Jag säger precis vad jag tänker i de flesta fall, så även här ;)

Däremot försöker jag göra det på ett fint sätt och även komma med tips och idéer på vad de kan göra för att få hunden ner i vikt. Jag brukar oxå berätta hälsoaspekterna.

Hade faktiskt denna disk. senast igår med min svärmor :) De har en Cavalier som de typ jojobantar…

Ja…det är jättetråkigt att man ska behöva tala om för så många hur dåligt det är med övervikt. Speciellt när de själva är så noga med att hålla sig i trim. Många människor är ju dessutom insatta i hur viktigt det är för kroppen att inte belastas med övervikt. Förstår inte dessa männikskor att det så klart även gäller deras husdjur.

Jag har ca 6 st i min hundkrets vars hundar går med rejäl övervikt. 2 av dessa har problem med leder. Jag har förklarat och försökt tala om vad det leder till. Ca 3-4 av dem säger att de genast ska ta tag i övervikten och tycker det är fruktansvärt att de hållt hunden så överviktig, men ändå….tiden går och går och inget händer. Det är så tråkgit när folk inte tar ansvar för sina djur.

Är det vänner som jag pratar och umgås med ofta så säger jag precis som det är, sedan om dom tar illa upp, det kan jag inte göra någonting åt. Men jag förklarar alltid att jag är mer orolig för hundens hälsa, inte om deras självförtroende/stolthet m.m.m.m får sig en törn.

Är det människor jag inte pratar med så ofta brukar jag mer försiktigt inflika om att deras hund/ar är överviktiga och det är inte bra för hälsan. Brukar börja med att fråga hur mycket hunden väger och frågar jag t.ex om en schäfer som ligger på 40-45 kg(låt oss säga tik som ska väga 30-35kg normalt) så kan jag säga "Oj då, det var ju lite väl mycket".

Hellre att jag påpekar att hunden är överviktig än att inte säga någonting alls, annars blir jag bara irriterad och stör mig på det.

Till de jag känner väl har jag inget problem med att vara ärlig. Jag försöker dock att säga det på ett sätt så att det inte upplevs som ett angrepp- vilket det lätt kan göra om man säger något sådan. Det är en känslig situation för en djurägare att höra något kritiskt om hur man håller djuren.

Jag har sagt både till katt och hundägare att deras djur är överviktiga och frågat om de funderat på foderbyte osv. Vissa har skämtat och sagt att de tycker att djur ska ha lite att ta i och att det är sött med knubbiga djur. Då har jag förklarat risker med det osv. och då har de förstått hur det påverkar djuret. Få har tagit illa upp eftersom jag erbjudit mig att hjälpa till och leta foder osv. och att jag trotts allt är nära mina vänner och de vet att jag vill väl.

Sedan har jag sagt till ett kullsyskons till min yngsta hunds ägare att deras valp var alldeles för tjock, trotts att jag inte känner ägarna särskillt mycket. De var dock medvetna om det och påstod att de försökt allt. Den hunden hade många kilos övervikt vilket är mycket på en ung golden. Deras plan var då att börja cykla med valpen dagligen vilket jag avrådde för då den hade mycket övervikt och dessutom var under ett år. Uppfödaren var också på dem ang vikten samt deras veterinär vid en undersökning.

När det är helt främmande personer är det svårare, men om man står och pratar lite med någon man möter så skulle jag kanske kunna antyda att deras djur var för kraftigt och fråga om det. Jag vet faktiskt inte. Tycker att du Zebben beskriver det bra när du säger att man reagerar på andra saker som ägare gör mot djuren men att många ser mellan fingarran på övervikt. Så sant så. Däremot tyckler jag att folk mer än gärna komenterar att någons hund är för mager, men övervikt håller de tyst om, ungefär som bland männsikor i samhället.

Att form av felbehandling eller vanvård blir taget till ytan när det kommer till mig.
Skiter i om man får sura miner, djuren ska ju må bra.

Kort sagt..

