Ringde far nu, och han är på väg till Uppsala med kund.. Eeh, han skulle ringa sedan. Vad ska jag göra tills dess? Snabba puckar, folk!

Är det något annat än flämtning som du märker?

har hon druckit vatten?? väldigt viktigt att hon får i sig d så hon inte blir uttorkad…

Hon har inte fått i sig nått olämpligt eller slagit i huvudet?

#2, Det är väl att hon håller sig ovanligt stilla, men för övrigt är det ingenting jag märker av.

#3, Ingen fel på aptit eller så, och vatten har hon fått i sig.

#4, Inte då jag har varit ute med henne iaf. Far sa under dagen att hon stannat och slickat på marken vid något tillfälle under morgonpromenaden, och det var några timmar efter det som hon blev konstig.

Ska testa att gå ut med henne en sväng nu..

vatten är det viktigaste, om din pappa kan så kan han stanna vid ett jour apotek och köpa flytande kol, utifall att hon slickade i sig något giftigt, och det är helt ofarligt att ge ändå….men jag skulle nog ringa vet jouren om det blir värre….

Pussa på henne från oss ;-).

Jag vet inte hur en hund reagerar på glykol, men det är ju sött ovh väldigt giftigt. Är det någon som vet vad man kan ge om man inte har flytande kol?

Nu har vi varit ute en sväng, och hon gjorde både nummer 1 och 2, vilket hon inte brukar göra på kvällen. Anyway, hon är inte var längre, och andas lugnare. Men jag har bestämt att jag ska sitta uppe hela natten och kolla henne.

När vi kom hem så åt hon lite och drack en massa.
Frågar samma sak som Lotta, är det någon som vet vad man kan ge om man inte har flytande kol?

Om hunden slickar i sig glykol, så är det bråttom till veterinären, då det är dödligt giftigt. Hur hunden reagerar vet jag inte riktigt, men kan tänka mig att den flämtar och dräglar kanske. Om jag misstänkte det skulle jag ringa veterinären bums!   Men i det här fallet så har ju hunden knappast fått i sig glykol som tur är , för då hade den förmodligen varit död nu !

Ja just det jag tänkte på glykolen också, jag har inte så många tips att komma med, för oss människor så kan det vara bra att dricka fet mjölk eller grädde, för fettet binder giftet i magen, men jag skulle nog ringa vet i alla fall, kolla tempen är ju bra det med…

Jag vet inte vad jag ska misstänka.
Hon blir ju bättre när man går ut, men ligger direkt i soffan när man kommer in.

Jag tänkte eftersom han slickade på backen så kan det ju vara nått sånt. jag tycker att du kan ringa och fråga hos veterinären, dom har nog ett svar på vad du kan ge honom eller vad du ska göra. Lycka till och jag håller tummarna att det är något annat skräp han fått i sig. =)

ja ring vetten, när ni är ute så kanske hon blir piggare för att det dels är kallare ute o lite friskare luft, mår man dåligt så brukar man bli lite piggare när man går ut i friska luften, men eftersom hon blir dålig igen när ni kommer in så tycker jag att du ska ringa höra me vetten..

lycka till o hoppas d inte är nått allvarligt..

Usch, jag gillar ju verkligen inte att prata i telefon med okända människor.. Men jag får ringa far min snart igen, och berätta hur hon mår nu. Så får han antingen ringa vetten, eller komma och hämta oss så vi åker dit. Det är inte lockande heller att behöva sitta uppe och kolla till henne hela natten, och väcka henne när hon drömmer, är livrädd att hon ska försvinna när hon sover..

Det tycker jag låter bra…ingen hitt att sitta och kolla henne hela natten och inte veta om det blir väldigt akut,

Precis. Vet ju iofs inte om far har jobb eller inte, så det får bli ett sms om att han ska ringa när han kan..

Säg åt honom att det kan vara nått allvarligt, har du ingen annan som kan ringa för dig då? Håller hon fortfarande på?

ja nån annan kanske kan ringa, kan ju va nått allvarligt (inte för att skrämmas eller så) men kan ju vara bra o prata me en vett o se vad dom tror..

Pratade med honom nyss, men han fick jobb igen.. Just nu känns det som om hon är lite svalare igen. Usch, jag gillar inte det här. Och mor har somnat för länge sedan.. :/

Jag var ut och letade lite….man kan prova lägga lite stark senap på tungroten och på så sett få hunden att kräkas. Men dom rekomenderar att man kotaktar vetten. Men det stog även att hunden kan se lite berusad ut, dricker mycket och kissar ofta.

Hon ser inte ens berusad ut när hon har druckit vin (så kan det gå när man spiller..), och kissar inte mer än hon brukar.. :/ Visst dricker hon, men det lär ju bero på att hon är varm.

men bor du hemma? om din mamma sover så kan du väl bara väcka henne? om hunden är sjuk o behöver komma till en vet, så gör d väl inget om du väcker henne?

