![[FukkingTubbie]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Rädd för att gå ut?
Har börjat märka ett tydligt mönster hos min lilla gubbe.
Så fort man nämner ordet "Ut" smiter han iväg, lägger sig under ett bord, i ett hörn eller någonannanstans där det är svårt att komma åt honom.
När man väl får upp honom skakar han som ett asplöv och har svansen dragen mellan benen.
Brukar vara så att han står blickstilla utanför dörren och sedan lite smått börja röra på sig - innan han blir helt till sig och skuttar runt som en galning med svensen vipande i lycka.
När han är nöjd börjar han springa mot dörren och väl inne fortsätter glädjeruset då han springer runt och är uppspelt tills han tröttnar och lugnar ner sig.
Min fråga är nu varför han är så skräckslagen innan man kommer ut?
Och vad jag kan göra för att lugna honom?
Bör tillägga att jag slutat förvarna honom när vi ska ut, tar bara upp honom och på med selen.
Hur gammal är din hund?
Har det hänt något ute sm kan ha gjort honom rädd?
Kan det vara åldern (spökåldern?)?
Tror det kanske är viktigast i att inte bry sig om vad som kan ha hänt utan att bara gå vidare, strunta i hans beteende. Om vi nu tänker på det för mycket eller tänker så när vi säger "ut" kan energin ändras så hunden känner så. Och ja, jag är sämst på att förklara xD
Jag skulle nog försöka jobba på att få en positiv betydelse för ordet "ut" som verkar vara den utlösande faktorn fö rädslan..
Du kan tex sätta dig på hallgolvet och säja "ut" med mjuk röst och när hunden vågar sig fram till dig belönar du med något och säjer "ut" igen och belönar när han kommer.. Kör det några gånger varje dag så blir snart "ut" ett positivt ord istället för ett negativt:)
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner
#1, han är två
#2, spökåldern?
#3, haha, förstår precis vad du menar faktiskt! Ska tänka på att inte tänka så mycket ;D
#4, låter som ett bra tips! Defenetivt något som ska provas C:
5, har han haft detta med gå ut som farligt länge?
#6, jag har just fått hem honom.
Kan dock säga att han nästan aldrig fick vara ute hos förra ägaren, bara typ "Ut på baksidan av gården och kissa nu" ._.
Haha (Y)
7 aha. Då kan jag säga hur våran tik var oxå ompleceringshund. Jätte rädd för massor, rädd o vara själv,rädd o gick bakom en man märkte inte att man hade hund i kopplet. Stressmage som vart magkatarr. Rädd för flygplan och fåglar bajstunnor elskåp ALLT var hon rädd för. Det jag gjorde var att inte kräva ett dugg, hade en lära känna varandra 2 mån. Sen fick man gå samma promenader korta i 1 mån öka detta till 2 olika promenader men samma promendare detta gjorde att hon visste att ingen översakning skulle finnas utan kunde då bajsa o kissa ute. Första 2 veckorna bajsa hon inne även kissa. Så gläde var det när hon äntligen kunde bajsa bra ute kan jag lova. Efter 6 mån såg jag stor förändring i henne det var som att hon fatta det är här jag ska stanna. 1 år ramma hon över en natt med alla fyra tassar på marken o jag märke av en tjej som vågar göra mer saker. Från vart icke lekande hund(inte i tidigare hemmet heller) till bli en hund som kan busa o springa jätte snabbt. Våga leka med andra hundar.
Det är jätte stor omställning för en hund som kanske haft det väldigt liten värld till komma o bo bland liv o rörelse. Man bör ta det med myrsteg så man inte får en hund som är rädd livet ut för allt. Myrstenen för dom är som största elefantkliven. Ibland kommer bakslag.
Starta ny diskussion