Jag är helt ärlig, och säger rakt ut vad jag tycker. Vi har en vän med en (han var) väldigt överviktig amerikansk cockerspaniel. Nu ska han väl ner en 3 kg till bara, och då har han ändå gått ner 2. Och 5 kg på en sån liten gör väldigt mycket :O

Hur som helst satt jag mig ner med ägaren och berätta att fortsätter hon så är han död om 6 månader. För hon kunde inte förstå varför hunden flåsade när det inte var varmt ute och han inte hade rört sig. Berättade då att hjärtat inte orkade, och det vart hennes väckarklocka. Så nu har hon skurit ner väldigt mycket på godiset och våran mat. Han satt ju brevid henne när dom åt middag och skrek tills han fick något, och han lärde sig till slut att det bara var att  titta på henne, då fick han.

Tycker det är väldigt tragiskt att folk låter det gå så långt :/

Min hund har haft samma problem, men tvärt om. Hon har alltid varit så kräsen att hon har legat i underkant hela livet. Nu har hon däremot börjat äta rejält med mat och gått upp ett helt kilo på en månad och om det fortsätter i den här takten blir det helt klart mer motion för damen och mindre foder! Nu var det mest fokus på att få ett bra hull på henne, vilket veterinären sa att hon hade för ett par dagar sedan, så nu är det bara att hålla koll på hennes vikt. Det trodde jag aldrig att jag skulle behöva göra :O Men ändå är jag glad att hon äntligen äter.

#5 Det imponerar på mig! jag kan dock ha svårt för att vara brutalt ärlig, även om det är för djurets bästa, även om jag försöker föra det på tal osv. Sedan tror jag att grader av övervikt skulle påverka. tex kan jag tycka att många håller sina djur för tjocka även om andra räknar det normalt. Rör dig sig om lite överevikt skulle jag nog därför inte nödvändigtvis föra det på tal med en synligt överviktigt djur faktiskt får mig att säga till ägare att djuret inte ser välmående ut.

Har faktiskt aldrig hänt mig att jag stött på nån överviktig hund, mer än min mormors förra. han var sjuk, och dom försökte få ner honom i vikt, tror han gick ner endel, så då sa jag inget eftersom hon visste om det.
Därimot har jag själv fått höra att min hund är fet Jag brukar kalla honom knubbis själv också Men så frågade jag en veterinär, och han sa att han var precis lagom, så jag antar att han ska se så ut

Jag har bekanta, ett par i pensionsåldern, som har en 6-årig blandras. Han är väldigt överviktig, VÄLDIGT. Han borde ligga på max 8 kilo men väger nästan 13. För ungefär ett år sen började han lägga på sig, och jag sa till direkt jag märkte det. De har bytt foder lika ofta som man byter strumpor och han har bara gått upp mer och mer. Nu för ca 2 månader sen skrev jag ett mail till henne åxå att jag far illa av att se deras hund, och att jag rekommenderade ett vet. besök. För två veckor sen var de till vet och fick veta att hunden har artros och måste gå ner i vikt mycket. Känns skönt att  de har vet kontakt.

Vissa säger jag till andra inte. Jag väljer mina krig helt enkelt. Sen kan man säga det på så många olika sätt. Men dom vänner jag har med hundintresse brukar fråga mig och då är jag ärlig, men säger det på ett snyggt sätt.

Däremot har jag haft en klipphund som verkligen behövde bantas rejält. Och dom sa jag till. När dom kom med hunden (pudel) var hunden totalt ihop tovad och det gick knappt att raka ner hunden med 10áns skär! Då vart jag irriterad. När jag sen såg hur ful hunden var i huden blev jag arg. När jag tillråga på allt kände att hunden var så fet som den var så blev jag förbannad och kanske lite för rakt på sak. Dom kom aldrig mer tillbaka med sin hund…

Ogillar verkligen överviktiga hundar och därför fick lillskiten snabbt gå ned i vikt när han flyttade in! Ochh då handlade det bara om något kilo, men det var fett och inte muskler så att säga…

Har faktiskt turen att inte ha några i bekantskapskretsen som har ohälsosamma hundar. Inte så att jag ser det iaf. Men frågar någon är jag alltid ärlig!