Du vill inte veta hur hon är när man väl lyckas väcka henne.. Men jag kan försöka.

Hunden började flämta igen, så jag blötte en handduk, vred ur den och la den över henne nu..

Har du ingen termometer så du kan kolla så hon inte har feber?

Ska springa och kolla om jag kan hitta den, och isf passar jag på att ta tempen också.

Bra då vet du vad du ska säga till dina föräldrar och vetten :)

innan du stoppar in den i rumpan så är det bra om du tar lite vaselin eller babyolja eller nått sånt på spetsen, lite obehagligt för hunden om den e helt torr…

En normaltemp ligger någonstanns mellan 38,5-39

Hon ville inte ha något i närheten av rumpan, så hon kom på att jag tog bort den om hon satte sig ner. Usch. Men testade armhålan.. det funkar ju för människor, så varför inte för hundar?

Dock stod vi inte hela tiden tills den stannade, dessutom stod vi ju upp så hon var lite piggare. Ska testa om en stund igen, när hon börjar kännas varm.
Hur som helst, den mätte upp till 37,7 när vi stod ute i köket, och då i armhålan.

Hoppas verkligen att allt blir bra.

hur e  d me henne nu?

Hon ligger i soffan, flämtade en hel del nyss, så jag gick och bytte ut vattnet i vattenskålen och tog med den in i vardagsrummet, så fick hon ligga kvar i soffan och dricka. Inte alls bortskämd. Så hon har druckit en hel del nu, och hon hade lätt fortsatt om jag inte tagit bort skålen. Hon ska snart få mer. :/

Hmmm har du väkt din mamma eller fått tag på din pappa?

Mor är vaken nu, och tänkte precis be henne ringa vetten. :)

Bra det gör du rätt i bättre att fråga en vett en att du får fel svar av oss =)

Uuh, nähe. Hon tänkte inte ringa till Albano..

Jag kom på nu att hon har haft mjölk sedan förra löpet, i princip. Och nu ligger hon och slickar en massa, så jag drog bort huvudet på henne och kollade, och hennes.. spenar, heter det så?… Är smått röda. Kan det vara en infektion eller något?

ok.. bra att mamma e vaken så hon kan ringa =)

Det är ju det hon vägrar göra.. :/ Så går det när man har sämst kontakt med sin mor, som dessutom inte vill ha hunden i lägenheten.. >__<'

Du ta det lugnt jag tror nog inte din mamma klarar att se hunden må jättedåligt…tro mig. Kolla tempen lite då och då, hon kan väl åtminsstonne hjälpa dig med det, för jag tror att du måste nog ta den i rumpan för att det ska bli riktigt…sorry =)

ja inte kan din mamma se hunden lida om den blir riktigt dålig..

Attans bananer.
Nej, nu ska vi ut en kissrunda, blir väl ute max 30 minuter. Tänkte går runt Edsberg, som området heter där vi bor. Förhoppningsvis är det upplyst, annars får jag väl gå med mobilen som "ficklampa"..

#8

Hur var nummer 2? löst eller hårt? som det brukar eller inte?

Mobilen som ficklampa du är tokig

Hittade denna text på en sida…

"Om hunden fått i sig gift av något slag ska man försöka få den att kräkas **FÖRUTOM när det gäller FRÄTANDE SYROR & ALKALISKA PRODUKTER.
**Det snabbaste sättet att få hunden att kräkas är att lägga vanligt bordssalt längst bak på tungan.
(men ej vid intag av syror el. frätande gifter)
Om hunden fått gift utvärtes på kroppen bör man TVÄTTA ANGRIPNA partier med rent vatten, risk finns att hunden slickar i sig av giftet.
Vid SYRAFÖRGIFTNING kan man ge en blandning av 50 ml natriumbikarbonat i 500 ml vatten. Sedan tvångsmatar man hunden med äggvitor o mjölk (2 äggvitor i 250 ml mjölk) därefter tvångshäller man i hunden olivolja.
Vid alkaliförgiftning kan man ge en lösning gjord på 50 ml VINÄGER i 500 ml VATTEN, försök INTE få hunden att kräkas!!!!! Skölj hundens mun med vinäger.
Andedräkten hos en arsenikförgiftad hund luktar starkt vitlök. Arsenikförgiftning kan leda till en snabb död innan några symptomer hinner upptäckas. Framkalla kräkning vid denna typ av förgiftning! Tvångsmata hunden med 50 ML natriumbikarbonat i 500 ml vatten och ge sedan **lavemang med tvålvatten.
*Kvicksilverförgiftning behöver snabb behandling. Lägg salt bak i munnen och framkalla kräkningar, ge sedan äggvita o mjölk (2 äggvitor med 250 ml mjölk) försök få hunden att kräkas igen*.
**Vid FOSFORförgiftning lyser uppkastningarna i mörkret och andedräkten luktar vitlök. De första symptomerna på buksmärtor, kräkningar, vinglighet kan avta och hunden tycks återhämta sig. Efter ett par timmar till dagar får hunden åter buksmärtor, kräkningar, gulfärgade ögon och slemhinnor och nervösa symptomer. Dessa kan leda till döden om hunden inte får hjälp.
Kräkningar ska provoceras fram vid fosfor förgiftning med salt längst bak i munnen.
Givetvis ska VETERINÄR kontaktas direkt misstanke om förgiftning finns! Detta är bara första hjälpen vilket kanske hjälper din hund att överleva."

