Mycket bra inlägg!!!

Behöver också svar på detta nämligen :)

Hoppas vi får det.. :)

Grattis!
Jag har haft precis en sådan hund (dobermann/schäfer)

Vi fick… ja inte bukt på problemet egentligen, men bättrade på det avsevärt.
Vi tog kontakt med en mycket bra instruktör efter mycket om och men.

När hunden drog och streta skulle vi helt enkelt backa hunden.
Alltså ställa oss framför hunden och bara gå emot henne tills hon satte sig.

Ja, det ser himla dumt ut, men det hjälpte faktiskt emot dragandet och stretandet..
Sen att öva kontakten ute är ju extremt viktigt också.
Det hjälper en del kan jag säga.

Kanske inte var till någon större hjälp, men..

#3 Bra tips. Jag brukar stanna och sen stretar han drar jag sakta kopplet bakåt men oftast så sätter han sig ned när jag stannar.

Men Oj va frustrerad han blir! haha.

Det där med kontakt övning är något jag verkligen måste öva på ute. Inne är han kanon duktig men utomhus är d så mycket annat som lockar.

#4 Jo, samma här. Min tik var helt underbar, jättelydig och så inne..

Men ute. Var som att byta hund!
Förresten! Ser bara din Avatar, men är det Miller, från blocket??

Jobba på att vara en bra resurs åt din hund. Se till att du är lugn och trygg, så att hunden söker upp dig när det händer läskiga saker, när ni möter någon ed.

Sen måste du vara rolig och initiativrik, så att det lönar sig att vara nära dig. Det ska vara roligare att vara med dig än att bara gå och nosa själv. Bjud in till lek ofta, gör du inkallningar, se till att det händer något roligt, inte bara att du kopplar upp.

Ofta beror dragande i koppel od på att hunden har överskottsenergi. Bränn lite av den innan ni går, ex genom att gömma godis inne, kanske springa lös i en rasthage, cykla lite ed, innan ni ska gå i koppel.

Sen är det jätteviktigt för en relation att hunden verkligen får höra till gruppen, och inte stängas ute. Ofta lämnar vi hundarna långa dagar då vi jobbar eller är i skolan, då är det dumt om de inte får vara med när vi äter, inte får sova med oss ed. Då distanserar vi pss ännu mer från dem.

Tack för era svar!

#3: Tog det lång tid innan det hjälpte? Min hund är nämligen rätt "trög" ibland..eller hon fattar väl det hon vill fatta helt enkelt.. Provade ett tag med att tvärnita varje gång hon drog och stod still ända tills hon satte sig eller tog ögonkontakt med mig (som kunde ta evigheter ibland..!) innan vi gick igen, men det verkade inte ha nån vidare effekt.

#6: Allt du säger låter klokt, men att söka upp mig när det händer läskiga grejer blir nog svårt eftersom hon inte är rädd för nånting alls.. Alla vi möter vill hon helst av allt kasta sig på och vifta och lägga sig på marken och kela med..

Jag försöker vara rolig så gott jag kan, kastar godis titt och tätt, pratar med "rolig" och glad röst, stannar och gör enkla trick som sitt eller ligg och ger godis, eller hoppar upp på bänkar el. liknande. Inte jämt såklart men då och då.. Hur man ska vara rolig precis hela tiden begriper jag inte..

Har provat ibland att när vi går 1,5 timme t ex, att jag först låter henne gå nästan 1 timme som hon vill i princip, och sen går fint resten. Är ju betydligt lättare när hon är trött, det är ju givet.. Men det borde väl inte behövas..och den där första timmen blir då mindre rolig för mig..

Hör till gruppen gör hon verkligen, då jag bor ensam och är hemma om dagarna så jag är med henne i princip jämt. Lämnar henne alltid högst 4 timmar om jag ska iväg nånstans..

Kan tillägga att när jag fick min hund var hon rejält överviktig, hade aldrig busat (hon visste inte hur man gjorde öht..), var stel i höfterna.. Hon var väldigt "lätthanterlig", gick och lunkade i kopplet och blev trött efter 30 min i princip, och låg bara inne..

