Tycker inte man kan säga att funktionshindrade är olämpliga. Finns ju människor som inte har funktionshinder som är olämpliga också. Jag anser att det är från fall till fall :)

#1 Ja dessa personer sade till och med att de ska anmäla mig för djurplågeri. Skulle vara kul att veta reaktionen på den personen de anmäler till när de kommer med anledningen "funktionshindrad" och detta rör sig om ett par som arbetar för att rädda djur framförallt ena som räddar alla djur den kan rädda, anmäler alla sina grannar i området till djurskyddet osv för minsta fel hon tycker de gör på ett djur. Hon är väll ökänd i stockholm där hon bor just nu pga alla tusen anmälningar hon gjort om det ena och det andra.

Hon har även varit på en av mina vänner som även han har djur och aspergers syndrom, av honom fick hon "satkärring" kastat i nyllet efter det höll hon käft gentemot honom.

Hon påstod att många djurvänner skulle hålla med henne i hennes och hennes vänners åsikter därav frågar jag här inne.

Funktionshindrade.. Ja, det är svårt att svara för alla såklart, men i ditt fall verkar du ju verkligen inte ha problem med att ha djur. Enligt din beskrivning verkar du ju ta bra hand om dina djur, trots dina hinder i övriga livet, så då förstår jag inte anledningen till att neka dig det.

Men som sagt, det är svårt att svara för alla. Alla klarar kanske inte av det så bra som du gör och om en människa bär sig illa åt mot ett djur är det ju självklart att det är högst olämpligt. Jag antar att det är individuellt, med eller utan funktionshinder av olika slag. Vissa hinder är väl värre än andra, I guess.

Sen är det otroligt många som får raseriutbrott, med eller utan papper på funktionshinder. Jag har också fått raseriutbrott av olika anledningar, men det har inte heller varit något som påverkat min hund. Som tur är. Och jag är än så länge friskförklarad xD

#3 Ja tyvärr drog dessa personer alla funktionshindrade över en kam.

Tyvärr finns det folk till allt :( Men är hon ökänd så lyssnar väl djurskyddet med ett halvt öra samtidigt som dom även är skyldiga att kolla upp det.

Tror inte alla djurvänner håller med henne. Sköter man sina djur oberoende vilken personlighet man har och djuren mår bra så finns det väl inget att anmärka på.

#4

Då är det ju bara väldigt ignorant av dem och inget du ska lägga större tanketid på, tycker jag.

Det är väl som med alla olika från person till person, skulle aldrig påstå att alla med funktionshinder är olämpliga djurägare. Jag upplever det istället som du beskriver, att personer med funktionshinder istället kan knyta an mycket lättare till djur och förstå dem bättre. Tycker det är riktigt löjligt sagt av personerna på det andra forumet, så dumt att dra alla över en kam.

#5 Nej och jag bor ju inte äns i samma kommun som henne, snarare 80 mil ifrån henne.

Det finns olämpliga djurägare inom alla kategorier, men jag skulle absolut inte säga att man är olämplig bara för att man har ett handikapp.

Jag tycker att alla har rätt att äga ett djur om dom har rätt förutsättnignar att ta hand om det.

Fins mågna som plågar djur och som är fullt friska förstående med bra inkomst. dom som knapt har råd med mat men endå ger sina djur det bästa. Hadekappet ska inte påverka om det inte kan sakda djuret.

#0   OKUNNSKAP !!! Bry dej inte om dessa okunniga personer som anser sej veta mer än dom egentligen i verkligheten gör.

 Djur gör underverk med personer med ditt handikapp.(om jag får kalla det så)  Min son har ADD och han har en nästan telepatisk kontakt med alla djur. Han får dom till vad som helst. Och som du säger så får man bättre kontakt med djuren än med människan i många många fall.

Raserianfall kan alla få mer eller mindre.

Samhället har ju mer och mer fått upp ögonen för att djuren kan hjälpa människor med olika funktionshinder. Med olika sysslor eller bara finnas för att lugna.

Jag hade något migränliknande i går och min ena tik kröp upp till mej och jag låg och höll om henne. Och jag kände hur huvudvärken släppte mer och mer.

Så djur ska alla ha rätt att ha, så länge man  kan se till deras bästa. Och du verkar höra till den kategorin

Vi sålde en Tax till en tjej som var manodeppressiv. Hunden hjälper henne att komma ihåg att äta, gå ut och röra på sej med mera. Den håller igång henne.

Tack NaimaG för att du tog upp denna tråd. Den är väldigt intressant.

