Är själv uppvuxen på kennel med labradorer så svarar me än gärna på alla tänkbara frågor

Har dock lite svårt att svara så där allmänt då jag inte vet vad du redan vet om rasen och vad du vill veta, men kom gärna med frågor.

En matglad, badglad tjockis som älskar allt och alla ^^
Haha nej någon med egen Labbe får svara, men det en ganska bra, kort beskriving om de flesta Labbar. Men det antar jag att du nog redan vet ;)

Det finns en tjej i byn med en svart labbe på 8(?) år som jag brukar promenera tillsammans med min hund. Och han stämmer då verkligen in på min första mening ^^

Bild på min Pointer Akilles (t.h) och Labben Max (t.v) som jag berättade om.

Hej Anne N=)

tack. Vi kommer bo centralt i sthlm, trivs den i lgh?Hur mycket måste man vara ute med den per dag? Nämn tre bra och tre dåliga egenskaper.

Vad är det för skillnad på jaktlabrador och vanlig? Vad är skillnaden mellan okastrerad eller kastrerad han hund? tacksam för svaren.

#3 Att du bor i lägenhet spelar ingen roll, hunden ska ju aktiveras och motioneras utomhus i vilket fall som helst.

En skillnad mellan jakt och utställningslabbe är ju att utställnings Labrador Retrievern är grövre. Och sen även att jaktlabradoen avlas efter sina jaktegenskaper och utställnings labradoren avlas efter utställningsegenskaper. En DP-labbe kan ju vara något också. Med det menas det med att Labben är avlad på föräldrar med både jakt och utställnings egenskaper, så att vikten jämnar ut sig.

Har du tänkt o jaga eller köra lydnad och spår t.ex? Vad är du intresserad av att göra med hunden?

Ang hur mycket den måste vara ute. Hur menar du? Motioneras eller aktiveras etc?

#3 Labradorer kan fungera fint i lägenhet, det är ju trots allt ute de ska motioneras.

Hur mycket de kräver i motion och mental stimulering kan variera, vet en del som bara har hundarna ute på gården så de får rasta sig till vardags och sedan åker iväg till skogen och jakttränar dem 1-3 gånger per vecka. Detta tycker jag dock är på tok för lite, de behöver motion och mental träning för att må bra, hur mycket är svårt att säga exakt men som vilken annan hund som helst vill de ha både långa promenader och tankeövningar (allt från vardagslydnad, till spår, apportering, trix, osv).

3 bra saker:

1. De är glada, en labbe vars svans inte viftar glatt är det något fel på.

2. De är arbetsvilliga = lätta att lära och gör vad som helst för sin förare.

3. De är underbara som familjehundar (där med ej sagt att man bör lämna dem ensam med små barn som kan slita i öron, peta i ögon, mm)

3 dåliga saker:

1. De fäller ganska mycket, speciellt höst & vår då de byter päls.
2. Kan ibland vara lite för glada vilket kan skrämma de som är hundrädda om det kommer en stor labbe i 190 knyck mot dem och ska hälsa.
3. Kan vara extremt matglada och stjäl då gärna allt ätbart inom räckhåll och har lätt att gå upp i vikt om de får för mycket att äta i kombination med för lite motion.

Labben kan man egentligen dela in i 3 olika varianter, jaktlabben som är smalare och ofta även livligare och mer krävande, utställningslabben som är något tyngre i kroppen, ofta något lugnare vilket kan bero på att de ofta tyvärr är överviktiga. Sedan har vi dual purpose labben som är likadan som labben var för många år sedan innan extremaveln kom in i bilden, den ska se ut som en labbe enligt rasstandard och även fungera bra på jakten, mamma brukar säga att en dp labe ska kunna gå bra på utställning ena dagen och dagen efter kunna gå bra på jaktprov.

Skillnaden mellan kastrerad och oskastrerad hane är ibland ingen alls och ibland enorm, en del individer förändras inte det minsta av en kastrering, medan andra blir mindre tiktokiga, lugnare, och får ännu lättare att gå upp i vikt.