Nu, när hon blivit stark i kroppen, pigg och glad och fått upp intresset för bus och lek, så är det verkligen som att ha en valp! Är givetvis överlycklig för detta då det ju tyder på att hon mår bra..

Inomhus är hon som sagt lugn och fin, men ute blir hon som en 5 månaders igen…

#7 Min tik var rätt kvicktänkt, så hon fattade principen ganska fort.. Men man fick ju hålla på att smågreja ett tag. Problemet med henne var ju att hon hade svårt med minnet och man fick ibland träna om vissa saker.. Helt från början.
Lång historia..

Men över lag är det en ganska "snabb" metod

putt

Jag tror att man måste jobba mycket med hunden Inomhus för att skapa en stark relation och starka band. Inomhus mest för att det inte finns så mycket störningar där. Det gäller att träna, träna och åter träna. Att träna olika saker som leder till samma resultat: att hunden söker din kontakt och din tillåtelse. (Det är jättemånga faktiskt, som inte tränar mer än nån enstaka gång, och sen förväntar sig att hunden ska haja. Nu säger jag inte att det gäller dig, absolut inte, men det är vanligare än man tror. )

Så har jag i alla fall jobbat med mina hundar, har 3 st för närvarande. Ingen av dem har jag haft från valp, de är gatuhundar från spanien (2 av dem) och den tredje från portugal. De är två, fyra och fem år gamla. Jag har lagt ner jättemycket tid på att träna relation helt enkelt. Jag håller inte på med att hoppa och stoja ute för att vara skoj….  däremot så varvar jag krav på sådant vi tränat inne först, ute sen, med att de får tillåtelse att springa lösa och bara springa, leka, nosa, vara helt fria. De springer lösa långa stunder på våra promenader, och när de sedan går i koppel, ställer jag krav på dem att de går bredvid eller snett bakom. Det har, ju mer vi tränat, börjat bli helt naturligt för dem.

Om man kommunicerar på ett sätt som hunden förstår, tror jag att det går snabbt att lösa allehanda bekymmer man har. Det största problemet ligger nog i att man TROR att hunden förstår, men den gör inte det. Många fel man i övrigt gör är att berömma vid fel tillfällen, berömma när den gör Nästan rätt (hunden förstår ju inte att det var NÄSTAN bra)  samt att vara lite okonsekvent och bli frustrerad, irriterad och rent av förbannad när hunden inte fattar.

"Jag försöker vara rolig och sprallig, men helt lätt är det inte alltid när jag faktiskt blir lite frustrerad ibland.."

Försök att i allt du gör med hunden, vara en lugn ledare med självförtroende. En hund lyssnar inte till en emotionell ledare. Visar du rädsla,frustration,oro,ilska eller vilka andra spralliga känslor, så lyssnar inte din jund på dig. Du måste försöka vara lugn,bestämt och med självförtroende och kroppspråk.., utan att höja rösten få kontakt med hunden. Sen kan du korrigera och kalla in din hund lättare. När hunden är lugn kan du ge kärlek och visa känslor.., men när hunden har ett obalanserat beteende som du inte vill att den ska ha, då ska du antingen nonchalera eller korrigera hunden.

#12 mm… Det där skulle jag vilja se på min hund…

#13… det där funkar nog på alla hundar faktiskt…

#14 Jag har många gånger vart lugn och sansad när jag kallar på min hund men han är just nu i trotsåldern och lyssnar inte för 5 öre.

Vare sig jag skriker, är bestämt, lugn, sansad. NADA funkar.

Det handlar inte om hur du kalla.., utan med vilken tydlighet, lugn och självförtroende du sänder ut till hunden. Du kan inte "spela" att du är tuff, men egentligen så är du lite osäker och orolig, eller frustrerad…, detta känner alla djur dirrekt, och en hund säkert ännu bättre om den lever med dig! Då kommer din information inte fram till hunden, för han lyssnar inte på dig.

#15 Vad händer då hon kommer när du ropar? Vad händer när hon inte kommer när du ropar?

