Då gäller det för dig att klura ut vad mer hon kan tänkas se som belöning.

Hur fungerar hon i övrigt? Klarar hon att vara passiv?

Ofta tror jag att det är stressade hundar som vägrar matbelöning.

Hur ofta tränar ni? Hur länge har du hållit på med träningen?

Alltså, hon är en Border Collie av rena vall-linjer.
Får höra olika om henne hela tiden, ena stunden tycker folk att hon är jättehispig och andra stunen får jag höra att OJ va lugn hon är för att vara BC.

Enligt mig personligen så tycker jag att hon har lätt för att stressa upp sig i vissa situationer, men är inte stressad konstant som vissa BC har en tendens att vara.

Hon har väldigt lätt för att vara passiv. Kan lägga sig ner o sova mitt på centralen om vi väntar på pendeln tex. Så passivitet är inga problem.

Hon har varit överstimulerad. Så vi drog ner rejält på träningen och tränade bara ett par min/dag. Och sen bus och promenader på det.

Har du bett uppfödaren om råd och hjälp?

Hon kanske inte hämtat sig från överträningsperioden än?

Tränar du vall med henne?

Naej, för hon tränar inte som vi gör med sina BCs hon har dom endast som arbetsverktyg då hon bor på en gård med flera hundra får, hästar kor osv.

Så det känns lite meningslöst att fråga henne om sånt. Men ska skicka iväg ett mail till henne.

Vi vallade för allra första gången i juni. å var hon otroligt omogen, i spökåldern osv. Vart rädd för fåren, tände inte alls. (Vi gick då på kurs).
Sen har vi vallat två gånger till efter det, och hon har mognat enormt i hagen sen första gången. Hon eyeade fint och började flanka osv :)

Vilka moment tränar ni med klicker, där du säger att hon belöningsvägrar? Kanske är så att ni helt enkelt måste hålla upp med den träningen ett tag , inte ens köra några minuter per dag, för att på så sätt öka glädjen och motivationen till träning.

Hon är i en knepig ålder, min annars så arbetsglada hane la också av i den åldern, ville inte alls utan gick och la sig. Trots att jag hade mat, och då är han ändå labbe! Och hungrig var han, men han ville hellre gå undan än att "jobba" för att ta maten. Funka inte ens att muta…han åt ju, men var inte arbetsintresserad.

En månad senare var han sitt vanliga jag igen! Tror det är mycket för att kroppen ändrar sig, hormonerna spökar, din tik kan vara påväg in i ett löp…

Skulle jag få träffa på detta igen skulle jag låta bli träningen och belönandet av moment bara för att inte riskera försöra något (tvinga på en hund "belöningar" kan ju straffa beteendet, och att ge godis för en inkallning kan göra att hunden slutar komma t.ex.). Istället skulle jag bara "leka", alltså gå ut och bara jobba mot att ha kul. Inte be hunden göra något för belöning eller belöna något alltså. Bara fokus på att få igång leken igen! Lek som i att ha kul med alla "belöningar" jag vill kunna använda mig av, slänga godis, kasta boll, dragkamp… blanda och mixa. Och sen smyga in träningen igen.

Ja, hade det inte varit för hon PRECIS är nykastrerad. Så hade jag misstänkt löp. Självfallet spelar alla hennes hormoner henne ett rejält spratt nu när hon är nykastrerad. Vet inte riktigt vart hon ska göra av sig själv. Inne beter hon sig som om hon vore en liten 8veckors valp igen, lägger sig på rygg o slänger sina leksaker i luften, vill näranäranära och gosa mest hela tiden. Och ute är hon som förbytt, där ska varenda människa mördas. Och såhär har hon varit i flera veckor. Rättar mig själv, flera månader sen första löpet drog igång i april. Sen dess har hon inte varit sig lik.

Vi har testat med ett totalbrejk helt från allt vad som heter träning. Vi har till o med struntat i koppelträning o allt det vardagliga, slutade ställa krav helt ett tag. Det fungerade delvis, då hon blev mer självständig och blev mer sugen på att jobba. Och så fick vi kanske till 3 bra träningspass där hon tog belöning i alla dess former. Sen lägger hon av igen.