Min erfarenhet av Labradorer; En hund som är missförstådd. En hund som barnfamiljer skaffar för att den är söt och som får problem med höfter, leder och hjärta pga fetma och felaktig motion. En ras som i mitt tycke inte passar som sällskapshund i lägenhet utan en jaktras som vill och måste få arbeta med kropp, hjärna och nos med ett stort behov av att få apportera och vara till lags.

#5 de 3 bra sakerna och de 3 sämre sakerna stämmer precis på mina blandras labbar!!! Kort och koncist uttryckt men ändå fått med allt.

Älskar mina hundar, som både kräver och inte kräver mycket aktivitet av mig. De flyter in perfekt i min familj som består av mig och min 2 skolbarn. Vissa dagar mera aktivitet för att sen ha någon/några lugna dagar. Inga problem, de trivs utmärkt med det.

Har en labbemix - dock väldigt mycket labrador som syns och märks, men enligt mig en hemskt tråkig herre.
Trevlig, glad och mysig, men tråkig.

Något jag upplever med de labbar jag träffat, förutom jakttypen.
Håller med AnneN  - De fäller en hel del.. Dock funkar det att bortsa hunden ofta under fällning så reducerar man håret inomhus en del.

Har inte så mycket mer att komma med - Då AnneN fått med det mesta och det som är värt att veta..

Minus vanliga problem hos labradoren, men där har jag ingen större koll.

Labradorer är underbara! Utställningsavlade labbar är oftast lite "tråkigare", tar dan som den kommer och njuter av livet så att säga. Men trots det så betyder det inte att de inte behöver aktivering! Då kan det gå riktigt illa om man struntar i den biten…
De så kallade DP-labbarna har något mer ojämna resultat just för att den aveln inte pågått alltför länge. Där får man vara beredd på både det ena och det andra, speciellt om man missar att kolla upp om det är lång avel av hundar som funkar i båda avseenden eller en förstagenerations-"korsning" av rena jaktlinjer och rena utställningslinjer… då kan man få något man inte ville ha.
Därmed inte sagt att alla är långtråkiga soffliggare - men mängden aktivitetsnivå ligger ofta lågt. Lågt som i - går inte under av en ledig dag, tränar gärna och lär sig gärna, du kan utan problem gå långt inom flertalet tävlingsgrenar!  En nivå de flesta bör klara av, och som inte tar skada av lite mer aktivitet.

Jaktlabben å andra sidan är och ska vara över lag energiknippen och arbetsmaskiner. Mår som bäst av att ständigt utmanas och få arbeta, har klara jaktbehov, bär gärna och behöver få ut sina energibehov. Riskerar annars lätt att bli understimulerade och stressade. Somliga har problem med att varva ned och alltför låga stresströsklar.

Låt inte en utseendeskillnad avgöra valet. Gå istället helt på vilken aktivering du kan tänka dig att ge din hund. Enkelt sagt så lider inte en "lägre" eller "mellan" aktiv hund av mer aktivering(alla labbar BÖR fixa att tävla med goda resultat, sett till aktivitetsnivån som krävs!), medan en "hög" aktiv hund som inte får vad den behöver lider och kan ge stora problem. Det är ju normalt lättare att ta en dag ledigt och låta bli att träna så mycket än det är att skapa tid man inte har och försvåra träningen om man inte har kunskapen…för så mycket handlar inte aktiveringsbehovet av att göra MYCKET, utan snarare om hur väl man gör något. Kvalité, inte kvantité. Du kan använda hunden i precis lika många grenar och lika många tillfällen och träna dem likadant - frågan är hur de mår utav det så att säga.

Ett klokt val av kennel och föräldrar och du får det du vill ha. Finns många "bruks-avlande" kennlar som är åt DP-hållet, kan vara lagom åt någon som vill ha "bevis" på att lite arbetsvilja finns i tidigare generationer!

Så rådet är väl att gå på den aktivitetsnivå du vill ha och klarar av. Och sen besöka kennlar, träffa labbar och titta på skillnader (och ha hjärtat öppet för flera raser då kan alltid kan springa på något som passar bättre). Och träffa FLERA olika för att få en bra uppfattning. Åk på utställningar och tävlingar.  En duktig ägare kan ju dölja mycket och likaväl kan hundar ha "dåliga" dagar ;)