Är det någon annans hund brukar jag säga något högt när jag inte gillar något.. Fult eller inte, det är "stackars tjockisen" när hunden är klotrund och "åh fy så tovig stackare du är!" när pälsen tovat till sig!

Nej, jag brukar faktiskt inte lägga mig i andras hundar så länge det inte är några extrema fall - om ingen frågar mig vill säga! Är det en öppen diskussion så säger jag vad jag tycker, annars håller jag tyst. Jag skulle aldrig gå fram till någon på gatan och kommentera deras hund.

Jag går inte och kommenterar på alla feta ungar som springer omkring, trots att föräldrarna säkert kommer att döda dem med diabetes innan de börjar i skolan. Dessutom så försöker jag att inte lägga energi på alla andra och vad de gör, för i sånt fall så skulle jag vara konstant irriterad eller förbannad. Det finns så mycket folk som varken borde få ha hundar eller barn men i slutändan så kan jag inte styra över det.

(Eddie och hennes hundkompisar är alla vältränade och välskötta så någon överviktig hund känner jag faktiskt inte.)

#13 Nej…jag går inte heller fram till främmande och kommenterar att deras hund är tjock. Jag vet ju faktiskt inte om de ägt hunden i  en vecka eller 5 år. Ej heller vad som ligger bakom fetman. Men om jag av en händelse hamnar vid någon främmande hund där jag och ägaren pratar så tar jag absolut upp hullet på den. Om den är rent tjock. Inte om det är något kilo för mycket.

Men som Du skriver…om barn som är överviktiga. Det tar jag faktiskt inte upp om jag inte känner föräldrarna i fråga.  Hemskt tanke egentligen, att man kan säga till hundägare men inte föräldrar. Men detta med överviktiga barn känns för känsligt och infekterat att diskutera om. Dock träffar jag inte lika mycket överviktiga barn som jag träffar hundar. Jobbar ju med hundar och stöter på rätt många om dagarna. Men självklart tar jag lika illa upp, men som sagt…skulle inte våga konfrontera föräldrarna. Där är jag för feg.  Bra jämförelse Du kom med. Har inte tänkt på det innan.

#14 Ja, man kan ju alltid säga det snällt och under en konversation såklart. Sen tror jag inte att hundar är lika känsligt ämne som barn.

Jag är ganska ofta offer för andra människors välmenande kommentarer… Jag har fått höra följande:
1.) "Hur korkat va det inte att du köpte en sån där utställningsschäfer?"

2.) "Vad löjligt att du har täcke på en schäfer, sånna ska väl klara sig utan?"

3.) "Ger man sin hund sån hundmat så är man ju dum i huvudet."

4.) "Sådär ska man inte träna en hund, du daltar med henne."

Då känns det ju lite sådär… va? Vad vill du? Och vad har du med det att göra?

I slutändan är det ändå min hund, och det är upp till mig hur jag tränar henne, om jag har täcke eller ej, vilken hundmat jag köper osv. Så länge man inte missköter eller skadar sin hund (alternativt att hunden stör eller hotar andra människor eller djur) så tycker jag inte att andra ska lägga sig i.

Om man låter sin hund få extrem övervikt så tycker jag det hamnar under misskötsel och då är det klart att andra måste reagera. Men hela det här att vi jämt ska tycka och tänka om andra, och även ibland säga till andra när de inte lever exakt som oss… det tycker jag är fel.

Hum, skrev visst väldigt kort tidigare, det lät ju helt fel när jag läser det igen… Ska uttrycka mig lite bättre ;)

Det är alltså i allvarliga situationer (vi snackar kraftig övervikt osv) jag kan fälla en "kommentar" om jag träffar en hund som uppenbarligen är misskött, och då en av den "finare" sorten. Kan hunden knappt gå så är "nämen stackars tjockisen då" det minsta ägaren förtjänar att höra och då är jag också beredd att ta den fajten om ägaren skulle bli upprörd.