Det är just det som gör mig så kluven. Hon är liksom en periodare när det kommer till träning. Har slitit mitt hår gud vet hur många gånger pga det här. Köpte en Border Collie just för att jag ville ha en hund som var villig att jobba nästintill hela tiden. Och vad fick jag..? En hund som beter sig som om hon vore 14år gammal och levt ett otroligt jobbigt liv. Känner mig så otroligt misslyckad i hela mitt hundägande, då jag lägger skulden på henne när jag egentligen VET att källan till det här är jag själv, jag kan bara inte förstå VAD det är jag behöver ändra på. Hon är den första hunden jag "misslyckats" med i min träning. Har lyckats vända bångstyriga okastrerade Jack Russell hanar som bitit en i ansiktet till o blivit en följsam stabil hund som kunde gå lös överallt.
Och sen får jag den här, som ingenting verkar gå rätt med..

Åh, jisses.. Förlåt för mitt gnäll.. Vet bara verkligen inte vad jag ska göra för att få tillbaka vår motivation. Fram tills jag hittar den lägger vi allt vad som heter träning på is igen, då den i nuläget inte tillför något alls "/

#7 Kan ju vara så att det fortfarande är hormoner och sånt "tjafs" som spökar i henne, trots kastreringen. Hon är ung, tonåring, och det vet man ju själv hur det var.. ena dagen en dans på rosor och andra rent skit.

Du är mycket klok som låter bli träningen, det är nog det smartaste! Och precis vad jag hade gjort som sagt Ingen idé att förstöra något…

Då kampandet funkar - belöna bara med det och jobba bara med sånt du kan belöna med kamp. Inget nyinlärande alltså. Om du nu vill träna, eller om du gör så när du väl börjar igen.

Dålig ska du inte känna dig! Du som tränare har ingenting med hennes hormoner och utveckling att göra, det sker i vilket fall. Det är bara att vänta ut, se till att hjälpa henne så gott du kan under tiden. Lek mycket kampa mycket under tiden så du inte tappar ditt värde för henne.

Även om jag VERKLIGEN förstår känslan! Har ju en liten tollare nu och på en månad har jag inte lyckats shejpa klart ETT enda trick än! Med labben kan jag ju bara ställa mig rätt upp och tänka "jaha, och vad ska vi lära in idag då?"…Förstå hur dålig jag känner mig… men jag har samtidigt fått inse att annat får gå före, en välbalanserad hund måste jag ha för at kunna gå vidare med riktig träning. Det blir att förstöra för oss själva annars.

Så vi har väl samma sak att koncentrera oss på ett tag framöver. Bara leka och lekbelöna, tills belöningarna väger över mot alla inneboende unghundskänslor. Det är klokast, kommer ge bäst resultat (dumt att bråka i onödan) och vi kommer klara det. Jag tvekar inte en sekund på att ni snart får tillbaka träningsviljan! :)

(ja, och jag förutsätter ju att du har kollat igenom henne för smärtor och sånt, uteslutit alla andra möjliga anledningar. Det lät som så i det du skrivit!)

Tack!
Du anar inte vilken lättnad jag känner nu! Skönt att höra att man inte är ensam om det här. Har försökt prata med hund-vänner och hund-folk men dom tittar på en som om man kom från en annan planet. Aldrig hört om något sånt förut, och ja.. Som du säger.. Gissa om man känner sig misslyckad då!

Självfallet har jag kollat igenom henne ordentligt. Varit hos veterinären tre gånger i loppet av mindre än ett halvår, bara för att verkligen kolla att hon inte har ont någonstans, är dålig invändigt som inte syns osv. Ingenting fel på den här lilla loppan inte, frisk som en nötkärna! Tack o lov.

Har bestämt mig att ENDAST, och det svider hårt när jag skriver det.. Leka, busa gå mysiga promenader osv så vi hittar tillbaks till varandra nu. Och lägga ALL annan träning på hyllan tills hon mognat till rejält.