Ofta är det så att de lär sig att vi ropar på pårommisar fäör att de ska kopplas. Sen kommer de snabbt på, att om de inte kommer, så händer ingenting, eller möjligen blri matte arg, hoppas studsar, fräser och jagar en, vilket är jättekul.

Börja om från början, hitta på ett nytt inkallningsord, och så väljer du ett lystringsord, gärna hundens namn. Sen börjar du nöta, först inne utan störningar, sen ute ochlägg på mer och mer störningar allteftersom.

Lystringsordet är lätt. Säg det och kasta en godis till hunden, gör så 10 gånger i rad. Sen ser du till att säga det och sen direkt inleda lek, innann hunden får mat, innan kopplet ska tas fram och på, så fort ni ska göra något roligt eller trevligt, säger du lystringsordet. Snart kan du köra med det ute, med hunden i koppel en bit från dig. Börja då kasta godisarna inte till hunden, utan en bit från, och om hunden missar dem, så blir han utan. Kasta svårare och svårare, och lär hunden att det gäller att titta för att hinna få den. Säg lystringsordet och spring iväg från hunden, hitta på allt möjligt för att lära din hund att när det ordet hörs, händer nåt skoj och det gäller att hålla koll på matte.

Samtidigt börjar du jobba på inklanningsordet. Har du använt kom, byt till hit, eller något liknande. Detta ord ska endast användas till inkallning, och i början är det jätteviktigt att du bara använder det när hunden verkligen kommer att komma. Därför har du inte hunden lös, utan i koppel eller lina. Du ska inte heller försöka använda inkallning när hunden gör något annat, utan börja riktigt lätt. Varje gång hunden redan är på väg mot dit, gärna i full fart, använder du inkallningsordet. Se till att ha leksaker, godis, använd dig själv, så att du på varje promenad ett flertal gånger kan locka hunden att springa mot dig så du får använda inkallningsordet. Träna detta med lina eller flexikoppel i början, så att ni lyckas varje gång.

När både lystringsordet och inkallningsordet sitter i ryggmärgen på hunden lägger man ihop dem, så att man säger ordet, hunden tittar upp på en (i glad förväntan om att nu händer något skoj) och då ropar vi inkallningsordet, som för hunden betyder att nu springer jag mot matte i full fart.

För att inte förstöra detta, gäller det att aldrig ropa inkallningsordet om vi tror att hunden inte kommer att lyssna. För varje gång hunden inte lyssnar förstör vi ordet lite, och lär hunden att man inte alls behöver lyssna.

Sen är det självklart viktigt att vi gör något skoj, inte bara kopplar upp hunden, efter en inkallning. Variera, så att ibland får hunden en godis, ibland leker vi lite, ibland händer ingenting, nån gång kör vi ett litet godisregn, ibland gosar vi och ibland slår vi till med "julafton", dvs belönar med allt vi kan samtidigt.

#17 Bra tips :)

När han kommer när jag ropar får han godis och ett "duktig kille" kommer han inte så fortsätter jag ropa tills han kommer och då får han godis också även fast han vart olydig.

Sen testar jag ofta att ropa på honom även fast jag inte ska kopla honom. Bara för att lära honom.

Men jag tycker ditt "knep" verkar riktigt vettigt :D Så det ska jag nog försöka på mig.

Nu har ju min lilla Miller en förkärlek till å jaga harar.
Har du/ni nå tips på hur jag han få bort detta om d nu är möjligt. För här om veckan så sprang han ut i vägen för att jaga haren, som tur va en inte så tungt trafikerad väg men OM d hade kommit en bil hade det vart kört :( Och som sagt, så lyssnar han ju absolut inte alls när vi ropar på honom. Då fick jag iofs smått panik så då kanske jag inte ropade på ett speciellt lugnt och sansat sätt :$ Men va rädd att han skulle bli påkörd

Nu har vi honom kopplad 90% av tiden vi är ute. Det finns bara 1 ställe vi kan ha honom lös på för där finns d varken människor , hundar eller bilar.

