Min svärson (han och min äldsta dotter som är schäfertokiga) är utbildad hundinstruktör och jobbar inom BHK och hemvärnet med dessa knasiga hundar.

Amos förvandlas till en hoppande struts när barn och barnbarn kommer. Ignorera? Det vet Amos inte ens vad det betyder.

Men svärsonen får Amos lugn som en filbunke bara genom några ord, tecken och klappar. Magi eller trolldom? Jag har ingen aning.

Men jag blir tvungen att erkänna att utbildade hundinstruktörer gör ett toppen jobb. Fastän de gillar schäfrar!

Så nu ska Marodören snart gå på kurs och kanske sluta vara känguru.

Uppfödaren vill gärna ha honom som avelshane p.g.a. av att han exteriört är en av de finaste hundarna hon har fått fram.

Men han lär inte få några meriter som känguru,

Bra att ha en hundinstruktör inom familjen.