Vad jobbigt! Vet dock inte hur pass vanligt det är.
Hur reagerar hunden när den hur dessa ljud?

Våran jack russell blev skrämd i förra veckan, vi gick förbi en anslagstavla och där stod det en människa och precis när vi går förbi så börjar hon sätta upp en affisch med häftapparat. Det lät riktigt mycket, jag gick bara på som vanligt. Men sen dess har han blivit uppmärksammad på vissa ljud. Och rädd för just det stället det hände på. Så tråkigt!

#1 Ja, det är riktigt jobbigt ibland. Är vi inomhus och det åskar och smäller skäller han, har svansen nere osv. Han är ju trygg hemma och det vet han, så han verkar mest försvara hemmet och oss. Ibland försöker han dock gömma sig.

Är vi ute och han hör något stannar han, han ska inte gå dit… han gör sig liten, har svansen neråt och SKA bara hem. Han börjar dra. Är det dock smällare så blir det katastrof :/ då blir han riktigt rädd och han tar inte ett enda steg utanför huset, förutom när det är helt tyst kan han ev. gå ut på tomten och kissa… men lös och snabbt som tusan.

Nej vad trist! Vill han inte gå förbi där längre alltså? Har varit med om samma sak att det låter på något ställe, då vägrar han gå förbi där eller ska skynda sig/dra.

#1 Ja, det är riktigt jobbigt ibland.
Är vi inomhus och det åskar och smäller skäller han, har svansen nere osv. Han är ju trygg hemma och det vet han, så han verkar mest försvara hemmet och oss.
Ibland försöker han dock gömma sig.

Är vi ute och han hör något stannar han, han ska inte gå dit… han gör sig liten, har svansen neråt och SKA bara hem. Han börjar dra.

Är det dock smällare så blir det katastrof :/ då blir han riktigt rädd och han tar inte ett enda steg utanför huset, förutom när det är helt tyst kan han ev. gå ut på tomten och kissa… men lös och snabbt som tusan.

Nej vad trist! Vill han inte gå förbi där längre alltså?
Har varit med om samma sak att det låter på något ställe, då vägrar han gå förbi där eller ska skynda sig/dra.

Har ni gjort en grundlig utredning hos veterinären där ni uteslutit att det är något fysiskt fel? Exempelvis syn, hörsel?

#4 Det är inget fysiskt fel. Han har undersökts flera gånger och han har alltid varit så, bara att det märks mer och mer ju äldre han blir.  :/

Skulle tippa på hörsel och eller syndefekt.
Har han gjort BAER-test eller dylikt?

Annars är det nog bara träna träna träna.
Måste vara jobbigt att ha en så pass osäker och rädd hund.
Har han vart så sedan ni fick honom..?
Hur gammal är han, har ni haft han sedan valp?

Dåligt miljötränad kan också vara en grej..

#6 Nej, några såna test har vi inte gjort.

Det är inte jobbigt i vardagen egentligen, jag menar, så länge det inte smäller eller åskar så är han världens lugnaste och tryggaste hund här hemma. Aktivering inne funkar kanon och ute i typ skogen eller på ängen. För det kan vara värt att nämna att han är sig själv på såna ställen i vårt område så länge inget högt ljud hörs.

Det är dock jobbigt att ibland inte kunna gå ut, eller knappt aldrig när det smäller, åskar eller liknande.
Man vill ju kunna gå vart man vill. Men det är väldigt begränsat vart och hur länge vi kan gå ut tyvärr.

Han har varit känslig hela tiden. Vi fick hem honom när han var 8 veckor och det var i mitten av sommaren, under nyår därpå gick det inte bra och vi märkte direkt att han är känslig för allt möjligt. Kan bero på att han är en border collie (lite samojed också), för man märker tydligt att han lyssnar mer än andra hundar, är känsligare, älskar att vara hemma med familjen eller i natur omkring här.
Han hade antagligen passat bäst på landet.

Dålig miljötränad tror jag inte. Åkte mycket komunalt de första åren (ett par gånger/månad) samt gick till olika centrum, 1-2½ timmars promenader en bra bit bort, han fick följa med en vecka till en kompis landställe, en till helg något år därpå, och senast i sommras fick han följa med till en kompis landställe ute i skärgården i en vecka. Det går bra, när man är FRAMME och har varit där i 1-2 dygn. Men då var vi också på landet där han fick vara fri jämt. Inga bilar. Inga konstiga ljud. Han trivdes kanon.

I och för sig har en del blivit bättre också, när han var liten var även skyltar, hattar osv läskigt. Däremot blir ju de "större" ljuden läskigare. Han kanske tror att det smäller när byggarbetarna arbetar.

Blir en hund rädd för något, ex som ovan, ljud vid en anslagstavla, eller kanske en soptunna eller vad man nu råkar ut för på promenaden, är det några saker man kan tänka på, för att underlätta för hunden.

Är den i spökåldern, kan det vara bra att helst utan att hjälpa den (försök själv vara lugn och neutral, titta inte ens på det läskiga) gå fram och titta på det farliga. Behövs det, hjälp hunden så att den vågar gå fram och kika. Är det en människa, prata med dem, gjorde de något läskigt som lät, fråga om de kan bara stå stilla och låta er komma fram, hälsa sen först själv, och låt hunden hälsa om den vill.

Sen är det viktigt att låta en hund avreagera. Gå alltså först fram till föremålet för rädslan. Passera det en bit (5-10 m), vänd och gå förbi föremålet igen, låt gärna hunden kika närmare igen, om den vill.
Gå sedan förbi det, och passera punkten där hunden reagerade först. Vänd igen, och passera först platsen där hunden reagerade, sen föremålet, förbi det och till platsen ni vände på sist. Vänd igen, och upprepa detta till hunden inte reagerar alls på reaktionsplatsen eller på föremålet för rädslan (att ignorera är en reaktion, intensivt nosande och kissande i närheten är en annan reaktion). Detta gör att hunden avreagerat helt från rädslan, och nästa gång bör den inte vara rädd för platsen eller föremålet (om det inte handlar om spökåldern då…).

Låter som spökåldern :D

8 gav bra tips, har med en hund som kommit in i spökåldern

#8 Låter som bra tips.
Men det som hände vid anslagstavlan som jag beskrev i #1 var att min hund blev totalt panikslagen av ljudet. Därför valde jag att bara vara som vanligt och gå vidare. Om det var rätt eller fel vet jag inte!

#10 Man kan ju i det läget fråga människan om de kan sluta, och jobba på att kika på henne. Fast alla är ju inte så tillmötesgående heller.