Precis!  Jag har haft hund sen jag var 3 månader gammal :-)  Alltså i 35 år nu. Med bara korta uppehåll. Men inte har jag någon jätte erfarenhet ändå. Jag har ingen aning om hur jag ska göra med min pudels agg mot andra hundar. Det jag försökt fungerar inte.

Så bara för att man alltid haft hund betyder inte att man automatiskt är bra "på hundar.

#1 haha oj vad ärlig du var :-)

Det jag också tänker på är, hundar blir gamla, tex jag skaffade en hund, uppfostrar honom från det att han var valp å allt, när han är 10 år skaffar ajg hund nr2, kommer man verkligen ihåg allt? och tränings metoder kan förändras, blir bättre å finnas nya, så spelar ingen roll om jag hade hund för 10 år sen, man kommer ändå inte ihåg allt, skaffar min dock ny valp med 2-3 års mellanrum kanske man kommer ihåg allt, dock har man nog ganska många hundar till slut XP

Jag är uppvuxen med hundar runt om mig men har lärt mig i princip allt med min första egna hund. Tycker också det är konstigt när folk påstår att de har hundvana sedan de var nyfödda och så vidare. Visst kan man ju ha varit engagerad i aktivering och träning av familjens hundar, men det är nog långt ifrån alla och även om man varit det så kan man ju knappast ha varit det (i någon givande utsträckning) förrän man var några år gammal.

#3 Förhoppningsvis hänger ju folk med i utveckling och forskning, det tycker jag är givet att man gör.

Mina barn är uppvuxna med hundar och det har berikat både deras och hundarnas liv.

Studier har visat att hundens terapeutiska påverkning på människor ofta är positivare än folk tror. Barn som växer upp med hund i huset lär sig ofta till exempel, att tidigt visa  hänsyn.

Så på det sättet har det berikat mina barns liv och gett dem erfarenhet och de har fått lära sig att inte behandla ett djur oaktsamt.

Så även om vi aldrig lämnat över hundansvaret eller uppfostran till våra barn, så har de ändå lärt sig en hel del om hundar.

Naturligtvis vimlar det av hundar om vi alla träffas. Schäfrar, Jack Russel, Marodören och en Am.Staff/Rottis.

Men experter är vi absolut inte!

Jag kan tycka båda ock. Väldigt mycket är nytt när man skaffar sin första egna hund men en del baskunskaper tycker jag ändå man snappat upp. Men det viktigaste jag lärt mig från min uppväxt är antagligen ansvar, vilket extremt stort ansvar det faktiskt är att ha hund och vilken tid det tar, att man måste ut oavsett väder flera gånger per dag.

Därmed inte sagt att jag tror att man automatiskt blir en bättre hundägare för att man är uppvuxen med hundar omkring sig, inte alls.

Att vara uppvuxen med hundar kan ju mycket väl ha lärt en både det ena och det andra om hundar - morrar hunden så ska jag nog inte gå nära matskålen - något jag fick lära mig vid ett års ålder. hur man får hunden att komma till en, hur ens egna reaktioner påverkar hunden osv var även det något jag lärde mig, samtidigt som jag lärde mig om människors beteende alltså. Den kunskapen är svår att uppnå som äldre kan jag känna, när man mer analyserar situationen än bara tar beteende - konsekvenser. 

Men det gör en inte till en bättre hundÄgare - det är ju som nämnt skillnad på att leva med hund och att ha ansvar för en hund. Och självklart kan en uppväxt med hund gå över till mer och mer ägande och ansvar över samma hund!

