Ah.. den underbara spökåldern!

Det viktigaste är ju att själv visa att Jag är inte rädd.
Vår förra hund gick igenom spökåldern med stenar och stubbar i skogen som hon klättrat och luktat på många gånger innan, men icke.

Var bara att låta henne komma fram i sin takt och visa att det inte var farligt..
Soptunnor var dock något som uppenbarligen var satans påfund.. Det tog tid att få henne att förstå att de inte skulle hoppa på henne.

Ibland kände man sig ganska dum när man satt på huk och klappade en stubbe.. men men, vad gör man inte för sina små?

Det har i alla fall funkat för Mig att försöka få hunden att gå fram och undersöka saken själv. Att man visar att Matte/Husse är inte rädd.
Sen avsluta undersökningen med lek m.m.

Men det är saker som funkat för Mig, om det är Rätt eller inte kan jag inte svara på

okej jag går också fram till de han skäller elle verkar rädd för sen kommer ju han i sin tackt.. fast barnet som hadde väskan tyckte nog jag va lite konstig när jag klappa hennes väska men va gör man inte för vovven ;)

Min hund har aldrig fått spökåldern riktigt och han är snart 2 år. Är det så att vissa aldrig kommer in i åldern?

#3 vissa hundar kanske de itne märks på ;) jag vet faktiskt inte men jag tycker du har haft tur i såfall

När min hund var i spökåldern stod hon och skällde åt ett hörn :s

Min hund är också sju månader nu (var tar tiden vägen? ;)), och han ser spöken i lägenheten ibland, han skäller inte men reser jättemycket ragg och moffar (mer magljud än skall) oftast in mot datarummet är det tydligen något väldigt hemskt, men inte hela tiden eller varje dag, och även i skogen kan det finnas konstiga träd, stenar, stubar osv. Jag brukar inte bry mig eller göra nån grej av det, bara gå före och låta han komma efter.

Ha ha, Vittra gick in i spökåldern som tonåring, och nu eter et år, är hon fortfarande kvar där. Jag hoppas att hon ska mogna innan 2 år, annars har jhag en hönshjärna till hund, helt enkelt. Hon är lika signalkänslig som huskyna, så när folk uppför sig som man brukar med en golden, backar hon, om det är främmande folk.

Något som kan vara bra att tänka på när hundar blir rädda, oavsett om det är spökålder eller annars oxå, är att låta dem sköta det lite själv, och sen få avreagera.

Försök låtsas som inget alls först, stanna, titta på något annat, kanske gäspa. Behöver hunden hjälp, gå mot saken, men utan att titta på det. Tittar man kan man bekräfta att det är farligt.
Kan man få hunden att gå fram och nosa utan att vi tar i saken ger det bättre självförtroende.

När saken är avnosad, går man förbi en bit, sen vänder man, passerar igen, och fortsätter till nmann passerat platsen där hunden blev rädd. Där vänder man och går förbi saken igen, visar hunden intresse låtar man den kolla av, skälla igen om det behövs, och sen nosa. När det är klart, passera en bit, sen vänder man och passerar igen. Det är viktigt att man hela tiden utgår från att hunden ska passera platsen den blev rädd på oxå. Sen går man fram och tillbaka till hunden avreagerat helt.

Vid alla tillfällen kanske det inte går, men försök i så stor utsräckning det går, så mår hundarna bättre.

tack för alla  historier de känns som Picasso är rätt så lungn ändå haha:)

nu har han börjat dra och skälla mot andra hundar! vet inte vad jag ska göra..

Just nu går jag bara förbi dom och han får hoppa och dra hur mycke som helst men de känns fel.

vad ska jag göra?

Börja med att alltid vara den som hälsar först på alla besökare hermma, samt folk och hundar ni möter ute. Då lär du hunden att du kollar av alla och bara släpper fram snälla varelser till den. Då behöver inte hunden kä'nna någon press att det är dens uppgift att kolla av alla, och att de kanske måste skrämmas bort för att det är läskigt.

När ni ser en hund på lite håll, jobba på att få uppmärksamheten, Gå fot, gör trick och tratta i godis i hunden så länge den klarar av att ha uppmärksamheten på dig. Jobba massor på att vara rolig och intressant, försök att hålla ett avstånd mellan er och hunden så att din hund klarar av att hålla uppmärksamheten på dig. Det kanske kan behövas att ni går av vägen ut i diket i början, så att ni får lagomt avstånd.

Hinner hunden gå upp i varv och bli blockerad ändå, stå bara och håll i den och ignorera. Sen vet du att du måste ha lite större avstånd och jobba mer innan på uppmärksamheten.

#10 har försökt med att behålla uppmärksamheten de funkar tills hunden kommer för nära.. Men får fortsätta för han blir bättre och bättre

Sen så jobbar jag på koster(en ö) så jag åker färja ut och då skälelr han inte på hundarna som är på båten de tycker jag är lite konsigt

spökåldern <3<3<3<333<3<3<3<<3

nej men, hehe.

själv satt jag och klappade den svart mjölkkanna igår.  Den var LIVSFARLIG!!

Jag gör så att när han väl vågar sig fram lägger jag godis på det han är rädd för (i detta fallet fixade jag att jag la den på mjölkkannan, som här användes som "kruka"), så han får ta det själv. Det funkar super för mig och min mes.

#11 Ibland kan det vara så att när det är många hundar på liten yta, färja, kurs, hundutställning ed, blir det för mycket, så de orkar inte tjafsa.

#13 men han lägger sig och sover helt utsträck på golvet, de är de första han gör.. Men ibland kan han skälla men om hundarna bara är några meter ifrån så går de bra. Han kasnke fattar att dom inte är farliga då.. För jag brukar ju oftast prata med dom som har hundarna.

#13 men han lägger sig och sover helt utsträck på golvet, de är de första han gör.. Men ibland kan han skälla men om hundarna bara är några meter ifrån så går de bra. Han kasnke fattar att dom inte är farliga då.. För jag brukar ju oftast prata med dom som har hundarna.