Är det bruksspår, där man spårar pinnar du tänker på då? =)

Mer där man lägger ut ett spår hade jag tänkt :)

Den enda spårformen jag håller på med är viltspår så jag berättar om det.

Viltspår är en gren som de flesta hundar brukar uppskatta och det kommer naturligt och man brukar inte behöva lära dem så mycket förutom att slipa till spårsättet lite om man har spårprovs ambitioner.

Till det behöver man en klöv av älg eller rådjur och lite blod- om man vill. Jag spårar utan blod då det är så jobbigt att hålla på droppa och det behövs egentligen inte.

Knyt ett snör runt klöven och ge dig ut is kogen. För att markera hur du har gått kan du snitsla regelbundet. Detta gör du genom att ta klädnypor och knyta fast band i dem. jag använder plastband från hobby affären. Gärna i minst två olika färger en för raksträcka och en för att markera en vinkel. I slutet knyter du fast klöven i ett träd. Gå en anna väg tillbaka så att du inte korsar spåret.

I början kan liggtiden vara ungefär en timme och spået ca 100 meter långt. En vinkel mitt i spåret eller bara en lätt böj första gången.

I början av spåret ska man markera en genom att sparka upp jorden lite och trycka omkring klöven så att hunden lätt kan ta upp spåret.

Om du tycker att det är intressant och vill veta mer så berättar jag gärna

Låter riktigt intressant! :)
Men måste man använda klövar? och blod? Jag är ganska så känslig mot sådant .. :]

Om du ska viltspåra, men det finns andra spårsätt. Vilspår tycker dock jag är väldigt berikande för hundar och de allra flesta hundar är bra på det direkt då det är naturligt att spåra djur. Det är häftigt att se många hundar som reser ragg och går med spänning genom skogen på sitt första spår.

Man vänjer sig med klövarna, jag lovar. Blodet med. jag är vegetarian men plötsligt har jag en frysbox med döda djur som jag använder till viltspår och jaktträning.

Klövarna lindar man in i platsfolie och lägger i en påse och fryser ner mellan användning. SSRK (svenska spaniel och retrievre klubben) brukar i en del sektioner sälja klövar även om man inte är medlem kan man får köpa om de har mycket.

Finns som sagt andra spårformer, men hundar brukar älska denna

#2 Ett appellspår i brukset är ett ca 300 meter långt spår, där man lägger ut sammanlagt 3 "apporter" (träpinnar), en halvvägs innan första vinkeln, en mellan de två vinklarna och en i slutet på spåret (en s.k. slutapport). Tanken är att hunden ska följa spåret och hitta alla pinnarna.

På bilden har jag ritat upp ungefär hur ett appellspår ser ut.

Ska du spåra för att ha roligt och aktivera din hund eller har du tävlingsabitioner?

Om du bara vill spåra för att ha skoj har jag skrivit ihop lite hur jag gör på min hemsida. Spår

Jag kör blodspår som berikning, och då får man inte återanvända klövar/djur. Dessutom ger mer blod mer äkthetskänsla för hundarna. Det gäller att drälla så lite människolukter i spåret som möjligt. Jag klär in mig i regnställ och stövlar, blodar med stav istället för att droppa och undviker i längsta möjliga mån att ta i skank/djur. Släpar djurdelen efter spårläggarstaven i snöre, så att mitt spår hamar bredvid.

Äter inte heller kött, tycker tom att falukorv är äckligt. Men att hantera älg/rådjursdben, kanin/kråka, är en helt annan sak. Att se hundarna gå över i jakt, (jämfört mot viltspåren vi tidigare lade med återenvändade av skank, och droppflaska med blod) och verkligen jaga, är värt det. Blodet har jag i en liten hink som jag doppar stavens svamp i. Dräller inget, lite äckligt möjligen. Men man vänjer sig, då hundarna får en sån otroligt jaktberikning!

Det finns även personspår. Det finns böcker om det på bibblan. Inget jag höll på med. Min tik (envis greyhound) vägrade spåra något annat än viltspår som jag hade lagt.

#8 Menar du som de norska viltspårsproven är upplagda när du säger blodspår? Eller drar du klöven hela spåret?

Jag tycker att blodspår verkar lite skumma att hunden ska spåra blod och inte vilt, men nästa säsong ska vi ta det norsk championatet på båda hundarna har jag tänkt så jag får väl lov att börja spåra så  Viltspår känns roligare tycker jag men jag kanske ändrar mig. I viltspåret är det iof tillåtet att använda mycket blod, jag tycker iaf att 3 dl på ett 600 meterspår är jättemycket, men få spårdomare använder så mycket så jag spårar alltid utan blodet, ev. markerar jag på två ställen. Spåren blir för lätta för mina hundar om jag använder blod. Ska bli spännande att testa ett norsk spår med allt vad det nu innebär

#10 jag släpar klöv eller hela djur, hela spåret. Jag kör inte efter Norska regler, utan blodspår som berikning för hundarna. Det gäller helt enkelt att få det så "äkta" som möjligt. Det är lättare ju ursprungligare hund man har, eller jaktras. Svårare ju mer sällskaps/lydnadsinriktad hund man har.