#42, Öh.. Som vanligt, tror jag. Det var mörkt, och hon satte sig på en gräsplätt långt ifrån lampor..

#43, Självklart, vad trodde du egentligen?

lite nyfiken bara, men vad e d för ras?

Du är rolig du Tixy.

Har du läst dom goda råden som #44 kom med? =)

En blandrastik på snart 5 år, vi har haft henne i knappt 1 år nu. 75% dobermann och 25% flatcoated retriever..

Okej… bara undrade… Min Greyhound kan bli så där när hon blir uppstressad/nervös, då hyperventilerar hon, typ. men hon blir ju iof inte varm om nosen å så… men… ja… nä… ja tänkte bara…

Okej. :)

Nu ska jag börja göra iordning för att gå och lägga mig. Mor har sagt att hon väcker mig om Idelma blir varmare eller så.. Om hon inte gör det lär det bli världens gräl mellan oss, och dom är inge roliga..

hoppas det går bra med hunden iaf!

ja hoppas d går bra o att hon blivit bättre tills imorgon..

Det blir nog bra ska du se…och sov gott nu, jag ska också snart krypa ner i sängen =)

Sov gott era små turturduvor.. Eeh, ja. :) Kommer ligga och vrida mig i några timmar, men jag kommer uppdatera er sedan. *vinkar*

bra d, natti natti =)

Det är bra, vi väntar att du kommer ut i morgon och berättar =)

Nyss klivit upp. Var uppe runt halv nio också, och kollade till hunden, sedan låg jag och glodde på teve ett tag för att vakna, annars sitter jag bara och fryser…

Men hon är inge bättre idag, så jag ska vänta tills far min har sovit lite, så ska jag väcka honom, så ska vi iväg till veterinären idag, har jag bestämt. Och det får ta den tid det tar där borta, jag tänker inte lämna henne där för att åka till Bup.

Hej Tixy! Hur går det med vovven är hon bättre idag? Kunde du somna sedan?

Efter några timmars teve-tittande, så lyckades jag somna. Sitter i soffan, med hundens huvud i knät och lyssnar på en massa sorgliga låtar..
Hon är fortfarande varm och andas som igår, men hon har inte flämtat sedan jag klev upp iaf.

Om jag var du skulle jag göra någonting åt det här för länge sen.. Ringa veterinär kan du ju göra utan far och mor. Jag läste att du inte gillade att prata med främlingar, men det här handlar ju om DIN HUND för guds skull!

Ja, men det handlar också om min psykiska hälsa.

Men Tixy, just nu handlar det om hundens hälsa också. Du får lägga ditt eget mående åt sidan och tänka på hunden.

Ring själv eller be din mamma ringa. Det är viktigt att ni kontaktar en veterinär.

Inte för att vara taskig men… Hur mår din psykiska hälsa om du väntar för länge? Säg att det verkligen är något allvarligt, vill du då leva med att inte ha "vågat" ringa till veterinären?

När jag var 14 som dig fick jag flertalet ggr åka till veterinären med våra hundar och många ggr ta svåra beslut som kanske inte var så roliga att ta, som operation och avlivning bland annat. De flesta ggrna räddade mina insatser livet på hundarna, i de andra fallen så hindrade jag iaf hunden från att lida! Ta ditt ansvar nu som männsika och stå på dig, du klarar det här! Bara att ringa. Sen kan du istälelt må bra för att du klarade av det, trots din psykiska hälsa! Lycka till och tänk på hunden först! :-)

Måste bara påpeka att vissa psykiska sjukdomar gör att man inte klarar av att ta sådana här stora beslut, eller att ta ett så stort ansvar. Många människor är för svaga.

Så att skriva till en person ni inte känner att hon ska göra ngt, annars kommer hon må dåligt är väldigt dåligt.

Hera> Och andra kanske behöver en spark i baken för att våga. Är man så pass psykiskt illamående att man inte kan ta livsavgörande beslut för sin sjuka hund så bör man ju inte ha hund, eller? nu tror jag inte det är fallet med Tixy, hon är säkert en superbra ägare i vardagen. :) Men äger man ett djur så måste man ta ansvar för det, hur dåligt man ej mår eller inte.