Jag tycker mig märka, i den här tråden och i andra, att du har oerhört höga krav på dig själv som hundägare och -tränare. Det innebär också höga krav på hunden. Du verkar ha så väldigt mycket tid, energi och engagemang att lägga på den här hunden att jag tror att hon tycker att det är jobbigt! Det blir lite "enda-barnet-syndromet". Många endabarn upplevera att de får för mycket uppmärksamhet och att de ensamma ska uppfylla alla föräldrarnas förväntningar så de orkar inte utan skiter i allt.

Mitt tips är faktiskt att du skaffar en hund till. Gärna en som är lite "att bita i". För jag tror att din BC behöver tid att bara vara, att växa i sin kropp och att mogna som individ. Hon har nyligen upplevt sitt första löp med allt vad det innebär, och efter det har hon genomgått en stor operation som förändrar alla de hormoner som flaxar omkring i kroppen. Hon måste få landa i lugn och ro!

Och, med reservation för att jag naturligtvis inte vet eftersom jag aldrig har träffat dig, jag tror inte att du kan låta henne få den tiden om du inte har något annat som upptar din tid och dina tankar! Fast det måste givetvis inte vara en hund, det kan ju vara modellbygge, knyppling, styrketräning eller vad som helst .

#10
Ja, det stämmer allt du säger! Hon beter sig som ett riktigt ensambarn (som jag själv gjorde när jag växte upp, ser mig själv i henne.. Om det inte låter allt för skumt?!)

Får ofta höra att jag har på tok för höga krav på henne. Och det stämmer också, det är jag väl medveten om!
Men hundträningen har varit och är min räddning ifrån mycket annat, och mitt sätt att koppla bort min omgivning, det är som vissa tröstäter. Jag tränar hund. Det är mitt sätt att finna ro liksom.

En till hund har jag funderat starkt på. Men då jag kommer att börja gymnasiet igen, för gud vet vilken gång i ordningen. Så har dom en regel att man bara får ha en hund på skolan (det är internat på skolan, där vi kommer att bo). Så på tre år, kommer det tyvärr inte vara aktuellt. Något jag funderar starkt på är att rent av strunta i det här gymnasiet, söka in på distans och titta efter en till hund som avlastning till Meya som min hund heter. Tror det skulle gynna oss alla faktiskt.

Men visst har du rätt i allt du skriver! :)

Puh, jag som var rädd att du skulle ta illa upp! Kan du inte låna någon stackars understimulerad hund att träna med då? Bodde du här i närheten hade det bara varit att komma och välja hund .

Nejdå, tog verkligen inte illa upp.
Jag är väl medveten om att det är hos mig problemet ligger.. Inte hos min stackars, återigen överstimulerade Border Collie..

Haha, jo.. Får väl annansera ut om understimulerade hundar söker! *skämt åsido* :)

Ja, oh så förtjust jag är i dina Lappisar, och som jag saknar mina när jag tittar in på din sida.. Och jag kan säga att det kliar inte liiite i fingrarna efter nån av dina finingar du har nu!

Men alltså om du har pratat med hundmänniskor och hundvänner som ingen har hört talas om dethär så måste dom ju vara ganska oerfarna för dethär är inte ovanligt.. Inget ovanligt beteende..

