Ingen som vet något?

Min pappa känner en som jagar som har en Västsibirisk Laika.

Det är en jakthund som kan användas till nästan all sorts jakt. Seriösa uppfödare säljer bara valpar till sådana som sysslar med jakt.

Det är ju en utpräglad jaktspets och det flesta uppfödare vill såklart behålla de vilket jag tycker är jättebra.

Jo, så långt är jag med!

Jag vill gärna veta hur de är i psyket i och utanför hemmet, när inte jakten är inblandad. Hittar inte så mycket information på nätet!

Putt!

Hej! jag är uppfödd med västlaikor och är jätte fina familjehundar, brukar aldrig bli elak utan har ett jätte bra psyke. Dom är otroligt lättlära hundar också. Själv tycker jag att östlaikor är bättre när det gäller jakt för dom har vi börjat med nu.

Min syster har precis skaffat en sådan med sin pojkvän. Dom är grymma som jakthundar.

En väldigt aktiv ras. Har lätt för att lära.
Dom är rätt hårda och har en väldig vilja, vad jag har märkt.

:)

Hej Nitro!

Kollade in på din sida och såg att du fortfarnande är aktiv här.

Har du skaffat en Laika?

Jag har levt med en VLaika i ca 10 år. Min pojkvän hade honom redan när vi träffades 2000 och hunden fick sluta sina dagar i november. Han blev 14 år och 7 mån. Han var en duktig jakthund. Men lika gärna en kramgo sänghund. Sista månaden tillbringade han nätterna under mitt täcke för han blev frusen på morgontimmarna.

Lika positivt sinnad till mig var han inte från början. Vad jag gjorde i hans och husses hem var märkligt. Och att de skulle dela med sig av sin mat till en till: obegripligt. Och dubbelsängen var märkligt trång för där fanns alltid en hund som dök upp som gubben i lådan. Helst mellan oss… Fast han var svartsjuk så visade han aldrig några otrevliga sidor. Jag litade på honom för han hade mycket starkt psyke.

Otroligt robust och tålig. Mycket busig älskade att hitta på riktigt avancerade hyss. Planerade och genomförde dem med en tokviftande svans. Han sjöng för oss när vi åkte bil, vilket han älskade mer än nåt annat. Mycket kommunikativ. Visade ofta vad han tyckte. Hade en egen bestämd vilja. Han var övertygad om att han visste bäst. Gav sig men prövade ofta.

Han älskade barn och gick bra samman med andra hundar. Min pappa som är hundrädd trängde han upp i hörnet första gången de sågs, tokviftande på rumpen. De fann varandra och blev bästa vänner. 

Jag fick honom aldrig att sluta dra mig efter sig i kopplet. Husse gick han fint med. Var inte lydighetstränad och lydde gjorde han när han tänkt efter om det kunde vara värt det.

Han hade inte en sjukdag och inga veterinärbesök. Kärnfrisk in i det sista utom gråstarr som han fick på äldre dar.

Vår fiske- jakt- och bilutflyktskompis är varmt saknad.

Hälsningar Anne