telefon kan du också avbryta och fråga och komma med funderingar som jag kan svara på och diskutera med dig dirrekt… Ville gå in på din profil och skriva etta meddelande och lmna mitt nummer, men kunde ej komma in där. vill inte riktigt skriva mitt telenummer här. Men ge mig ett mer privat ställe där du kan få mitt nummer, så hjälper jag dig hjärna:)

ANGÅENDE BUR!

"Hundar får inte förvaras i burar annat än vid särskilda tillfällen. Det gäller:

• Vid utställning, tävling och prov och vid träning inför prov. Buren ska vara täckt på minst två sidor. Hunden ska rastas minst varannan timme.
• I samband med jakt. Hundarna får då förvaras i burar som mest åtta timmar per dygd om de rastas var tredje timme.
• Vid transporter. De får dock inte sitta mer än tre timmar i bur i bil som står stilla."

Detta kan ni läsa på jordbruksverkets sida. Alltså ska man inte ha hunden i bur hemma!!

#39 Skickar ett pm till dig.

ok

#40 Med stor risk för att starta en helt ny diskussion måste jag ändå säga att verkligenheten ser helt annorlunda ut. Jag förespråkar inte hund i bur, definitivt inte! Men den lagen är ju lite knasig. Men det ju för att folk missbrukar burar. Men trots lagen missbrukas burar i alla fall.

Kolla om mitt mail till dig kom fram tack.

¤43 Att det ser annorlunda ut är ju för att folk inte bryr sig nog om sina hundar. Det är riktlinjer som är till för hundens bästa.

Men starta gärna en tråd om detta. Så vi inte förstör den här.

#44 Nej, än har jag inte fått nåt!

Kopierade din adress och har skickat en gång till nu, från min homail…?

Nu har jag fått mejl och svarat.

Att hunden river ner saker och tuggar sönder är inget ledarskapsproblem! En hund kan riva ner saker av flera osaker; stress, osäkerhet, som helt normal unghund eller att den inte vet att det inte är tillåtet.

Tycker det är tråkigt att allt, precis allt som går fel i ett hundägande skylls på att det är ett ledarskapsproblem. Vilka dåliga hundägare det bor i Sverige jag träffar många varje dag…stackars dem.

#49 Håller med dig!

Är trött på tjatet om ledarskapsproblem. I sådana fall har majoriteten av hundägare i Sverige ledarskapsproblem, då jag inte tror att många har en "perfekt balanserad hund" som alltid sköter sig eftersom att man är "ledaren". Jag skulle vilja veta hur många som har en perfekt hund som aldrig gör hyss och alltid följer minsta vink.

# 49

Min hund är sån ;) . Jag blir jätteglad de gångerna hon råkar göra ett hyss ;) . Men att hon är så lydig beror på att vi har ett bra förhållande, jag tolkar inte allt negativt som "trots" eller ett försök att "sticka upp" eller "ta över" utan ett tecken på att hon är en hund som visar livsglädje! Om jag skulle misslyckas med en hund så handlar det mer om brist i mina kunskaper att träna hunden på rätt sätt, men hunden blir inte lydig eller slutar med hyss genom att man genomför så kallade ledarskapsövningar.

Jag tror nog att mitt agg mot ordet ledare och ledarskap finns för att så många lägger så negativa metoder i ordet. De som pratar om ledarskap pratar i samma mening om att visa vem som bestämmer, ta tag i hunden, visa att den gjort fel osv. Skulle ordet ledarskap i stället hamna i samma mening som att man hittar på saker med hunden, att man har hand om hundens resurser och fördelar dem på ett bra sätt (jagar tillsammans genom att du som ägare hittar gömmor med mat till exempel) så skulle jag gärna säga att jag har ett bra ledarskap över Mira. Jag har inte korrigerat henne en enda gång och jag skiter i om hon går ut före och hon får mat när hon ska ha sin mat, oavsett om jag har ätit innan och hon får äta sin mat i fred. Hon får heller inte höra mig ryta åt henne eller höja rösten och ändå har vi inga problem. Det måste vara konstigt ;) .

