Min första hund var femton månader när jag skaffade honom. Min andra hund är nu åtta veckor, så jag är rätt färsk på det där med valp. (Men jag var med lite när min syster och mamma hade varsin valp för tre år sedan.)

Så som jag ser det så får man med en valp…
* Ha hunden praktiskt taget hela dess liv.
* Forma den från starten (nästan).
* Man kanske får en lite annan kontakt än med en vuxen hund (men det där varierar säkert enormt, alla relationer är ju unika).
# Hunden är inte rumsren från början.
# Man har ett stort ansvar i att socialisera den ordentligt från början.
# Det är lite av ett lotteri - man kan aldrig vara säker på vad det blir av valpen.

Med en ung/vuxenhund…
* Man vet mer vad man får, hunden har en mer "färdig" personlighet.
* Hunden är förhoppningsvis rumsren…
* …ensamhetstränad…
* …och socialiserad.
# Man får inte ha med hunden från "början".

Det finns för- och nackdelar med båda. Jag tror nog jag skulle kunna skaffa en unghund/vuxen hund igen. Men nu ville jag ha en valp.

Tack så mycket för dina idéer!  Jag förlorade ganska nyligen min hund på ca 10 månader och det känns tungt att ta på sig valptiden igen men det är även så givande så jag kan inte riktigt bestämma hur jag ska göra..

Håller med Ixectrona förrutom det där med kontakten då som jag inte alls tror beror på när man skaffar hunden. Själv har jag två omplaceringar (10 månader och 3½ år när jag fick dem) och har inte ångrat mig en sekund. Därmed inte sagt att det är "sämre" att skaffa valp, det är ju en smaksak.

jag hade tagit valp, för då tränar jag den så som jag vill att den ska kunna och i de komandon som jag vill ha. Dock kan jag även tänka mig att ta en gammal hund, som omplacering. Men skulle jag leta hund så blir det nog en valp.

brors ju på lite vad det är för hund man hittar, kan ju hitta en hund på 8år som jag känner vi klickar ^^

Med en omplacering får du en del i bagaget och allt behöver inte vara bra. Kan den vara ensam, hur reagerar den då du möter andra hundar, är den bra socialiserad? Saker som jag skulle vara väldigt noga med att ta reda på om jag tog en omplacering (har haft tre själv). Det positiva är att du slipper valptiden, om du vill slippa den. Du får en hund som är rumsren, förhoppningsvis med vardagshyfs som inte biter sönder saker.

Det negativa är att du inte får forma den själv Du har dock bara dig själv att skylla för fel i träningen med en valp (inte med allt men du fattar) vilket du inte har med en vuxen. För min del så vill jag hellre skylla på bristen i min egen träning än bristen i någon annans.

Har du ingen möjlighet att ta en valp, då är valet klart. Har du möjlighet och vill ta en valp…ja då tycker jag att det är bättre.

#5 omplacerings hundar har jag erfarenheter utav så jag vet att det kan finnas en del i bagaget.

om man inte kan så mycket om hundar så ska man ju hellre ta en vuxen hund som passar en.
jag tycker egentligen att det kvittar om man tar en vuxen eller en valp, men i och med att jag älskar att träna så hade jag hellre tagit en valp då  :)

Den omplaceringshund som står på tavlan är bara strax över ett år och som jag förstår det har en vältränad (lydnad och vallning) bakgrund. Som omplaceras för att den inte kan valla med hundarna den går med. Känner inte att jag skulle vilja ta en hund som jag inte vet var den kommer ifrån.

Sen av någon anledning känns det bättre att ta en hund som "behöver" ett hem än en valp. Men valpar är så gosiga och jag har bara haft valpar tidigare. Det är så svårt att välja men tänkte träffa hunden och se om det klickar och köra på prov om hon går med på det (vilket hon verkar göra) så jag kan se om hon passar in i mitt liv.

#7 ja det kan ju inte skada =)
Jag hoppas att du hittar den hunden du letar efter.

#6 Jag svarade trådstartaren ;) .

Nu har det blivit ännu svårare för mig att välja. En uppförade jag känner är nämligen väldigt mån om att jag ska ta en valp från hennes kull!  Det är ju kul att bli erbjuden men nu blir det ju så svårt att välja..