Jo jag tycker att det KAN vara en merit. Beroende på hur föräldrarna har varit med hundarna. Min dotter får lära sig allt från grunden. Hon är två år nu och vi har haft hundar sen långt innan hon föddes. Hon får vara med och klippa klor (bara titta givetvis). Vi borstar och badar hundarna i hop och hon är med på promenaderna. Jag lär henne allt jag kan från vad man inte får göra/ge dom att äta osv till hur man ska göra i vissa situationer. Hon har lärt sig att läsa hundarna jätte bra och förstår när det är allvar och när det är lek och när en hund beter sig illa osv. Hon följer med till klubben och vi tränar lite i hop osv. Hon har fått lära sig från dag ett att behöver hunden gå ut så går man ut, då stannar man inte inne och leker 30minuter till.  

Men har man som jag föräldrar som BARA har hund som ren sällskap, så kan jag tycka att det inte är så mycket att hänga i granen. Mina föräldrar tog över min farmors hund när hon dog. Så det var ju bara för den sakens skull som dom "skaffade" hund. Dom hade aldrig skaffat hund annars för dom är inte hund intresserade. Men Triss var ju en i familjen så hon kunde dom givetvis inte sälja (det hade inte gått heller….) Men som sagt, visst tränade jag med henne, men jag kan inte på stå att jag blev duktig efter som jag var helt självlärd.

Har man vuxit upp i en familj som enbart "råkat ha hund" och sen flyttat hemmifrån och inte haft egen hund så kan jag tycka att det är som att vara helt grön. Men har man haft ansvar och duktiga föräldrar och sen skaffat egen hund direkt när man flyttat hemifrån så tycker jag gott att man kan klassa det som merit.

Hur mycket en uppväxt med hundar gör för framtida hundägande beror, tycker jag, på två faktorer. Dels hur man har haft hunden/hundarna i familjen. En jakthund, eller femtioåtta, i hundgård ger knappast något till familjens barn… Den andra faktorn är av vem och på vilket sätt hunden/hundarna uppfostras. För uppfostras hunden hårt så är jag övertygad om att man kan bli skadad för livet när det gäller empati och medkänsla för både människor och djur.

Våra barn växer upp tillsammans med hundarna. Vi pratar ofta om hur hundar fungerar, hur de ska behandlas och hur man lär dem saker. Så i deras fall är jag övertygad om att hundarna och de andra djuren lär dem väldigt mycket. Om hundar, om människor och om livet!

Ja alltså, jag inser att mitt inlägg ovan kan missuppfattas med den bilden som illustration. Men barnen får komma ur valplådan ibland, jag lovar .

*funderar* Jag har haft barn i över 30 år.

Tror ni att jag är expert på barn?

Jag har haft hund i över 35 år.

Tror ni att jag är expert?

Inte med tanke på Marodörens härjningar i hemmet.

#10 Plågar du dina barn så? Den stackars tösen har ju slocknat av tristress och pojken ser ganska trött ut på att sitta i valplådan han med. Kan dom inte få gå ut och leka lite? Bara någon timme, innan dom måste sitta där i valplådan igen?

Skämt å sido! Du har en viktig poäng! Barn som växer upp i en SUND familj med hund/hundar lär sig otroligt mycket! Dom lär sig att ta ansvar, tålamod och en massa andra saker! Viktiga saker som kan ta lång tid för ett barn som inte har samma uppväxt med djur.

Varför måste det alltid handla om att "vara expert"? Kan man inte bara få vara "vardagsduktig" med en hund?

Någon gång blir ju den första gången som vuxen hundägare. Jag tycker snarare att det är personlighet och inställning som gör en bra hundägare, inte erfarenhet!

Vet så många självutnämnda experter som förvisso både är väldigt erfarna och får ett bra resultat från sina hundar, men samtidigt behandlar hundarna som maskiner och uppfostrar dem med hårda metoder.

Så näe, jag tycker faktiskt inte att erfarenhet är någon stor grej att lägga vikt på. Man kan alltid ta kurser och man kommer väldigt, väldigt långt med bara sunt förnuft!

