Här hemma har vi två hundar, men det är endast en som är Min hund. Så tekniskt sett är jag enhunds-ägare men utifrån sett så har Familjen två hundar. Det är jag och min mamma som delar hundintresset så det är inprincip bara vi som tar hand om dem - med allt vad det innebär.

Att bli sugen på valp går alltid upp och ner, när min hund var dryga året så blev jag otroligt sugen på valp och var beredd att köpa en dagen efter. Men hon blev äldre och ju mer saker vi hittade på, ju mer vi tävlade och ju fler framgångar vi fick - desto mindre ville jag ha en till hund. Jag ville ägna All min tid till henne och det var verkligen jätteviktigt för mig. Nu är hon 3,5 år och tankarna på en ny hund har börjat komma tillbaka igen. Men jag är fortfarande väldigt orolig att jag inte kommer ha tiden att lägga ner lika mycket tid som jag lägger ner på min sheltie - på två hundar.

Så mitt tips är att ta vara på hunden du har - känn efter och försök klura ut vad målet är för dig som hundägare. Hur mycket tid lägger du ner på din nuvarande hund? Har du Ännu mera tid för att kunna lägga på två hundar?

Jag älskar att ha två hundar runt omkring mig om dagarna, även fast den ena "bara" är min. Promenaderna är smärtfria så länge varje individ har fått god grunduppfostran. Nackdelen är ju att den yngre tar efter det mesta från den äldre. Så se verkligen till att din äldre hund är bra grundtränad och att den inte har några olater. För hux flux så kommer den nya hunden ha samma olater.

Jag tror inte du ska skaffa hundras efter vad som "passar" din nuvarande hund. Utan köpa något som Du har tid och kunskap för. Det ska trots allt bli Din hund och Inte den nuvarande hundens.

Jag har nästan alltid haft hundar i par.
Jag trivs bäst med det och skulle gärna skaffa en till att ha här hemma.
Men med tre katter och en hund redan räcker det bra..

Jag har två hundar. Dock bor ena hos mamma till låns.
Men även om jag skulle ha honom här hemma så leker mina inte med varandra eller så.. Hanen leker med sina, och tiken leker inte alls så.

Det man ska tänka på är att gå ut med dem en och en ibland.
Att alltså inte ta med båda hundarna jämt.. Leka med dem och träna dem separat också..
Det är ju ändå två olika individer.
Sen är det ju självklart roligt om de har nytta av varandra. Något mina inte direkt har. Då de inte umgås när de väl är tillsammans. Men ingen av dem lider ju av det så..

Min förra tik som hanen min bodde med hade dock väldigt stort utbyte av honom och han hade även utbyte av henne. De var lite lika. När tiken för två år sedan gick bort så vart han ju ensamhund ett tag. Vilket han även lever som idag. Tills den dagen mamma inte vill/orkar ha honom längre. Då får han ju flytta hem igen

Bilden föreställer förra tiken, och nuvarande hanen.

#1 Tack, låter väldigt bra det du skriver! Jag har känt precis likadant, att jag vill ägna all min tid och uppmärksamhet på hunden jag har nu. Kan tänka mig att det inte blir samma sak om man har två. Däremot har den hunden vi har nu verkligen blivit "min", det är i princip bara jag som tränar med honom. Min sambo går mest de vanliga promenaderna med honom. Mycket av valpsuget kommer nog av att min sambo gärna vill ha en till…

Känner också att hunden vi har nu behöver ytterligare träning, och bli lite äldre och mognare innan det blir någon mer hund. Han har endel olater för sig som måste tränas bort först!