Så valet står mellan en border collie på strax över året eller en rhodesian ridgeback valp som nu är drygt 7 veckor. Border collien har väldigt fina föräldrar och ska ha en bra grundlydnad. RRen ska enligt uppödaren bli en riktigt bra spårhund! Två väldigt olika raser också! Har ni några bra tips om hur jag ska göra, snart måste jag ju välja, kanske blir det ingen av dom..

Tja, det är väl ändå lite skillnad på BC och Ridgeback?

Bestäm dig för rasen först, sedan valpen. Och om en uppfödare var "väldigt mån" om att jag skulle ta en valp från just dem så skulle jag dra öronen åt mig - får han/hon den inte såld?

Haha jaa det är det verkligen! Men det är därför jag skriver här eftersom jag inte kan besämma mig, hade jag haft ras klar hade jag inte tvekat!

Uppfödaren är en god vän till mig och hon tycker att valpen skulle passa så bra med mig, handlar inte om att hon vill sälja på mig en valp!

Tillägg, av någon anledning när min hund gick bort kände jag att jag inte orkar leta valp och att om jag någonsin skaffa hund igen så hittar den mig.. Och nu har två hittat mig utan att jag ens sagt till någon att jag söker hund.

Vad vill du göra med hunden, det är det som avgör vilken hund du ska ha tycker jag. Vill du ha en aktiv kamrat som du kan träna lite med så är det RR och vill du ha en arbetskamrat som du vill träna mycket med så är det bc:n som passar bättre.

Tack för ditt svar. Pratade med en vän igår och sa att RR oftast inte funkar så bra i lydnadsringen så det lutar mot border collien eftersom jag vill köra freestyle, agility(eventuellt), lydnad och bruks!

Varför skulle inte ridgebacken funka i lydnaden? Det beror helt vad du gö den till. En hund som du tränar me aktivt kommer följa dej som en igel. =)

Funkar gör dom nog men inte så bra. Chanserna att nå upp till dom höga klasserna känns betydligt större med en border collie som är avlad för samarbete! Sen går det kanske med en RR också men med mycket mer jobb, slit och bråk.

#17 Håller inte me. Ridgebacken är väldigt kontaktsökande också då det är en jakthund och måste ha koll på sin förare. När du väl har jobbat upp en bra kontakt me en sån hund så släpper den aldrig!

Du kan nog ha rätt, jag kan ju bara dömma utav det jag sett på tävling och dom jag känner som har RR (som inte är så många). Men om jag skulle skaffa en RR skulle jag även vilja jaga med den och som det ser ut nu har jag inte riktigt möjlighet till det tyvärr.. :/

Jag tror också att du har större chans att komma längre med en bc. Den har mer vilja att träna än vad en rr har.

#20 Återigen nej. Finns allt av alla. De rr jag känner är inte sena på att jobba då de är avlade för hårt jobb

Du kan inte på allvar mena att en RR är lika lätt att träna och få långt i agility och lydnad som en BC? Jag skulle inte ens jämföra min lapska med bc och de ligger ändå närmare arbetsmässigt och i storlek.

En RR är betydligt större och tyngre i sin kroppsbyggnad än en lätt och smidig BC. Min personliga åsikt är att man nog ska vara rätt så försiktig att träna en såpass stor hund som en RR i Agilty o Freestyle, med tanke på dess storlek, tyngd och höfter. Och en mer osmidig hund på en Agilityplan finns nog inte… om man nu vill komma långt vill säga^^

Lydnad passar väl vilken ras som helst, bara individen är motiverad och har en bra förare. Men en sammarbetsvillig BC som i princip gör allt för att få jobba MED dig i timmar och söker kontakt hela tiden… mot en RR?? Som sagt, lydnad passar alla raser, men det finns nog en anledning till att vissa raser är mer synliga i de högre klasserna på en lydnadsplan, och dit hör nog avgjort inte RR även om det såklart går att få rätt individ med rätt förare dit. Men chanserna är väl inte så stora precis.

För min del hade jag utan tvekan valt BC till de sporter trådskaparen vill pyssla med.