Nu har jag inte hittat sidan du nämner torr jag, men jag anser att men på sätt och vis ska markera ordentligt.

Bita hunden bokstavligen skulle jag aldrig göra, men att hålla handen, spreta lite med fingrarna och "bita" t.ex över halsen är något jag i.af gör på hundar som ska försöka bitas/naffsa/testa mig (men som normalt sett inte är direkt aggressiva). Det är ett tydligt tecken om vem som bestämmer, och jag håller kvar tills hunden slappnar av och accepterar mig. Sällan man behöver göra om sådant.

Ryk i kopplet beror väll på vad man ska definera. Har man en hund som inte accepterar att det är jag som bestämmar vart vi ska gå så använder jag mig av ryck. Hunden ska gå bredvid mig, och så fort den försöker gå förbi så säger jag "tttsssst", rycker till lite rakt upp (nu är det ju inte så att jag lyfter huden eller drar allt jag har, utan bara upp snabbt en gång och sedan långt koppel igen, det är en markering inget fysiskt våld eller maktkamp). Har hunden kommit så långt bort att man behöver dra tillbaka den så var man troligen för sen med att reagera, och givetvis är det inget man ska göra.

Det är ju på sätt och vis att tala hundens språk och "sänka oss till deras nivå", men att titta hotfullt, nypa dem i öronen eller liknande tro jag nog blir ganska så svårt efter som vi trots allt inte har samma utseende och mimik som en hund. Hundar förstår inte våra ord och meningar, utan man måste tala deras språk.

I normala fall håller jag på med hästar, och de liknar hundar till stor del. Och även där är det väldigt viktigt att utstråla självförtroende. Men där är det förutsatt att hästen inte har dåliga erfarenheter med tidigare ägare (och gör saker av rädsla t.ex) eller har ont så gäller det att man gör samma sak tillbaka.

Biter hästen mig så biter jag tillbaka med handen, ska den puffa, klia och behandla mig lika "ranghögt" som ett träd - då gör jag samma sak tillbaka. För att visa det inte är de som bestämmer helt enkelt. De ska acceptera allt jag gör, och gör de inte de så utsätter jag dem för det till de accepterat det. Inga stora medel, och inget hårt fysiskt våld, men däremot markeringar och samma princip. Det sitter inte i hur hur jag slår/sparkar hästen utan vad jag gör och att göra det i tid.

Jag är inte för att allt ska berömas (dvs t.ex när hästen/hunden inte bits) utan jag är för att markera att även jag bits om de inte accepterar mig utan försöker testa det samma.

Men detta gäller alltid alltid alltid endast hundar som är mentalt och psykiskt friska och välmående, annars kan man om något göra det värre och även sätta både folk och fä i fara. En hund som blivit misshandlad och bits av den anledningen - då är det bara positiv respons som gäller!

Och man kommer aldrig att bli ledare över ett djur genom att använda fysiskt och riktigt våld, hundar bits hårdare och hästar sparkar hårdare än vi någonsin skulle kuna, och därmed kommer en regelsät spark trolitvis trigga både hud och häst ännu mer till ett agressivt beteende.

"men jag anser att men på sätt och vis ska markera ordentligt."

Ja, självklart måste man markera när hunden visar oönskat beteende. Jag låter absolut inte min hund göra som den vill. 

"Ryk i kopplet beror väll på vad man ska definera. Har man en hund som inte accepterar att det är jag som bestämmar vart vi ska gå så använder jag mig av ryck. Hunden ska gå bredvid mig, och så fort den försöker gå förbi så säger jag "tttsssst", rycker till lite rakt upp (nu är det ju inte så att jag lyfter huden eller drar allt jag har, utan bara upp snabbt en gång och sedan långt koppel igen, det är en markering inget fysiskt våld eller maktkamp).2"

Okej. Du ger hunden obehag för att få hunden att lyda? Bara för att hunden måste gå bredvid dig? Vem säger att hunden tror att du inte bestämmer för att den råkar gå lite längre fram eller något? Varför kan inte hunden få nosa och gå någon halvmeter fram eller bakom dig för? Klart att hunden går bredvid när man rycker så fort den går före… det skulle min hund också göra, för att undvika smärtan. Du har sele antar? Att rycka i kopplet med halsband gör inte bara ont, det är skadligt och inte okej. Nu menar jag inte ett spänt koppel, utan ett plötsligt ryck.