Jag tycker inte att man ska göra "skilnad" på folk igentligen. men dom som inte kan klara av att ha djur ska inte ha djur och dom som kan det ska ha djur. även om man har en funktionshinder. Det finns personer som NaimaG Som klarar av att ha djur och då självklart är det ju ett plus tycker jag. eftersom att då får fler djur hem. så jag tycker att dom som klarar av ett djur ska ha ett djur. :)

#0

Min storebror har Asperger syndrom och vi har sedan vi födda blev alltid haft djur hemma. Det vi har märkt har varit att ju mindre djuret/ djuren har varit deso svårare har han haft att ta hand om dom. Nu är det ju som så med asperger att alla fungerar olika, men min brors största "svårighet" har alltid varit att han har svårt med känslor, sociala sammanghang samt att han har välldigt svårt o veta hur stark han egentligen är. Så med små djur har vi haft en del dödsfall då han har varit för hårdhänt, men med hundarna och hästarna som vi haft har han alltid kommit bra överräns med. Hundar har han alltid haft lättare med, speciellt de i medelstorlek eftersom dom i regel klarar av lite mer "hårdhänthet" än små hundar.

Att säga att pga av ditt handikapp är du ingen bra djurmänniska är helt o hållet fel och begrundar sig helt och hållet på förutfattade meningar. Barn/ungdommar/vuxna (speciellt med ad/hd, asperger och även i många fall autism) har enklare att kontrolera sin ilska, lära sig hårdhänthet och även sociala egenskaper genom djur.

Min privata åsikt och erfarenheter är mer att jag skulle rekomendera dig att skaffa en hund just pga (som du säger) dina agritioner, då det är bevisat att man blir lugnare med hundar.

Jag har extremt svårt att förstå varför du skulle vara opassande att skaffa djur baserat bara på ditt handikapp? däremot så kan jag rekomendera dig att skaffa ett större djur än en ex hamster eller råtta =) sorry om det blir lite osamanhängande text men asperger är något som ligger mig varmt om hjärtat och jag blir alltid lika upprörd och frustrerad över folk som inte kan/vill förstå utan tar den enkla vägen och mer eller mindre totalt idiotförklarar människor med handikapp och vägrar att se dessa som människor. stå på dig =)

Naima, du tar väldigt bra hand om dina djur, tro inget annat! :)

Att man har ett hadikapp betyder inte automatiskt - Dålig djurägare.
Som många redan sagt så finns oläpliga djurägare inom alla katigorier, sen vad det beror på varierar från person till person..

#13 Jag fungerar precis som din bror, det du beskriver är typiska kpunkter på AS diagnosen.

jag har AD/HD plus ett annat funktionshinder. men vi e inte olämpligare än andra tt ha djur..

Alla kan vara olämpliga som djurägare, med eller utan funktionshinder.

Jag blir glad när jag ser era svar och er förståelse, det är ovanligt att man får den responsen ni ger som funktionshindrad men det tyder ju bara på att här inne finns det människor som verkligen besitter kunskap och det gör mig riktigt glad.

Jag förstår inte varför man inte skulle ge dig den responsen :) Hade du sagt att du fick raseriutbrott och lät det gå ut över hundarna så hade du nog fått annan respons.. :P

#20 Jo det fattar jag men jag har aldrig i mitt liv skadat ett djur. Jag gråtar, patetitskt nog och litterärt, ifall jag eller min man skulle slå ihjäl en fluga och det är faktiskt sant. Min man får inte slå ihjäl insekter eller dyligt utan måste fånga dem och släppa ut dem eller låta katterna ta dem den naturliga vägen.

#21

Jag menade inte att du gjorde dina djur illa, utan OM det vore så. :)

#22 Jag vet det. Jag bara poängterade. 

TS, än är inte den sista idioten född. Tyvärr. Det finns och kommer alltid att finnas folk som varken förstår eller kan sätta sig in i andras liv. Men ALLA måste tydligen ha åsikter, även dom som inte vet ett skit. Så just denna diskussionen som du haft på ett annat forum tycker jag att du ska försöka strunta i. Däremot så visst… klart att det finns vissa funktionshinder som gör människor olämpliga till allt. En blind bör ex inte köra bil. Men att dra alla över samma kam visar ju bara på hur oförmögna dessa människor är att tänka längre än näsan räcker.

Jag har aldrig hört något så konstigt som att personer med ett så "lätt" handikapp som AS skulle förbjudas att ha djur, just pga. den diagnosen. Hur kunnig är man då?

Jag har själv Aspergers och jag har betydligt lättare att förstå och känna empati för djur än för människor. Att mängder av människor dör i en katastrof på andra sidan jorden, och alla pratar om det, so what? (Jag vet, sorry, men så är det.)
Men ser jag en sjuk hund på TV eller hittar en dött djur på vägen kan jag börja lipa. De som säger "HUR kan man bry sig om en liten söt kanin som blir flådd levande eller hundar som tvingas slåss tills de dör när det finns BARN som svälter ihjäl över hela världen?" …irriterar mig något väldigt. Jag säger precis tvärtom. Och jag sätter inget värde i hur sött djuret är, men däremot tycker jag att djur är bättre än människor.
Jag gråter inte över svältande barn, jag gråter över djur som blir plågade av oss människor. Och vill de som säger så bry sig om människor, gör det, men låt MIG engagera mig i djurens bästa istället.

Jag har tydligen också en medfödd förmåga att förstå djur (alla djur utom papegojor ) som folk runt mig inte verkar ha. Jag säger inte så för att verka märkvärdig, det är bara sånt jag märkt när folk undrat något över ett djurs beteende, och deras gissning har varit så uppåt väggarna att jag inte förstår hur de tänker.

