I somras hade jag hand om en jourhund hemma hos mig. En american staffordshire terrier. En hane på ca 8 månader.

Kunde tyvärr inte ha honom hos mig så länge då han inte fungerade med att vara på mitt jobb m.m.
Så han fick tyvärr åka tillbaka till där han kom ifrån..
Tiden gick och sedan fick jag förfrågan om att ha honom som min. Skriva på ägarbyte och allt..
Tackade nej då jag inte hade tid att jobba med jobbsituationen.

Sen försvann han bara. Ingen visste var han var eller hur han mådde.
Nyss fick jag reda på att han har det kanon!
Hos en familj som tog sig an honom och det funkar utmärkt!

Jag vart så glad.. Med tanke på sällskapet han var i var jag bergsäker på att den hunden gått förlorad.
Det gjorde mig mycket ledsen och nu fick jag veta dethär.

Jag är obeskrivigt glad att han nu fått sig ett värdigt liv!
Med människor, som han älskar så mycket!