Sen förstår jag inte grejen med att hunden jämt måste gå precis bredvid en. Visst om man vill lära den det, men för att visa att man är flockledare eller är rädd att den ska ta över annars?

Min hund går jämt före och han drar aldrig och tror inte att han bestämmer bara för det?

#2 Självklart låter jag kunden gå och nosa och ströva fritt med. Har långt koppel till det!

Men jag vill att de ska vara på mina vilkor, jag börjar och avslutar alltid promenaden med att de ska gå fot och de får inte springa iväg och nosa på allt utan mitt komando. Men är jag väl ger dem fria händer så är det självklart upp till dem!

Men jag upplever att hundar som kan det innan och utan (eller rättare sagt som ser mig som ledaren och följer mig) också har koll på det även om de går längre fram. De håller oftast ett och samma svstånd före då istället. Dessutom vet nog din hund mycket väl att kopplet har en viss längd och håller sig inom det måttet, för annars kommer det obehag (drag), och lugn hund vill knappast det utan väntar hellre på att det försvinner.

Men hundar som inte accepterat att jag bestämmer kommer nästan garanterat att slita i kopplet oavsett om det är 1, 5 eller 15 meter långt koppel.

Men att ha hunden gå bredvid hela tiden kan man ju inte heller ha. Dels måste de ju hitta en "lämplig plats" att göra sina behov på, och dels så måste de ju få använda deras fantastiska luktsinne som bara kommer spricka annars =)

Man kan göra allt, så länge det är på mina eller dina vilkor.

"Nä, jag vill ha en hund som frivilligt lyssnar på mig, inte för att den vill undvika obehag."

Jag förstår inte varför folk jämt ska sätta likhetstecken mellan ledarskap = förtryck och djurplågeri. Jag är så oerhört trött på det, och pga. tiden nu så orkar jag inte skriva ett milslångt inlägg om vad ledarskap är för mig. Men jag kanske kan leta upp ett gammalt.

"För mig är ledarskap trygghet, förtroende och samarbete. Hundar och människor är flockdjur, vi har alltid någon som är "högst" eller "gruppledare" - det betyder inte en hårdhänt general som slår de som inte lyder, utan vi har väl alltid någon vi ser upp till för hjälp?

Ledaren är den som vet hur situationer ska hanteras, som - just det - leder och visar, som organiserar och tar hand om saker. Men också den som bestämmer. Ledaren ska respekteras men måste såklart också respektera de som han/hon leder.

För mig är ledarskap inte "det gamla" - kraftiga koppelryck, nedtryckningar och ett sätt att få hunden så rädd för dig att den inte vågar annat än att lyda. (Är så trött på de som tror att det är det det handlar om, och så blir man kallad okunnig och djurplågare bara för att man använder ordet ledarskap.)

Hunden ska tycka att jag är en rolig, men trygg och självsäker person som tar hand om situationer, alltid någon att se till för hjälp. För att bevisa att jag är trygg och konsekvent måste jag skapa en trygg vardag - hundar behöver struktur, några regler som man håller på. Har man inga regler whatsoever blir livet kaosartat och hunden kan göra vad den vill - om man då tröttnat på det hunden gör en vacker dag och blir arg på den kommer hunden bara bli förvirrad - det var ju nyss tillåtet?

Så några få, fasta regler som man håller benhårt på, så är det en bit i att skapa en trygg vardag. Det visar att man menar vad man säger. Varför ska hunden lyda mig om jag kan ändra mig närsomhelst? (Men det har INGET med våld att göra, för de som tror det.)