"Att hunden river ner saker och tuggar sönder är inget ledarskapsproblem! En hund kan riva ner saker av flera osaker; stress, osäkerhet, som helt normal unghund…"

Stress och osäkerhet är obalanserade beteenden som kommer just av att hunden saknar en riktig ledare som tar över det ansvar som hunden känner att den måste ha om ingen annan är "flockledare". Och det innebär att aktivera sin hund fysiskt/mentalt och ge den regler och till sist kärlek!  Är det ingen som ser mönstret!!?

#52 Jag säger inget emot det du säger i sak. Men stress löses inte genom att aktivera hunden mentalt och fysiskt, det gör saken bara värre. Stress kan vara tecken på överaktivering, eller helt enkelt ett dåligt psyke. Jag har haft en stressad hund, hon var sjuk…hon stressades av att hon hade ont. Hade INGET med ledarskap att göra. Farligt att dra allt över en kam, risken finns att man inte ser vad som är rakt framför ögonen, att bara behandla symptomen utan att se orsaken bakom. Tack vare alla program, ett speciellt där de till och med säger "dont try this at home" (bara det att göra ett hundtränarprogram och skriva det gör mig mörkrädd) så har tyvärr det ökat. Man ser att hunden river ner saker och ser det bara som ett ledarskapsproblem. Vad vet vi om det?

Visst finns det speciella omständigheter ibland, men 98gg av 100 så har det med understimulering, och inte överstimulering att göra.

Om du ger hunden tillräckligt med fysisk/mental stimulering så hjälper det dig att "tömma hunden" på överskottsenergi, vilket ger dig en lugnare hund.., och då är det mycket lättare att tala till hundens sinne, och visa vad som är rätt och fel. Detta brukar saknas väldigt ofta.., och disciplin - alltså regler - gränser - begränsningar…, kärlek saknas aldrig, bara ett överdrivet daltande. Det är en hund, inte din dotter.., brukar jag få säga för att mina klienter ska fatta!  :)

Fast man behöver inte visa vad som är fel. Det är olika tankar om träning vi pratar om där. För mig del håller jag mig undan korrigeringar och tillrättavisningar. Jag förebygger. Ändå daltar jag inte.

Jag skulle inte ge fysisk stimulering för att tömma hunden på överskottsenergi alls. Ju mer fysisk aktivitet, desto mer aktiv hund = ännu mer aktivitet krävs för att tömma hunden.

Tycker fortfarande inte att hyss och ouppfostrade hundar har något med dåligt ledarskap att göra, snarare dåligt tränade hundar.

Ok.

#55 Det där med att fysisk aktivitet leder till mer aktiv hund märker jag av, speciellt med den lille. Det spelar ingen roll hur länge vi varit ute. När vi kommer in ska han på och busa med den andra hunden, leka med leksaker, springa runt osv.
Han är alltså mer aktiv efter att vi har varit ute och varit aktiva.

Olika raser behöver olika mycket fysisk utmaning för att man ska se resultat, samma sak med den mentala utamningen.., vissa hundar är högenergi hundar som kräver mycket motion för att varva ner. Det kan innebära en tur på rullor eller cyckel upp till flera mil ibland.., helt individuellt. Det räcker alltså inte med att i timmar gå ut och promenera och leka för vissa hundar, utan en mer kontrollerad och strukturerad träning.

Den hunden passar inte i en vanlig familj och jag har aldrig träffat en som redan från start behöver så mycket motion och klarar av så mycket motion. Til och med siberian husky skulle jag lova att de skulle klara "normal" motion och då handlar det inte om en tur runt kvarterat utan långpromenader på 1-2 timmar per dag. Därmed tycker jag inte att man ska ha siberian husky om man inte kan ge dem det de behöver i fysisk motion. Men nu kom vi ifrån ämnet.

Håller helt med om sista meningen! Även om att vissa raser behöver mer mental stimulans än andra.

Sibiren Husky kan gå i dagar utan att knappt stanna, och kolla du hur många det är som har problem med den rasen, just pågrund av det jag precis skrev. har t.o.m hört folk skriva att denna rasen är bara så stimmig,aggresiv,vaktig,alltid skäller..o.s.v, folk t.o.m skyller på en ras i stället för att erkänna för sig själva att hunden inte får det den behöver för att vara nöjd med sitt liv, och då kan vara balanserad och harmonisk. Trist att höra, för hundarnas skuld!

Jag hade samma problem med Marodören Amos. När vi köpte honom var jag långtidssjukskriven och gick på semester direkt därefter.

