Vad räknas som snäppet mer krävande..?
de som tävlar och tränar på elitnivå eller bara hundar som Måste få springa och sträcka på sig för att inte klättra på väggarna..?

Det är enkelt - genom att förebygga för sådana här tillfällen så tar inte hundarna skada av några dagars sjukdom och frånvaro av fysisk och psykisk motion!

Fast, då räknar jag sjukdom till de tillfällen jag inte kan ta mig upp ur sängen. Och det brukar handla om en dag, annars är jag envis nog och tar mig upp ändå. Är det annat, långvarit eller liknande så får nån annan hjälpa till en period. Men även där har ju hundarna vants vid att inte få samma aktivitetsmängd då och då.

Genom att lära hundarna att vissa dagar är vilodagar har man tjänat in mycket.

#1 Jag tänker på aktiva bruks- och vallhundar m.m. som är vana vid många timmars träning varje dag.

#2 Vilodagar är smart. Jag har själv aldrig varit så sjuk att jag inte kunnat aktivera min hund men en kompis till mig blev sängliggande efter en akut operation och då började jag fundera lite på hur folk gör om dom blir sjuka egentligen.

Jag har brukshundar (Två Schäfrar), tränar och tävlar aktivt med den yngsta, den andra är pensionär men aktiv sådan.

Är jag såpass dålig att jag inte "kan" aktivera dem så får de helt enkelt finna sig i det.
Jag kräver att Mina hundar SKA klara av att ta det lugnt när det krävs, om så i 1, 2 eller 4 veckor! (You never know hur pass dålig/skadad man blir liksom…)

Är jag sjuk så pallar jag inte med hundar som klättrar på väggarna efter en dag utan stimulans och än mindre i flera dagar!
Då är ens egna återhämtning prio 1.

En hund som inte klarar av det besitter inte i mina ögon en "god" mentalitet.

Trots att mina hundar är aktiva och kräver sitt så infinner de sig utan ifrågasättanden att man tar det lugnt när matte(el husse) säger så.

Ibland får mina hundar "ofrivilliga" vilodagar endast pga min egna lathet eller oengagemang!

Jag tränar ALDRIG när jag inte är på det rätta humöret, för det sabbar bara mer än vad det ger. Detta gäller iofs oftast den mentala aktiveringen…

Jag är iaf inget annat än en simpel människa, jag är inte alltid på topp och mina hundar är likaså de simpla hundar i grund och botten och därmed väldigt anpassningsbara.

Av och På-knapp kallar många det för.

Kan ju också tillägga; Att de gånger jag är sjuk eller att det allmänt inte händer något så kommer mina hundar givetvis ut för att få utföra sina behov! Bor dessutom vid skogen och där sker all rastning, så redan där får de kuta av sig lite då de alltid är lösa. Har dessutom en underbar sambo som kan ta hand om hundarna när jag verkligne inte klarar av det själv. =)

Viserligen så har jag en Cocker/Cavalier men då jag tränar med henne varje dag så är hon van med det och lever ett aktivt liv :) Men om jag är sjuk eller på dåligt humör så tränar jag inte utan går bara en promenad. Om jag är så sjuk att jag inte kan gå ut så tar mamma med sig hundarna. Sen har jag en BCvalp på 4 månader, men samma med henne, dock så har jag inte börjat träna så himla mycket med henne än då hon inte är så gammal. Men hon får ungefär lika mycket som min andra hund och om jag inte är på bra humör så tränar jag inte då det blir värre, så då får dom ta en vilodag :)

#4 Ja med en klok ägare så klarar även de värsta arbetsnarkomanerna långa viloperioder! ;)

Måste bara inflika att även de hundar med den bästa mentaliteten kan förstöras av sina ägare, som bortser från vikten av att faktiskt inte göra någonting. Även den i grunden bästa hunden kan ju tas sönder i fel händer!

Om man aldrig låter sina hundar ha tråkiga vilodagar så kan man ju inte räkna med att dom ska kunna ta det lugnt ett tag om man skulle bli sjuk.

Jag har ibland "lata" dagar när hundarna bara går någon promenad och sen springer av sig i trädgården. Det fungerar jätte bra och blir jag sjuk vet jag att dom klarar av att bara gå en promenad. Det är ju inte så svårt att be någon vän att gå en runda och sen själv släppa ut dom i trädgården resten av dagen om det krisar. Men sen är ju inte mina hundar arbetsnarkomaner heller och det tackar jag gud för (även om jag inte är religiös).

Små killarna (toy pudel) är glada bara dom får vara nära mig. Så är jag sjuk ligger dom helst i sängen hos mig i stället för att gå ut. Ville whippet måste få springa av sig varje dag, men även han klarar sig i trädgården om det skulle krisa. Han springer ju som en galning i trädgården. Sen ligger han gärna hos mig under täcket.

Bra där Nikkis.
Vilodagar är ju ett måste.

Nu är inte jag superaktiv med mina hundar, men de klarar av en heldag med massa träning och jobb lika bra som en rastning runt huset om man är så dålig.