Vissa hundar är ju bara såhär.. Sk*t i matbelöning bara och kör som på med kampandet som belning och kom inte ens på tanken att vilja belöna med godis…Har du andra hundar i närheten och har möjlighet att lite på skoj-träna dom andra samtidigt så kan du träna dom lite med godis och gärna något riktigt gott som hon egentligen vill ha. Men avstår från och även om hon nosar på det så ger du inte henne, bara till dom andra :-) Gäller att "retas" lite med doften, fresta lite liksom med mallig attityd..(för kan ju vara så att hon har kommit in i ett mönster eller vad man säger, att neka godsaker.. Man vet ju aldrig riktigt vad dom har fått för sig, hon kanske på något väldigt skumt sätt har fått någon fördel utav att vägra godis helt enkelt..)
medan du tränar så kan det hända att hon brjar sakta bli nyfiken på godsakerna som du matar dom andra med.. OOOoch det man inte får kan ibland vara lite mer frestande att vilja ha…=)
Se bara till att hon alltid får vara med när du tränar dom andra, alltingen om du sätter dig ner och radar upp alla hundarna framför dig och tränar något så enket som "tass" och belnar med godsaken som luktar så hysteriskt gott..och se till o klappa dom framför henne var glad åt att dom tar, liksom "braa.." varje gång dom tar ch gör det till en grej… för då kommer dendär lilla avundsjukan fram.. Sen ut efter det får man göra resten lite på känsla liksom…

#14 Tack för tipsen. Men jag kommer inte nyttja dom. Det är inte så jag vill ha min hundträning. I mina ögon och öron förstör det bara våran relation mer.

Skulle aldrig komma på tanken att göra min hund avundsjuk bara så att hon ska vilja vara med mig, vilja ta godisen i min hand. Nej, det är inte min filosofi inom hundträning.

Hundträning för mig är något som ENDAST ska vara positivt, inte att hon ska bli bestraffad genom att sitta bredvid hundar som tar godis medans hon ska sitta och komma på att hon ska bli sugen bara för dom andra tar.

Nej, som sagt :) Tack för tipsen. Det fungerar säkert för många. Men det är inget jag vill involvera i min träning :)

Dt är ju inte direkt så man tvingar henne, det är ju inte säket att det funkar..vill hon verkligen inte ha godis så kommer detta ju inte funka..

Men ÄR det så att det är ett dåligt mönster bara så kan man jobba bort det på dethär viset..

Som sagt inget jag tänker testa, då det inte är så jag vill träna min hund :)

Men tack för tipset :)

Okej, Varsegod :-)

#17 förstår dig verkligen . dock hade jag en hund som matvägrade ända tills han vart 3 år vetten trodde att han skulle väga runt 25 kilo och då vägade han 18 kilo inget fel hittade dom och glad och pigg i hågen . han åt väl 1/4 av dagens mål .  Jag hoppas det löser sig iaf :)

Som sagt, problmet är vanligare än man kan tro..

Det jag kan tipsa om i ditt läge är att ta ett brek, lek o njut ett tag utan ställa krav. Hundtikar som är kastreade kan jag säga att du sen kan märka av när hon skulle ha löpt igentligen med men det är senare du antagligen märker av det. Men iaf ta en paus från krav o träning. Blir hon utråkad aktervera med lite hjärnjumpa det finna även där man kan ge viss belöning men då är trixet att hon hittar sin belöning utan att få den av dig. Ibland behöver hundar ta en paus för att smälta allt dom lärt sig endel kan jobba på men vissa vill gärna ha det.

Tar hon aldrig hundgodis förresten? I inget samanhang? Eller är det just när ni ska tränar?

#19, Ja om jag har TUR får jag i min hund ca 2dl mat/dag.

Fick köpa ett svindyrt Royal Caninfoder som vetten rekomenderade då hon bokstavligt talat bara var skinn och ben.
Royal Canin High Energy 4800 heter fodret. OCh ska tydligen bara innehålla nyttigheter och som är tillämpan hööööögaktiva hundar. Men inte fasiken mumsar hon i sig mer mat för det.. Dyrt som billigt, matvägrare är hon!

Har precis som du säger, hört att det för många blivit bättre med tiden. Och det hoppas jag, för det är inte värstans mysigt att ligga o gosa med ett benrangel :) *Skämt åsido*

Jodå, hon tar godis. Min mamma har den fula ovanan att ge henne mat vid bordet. Inget problem i sig då hon inte tigger, utan man får ropa sig till henne vid bordet för hon vet att det är "fult o tigga".

Men visst tar hon godis. Men inte alltid. Som jag skrev innan så är hon som en periodare. För bara två veckor sen hade vi ett toppenträningspass där vi shejpade in div. trixs med endast Frolic!