Man kan göra spår svåra även med mycket blod, spetsvinklar, genom myrstackar, över vatten, korsa dem med ett annat spår od.

#11 Jaha, men då menar vi samma sak. Blev bara förvirrad av benämningen blodspår har aldrig hört det om släpspår tidigare. Jag har bara hört släpspår/viltspår tidigare om den spårformen

Har man inga tävlingsambitioner, utan bara vill ge sin hund liote nosarbete, så kan man ju lägga ett spår, första gången kanske bara 10 m, en vinkel och 10 meter till, sen avsluta med matslåken eller en kul leksak. Låt det ligga 20-30 min för att luftvittringen ska lägga sig lite, sen visa hunden på spåret och uppmuntra den att spåra. Giovetvis massor av beröm när den hittat rätt på slutet.

Sen försvårrar man stegvis, till hunden kan gå spår på ett par hundra meter som legat många timmar.

#13 De rekommendationer jag har läst i böcker är att första spåret bör vara ca. 100 m (ca. 125 steg). Detta för att hunden ska få en chans att förstå vad det är innan spåret är slut.

Vi gjorde 125 steg rakt fram första gången. Iaf min tik behövde den tiden för att förstå vad det var. Vi körde 1-2 gånger till rakt spår. Sen började vi lägga in vinklar och sådant också.

I någon av böckerna om viltspår på bibblan finns det spårkartor på slutet som man får lov att kopiera (det står klart och tydligt utskrivet). Där kan man få hjälp med inspiration. Jag vet inte vems som har gjort kartorna, men den första är bara rakt fram, den andra kartan 2 vinklar, karta 3 har 2 vinklar, karta 4 har 3 vinklar och 1 bloduppehåll, karta 5 har 4 vinklar och 2 bloduppehåll och karta sex är anlagsklassen med 5 vinklar och 2 bloduppehåll. Varje karta är längre än den första (som är 100 meter),  och bloduppehållen blir också längre och längre.

i #13 menar jag enkla personspår, inte viltspår eller blodspår. Ska man pyssla med någon av de formerna bör man gå kurs först, tycker jag. Första blodspåret behöver inte alls vara så långt, man kan tom låta hunden se när man lägger det, och bara ha ett spoår på 20 m, för att väcka intresset. Fast, jag rekommenderar kurs, oavsett om man vill lägga viltspår (för tävling eller nöje) eller blodspår (som berikning eller träning inför skarpa eftersök)

Vill man bara ha något nosarbete för hunden, kan man gott bara lägga personspår, dvs gå själv och sitta i spårslutet, eller lämna en leksak, godis eller matskålen med middagen.

#15 Nu blir jag förvirrad. Vad är skillnaden mellan blodspår och viltspår trodde det var samma sak fast två olika benämningar?

Vi ska träna yngstingen genom en eftersökskurs via jägareförbundet men så mycket blodanvändning är det ändå inte i efetersöks träning eftersom älgen kan blöda små mängder beroende på var den är skjuten och vildsvin behöver inte blöda alls från början. Tror att man främst tränar att spåra vilt snarare än blodet

#5 heheh, jadu så de kan gå! Kanske kommer bli så här hemma med, om vi gillar det.

#6 Okej, då förstår jag.

#7 För att ha roligt och att aktivera.

Tack för alla svar! hehe, som #8 skrev att bli lite äcklad av falukorv, så är väll jag med.. :] Tycker allt kött är hur vidrigt som helst, när det inte är tillagat, dock så är alltid korv äckligt! Men men, detta ska nog gå allt!

#16 I den här tråden försöker jag förklara, kika där, så slipper jag försöka skriva och vimsa till det en gång till.

#18 Tack  Väldigt intressant. Men dina dofter finn väl ändå alltid i spåret eftersom du gått där. Hur vet du att hunden inte spårar dig som "personspår". Den känner ju garanterat din lukt

#19 När du har lärt dej hur hunden ser ut när den spårar vilt respektive människa så ser du snabbt om det är blodet den går på eller dej.

