Jag anser att oavsett djurart, stor uppfödning eller bara hobby på 1-2 kullar, renras som blandras så ska det viktigaste alltid vara djurens hälsa!

Man ska aldrig avla på sjuka djur eller djur som det upptäckts att det i släktledet finns sjukdomar/deffekter som är/kan vara ärftliga.

Tycker det är extremt oseriöst att avla på tex vissa utseenden som har negativ effekt på djurens hälsa (kort nos, mm) bara för att en del tycker det är snyggt!

Folk som avlar på sådant skulle jag inte under några som helst omständigheter kunna kalla seriösa och då oavsett om det är stora uppfödare med fina meriter i utställning, mm eller någon liten hobbyuppfödare.

Jag tror säkert att 12-åringar kan vara seriösa och bra uppfödare OM de är ordentligt pålästa om den djurart de föderupp och pålästa om avel, genetik, mm. Vilket tyvärr de flesta nog inte är, men det är nog långt ifrån alla vuxna uppföadre som är det heller.

Låter som om jag är ett offer.

Jag är 12 år, och har egen hamsteruppfödning.

Jag anser att sålänge djuren mår bra och man bryr sig om hälsa, kondition och köpare och är noga om djurens välmående så ser jag inget fel med det, vilket jag skulle säga att jag gör. Jag tar kullar på sunda och friska hamstrar med gott temperament.

Hundar och hamstrar är ju en helt annan sak. En hund är ett större ansvar än en hamster.

Jag håller med #1. Det spelar ingen roll hur gammal man är, vilket djur det handlar om eller om hur "seriös" uppfödningen är. Så länge man sätter djurets hälsa framfrö allt och tänker efter både två och tre gånger innan man tar en kull eller gör andra beslut.

nu missuppfatta ni mig, kommer en 12 åring och ska börja ta valpar och ha helt egen ansvar för sin hund och dess valpar utan förläldrarnas inblandning blir det nog ett j*vla liv. Medans det finns många uppfödare på kaniner/marsvin/hamster å liknanade djur som är 12 år och då är det jätte bra, varför är det skiillnad undra jag? :)

Det beror nog på flera olika saker skulle jag tro. För det första har kaniner och liknande djur väldigt låg status i vårat samhälle, tyvärr. De fletsa tar hundar och katter med seriöst än kaniner och gnagare.
Dessutom rör det sig ju om mer pengar. Och för det tredje är en hund ett större ansvar än tex en kanin, de behöver mer för att må bra.

Finns säkert många fler anledningar, men jag kommer inte på fler just nu.

#5 Katter har väl minst status och är minst värda. Här släpps det ut katter varje dag, och i sverige finns det 100.000 hemlösa katter.

#5 det enda jag kan komma på är perngarna, men om jag tex har en renrasig Chihuahua tik som är helt frisk mentalt och fysikst och para henne med en renrasig hane som också är frisk för att jag vill ha en kull och behålla en valp så är det inge fel i det?

#6, Usch, det visste jag inte! Huvva, vad hemskt.

#7, Nej, jag ser då inget fel i det så länge du är säker på att båda är friska och att du har pengar och tid till att ta en kull och ha den hos dig i 2 månader. Dessutom måste du tänka över vissa saker, tex om du har pengar till ev. veterinärkostader eller vad du ska göra om alla valpar inte blir sålda.

Det är mer komplicerat att hålla på med hundavel än med smådjur (hamster, kaniner tex). Det ska undersökas en hel del och sånt kostar pengar, många gånger är det längre resor för parning samt en helt annan genetik. Nu vet jag inte riktigt hur det ser ut med kaniner och hamstrar, det finns ju vissa som är lite mer inavlade och så. Där är det ju mer att kontrollera, annars har ju dessa djur ganska sällan sådana problem som hundar. Det är ju mycket större ansvar över hundar och väldigt mycket mer jobb.

Att klassas som seriös uppfödare inom smådjursvärlden är nog mycket lättare än dito inom renrasiga hund och kattvärlden antar jag

#9 Inavel på kaniner sker för att ta reda på oönskade gener i ledet.

**TS
**Hundar är stora djur, de kostar pengar, tid. De ska vaccineras, besiktas, föräldrarna skall röntgas, ögonlysas, tas på utställning osv. Avelpar kanske måste lånas in från andra länder på hunder liksom på katt. Sedan vet jag inte hur SKK eller SVERAK tar ställning till att avel på hundar och katter skulle bedrivas av minderåriga.

SKAF vet jag inte har några invikelser i det vad gäller kaniner.