För att någon vecka senare fnysa åt Frolicen och gå o lägga sig. Har lagt upp en film på Youtube är jag visar hur hon ratar korven.. Det är våran vardag. Fått många kommentarer om att det är omvänt lockande vi sysslar med på filmen, men jag kan säga OM det ändå vore SÅ BRA! Haha :)

gud vad intressant egentligen…=)

Intressant ja.. Går inte en timme utan att jag funderar på vad som fårsigår i den där damens huvud!

HAHAHA nää men gud f*n vad söt hon är..Hon liksom tar och gnager på korven men ändå vill inte ha :-D Vilket hemskt underligtbeteende liksom….=)

Sitter o bara smågarvar åt klippet.. "Vill - hon - ha - kojv?" "kojv äcklitt, äcklitt" hahahaha :-) Hon beter si nästan som Shiva, Huskin jag brukar ta hand om ibland..

Hahahah, ja men precis.. Det är som om hon smakar o sen kommer på; Ahjuste.. Det va ju korv.. Det gillar jag inte.. Usch och tvi!

Hon är rolig den lilla krabaten, skrattar varje dag åt alla hennes miner, påhitt o allt hon har för sig :b

Ja, jag önskar SÅ jag kunde prata med henne o bara fråga VARFÖR hon gör som hon gör i vissa situationer, och VAD hon tycker är jobbigt osv.. =O

#23 haha vi hade samma foder . Vi testade allt men ingenting fungerade inte ens rent kött . vi fick rådet att psyka honom lite genom att ge honom en matsked morgon och kväll i 2-3 dagar och sedan snabbt men sakta höja fodret . när hunden bara får en matsked hinner den precis börja äta när det har tagit slut vilket gör att hunden känner att den måste äta för att maten faktiskt tar slut , det funkade för hos till en del han åt som aldrig för dock så höjde jag för fort och vips var vi på ruta ett igen . Den metoden gjorde vi som sista utväg det var  vid 2 år ålder men sen började han äta mer och mer vid 3 års ålder och idag 6 år gammal är han nästan lite fet :S

Jag testa allt la ner träningen gick bara långa härliga promenader utan krav . funkade inte . ställde lite krav att han ska vara lugn när vi va ute funkade inte . tränade gärnet funkade inte ja jag tror jag har testat verkligen allt .

och han var ju glad och väldigt trevlig inte stressad eller loj eller några tecken på att han mådde dåligt . han var fin i pälsen osv

Fast jag skulle inte vilja kalla det för att hon belöningsvägrar. Tror bara ni har olika åsikt om vad som är belöning! Vill hon inte ha boll eller leksak då? För det är ju lätt att kasta till henne snabbt. I filmen är ju inte korven belöning, den är faktiskt bestraffning. Hon visar ju tydligt att hon inte vill ha! För att återigen jämföra med barn så är trugande sämsta sättet att få ett barn att äta.

Jag håller med #29, "halvsvält" henne i några dagar för att få upp ett intresse för maten. Eller tacksamhet om man vill använda det ordet. Vet att du inte hade möjlighet att ha en hund till, men annars är det bra om en annan hund gärna vill ha det som blir över! Eller ge henne katt-burkmat (Mjau, som inte innehåller spannmål!) och låt katterna "konkurrera" lite med henne .

Håller med #30 här. Det handlar ju inte bara om belöningsvägran om hon knappt går få i nån mat överhuvudtaget.

Filmen var väldigt givande!

Funderar även jag på om det verkligen är belöningsvägran/arbetsvägran det handlar om… tror mer på ett missförstånd mellan er kring mat!

Det känns ju helt klart som att hon undviker korven. Hon reser också på sig ur sitt sitt just för att det straffats(du tillför något hon inte vill ha). Ändå ser hon sugen ut, hon tuggar på den men låter samtidigt bli. Bråkar lite mer sig själv, drar åt olika håll.