Själv tycker jag det låter mycket som en tonåring som går genom lite svårare tonår, och tro mig, Hera, där har även jag vart för inte alltför länge sedan. Resultatet av att jag tvingades ut i svåra situationer blev att jag som vuxen blivit en mycket drivande och självständig människa, oavsett mina ibland rubbade föräldrar. Men nu handlar egenltigne inte denna tråd om hur ägaren mår utan om hur hunden mår. Frågar hon om råd här så måste man ju åxå få ge dem! :-)

Att ta ett steg och göra något, som man upplever skrämmande har i regel en stärkande effekt!

Det är djurägarens ansvar att se till att hunden får den vård som ev behövs.

Hallo alla hon är 14 år..ta det lugt hur det en är så är det föräldrarna som måste åka in med hunden, för jag kan aldrig tänka mig att hon har dom pengar som det kostar. Jag har också en fjorton åring och jag skulle aldrig kräva av henne att ta det beslutet, det ska hennes föräldra göra. Så i mina ögon är det hennes föräldrar som ska ta tag i det. Hon gör säkert det bästa hon kan, hon är ju faktiskt jätteorolig för sin hund

Lotta: Precis :)

Håller helt med dig där Lotta.

Tixy, jag hoppas dina föräldrar tar tag i det och önskar Tixy lycka till hos veten, berätta gärna hur det har gått om du vill kan du pm,a mig ifall det känns lättare…

Tänker på dig.

Kram

Lena

ja skriv hur d gått vi tänker alla på lilla tixy o dig =)

Även mig kan du pma, det kan vara skönt att bara få skriva av sig till någon…så pma allt vad du orkar vi är redo =)

Djurägarnas ansvar. Då menar jag föräldrarna.

Vi förstod det Kerstin men jag tror inte Tixy gjorde det, eftersom hon visst inte mår så bra så är det lätt att ta åt sig av allting ;-)…

Hur e d me hunden nu då? Har pappsen skjutsat er till veterinären??

Hur har det gått?

Tixy!!! Vi vill höra hur det gått, vi väntar tålamodigt på dig =)

putta upp då jag vill veta hur det gått =)

Putt

Kom nyss hem. Eller ja, hunden var klar runt halv tre, sedan har jag varit på bup och ätit ute med mor och bror stor och gått hem 5 km i kyla. Wiie.

Anyway, dom tog blodprov och gjorde en liten undersökning och så, och antagligen är det skendräktigheten. I väntrummet diskuterade jag och far hennes juver - dom var ju typ gigantiska. Så imorgon ska dom ringa far och säga vad blodproverna sa.

Erhm.. Ja. Det var väl det. Vettefan var jag ska skriva om bup sedan..  Aja, det gick bra hos vetten iaf, även om Idelma inte tyckte om att få en nål instucken i benet, eller termometer i rumpan för den delen. :P

Vilken tur att du kom o berättade. Vi har allt undrat vart du tog vägen.

Har du gått länge på BUP? Min dotter gick där ett tag när hon mådde dåligt.

Ja det är lika med min äldsta dotter, hon går fortfarande. Hon får även cortison på sina ärr då hon har skurit sig. Jag har haft många tunga stunder och varit hemskt orolig för henne. Men jag tror det börjar se lite ljusare ut nu tack och lov…

Tihi..

Började gå där förra våren, men inte varit på några möten sedan i höstas, då jag vägrat. Så nu har soc, skolan och mina föräldrar i princip tvingat BUP att börja med en utredning på mig.
Idag gjordes fyra test på mig, lite småskumma, men men. Det gick faktiskt bra.

Vad skönt att höra, men jag tror nog att du tjänar på att gå dit. Ibland behöver man någon utomstående som lyssnar på en. =)

Ja, det tjänar jag på, så länge jag slipper träffa min kurator där..

Min dotter tyckte också att de var heltokiga på BUP och gav upp. Men senare gick kontakten via vuxenpsyk och det har fungerat bättre.

Nu har hon fått mycket hjälp och står numera ganska stadigt på egna ben. Men visst "ramlar" hon ibland.

Som Lotta säger, man behöver ibland en utomstående att prata med. Så ge inte upp!

min kurator vill sätta mig på bup, fattar inte varför då jag fyller 21 nu i sommar, och bup ägnar sig åt barn o ungdom under 17 år.. men ska säga till honom att jag vill komma till vuxenpsyk istället..

Stå på dig Malin, du har rätt att komma till vuxenpsyk. Min dotter är också 21 och hon går också där :)

Bra att du kom till veterinären med henne iaf.