Och det där med aggressionsutbrott… jag har en tendens till det, men jag ger mig aldrig på oskyldiga. Häromdagen hade jag ett storbråk med min mamma, då hon är totalt oresonlig och går gärna runt och ruvar tyst på något hon tycker jag bör göra, och när jag sedan inte gjort det (som hon inte ens bett mig göra) blir hon helt rasande.
Och är det något jag inte tål så är det orättvisor och falska anklagelser (och jag tycker hon var mycket, mycket orättvis som börjar gallskrika över en så liten sak som det var där).

Hon gjorde alla fel man kan göra. Hon försökte få mig att sluta skrika och slå henne (vilket jag gjorde med en galge, och hon skrek lika mycket tillbaka) genom att hota mig med polis, akutpsyk och att lämna tillbaka valpen för att jag "inte kan ta hand om honom" (det enda hon baserade det på var ett par bajspåsar på balkongen, annars är jag med valpen hela tiden, socialiserar honom och tar hand om honom, går ut med honom hela tiden och ger honom mat fem gånger om dagen).

Det enda de hoten gjorde var ju att göra mig ännu argare, jag var helt blockerad och gav henne precis det hon förtjänade.

Men inte tusan skulle jag bli våldsam mot någon av djuren för det. Jag tog valpen och sprang storgråtande ut, han var den enda trösten jag hade den dagen och är också nu det enda riktiga sällskapet jag har då jag inte vågar gå ut ur mitt rum (utom när han ska ha mat eller måste ut).
Och inget kan få mig ur ilska eller stress så lätt som när Mimas (den treåriga sheltien) kommer upp mot mig med sitt snälla ansikte.

*~*~*~*

Om t.ex. Yondo, min Eleonorakakadua gör något jag inte gillar - exempelvis ett stressbeteende som att gång på gång på gång volta runt pinnarna eller sitta med tät fjäderdräkt, spänd kropp, framhukad och vifta med vingarna nära kroppen ("Jag vill ut ut ut ut ut!" - men det hjälper inte att släppa ut honom, då tittar han bara mot fönstret och gör samma sak) - så blir jag irriterad. Men bara lätt irriterad.
"Sluta med det där!" Säger jag. Slutar han så är det inget mer med det, och vi är vänner.

Han slutar inte. "Sluta!" Jag börjar bli mer irriterad. Han gör det igen. Och igen. Och igen. Då blir jag rasande, och tyvärr är det det enda sättet att få fåglarna att lägga av med vad de nu gör. Ändå vet han att han gör något han inte får. Om han gör något helt vanligt, och jag ställer mig upp eller går/springer ut ur rummet/vad som helst, inte reagerar han något särskilt då. Men om han gör något jag inte gillar, och jag bara rör på mig lite försiktigt, så rycker han till som om jag ska börja skrika på honom.
Så han vet när han gör fel, och han driver mig till vansinne (han och den andra kakaduan).

En hund är det lätt att bara säga nej till, fåglarna är inte programmerade att lyda någon. Inget djur har någonsin haft så lätt att driva mig till vansinne som fåglarna, speciellt kakaduorna, så det är bäst för alla parter att det blir som jag tänkt sedan några månader - de flyttar till en fågelpark. De får ett betydligt bättre liv, Yondo får det stora flygutrymme han så uppenbarligen behöver, och jag slipper stressas av att varje dag behöva bli arg på dem.
Jag hatar att hata, jag hatar att vara arg, men de tvingar mig till det.

Men som sagt, jag ger mig inte på oskyldiga. Är jag arg på fåglarna, inte tusan riktar jag den ilskan mot exempelvis hundarna.

Jag tycker inte jag är lättprovocerad, men när ilskan väl trappats upp under en längre stund så kan jag tyvärr bli riktigt #¤€@% förbannad.
Men som sagt, papegojorna är de enda djuren som lyckats provocera mig så.
Och varje gång jag tappat humöret på kakaduorna, varje gång jag tar ut Yondo i sovburen i vardagsrummet för att jag inte orkar se honom, och jag säger att jag hatar honom, så vet jag att det inte är sant och jag mår ännu sämre av det, och blir ännu argare på mig själv än vad jag är på fågeln.

Nu låter jag kanske som en typ som bara är arg hela tiden men så är det inte alls, jag råkar bara vara lättstressad, känslig och just kakaduorna verkar ha gjort det till sitt livsmål att irritera mig.
Och det där bråket häromdagen var nog det största hittills, jag har inte slagit någon i en konflikt sedan jag hade bråk med mina syskon för många år sedan… men nu gjorde hon som sagt ALLA fel man kan göra och hon förtjänade det.

#25 Lätt diagnos vet jag inte om det är. AS finns i olika grader och delas oftast in i graderna från 1-5 där 1 är normalbegåvad och 5 är de som behöver mycket stöd och hjälp för att klara sig. Jag landar runt 3 eller 4 i den skalan. Som sagt. det är olika från individ till individ men oavsett vad är det ju ingen anledning till att man är olämplig som djurägare.