Noterar också att du inte ger henne något klart "varsågod" och min spontana tanke är faktiskt att hon är osäker på OM hon få ta den eller inte. Som när man tränat lite för mycket med "nej"-övningar med godis på golvet och hunden bara tittar på en tills man kommer på "just det, måste ju säga varsågod". Händer ofta vid matskålen hos oss, hundarna är stenhårt tränade på att låta bli maten i skålarna. Tills varsågod kommer alltså! Och kan då sitta och titta från skålen i väntan, tar inte om man drar skålen runt nosen även om de ser bra sugna ut.

Har du jobbat mycket/något med omvänt lockande så kan det även ha med saken att göra. Just att hon inte vet när hon får ta, ska jag inte följa efter godiset(omvänt lockande) eller ska jag följa efter(mutat/lockat har vi väl alla gjort nån gång), ska jag ta den(belönas)?

Nu är ju mina tankar bara baserade på filmen, men jag kan tänka mig att hon hade tagit den med ett varsågod där hon VET att hon får ta den. Om du hade gjort den lite roligare, varit mer positiv över att hon petade på den. Tror ju inte så mycket att det är korven i sig som hon blir osäker på utan dig. "Om jag försöker kanske matte tar bort den"-strafftänkande.

Jag skulle testa att jobba upp godis som belöningar igen. Leka fram det alltså! Vara överlycklig när hon tar maten, kanske befästa om "varsågod" som en signal så den verkligen sitter(har du sagt varsågod och gett henne korv eller annat hon inte vill äta har ju varsågod blivit ett straffande ord) efter det att du fått tillbaka godis som belöning.

För, oavsett om du svälter henne inte och hon är matglad eller inte så kommer hon inte se maten som en bleöning och hon är osäker på om hon får ta den eller inte. Även om du självklart bör jobba med matviljan också! (kan kanske hänga ihop med ett ev. straffande varsågod när hon får maten, eller att hon inte vet om hon får eller inte…)

Ja filmen gjorde jag för att visa ett par vänner att min hund inte tycker om korv/annat normalt som hundar brukar mumsa i sig. Detta var alltså inte på något sett menat som nån seriös film :)

Jodå, hon tar i princip alla leksaker som belöning. Att jag ruffsar om henne, berömmer massor med rösten/klappar och smek osv är det absolut bästa man kan få i hennes värld! Så det kör vi mycket med.

Men har också tänkt på det som du tsset säger att hon ser godisbelöning som straff. kan mycke väl vara så, med tanke på att hon uppskattar lek, bus, kamp, klapp och smek osv som belöning mer än om hon skulle få en köttbulle.

Vi har i princip inte jobbat alls med omvänt lockande/förbudsövningar då hon ändå sen jag köpte henne vid 8veckors ålder har varit otroligt låg i sig själv. Så om hon SJÄLVMANT skulle gå fram och ta saker så ser jag det som ett enormt framsteg.
Värt att nämna är väl också att hon sedan hon kom till mig då hon som sagt var 8veckor blivit sparkad, slagen och skriken åt av en familjemedlem som är alkoholist. Detta pågick ända fram tills vi äntligen kunde flytta därifrån. Då hade hon tyvärr redan hunnit bli 5 mån.
Mycket av detta sitter fortfarande kvar, hon har en enorm rädsla för män, barn och främmande. MEN, hon älskar och trivs som fisket i vattnet med andra hundar, och förvandlas själv till en helt annan hund när hon är i flock. Så drömmen om en till hund, för hennes skull.. Väger nästan tyngre än gymnasiet.

Matvägran började i samband med misshandeln, så logiskt nog kopplar hon mat med negativitet/obehag osv. Något vi jobbar med dagligen. Och det går framåt, sakta men säkert.
Men just nu känns det som om vi står helt stilla. Varken framgång eller bakslag. Och med det, så blir det att hon får i sig hälften av det hon ska enligt föreskrift äta/dag.