Hoppas d bara är skendräktigheten som "spökar"

Usch, läskigt vad många som mår dåligt idag..:(

Själv är jag glad, tackade nej när en kurator/psykolog/whatever ringde förut och undrade om jag fortfarande ville få nån tid att komma och prata..:)

jo känner att d e endel saker jag måste ta tag i o fixa till =)

Många unga mår dåligt, jag tror att det beror på pressen i skolan, att man alltid måste hänga med i modet och smal ska man vara. Eller så kan det bero på hemmaförhållandet det kan bero på så himla mycket, ibland vet man inte själv vad det beror på. Så dagens ungdom har det väldigt pressat från alla håll, inte lätt…

precis, ibland förtränger man saker som hänt o som bara visar sig genom oro o ångest, i mitt fall är det väl en blandning av mycke.. =/ men hoppas iaf att d ska bli bra =D

Ja det är pressade från alla håll och ibland så åker självkänslan ner i botten.

Min yngsta är också 21 och det är jobbigt när så unga mår dåligt!

Jag går oxå på vuxenpsyk… Har mått dåligt sen början av puberteten… Men nu äter jag medicin och mår mycket bättre…

Ja det är fruktansvärt, och det värsta är att stå bredvid och inte veta vad man ska göra. Man blir ju ledsen själv och fundera vad man gjort för fel. Men du ska veta Malin om du mår dåligt ös ur det på mig, det brukar lätta när man har någon att prata med :)

tack Lotta va gullig du e.. =)

Ja för sjutton det ni inte vill säga så här får ni så gärna pm,a mig om också, vi tog också hjälp av bup för min aldsta son idag 23 då 15 år blev oprovocerat nedslagen, men helt demolerad näsa som följd lyckligtvis läkarna lyckades lappa ihop, och jag lovar att han hade problem med flashbacks efteråt, dagen då han fyllde 15 fick han ligga på op för första gången i sitt liv, men den killen fick betala och det ordentligt fast det skulle till att han slog ner 2 stycken till innan sociala tog honom ifrån sitt föräldra hem där han mådde dåligt….

Pappan hans var med vid polisförhöret, och det enda han sade då dom gick var jaha det är sådant som händer….snacka om att vi fick svälja känslorna för att inte göra slarvsylta av föräldrarna…

Det kan jag säga att jag har nog blivit galen, för som dom säger så blir man som en lejonhona när det gäller ens barn. Och folk som säger att det bara händer, man kan ju bara undra hur dom uppfostrat sina barn. Skulle varit kul att se den förälderna om det varit tvätom. Usch och fy för sånna föräldra

Malin det är inget att tacka för, det är något jag mer en gärna gör =) Och du behöver aldrig vara rädd att det ska komma ut heller, det lovar jag =)

Jag kanske också kan bidra med något, eftersom jag vet hur det är att ha barn som mår dåligt.

Jag har inga lösningar, men jag är bra på att lyssna. Och jag är bra på att stötta o komma med förslag.

Med mig går det bra att både skratta o gråta.

Det är tur att hon har två…då vet hon att hon kan ringa nästa om hon inte får tag på nån av oss. Eller hur Malin *tröstkram*

Oj! trodde inte de var så många unga som mådde dåligt ändå. Här sitter man och tror man är den enda i världen och känner sig så jäkla ensam .. men de finns ju fler?

Ja skulle jätte gärna vilja prata ut om mitt med någon psykolog. specielt efter dom tre sista åren! Men ja har inte råd? de kostar ju alldeles för mycket pengar att lägga ut på de.. och så tror ja inte att jag skulle kunna öppna mig för en främling på de sättet. Eller de kanske är just de som är skönt! att man inte känner den.. och den inte tar ställning efter varken mig eller motparten.. ja vet inte. känns osäkert de där! Vet varken ut eller in ibland.
Måste säga att de är skönt att läsa här inne ibland då man blir glad av de.. men ibland funkar inte ens de:(

Måste bara få fråga; tycker inte era barn illa om att ni pratar om de högt här inne? lotta och kerstin? bara en fråga.. ingen negativ ton i det.

Min dotter har varit på skolor och pratat om sitt liv, för att kanske få några av dom att söka hjälp i tid. Min lilla jänta har växt på sig och lärt sig bra mycket under det senaste året =)

#101 Om du tycker att det är för dyrt att gå till psykolog så kan du ansöka om bidrag till detta via socialkontoret!

Det är bedrövlig vad dom tar betalt för att man ska få hjälp. Och helst ungdommar som inte får det gratis längre. Tycker faktiskt att det skulle vara gratis när det gäller sånna viktiga saker…