Ingen är expert igentligen, för ingen bli fullärd :D Visst man kan vara duktigare på en sak men antagligen sämre på något annat :P

Jag är uppvuxen med hund, alltid vetat hur man ska hantera en hund (alltså t.ex inte hälsa på en främmande hund utan att fråga osv), men jag har lärt mig allt sånt under uppväxten. Sedan när jag skaffade egen hund så lär man sig ännu mer :D

Jag håller med någon ovan som säger att det KAN vara en "merit" eller vad vi vill kalla det.
Jag är uppvuxen med hundar och har alltid fått ta väldigt stort ansvar med dessa. Jag har fått hjälpa till att ge dem mat, ta ut dem, gå med mina föräldrar ut när de gått med hundarna, följt med på kurser. Och min uppväxt lärde mig mycket med hundar.

Jag skulle inte säga att det är tack vare min uppväxt jag kan det jag kan idag för det är framför allt min arbetserfarenhet och utbildning som gjort mig till en bra hundägare och instruktör (+ naturligtvis de egna hundar jag haft. Man lär sig ju med tiden) Jag har SÅ mycket kvar att lära och är allt annat än "expert" och jobbar ständigt hårt på att lära mig mer.
Men en person som varit mycket kring hundar vet oftast mer vad det handlar om. DÄREMOT betyder det ju ingenting att en person hade hundar omkring sig från att den föddes till att den var 15 om den inte varit nära en hund de senaste 20 åren.

Men jag tycker å andra sidan att personer som har haft massor av erfarenhet och även utbildning kan vara förvånansvärt tafatta i hundsammanhang.

På samma sätt finns det säkert någon som tycker att jag inte kan tillräckligt mycket/gör på rätt sätt också.
Det är väldigt knepigt om hur man skall se på vad hur och när man lär sig hundandet.

Skall men se vad en "bra" hundperson är skulle jag vilja säga att det är en person med empati för djuren, som har "hundvett" och som hela tiden är öppen för att lära sig mer och göra bättre ifrån sig.

#15 Mycket bra sagt!

Jag har haft hund sen -92. Kennelnamn sen -06 (Hm tror jag ) Och det har passerat en del hundar här genom åren. Ändå har jag inte tagit steget "fullt ut" att skaffa tik och ta en kull. Jag har gått massor med kurser, uppfödarutbildning och seminarier, föreläsningar osv. Men jag vill kunna MER för att det ska bli så rätt som möjligt. Sen känner jag en tjej som har ett gäng hundar, Kennelnamn (lärde känna henne på en uppf utb) ställer ut väldigt mycket och har säkert haft 15 kullar. HON skaffade sin allra första hund 2006!!! Hon är runt 40år och har verkligen gett sig in i "spelet" med väldigt lite kunskap och frågar ni mig så är hon ingen "hundmänniska" utan hon gillar att stå i centrum för uppmärksamhet. Hon är väldigt duktig handler, men det är också allt.

Nu är ju inte kunskapen om hur man lär hunden ett korrekt "sitt", "fot" osv som är "meriterande" om man nu ska kalla det så. JAG personligen tycker väl att mångårig erfarenhet av hundar i allmänhet (läsa hund, förstå hund, hälsa, mentala egenskaper, skötsel osv) smäller högre än att man läst sig till hur man tränar lydnad med hunden. Att veta vad som är fel på hunden när den är orolig och verkar ha ont eller vad man som hundägare kan göra för sin hund när inte ens veterinärer vet, DET tycker jag är kunnskap om hund. Inte att man har en lydig hund.

Blev det rörigt

Jag tycker också att #15 var jätte bra skrivet!!

Jag och mina syskon har vuxit upp med hundar och andra djur och jag är helt övertygad om att det har lärt oss att ta större ansvar och se vilket ansvar, tid och engagemang ett djurägarskap kräver!

Men jag håller med chouwa om vad jag ser som en bra hundperson!