Så sent som för bara en timma sen så testade jag att busa runt med henne, ställa små krav som jag vet är rejält befäst som tex 'sitt' för att sen kasta henne en tennisboll som belöning vilket hon älskar, och så fort hon kom tillbaka för att få den kastad igen matade jag och berömde med korv och köttbitar.. och visst slank det ner.

Så, det är något vi kommer fortsatta med nu. Befästa ännumer och igen att godis/mat = positiv upplevelse, beröm, klapp och smek, lek osv.
Detta var befäst helt hos henne, och vi hade kommit över hindret att mat är läskigt. Men sen, när hon blev skendräktig ja, då var det som att trycka på en knapp. Nästan över en natt kom alla rädslor som vi jobbat oss igenom kom tillbaka. Matstrejken, kom tillbaka och med det allt vad detta innebar..

Från det här till, det här..! :)

Kanske kan du få nåt tips här: länk

När jag fick hem min hund matvägrade han och först trodde jag det berodde på att han var ovan vid miljön. Men han åt om jag gav maten ur handen eller gav den i en pet-flaska, så till slut insåg jag att det var matskålen han var rädd för. Månader senare fick jag veta att hans förra ägare sparkat undan skålen för honom om han inte väntat på varsågod.

Det verkar tydligt att din hund associerar mat/godis med obehag, kanske har den blivit straffad när den försökt norpa åt sig något.

Jag tror du måste ändra associationen, så mat blir något lustfyllt, precis som du skriver i ditt senaste inlägg. Man tror så gärna att alla hundar är glada i mat men det kan vara väldigt komplicerat! Min hund gick inte ens in i köket så länge jag var där, inte förrän jag satt mej i vardagsrummet vågade han sig ut till köket för att äta.

Idag är det inga problem, så att "leka med maten" fungerade för oss!

PS: kastrering brukar öka intresset för mat!

Och det säger du inte för än nu, dethär med misshandlet! Åtminstone jag utgift från en valp som haft en normal uppväxt.

när jag tänker efter min vovve hade inte heller sångon vidare godisaptit när hon var liten. hon, liksom du älskade mer att bli klappad och kliad och lekt med. Så jag sk*t helt i godis.. Det var något som växte fram med tiden.., Och nu älskar hon sånt OCH lika mycket som hon älskar att bli klappad och sånt. Så du gör egentligen helt rätt som inte stressar detta.. Måste ju inte träna med henne.. och det finns ju andra bra sätt att träna koppel på än med mat och leksaker..=) Utan att det behöver bli negativt..!

Och så länge hunden inte drar så är det ju lunt, då kan man ta långa promenader istället, kasta lite boll, kanske lägga lite spår eller gmma saker, lära henne att hitta saker..och lite såna lite mindre aktiviteter..

Men om du vill få in det i henne att ta godis ava dig utan problem eller som belöning när du vill det så gör mitt sistnämnda förslag med flera hundar och träna småsaker utan att hon får godis..För där s ser hon att andra hundar får godis av dig och dom äter med stor aptit.. Hundar lär sig massa av att observera andra.. och det är ju inget fel i att fresta henne lite.. det är ju inget taskigt :-)

Ja, nämnde inte det med misshandeln, då det inte är något jag vill skylta med. Har läst om folk med samma problem, dock utan misshandel och div. otrevligheter. Så jag ville mest höra synpunkter utifrån det synsettet.
Eftersom jag vet vad misshandeln har gjort med henne då jag var med under varnde bråkdelssekund. Det var något vi gick igenom tillsammans, och det är även något vi tagit oss ur tillsammans. Så jag ville mer ha tips på hur jag ska göra för att få henne att se det jag erbjuder som belöning, mer attraktivt i hennes ögon :)

#38 har inte direkt läst allt och någon kanske har skrivigt det redan men vad gör hon om du kastar godiset ? så hon inte behöver ta från handen?

#39

Då går hon fram och nosar på det bara o går därifrån :)

#40 okej, jag hade någ lagt av me godis överhuvetaget en period på 2-3 månader och sedan testat "råka tappa godis" och gått däri från opch börjat om på en helt ny kula