jag ska säga en sak real, jag har alltid tycket att det här med psykolog är bara skit, jag skulle aldrig kunna sitta där o prata med nån jag inte känner, o den känner ju inte mig o vet inget om mig. pyttsan att jag tänker gå dit, det går väl över med tiden.. så har jag tänkt i väääldigt många år.. men sedan jag slutade röka o fick upp ögonen hur jag igentligen mår så har jag börjar tänka om, jag har använt nikotinet o ciggen som ett "lyckopiller" när jag slutade så fanns inte min lycka o d kändes som hela världen rasade,, =/ jag höll upp i en vecka men började då det blev allt för påfrestande att inte kunna gör något, att inte kunna gå o slänga soporna för man tror att d ska hända något, att inte kunna gå ut med sin hund som man gjorde tidigare utan att tro att hela jorden ska gå under, ja sånna enkla saker.. jag började känna att jag måste ta tag i mina problem, allt möjligt som jag förträngt, ofta kommer det kompisar till mig o vill prata ut hela tiden, o såklart ställer man upp jag älskar ju mina kompisar, men alltid när dom frågade mig hur d va me mig så sa jag bara jo men d e bara bra.. orkade liksom inte rabbla upp mina problem o få folk o tycka synd om en, hatar när folk tycker synd om mig.. men vilket fall som helst, så har jag insett att en psykolog kan hjälpa utan att behöva ta mediciner eller nått sånt, genom att prata igenom med någon som vet hur dom ska bemöta en sjuk person, dom vet hur dom ska vägleda o göra för att d ska gå bättre o att man ska kunna må bra.. jag vet att om jag inte tar kontakt med en psykolog o får allt jag har inom mig ur världen så kommer det bara bli värre o värre, allting man stänger inom sig kommer fram en vacker dag när man minst anar det..

oj d blev långt, men skönt att skriva av sig ibland, jo just ja, Real tar du d igenom skolan så ska d inte kosta något… =) o ¨så vill jag säga att ibland mår man bra av att folk "tycker synd om en" eller så, o att man tillåter sig själv att gråta, helst en skvätt varje dag.. d gör en bara gott

Jättebra skrivet Malin,,,,och det stämmer så bra allt du skriver. det är jätteviktigt att få ur sig och att gråta är rensande för alla, och allra helst när man mår dåligt. Jag är en sån som aldrig visar andra att jag gråter, och det är så fel. För hur ska dom då veta att man mår så dåligt då…så gråt ut mina vänner ibland hjälper det faktiskt =)

precis, sån e jag me, ligger helst ensam i sängen o gråter eller bara sväljer d, kommer d nån måste man fort torka bort tårarna så ingen ser att man gråtit.. =/ dum man e men tuvärr är alldeles för många sånna.. o den dagen jag känner mig tillreckligt stark o frisk eller va man ska säg, så vill jag också ut o informera för många vågar inte ta kontakt o prata om sina problem, eller som jag, jag hatar att ta kontakt med läkare o sånt, jag tror alltid att dom ska hitta en massa fel.. =/ men så är det ju inte.. oj skulle kunna skriva hur mycket som helst igentligen.. =)

Sån är jag också, Malin.. Ligger helst själv och gråter..

Är det bara jag som inte vet vad BUP är?:P Känner mig lite dum nu…=/

BUP=Barn och ungdoms psyk

mmm men dom senaste dagarna har jag gråtit ut hos killen, jätte svårt ibland, vill liksom inte visa, håller gärna för ansiktet o så.. men när man väl gråtit ut så blir man alldeles lugn o avslappnad..

Ja ibland är man då så knäpp, vad skulle det göra om någon såg att  man var ledsen. Jag går och pratar nu med läkare för jag har mått så pyton sedan min mamma gick bort…det tog säkert fem ggr innan jag satt där och bölade och inte kunde sluta. Och det känns faktiskt rätt okay när man kommit hem när man fått ur sig allt som man känner. =)

ja visst gör d, människan ska alltid verka så stolt av sig o vill aldrig visa sina svagheter..

Visst är man märklig, jag kan inte ens visa Jonny. Det var många toalett besök när jag var som sämst, och man såg ut som man smygsupit där inne =)

nu är vi långt utanför ämnet men jag tror ändå det är ganska viktigt att sånt här kommer upp ibland, vågar en säga att man mår dåligt så vågar oftast fler, o många sitter o tror att dom är ensamast i världen med att må dåligt..

Ni som inte ör med på Insidan, gå in där och kika!

Oj, vad mycket ni har skrivit medans jag har sovit som en stock i 10-11 timmar.. för en gångs skull. Brukar kunna sova max 4-5. Men det kanske hjälpte att ligga och prata med pojkvännen innan jag gick och la mig?

Uh, undra när min bror kommer över. Han ska vara "barnvakt" åt mig idag.. dvs göra mig sällskap. Far jobbar ju nätter, och mor är och håller någon utbildning med jobbet, eller något sånt. Så ja, det är ganska bra att han ska sova här, ligger lätt och skrämmer upp mig själv om jag är ensam.

Fast jag är iof 20år snart och då får man väl inte något bidrag eller? och inte går jag i skolan heller.. är arbetslös.