Om man säger såhär - "jag har vuxit(eller heter det växt?) upp med hund som mina föräldrar haft allt ansvar över och jag har hjälpt till nån gång då och då" = på sin höjd lärt sig läsa av hunden (som inte är så illa det heller!). "Jag har vuxit upp med hund som jag allt eftersom fått ta mer och mer ansvar över gällande…, … och …" = introduktionskurs till ett kommande ägarskap=fullt ansvar?

Det är skillnad!

Och hundägande i sig finns det ju också flertalet versioner av. När jag var 11 lärde jag mig kring ägande av vuxen hund, när jag var 14 fick jag lära mig att vara ägare för valp. Att man har ägt en hund eller haft hund i familjen betyder ju inte att man har varit med i alla delar av hundens liv. Någon som bara haft omplaceringar i hela sitt liv kommer ju inte ha någon erfarenhet kring valpar men det gör ju inte den personen sämre som hundägare när denne väl vill skaffa valp. erfarenhet finns men inte på alla områden och då är det väl bättre att fråga än att gå ovetande och testa sig fram?

Det finns ju faktiskt människor som haft/ägt hund i MÅNGA år som fortfarande inte lärt sig något av det. Sen finns det yngre som kanske bara haft hund något år, men som har lärt sig massor på den tiden just för att intresset har varit stort för att lära sig. Så det är väldigt individuellt det där.

Som uppfödare kan jag säga att det faktiskt är kul att sälja hund till ivriga och vetgiriga förstagångsvalpköpare. De gör som jag säger, eller försöker i alla fall .

Medan en som är erfaren nickar och håller med och går sedan hem och gör som han/hon alltid har gjort. Undertecknad till exempel fortsätter ju med fodret som uppfödaren rekommenderar under en övergångsperiod, men sen får nya valpen minsann äta vad de andra äter .

Jag tror absolut att man kan få mycket "gratis" genom att vara uppväxt runt hundar ex. rutiner och hur en hund beteer sig.

Men erfarenhet är inte alltid samma som kunskap.

Jag är så glad över allt jag har fått läsa här ska ni veta, det har gett mig en sån inblick i hur olika människor tänker..och inte en enda av er har skrivit något som har varit på något sätt orätt..
Helt fantastiskt..

Ni verkar ju för den delen också som en bunt väldigt smarta, civiliserat och duktiga hundägare liksom..

Även om man kanske inte lyckas så jättebra så är ju ändå huvudsaken att man gör så gott man kan!

Vi har det bra som lever i dethär århundradet, och har fått chansen att ta del av ny vettig kunskap kring hur man uppfotsrar hundar, tar hand om dom, om deras behov och har chans att med den nya, kommande generationen, få fram nya värderingar kring hundar..

Och detta hörs ju på er som skrivit här, att ni verkar försöka göra det. Lära era barn vad som är rätt och fel. hade jag barn skulle jag satt på det till 100% att dom aldrig skulle lära sig fel saker om hunduppfostran tillexempel. Eller i allafall så mycket jag kunde. Det tycker jag nästan är ens skyldighet.

När jag skaffar barn (om jag gör det) ska jag lära den/dem från början vad som är rätt och fel  när det gäller hundar & djur överhuvudtaget.

Min lillasysters kompis (dem är 18 år), gick rakt fram till en bunden hund för att klappa, då sa min lillasyster "du kan ju inte bara gå fram och klappa man måste fråga ägaren först", då säger hennes kompis "den såg så snäll ut", då sa min lillasyster "det spelar ingen roll, man frågar alltid först". Och det fick vi lära oss redan från det vi var små men inte hon och hon har ändå hund.

#23 Aaa vissa är såna, svårt o få dom att lyssna..

#20 Du anar inte hur rätt du har! (Eller, det gör du säkert ) Men det är ju verkligen så! Nybörjarna går att forma lite när man säljer valp till dom, har dom på kurs eller vad som helst. Medans dom som haft hund länge bara lyssnar med ett halvt öra och gör ändå som dom alltid har gjort.

Pro Canis, roligt att du tycker att iFokus gänget är smarta och civilicerade