Det känns som att många tror att "fast hand" betyder "behöver dängas ned i backen nu och då så den vet vem som bestämmer". Och där finns det två grupper, kan man säga - den ena som tror att det är det ledarskap handlar om och därför behandlar sin hund så, den andra som tror att det är det ledarskap handlar om och därför avskyr allt som innefattar det ordet. Det är trist tycker jag."

#3 Okej, då förstår jag :) Jag håller med dig i det du skriver men skulle själv aldrig ge ett ryck utan jag föredrar att t.ex stanna, vända eller vad som helst och sen berömma så fort han gör rätt. I såna situationer då jag vet att man kan använda positiv förstärkan så föredrar jag det.

Visst att hundar ska ha gränser, absolut, annars mår den inte bra… men det känns nästan som vissa tar ordet flockledare på för stort allvar, som om det är ALLT. Hunden måste lyda vid minsta vink, utan att tveka och får knappt ta egna intiativ? Då blir det nyp i örat osv.
Får ont i magen av sånt.. kan man inte först och främst se hunden som en i familjen? Eller måste allt kretsa kring att hunden aldrig får gå in eller ut före dig, aldrig ta någon matbit som ramlar på golvet, aldrig busa på helt egen hand med en hund, inte gå före dig ute förutom när den ska skita, inte göra si eller så utan att du tillåter det. Annars ser hunden dig inte som sin ledare.

Syftar inte på dig nu utan jag har träffat en sån person irl för ett bra tag sen dock. Inte ens jag förstod vad hunden gjort för fel innan den fick en tillsägelse. Dessutom försökte den här mannen uppfostra min hund på samma vis, när min hund försökte para sig med hans tik gick han fram och slog till honom lätt på huvudet och sa att man måste gå emellan för att visa vem som bestämmer. Visst slutade han DIREKT men det är ju klart, han blev chockad stackarn och det kändes ju. Har inte träffat de sen dess som tur är.  Han hade en lydig hund, men det var tråkigt att se att hunden knappt hade någon egen vilja..

#4 Måste klargöra att jag INTE ser en flockledare som djurplågere what so ever. Tvärtom är en flockledare precis vad du beskrev, och så som jag vill vara :)

Men däremot, hemsidan jag såg, där fick de det att låta som att en ledare kan göra vad som helst och att hunden är din slav, i princip. Och att det är ok med ryck i koppel, nyp i örat osv?

Som sagt, jag vill ha en hund som lyssnar på mig för att den vill, inte för att slippa obehag. Det är inte vad en ledare är, nej

Om man inte kan se glädjen i att ha djur, att se att du kan hitta på lite saker och att de ska ha kul - varför har de då djur? För att de ska få känna en maktkännsla? Vad vet jag, men sådana borde då inte ha djur i.af… De kan ju knapast bli glada av att se hunden komma spingandes mot dig en eftermiddag efter jobbet för att den saknat personen.

*tassavtryck*

#7 Har träffat sådanna människor och det är inte roligt.. :(
De behandlar sina djur som något som är jobbigt och påfrestande om de utför lite naturligt beteende.. Djur som har en instinkt att gräva fyas med hårda metoder när dom gräver. Djur som trampar med tassarna när dom är keliga skriks det åt att dom förstör byxorna på ägaren. Djurungar som är små och busiga blir nedtryckta för att ägaren anser dom "för mycket" och för jobbiga..
Varför dom har djur?
För att det är tråkigt i vardagen. För att det är ett "behov" hos dessa människor. Men värst av allt är att det skaffas djur för att tillfredställa något för att sedan tröttna och sucka över djuret och dess personliga "ovanor", som kanske inte alls är ovanor egentligen..

Tyvärr är det ju en rättighet i dagens läge att ha både djur och att skaffa barn.. Det finns människor som är direkt olämpliga, men vad ska man göra? Så länge lagen följs kan man inte göra någonting…