Däremot rör det mig inte det minsta om jag passerar hundratals hundar med lite lätt övervikt, det är visserligen synd om hundarna då de inte är i toppform men inget att göra affär av och något som mer är en skam för hundsverige/hundvärlden i stort än varje enskild person. Eller en okammad hund, whatever. Så länge hunden inte lider är ju ägaren fri att göra som den vill. Det är när hunden lider som jag inte kan låta bli, och i mina försök att ändå passa in i "ser inte, hör inte, allt är jättebra"-sverige så slår sig mina tyckanden fram på något finare sätt. Inte värre än "nämen lilla sötnos då", fast ärligare ;)

jag har inte träffat nån som har en överviktig hund än.. bara sett nåra när man åker förbi m.m.. men inte s´kulle jag vara sen att på peka att hunden behöver banta om jag stöter på nån me överviktig hund

Stött på endel, sen finns det ju olika typ av övervikt, kan ju vara skit svårt att hålla den perfekta vikten, lite över/lite under kan man ju hamna, men är dem riktigt fetta, ja då om man pratar med ägaren eller liknanade kan man ge dem lite fakta om hur farligt och dåligt för hunden det är.

Men i normala fall lägger jag mig inte i andras skötsel/träning av sin hund om det inte är nåt allvarligt fel.

En bekant till mig har vikt problem med sin ena hund men det är för att alla som kommer på besök matar hunden trots att hon bet dem att sluta….

Sen tycker jag en mager och omusklad hund är värre än en fet…

Sen ska man tänka på att det kan finnas orsaker och ska kanske inte gå igång med pekpinnen innan man kollat läget först?

Jag säger till och oftast får man sura försvarsställningar tyvärr..

#19 provat säga det genom att ge fakta och info om problemen hunden får osv?

Att bara gå rakt på så folk blir sur gör ju att inget blir annorlunda för hunden…

Jo då jag går ju mjukt in säger det ju inte rätt upp och ner men människor känner sig kränkta och tycker man inkräktar på deras territorium.  Har en granne här som har en pit/amstaff tik som då var 9 månader och började halta på ena baken och vi kom in på en diskussion och då talade om att orsaken kan vara övervikt, hon blev skogstokig och pratade inte mer med mig på några fagar, hon åkte till vetrinären som då talade om att hon hade dålig höft och att övervikten belastade baken betydligt mer än den borde och satte tiken på en diet. Jag spottar inte ur mig bara så där; Hörru din hund är fet.

Hur jag skulle agera beror helt på, jag är inte rädd för att säga till. Men det beror på hur bra jag känner personen i fråga och varför hunden är tjock. Känner några vars gamla hundar är tjocka men det har jag inte brytt mig om att säga till. Men är det en vän som har en yngre tjock hund skulle jag troligtvis agera.

Har själv en överviktig labbe och är fullt medveten om det. Jag håller med om att det finns många som inte inser att de övergöder sina hundar. I det här fallet min mamma. På födelsedagar ger hon min hund tårta och andra rester. Har sagt åt henne så många gånger att jag tappat räkningen. Numera får hon inget hundgodis utan bara små morotsbitar när vi tränar. Jag är en sådan person som säger exakt vad jag tänker och tycker. Sedan är det upp till dem att ändra mattillgången till hunden. Eftersom jag går på djurvårdslinjen i gymnasiet brukar jag ofta hamna in på sjukdomar som drabbar överviktiga hundar. Oftast beror det ju på ovetande och för mycket "kärlek" till hunden som orsakar att hunden blir fet

Jag är alltid ärlig i alla situationer och säger alltid vad jag tycker och tänker fast de inte är de man vill höra, jag tycker oxå de är mycket överviktiga hundar, om jag känner den som äger hunden så säger jag till, likadant är de med hundar som är underviktiga. Min fd kompis har en border collie och den hunden va rätt så underviktig, men ska ju kunna känna revbenen och de va för mycket på den hunden, han fick inte mycket mat och motionerades jättemycket och sa de till henne ett antal gånger och hon bara "ja men han ska va så smal, han är ju en border collie" hade inte den hunden haft päls så hade man sett att han bara va skin och ben!