Han var ensamhetstränad utan problem, Han var aktiverad.

MEN, när jag väl började jobba så förvandlades han till världens bästa Marodör, mattestare, möbeltestare, mögelletare.

Spelade ingen roll vad vi gjorde INNAN arbetet, han gick lös på allt som fanns. Mattor, möbler, tapeter, väggar osv.

Marodörens verk

Vi båda jobbar deltid och jag har mycket varierande arbetstider, så han var aldrig ensam länge.

Tuggben, aktiveringsboll m.m. var totalt ointressant när han var själv.

Nu, så här efteråt har vi förstått att han led av seperationsångest. Tydligen gav vi (omedvetet) signaler om att nu skulle han vara själv några timmar.

Han frestade vårt tålamod, men jag fick ommålat i köket, hallen och sovrummet. Jag fick lite nya möbler till hallen och många nya mattor.

Så något gott förde det med sig.

Men han hann bli runt 1 år innan han hade härjat färdigt.

Så håll ut, det går över. Mattor och möbler är världsliga ting och de går att ersätta.

Ps, vi testade "Fyspray", ättika, klorin, cayenepeppar m.m.

Men det blev "hund" av honom till slut ändå.

Absolut, med åldern brukar hundar lugna ner sig..

Ja, de kan gå länge. Men jag tror inte de beteenden som uppkommer pga brist på motion är orsakat av av ägarens brist på ledarskap, det var det vi började prata om men du kanske inte menade det i ditt inlägg. Det handlar om att de inte får det de ska ha och får de inte det får man andra problem om de är aktiva hundraser. Däremot tror jag att den motionen jag nämner och psykisk aktivering är nog. Men, åter igen. Jag tycker inte det är rätt ;) .

Alla har rätt att tycka sitt.

Jepp och tur är väl det. Jag tror ändå vi tycker lika, förutom med ledarskap och att mental simulans till viss del kan ersätta fysisk stimulans. Dock älskar jag att gå långt och mycket så hos mig kommer inte det ske ;) .

#65 Ja du, så kan man också se det;  Dock älskar jag att gå långt och mycket så hos mig kommer inte det ske ;)

Många hundar och valpkullar har vandrat genom mitt 59:åriga liv. Men Marodören Amos gav oss många gråa hår, inte för att vi var okunniga och jag skulle säkert ha kunnat säga "så hos mig kommer det inte att ske".

Jag är helt övertygad om att vi gjorde rätt från början, men helt plötsligt dyker det upp en Marodör i familjen. Ungefär som att vissa barn kan vara "odrägliga" som små.

Men vi gav inte upp och har nu världens finaste kille. Och nytapetserat och en del nya möbler. Attans fick han inte en dyr Biabädd också. Allt är helt.

#66 Det är ju skönt att höra att det finns hopp. Många Whippet ägare jag pratat med säger att rasen är "klåig" i början och att vissa kan vara det i ett par år innan dom lugnar sig.

Jag tror inte att det handlar om att jag tränat fel, motionerat för lite/mycket eller aktiverat för lite/mycket. Jag tror inte heller att han lider av stress. Det är en harmonisk hund men jag kan inte sätta fingret på varför han gör som han gör. Antagligen just för att han "bara är sån"….kanske?

35, tycker du ska läsa på lite mer vad Lagen det tog 40 upp

Hej!

Jag har en whippet som var likadan (kanske inte riiiktigt lika illa dock)… och jag förstår din frustration!

Bosse är nu 1,5 år och har lugnat ner sig betydligt sedan han var 1.

Han har alltid velat tugga på allting, och även jag hörde från "whippet-folket" att rasen ÄR så och framförallt när de är valpar/unghundar. Så behöver det dock inte vara.. min andra whippet har aldrig visat sådant beteende.

Hur ser en vanlig dag ut för er? Hur mkt aktivering får han utöver den fysiska biten? En hund behöver inte vara understimulerad för att den beter sig så, utan kan också vara överstimulerad. En whippet är inte en ras som behöver mycket mental stimulans, utan man betonar mer vikten av att få springa lös och gå ordentliga promenader. De människor som jag känner som har vinthundar aktiverar dem betydligt mindre än vad jag gör, och de har harmoniska och lugna glada hundar. Jag har insett att jag nog överaktiverat mina, speciellt Bosse, som pga det har svårt att koppla av i vissa situationer.