Tack malin.. jag vet inte men jag skulle verkligen vilja gå till någon iaf. Klara ut allting.. få en åsikt av någon som inte sätter sig på någons sida eller så. Och jag förstår liksom inte riktigt vad de är jag har gjort senaste tiden. Dom tre sista åren har sakerna bara öst över mig. Om man tänker efter är de säkert längre tid än så.. och de blir bara mer och mer! och jag orkar inte bära det mer.
Jag är också den som sitter och lyssnar på mina vänner.. men när jag öppnar mig känns de inte som om dom vill lyssna. För de är för allvarligt! När jag pratar med sambon (vissa av problemen och allvaret är pågrund av honom med, men absolut inte enbart) så känns det bara som om jag är tjatig. Och han kan aldrig riktigt säga vad han känner. för han har super svårt att visa känslor.

Jag sitter faktist och gråter sjukt mycket.. så de har faktist inte hjälpt för mig. Jag har gråtit inför min pojkvän också många gånger och min mor har fått ta en hel del. Hon är väl min bästa vän egentligen. Men de är alltid så.. hon är min mamma. Klart hon sätter sig på min sida ifråga om vissa saker. Så hon kanske inte säger vad hon verkligen tycker då.
Och vissa saker är värre.. som man inte kan jobba ut? eller kan man de.. jag tror inte de. det har ju redan hänt och det kommer alltid att finnas i min uppväxt!

nu skrev jag med hemskt mycket.. sorry:O

ok Real, nä då får du ju inte d ifrån skolan, tänker aldrig på att jag gått om två år =/ 

jo d finns nog mycket man går o bär på, sånt som man kommer ihåg och sånt som man helt enkelt förträngt för att kroppen inte orkar ta hur mycket som helst.. jo d e nog viktigt att man har en person (psykolog) som man går till och som kan vägleda en o berätta hur man ska gå till väga, o så ha sin mamma o pojkvän som stöd..

jag ska se när jag får komma till en psykolog men när jag vart där så ska jag tala om hur d va o så.. =)

Neeh, de får jag inte..

jaa tala om sen om de var nått bra:) Men de funkar säkert olika från person till person.. beroende på hur öppen man kan bli osv. Att få tröst från sin mamma är jätte bra, men inte alltid den sortens tröst eller stöd man behöver känner jag.
Sambon har ju orsakat en av mina nedgångar så de kan också vara svårt att ta med honom när han bildar sin sida. och inte kan öppna sig som jag sa.
Så jaa.. jag vet inte vem jag ska prata med egentligen. Om man inte fyllt 20 nu så hade man väl fått gratis.. men fyller ju på söndag:P så hinner nog inte ditt i tid.

Jag har gått ett tag själv och visst var det jobbigt i början att lämna ut sig själv. Men nu är det bara befriande man sitter och pratar om både jobbiga saker och lite rolig saker ibland. Jag har väldigt svårt att visa för andra att jag är ledsen och det gäller även min kille…många timmar på toaletten har det blivit. Min kille har också väldigt svårt att visa känslor =)

jag börjar alltid gråta när jag pratar känslor, och det är otroligt jobbigt för jag vill ju kunna öppna mig o prata om vad som helst men ist så börjar jag gråta, då blir att man undviker att prata om sånt.. =/

ja tror inte du hinner nej, jag blir ju 21 i år och jag borde få det gratis igenom skolan.. jag e ju "sjukskriven" ifrån skolan nu tills vidare, vet inte ens om jag kommer tillbaka innan studenten.. men tar en dag i taget..

Malin, jag finns också här om du behöver prata. Alltid. Jag är faktiskt en jätte bra lyssnare, och det är fullt okej att gråta.

tack Lotta.. du e så gullig.. =D

Det var så lite gumman

Jaa.. de är jobbigt när man varken har råd eller bra vänner som kan lyssna.. Och även om man hade vänner som kunde lyssna skulle dom aldrig veta vad dom skulle säga i svar till mig iaf. Visst man kan säga "jag är ledsen för din skull" men mer blir de väl inte?
Är jobbigt också när man blir ensam hemma.. just nu är sambon borta över natten och imorrn med. Då hinner man alltid tänka lite föör mycket om saker och ting. Och så gör man sig så mycket mer illa genom att tänka mer och göra saker som man inte borde.
Förut såg jag fram emot lördag, för då ska alla komma och fira min födelsedag. Men kan inte längre.. de förstördes här om dagen..

Och jag förstår inte heller hur ekonomi kan ta ner en så långt.. varför ska allt i denna värld handla om pengar! Jag är arbetslös och sambon jobbar.. de sliter en hel del på förhållandet också när vi aldrig har råd med nått utöver räkningar. Och han får aldrig nått till sig själv av sina egna tjänade pengar! usch! Pengar har förstört alldeles för mycket i mitt liv.

ne d blir ju inte mer, dom vet nog inte vad dom ska säga heller, jo så är det i vårat förhållande, jag har 2000 kr i månaden o in kille har 6000, va e d o leva på igentligen, aldrig ha råd med något.. pengar e bara otyg.. =/

att va själv skulle jag aldrig klara, jag har inte sovit själv hemma på iaf 5 år.. jag har varit själv under dagen ibland men inte mer..