#18 Vad i alla fall Jag haft nytta av att träna min Podenco, som ju har jaktinstinkter, är : den här får du jaga, den där inte. Jag har jobbat mycket inne med bollar och annat. Rullat iväg en boll, den har han inte fått ta, sen rullat iväg en annan som han fått ta. Har även tränat mycket på att jag suttit på golvet med benen särade så att han kunnat sitta emellan. Lagt leverpastejbitar på båda benen. Pekat på den han fått ta, den andra får han inte röra.

Låter kanske fjuttigt, men nu är det lätt att bryta när han vill dra iväg efter nåt.

Att fortsätta ropa när hunden inte kommer gör bara att man sliter ut ordet och hunden lär sig att det är heeeelt ok att inte lyssna och istället göra som man vill.

Utnyttja det du vet att din hund vill göra - nämligen gå och nosa! Så fort din hund tar kontakt eller går fint så belöna med att låta den nosa. Det är ju helt klart det hunden helst av allt vill så varför inte? Ju mer motiverad desto bättre prestation. 
Och belöna inkallningarna med fortsatt springande så ofta du bara kan.

#20 Jag har en fråga:

Ska man berömma JÄMT när hunden kommer när man har ropat trots att det har tagit lite tid?

Vad händer om hunden t.ex springer efter en joggare, och efter en stund kommer tillbaks. Om jag berömmer då enligt hunden, vad är det jag berömmer: Att hunden kommer tillbaks till mig, eller att den nyss jagade en joggare?

#21 Du får vad du belönar, så belönar du en lååååångsam inkallning så är det alltså helt ok att göra så - belöningen kommer ju ändå. Själv anser jag att man backar i träningen om man inte fått det man vill ha - inga belöningar bara för sakens skull! Och därför bör man inte kalla in när man vet att det inte kommer funka heller (med undantag för livsavgörande situationer och liknande då man ju förhoppningsvis tar till alla medel som finns!)

Lite beroende på vilken typ av hund man har så kan den uppfatta belöningen i ditt exempel både som "belöning för det sista jag gjorde=sprang till ägaren" men också som en hel lång kedja där även jagandet fanns i beteendet och måste till för att få belöningen en annan gång - vilket gör att hunden blivit belönad för jagandet också.
Har ett extremfall av det sista själv - en gång sprang han till framsidan och min far ropade in honom från ytterdörren och han fick fisk. Nästa gång vi gick ut på baksidan stack han direkt till framsidan och väntade på den där inkallningen från pappa för att få fisk. Tog ett bra tag innan han insåg att det inte skulle komma någon inkallning från pappa(han la sig till och med och väntade) och han gick tillbaka till mig.

Det gäller att känna sin hund! I exemplet hade jag, om jag visste om att hunden drog på joggare, jobbat med det först och inte lös förrän det verkligen var "borta".

#22 Är det enda sättet att få sådant att försvinna genom skvallerträning? Eller finns det andra sätt?

#23 Jagandet av joggarna menar du? Klart det finns andra sätt, men jag hade nog valt "det" tillsammans med en lämplig belöning (jagande verkar ju kul så en ivägsulad tennisboll kanske? Eller en riktigt stor köttbit?). Och självklart under rätt förutsättningar, på stort avstånd till joggarna. Elljusspår eller motionsslinga känns väl som ett bra träningsställe, sannorlikheten är stor att en joggare kommer och som ägare kan man förbereda sig väl.
Egentligen handlar ju skvallrandet bara om att göra signal av något för att få ett visst beteende, precis som handsignaler eller röstsignaler eller en tennisboll där hunden vet att den ska springa efter och bära tillbaka, en kon där hunden vet att den ska springa ut och ställa sig där, ett slalom där hunden vet att den ska springa sick-sack och börja på höger sida. Följs åsynen av en joggare av att man kan springa till matte för att få det bästa i livet (kanske få springa och jaga matte istället?) så brukar det inte vara några problem löst sen. Bra grundträning är viktigt!

#24 Okej.  Du svarar så bra om hundträning!! *tummen upp 5 gånger*

Ska försöka träna in skvallerträning