Se till att din hund har något den FÅR tugga på så den inte tuggar sönder alla dina saker. Tuggben eller leksaker som är tuggvänliga.

Jag MÅSTE ställa in ALLA skor i klädkammaren när jag lämnar hundarna ensamma, och inte låta några klädesplagg ligga framme i hallen.. annars ligger det söndertuggade skor i soffan när jag kommer hem. Glömmer jag det får jag skylla mig själv..

Jag tror att din hunds beteende kommer lugna ner sig med tiden. Som jag skrev, Bosse är bara 1,5 år nu, men jag märker redan en stor skillnad mot bara för ett halvår sen.

Lycka till!

#67 Ta det lugnt, det går över. Jag är helt övertygad om att vi inte gjorde några fel med Marodören Amos. Han var vår 7:de hund (vi hade två stycken samtidigt ett par ggr) och han var färdig för att strypas ett antal ggr.

Nej, absolut inte, men jag är ganska tålmodig, och rev inte upp himmel och jord för hans bedrifter.

Vad skulle jag göra? Jag kom aldrig på honom med dessa olater, så det fanns ingen möjlighet att fya honom.

Jag fick bara vänta ut honom och ha en ängels tålamod.

Jag är ingen expert på hundar, men jag är helt övertygad om att det kommer att gå över.

Det hade inte spelat någon roll om jag sprungit 7 km med honom på morgonen och aktiverat honom psykiskt ½ timme för arbetet, han hade bitit sönder lika mycket ändå.

För mig var det bara att "köpa läget" och vänta ut honom. Vem vann? Jag!

#69 GUD vad skönt att höra! Inte att din var likadan utan att han lugnat sig! Det inger ju lite hopp ;-)

Ville får springa fritt varje dag och vi fokuserar mycket på frihet och promenader med tanke på att han är whippet. ;-) Normal aktivering som lite tankenötter och vardagslydnad blir det också även om det inte blir riktigt alla dagar i veckan.

Regler-gränser -begränsningar.., och lära hunden vem det är som bestämmer dä hemma kanske saknas..!  Har inte hunden respekt för en ledare så lyssnar den inte. Jag tror vid det här laget att en hund som hållit på i ett år eller mer, har förstått att ni inte blir glada när han gör det han gör.., tror inte ni det? Någon gång eller 23 gånger, så har ni vl visat ilska eller frustration över en julklaapp eller något annat värdefullt som tuggats upp!  Så hunden eller alla hundar som gör så, vet att det inte är rätt.., att det inte är något som husse/matte blir särskilt glada av.., eller hur!? Dom vet..  men dom slutar inte! Dom bryr sig faktiskt helt enkelt inte vad ni tycker, för ni är inte hundens självklara flockledare!  Det är i alla fall min teori, och det brukar stämma på millimetern;)

Köp massa tuggleksaker åt honom.

Hundarna har en låda med både leksaker och tuggben så det både räcker och blir över ;-)

74, Om man har lådan framme har jag märkt att leksakerna inte uppskattas så väl, jag brukar ta bort många och ha få framme, då höjs statusen på de leksaker,ben mm betydligt med :) Sen att gömma leksaker o hunden får leta fram dom höjer med roligheten på dom. Bara tips som jag tycker funkar och som mina hundar gillar.

# 66. Nu förstår jag inte vad du menar? Nej, hos mig kommer inte mental stimulans ersätta, ens till viss del fysisk stimulans eftersom jag älskar att gå långt.

Vissa valpar och unghundar är marodörer, så är det bara. Men ja, det går ofta över. Tyvärr är det ofta några möbler/saker senare.

Jag har satt upp en barn grind mellan vardagsrummet och köket. Så nu kommer han inte in i kök, sovrum, tvättstuga och badrum. Det är mycket lugnare nu och han är inte alls lika "på" hela tiden. Nu ligger han kvar i puffen om jag fixar frukost osv. Tidogare gick han direkt dit och kollade om jag glömt nåt på bänken han kunde ta. Han kommer inte in i dotterns rum heller så frestelserna där ifrån är ju begränsade. Samtidigt så får han vara med hela tiden då vi har ett väldigt öppet hus. Så står vi i köket ser han oss hela tiden även om han ligger i vardagsrummet.

Just nu känns det mer hoppfullt än någon gång tidigare ;-)