Brist på pengar kan knäcka vem som helst, det är mångas förhållanden som spricker tack vare det.

Gud, så ledsamt, att ni är så många som mår så dåligt. Har ni varit hos en psykolog eller en kurator som ni inte trivdes med så ge inte upp. Be att få byta. Det är ju inte med alla personkemin stämmer, ni har rätt att byta. Ge er inte och framför allt ge inte upp, det finns en ljusning, tro mig./KerstinP

Precis gör det…och oftast är det ju svårt att ta sånt är med sin föräldrar. Så var min dotter. Och det värsta är när man kommer till jobbet med läkarintyg också frågar dom hur man mår fast igentligen vill dom inte veta det, eller så säger dom typ men du som ser så fräsch ut…vilken grej att säga till en människa som mår dåligt, det är tur att man orkar säga ifrån

mmm precis, värsta med sånna här sjukdommar är att det inte syns, så folk tror att man mår helt ok.. endel tror att jag e hemma från skolan för att jag inte orkar gå dit, jobbigt när man blir misstrodd.. =/

Jaa, jag kan tala om att hela min gymnasie utbildning gick åt skogen för att jag mådde dåligt. Medans folk trodde ja inte gick till skolan för att ja inte orka så handla de om en helt annan grej. Visst jag orkade inte, men de handlade inte om att jag var lat! Jag orkade inte gå för att ja inte klara av det helt enkelt. Och de beror på mycket saker. De är som sagt synd att man blir dömd på de viset.. senare börja jag gå mindre och mindre till skolan för att de blev för jobbigt när alla fråga varför ja höll på som jag gjorde.. och alla "vänner" skämta om att man var värsta skolkaren och att " de var ju trevligt att du var här, inte ofta man ser dig. hahah" väldigt skojigt efter ett tag.
Så på de viset sket jag till halva 2:an och hela 3:an och fick skit betyg!. Och nu ska man försöka hitta sig ett jobb.

Är super svårt att leva på en annan, man vet ju aldrig vad som kan hände. Och specielt nu är jag väldigt mån efter ett jobb så ja vet att jag överlever själv.. Och som du sa Malin, att vara själv är hemskt! Jag skulle aldrig klara av att bo själv.. och vill ju inte flytta hem igen om nått skulle hände heller.. för har men en gång flyttat hemifrån vill man nog inte tillbaka. de känns som ett misslyckande!
Så jag vet inte riktigt vart ja ska ta vägen om de inte skulle funka mellan pojken och mig mer. (vilket de finns varningstecken på)
Så börjar bli lite smått desperat!

Sen att bara få nya problem hela tiden, när tar dom slut? ärligt..
Och så kom allting med tsunamin i thailand tillbaka när de var på tv. Lite smått iriterad på media hur dom ska gräva upp allt till ytan igen. satt och illgrät när jag kollade på programet på tv:n

jaja.. usch! vad ja beklagar mig.. förlåt!

iböand måste man beklaga sig lite, bara skriv ibland är d så himla skönt att bara skriva.. förstår dig me d me skolan,. precis samma har jag stått ut med i 3 år snart, nu är d så himla nära en student så jag känner att hoppa av bara vore dumt, men jag får ju plugga hemma o min lärare har informerat klassen om att jag blir borta ett tag.. jo ibland bara rasar problemen över en, jobbigt som bara den, men du verkar ju ha bra kontakt med din mamma o så, ok inte så kul att flytta hem igen efter att man väl flyttat, men du ska ju inte känna att d e ett misslyckande för d e  d inte.. alla måste få tänka om o ändra sig.. kan du inye gå till socialen o få pengar ifrån dom medans du söker jobb då?

Det är absolut inget misslyckande…så får du inte tänka. Skulle mina barm komma hem och må dåligt så skulle jag ta imot dom med öppna armar,, och jag skulle absolut inte tycka det var fel. Ibland så styr hjärnan fel och man är tvungen att ta ett beslut för sitt eget bästa, Jag tycker defenetivt att om det blir jättejobigt så ska du flytta hem och soc är tvumgen att hjälpa dig med uppehälle. *tröstkram* Och ge inte upp

Vår valp andades väldigt häftigt igår. Nästan hysteriskt. Men idag är allt bra och han veterinär besiktigades i förrigår.

Hera, det kan ju bero på att han har kommit till ett alldeles nytt ställe, och är lite ovan vid alla ljud… det ger sig säkert ;-).

Ja dom kan ju bli lite stressade och då flåsar dom, allt är ju så nytt för honom =)

Ja, mamma tror osså det var lite nervösitet och orolighet :)

Vaccinerades han samtidigt som han vet.beiktigades? Isf kan en del hundar få lite feber av vaccinet men det är inget som är farligt.