Man ska inte para bara för att. Kastrera henne istället.
Under skendräktigheten är det mindre mat och mer motion och aktivitet som gäller.

#1 - Blir det någon skillnad om man parar? Pratar inte om att para just henne utan undrar bara. Hon matvägrar när hon löper och är skendräktig, annars också egentligen.

#2 Det är olika. Inget man vet förrän det är gjort så att säga.

Har en skendräktig tik här hemma också, tack och lov håller hon sig rätt lugn, lite mer nosig ute, lite mer vaktig och vill gärna ligga och gosa extra mycket, men i övrigt ungefär som vanligt.

Precis som Hilo säger så ska man dra ner på maten och motionera mer, även hjärngympa (mental stimulering) är bra för att få hunden att tänka på annat.

Hoppas det lugnar sig snart!

Förr sa dom att man skulle ta en valp på tiken så hon slapp skenvalpa. Men det stämmer inte.

Mår hon riktigt dåligt kan du ta kontakt med en veterinär och rådfråga om hur du ska göra i framtiden. Om en sterilisering är en lösning, eller om det finns något annat.

Det kommer inte bli bättre för att hon får en kull, man misstänker även att kraftig skendräktighet kan vara ärftligt.

Plocka bort leksaker som kan stimulera henne likaså klappa/massera inte ljuvren, aktivera henne med annat för att få henne på andra tankar och ev. öka motion/minska fodermängd, har hon börjat producera mjölk kan ni kontakta veterinär för att ge henne galastop.

Har hon jobbiga, regelbundna skendräktigheter kanske en kastration vore på sin plats istället just för att förhindra pyometra och hormonrubbningar i samband.

Min gamla tik vart skedräktig i sin ungdom o min vet skrev ut en oralmedicin som vi börja ta i samband med löpet vid nästa tillfälle, detta gav mycket bra resultat efter 2-3 löp med medicinering vart hon inte skendräktig mer o det kändes rätt skönt eftersom annars rekomenderade vet. strerilisering.

Så jag hade pratat med min vet o hört om dom hade hjälp att få,

Att ta valpar har jag svårt att tro skulle ta bort det ….

Lycka till o berätta hur det går !

Min tik har matvägrat i en vecka nu (bara fått i henne jättelite mat) och hon har varit mer gosig, klänig, pipig osv var det skendräktighet? Nu har hon börjat att äta igen. Hon höll bara på i 1 vecka.

Hej

Jag har en Tollare som jag tror att hon är skendräktig. För en tid sedan fick hon kramper och efter 20 dagar krampade hon igen då fick vi medicin. Men det är en helt annorlunda hund nu. Hon har börjat att speka i mattor och filtar precic som hon skall bäda och sen går hon runt och letar och gnäller. Efter hon har börjat med medicin mot epilepsi äter hon väldigt bra har alldrig förr ätit upp maten. Kan hennes beteende vara att hon är skendräktig.

MVH

isa08

Jag försöker låta mina hundar ha kvar sina naturliga beteenden så länge de inte lider av dem.

Tiken som är skendräktig har det lindrigare än en dräktig tik, låtsasvalpar är inte så jobbiga att ha heller. Jag tror mer att det är VI som tycker tiken är jobbig och påfrestande för oss, och att vi tolkar hennes suckar som att hon lider massor.

Då skendräktigheten är naturlig, för att äldre döttrar ska kunna hjälpa sin mamma att ta hand om småsyskon, så mildras det oftast efter ett par löp, för att mer eller mindre försvinna när de bli vuxna på riktigt. Detta om det inte avlats massor på kraftigt skendräktiga tikar, så att människan förstärkt det.

Min förra golden brukade vi ta av valparna efter en vecka, max. Detta för att hon vaktade dem så att de andra hundarna inte fick röra sig i samma rum. Annars minskade vi inte på maten eller ökade motionen, utan körde på som vanligt. Anledningen till att just detta matminskande/motionsökande fungerar, är av samma anledning som ex anorektiker kan förlora sin menstruation, dvs svält stänger av fysiska funktioner.
Min nuvarande golden hade en kull huskyvalpar att vara storasyster åt efter första löpet, och andra löpet hade hon en rosa pipgroda. Grodan bars omkring på, tvättades och vårdades. Vi lät henne sucka och bekymra sig över den lilla rosa valpen. Hon lade den i sängen med oss, och kunde vara helt förtvivlad när hisse sov på den nån timme, så attb hon inte kunde ta med den ner till sin säng. Efter en dryg vecka började hon strunta i den, utom när vi skulle sova. Nån dag till, så fick valpen ligga kvar i sovrummet för att sen glömmas bort helt.

Om tiken är lite jobbig 1-2 veckor, bär runt på valpar od, så se det som att hon övar. Försök vara lika förstående som föräldrar till olyckigt kära tonårsbarn, de lider oxå, men det går över.

Håll koll så att inte tiken ligger och snuttar igång mjölk på sig själv, men pilla inte för mycket med ljuvren. Ljuverinflammation är inte att leka med, men om det inte blir varmt och svullet vid ljuvren, är det ingen fara.