All oseriös avel går bort för mig.
Har man ingen registrerad verksamhet (där man ska) och utbildning m.m. som krävs för att göra ett bra och säkert avelsarbete går det bort för min del.. oavsett djur.

Nu vet jag inte alls hur man bör sköta en gnagaruppfödning, utan utgår främt från katt och hund.
Blandrasvalen går totaltbort i båda fallen.

#11, Varför gå blandraser bort? En blandras kan väl vara betydligt friskare än alla dessa sönderavlade renraser?

#12 Och en renras kan vara betydligt friskare än alla dessa blandraser som till större delen består av individer med okänd hälsa.

Dessutom är möjligheten att ta reda på hur det ligger till hos förfäderna så oändligt mycket större hos renraserna att det bara är dumdristigt att hoppas på det bästa när man köper okänd blandras.

Renras - vi kan ta reda på vad för gener det avlas på, redan innan veta risken för ev. ärftliga sjukdomar och vi vet dessutom hur det sett ut de senaste 20-30 åren för både raka led bakåt och mormors systers dotters son och på vis undvika sådant vi inte vill stödja. Rasklubbar och SKK och FCI osv ser till att folk som avlar fel inte gör om det, de övervakar.

Blandras - har man tur hittar man en blandning där alla hälsokoller gjorts, och där man har renras/renras som föräldrar så man kan se och granska stammen. Men det är sällan sådant finns eller går att lita på, då övervägande delen av blandrasaveln är "två grannar som vill ha valpar efter sina snälla hundar och sedan säljs de övriga på blocket".

Kloka hundköpare tar reda på allt och tänker sunt, oavsett ras. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att köpa Mops t.ex. men jag väljer då en som jag finner "frisk". Är också därför jag har jaktlabbe och inte showlabbe! Nog för att mina hundar inte faller utställningsdomarna i smaken (även om det är bättre nu för alla raser än för 10-20-30 år sen!) men de är sunt byggda och bäst anpassade för sitt användingsområde som apportör. Och det är vad jag stödjer.

Lägg därtill att det iaf i sverige tas fram planer för aveln, det tas fram risker och lösningar för extrema raser osv. osv. Domarna utbildas bättre så de inte döms på "mest vinner", rasstandarder tolkas bättre så rikligt betyder just rikligt och inte rikligast. Sundheten går före mer nu än "förr".

Lite off topic nu känner jag, men det jag ville få fram är att renrasaveln inte behöver behöver vara sönderavlad och att blandraser inte behöver vara friskare eller sjukare. Och inte heller behöver det vara enda anledningen till att blandraser går bort.

#12 tsset skrev mycket bra.

Vi har så många raser att välja på. Hittar man Ingen som passar - Ja, då ska man kanske inte ha hund alls.
Jag äger två blandraser, men då jag tar in gamla hundar, tar emot omplaceringar som akuthem, och ibland permanent hem m.m. tänker jag inte välja bort en individ för att någon annan förmodligen inte tänkt igenom allt 100%.

Skulle jag dock välja en valp att ha från början och skapa Min hund blir det utan tvekan en renras från en seriös och medveten uppfödare.

Lika som du säger att en blandras kan vara friskare kan den också vara mycket sjukare.
Men i grund och botten handlar det om -för mig- att det är rent ut sagt en onödig verksamhet.. Blandrasavel och huskattavel.

Men det finns så många trådar blandras VS renras..
Så vi lämnar det nu tycker jag..

Min personliga åsikt är att om man är seriös håller man sig till konstens alla regler plus lite till. Man håller sig till renraser. Man gör alla tester och hälso kontroller. Man är krass när det gäller sina egna djur och avlar INTE på en sämre tik bara för att man inte har nåt bättre osv. Man använder inte hanar som inte håller måttet bara för att dom kanske är aningens billigare. Man ser hel heten på båda hundarna och är kritisk.

Sen anser jag att åldern på uppfödaren inte har så stor roll även om jag tror att en som hunnit ha ex hund i 10år har mer erfarenhet (dock inte kunskap kanske) än någon som haft hund i 2år. Dvs erfarenheten kommer med åldern. MEN det finns säkert 12-15åringar som med viss hjälp skulle lyckas bättre med seriös avel än vad vissa 25, 30, 40 eller 50åringar klarar. Titta bara på blockets alla annonser! Jag tror inte att det är många 12åringar som ligger bakom dom mest konstiga annonserna där "uppfödaren" knappt vet vad dom har i kopplet, har tagit en kull!