#20 Jag är rätt säker på att båda mina hundar spårar viltet och inte människan. Min äldre hund har stort viltintresse och skulle aldrig bemöda sig att spåra annat än vilt. Golden är ju hundar som arbetar efter skottet och letar reda på vilt så för dem kommer det sig naturligt att söka vilt. Varför tror du att det är blodet hunden spårar? Varför inte viltet? Om man har en hund som intresserar sig bara för blodet hur gör man då i äkta eftersök? Så mycket blod som man använder i "blodspår" är ju inte säkert att det finns på riktigt. Mina hundar spårar vilt och älskar det, blodet är inte så viktigt. De spårar levande oskadd vilt med.

Det jag tyckte var intressant i #18 länk var att hunden skulle vara mer benägen att spåra människan i viltspår gentemot blodspår, som är samma sak fast du bara använder klöven en gång och försöker att inte konteminera klöv med människodoft. Jag är helt enkelt inte övertygad om det. Däremot finns det det säkert vissa hundar som gör så. Jag viltspårar med mina hundar men tror ändå inte att det är människan de spårar, även om de alldeles säkert känner min doft. Men det borde hunden även göra i blodspåret även om det kanske är lite mindre dofter.

Jag spårar dessutom livespår och brukar gå långa sträckor efter färska älgspår så jag vet att de kan spåra älg och de är lika ivriga i båda spåren (lagda spår som äkta) och gillar dem lika mycket. Men personspår skulle aldrig intressera min show golden så med honom är jag helt säker på att det är viltet som är drivkraften som gör att han spårar och att det är viltet han följer.

Kommer helt klart att testa att byta ut klöven oftare och lägga med spårläggasrstav. Men hitills lägger jag nästan aldrig spår med blod. Kan göra 1-2 markeringar med blod. Jag lägger även kilometer långa spår i varierad terräng och lägger mer naturliga spår än de fyra vinklarna. Ska testa det, men tanken är att vi kommer att gå riktiga eftersök med vår hund om den är lämplig.

Naturligtvis så läser jag mina hundar när de spårar, för jag kommer en dag att måste förlita mig helt på dem när vi gör eftersök på skadad vilt.

Jag gör avgången längs med spåret och sen i en spetsvinkel av, markerar var, så att jag ser om hunden bryr sig om människorspåret. Kan även gå av spåret (då lägger jag stav och hink i spåret för att inte ta med de lukterna) och gå en liten krok, där hunden aldrig går av, utan följer blodspåret.
Nu släpar jag skanken/djuret efter staven i ett snöre, och då jag "går" med staven blir det tryck i förna och mylla, som av en fot som går. Detta ger oxå ett mer "äkta" spår, samtidigt som blodspåret hamnar en bit bredvid mitt egna. Tidigare släpade jag skanken bakom mig, i mina egna spår, och blandade dem mer än nödvändigt.
Återanvänder man skanken (vilket är tacksamt, då de kan vara svåra att få tag på, och kostar mycket pengar om man måste få dem skickade med post ed) så blir det ju lukt av människa, lukt av hunden och för varje gång mindre lukt av djuret det kom från.

Om detta med att spåra blod eller vilt, så spårar de viltet, och blodet gör det hela mer spännande och äkta. Lite som häftiga specialeffekter på film. Jag försöker även att variera spårslutet, så att det blir olika varje gång, samt anpassat efter hunden som går det.

Det är stor skillnad på Vidar när han spårar nu, motför tidigare. Då gick han alltid spårnoga med nosen i backen, följde hela spåret och sen var det klart, skoj, men inte så överdrivet.
Nu spårar han, men håller koll framåt och åt sidorna, han vindar in spåret, känner han att spåret går i en böj och kommer tillbaka, kan han hoppa över böjen, utan gå mer rakt på. Det kan vara riktigt svårt att se om han är på spåret, då han använder blicken mycket. Vidare är jag bättre på att läsa naturen och har lärt mig mer om hur spåret flyttar sig. Han går ju inte där jag lagt spåret nu, utan där det luktar mest, dit vind, natur od har flyttat luktmolekylerna.
 Spårar vi älg eller vildsvin håller han alltid koll om vi passerar stora stenar eller buskage, där de kan ligga i "bakhåll".
Han får nu alltid behålla klöven och äta upp den (inte vildsvin), och jag berömmer inte, utan blir själaglad när han hittat den. Vi kan tom kampa med den ibland, vilket inte går alls annars, han är för signalkänslig för kamplekar.

Ibland vräker jag på massor av blod, men jag har läst en del om olika typer av skador (vart skottet tog, om djuret är påkört osv) och försöker tänka hur ett realistiskt spår kan se ut.
Blod, benbitar och päls vid uppsparken (den gör jag dessutom med skanken/djuret nu, inte med min fort som jag gjorde tidigare), sen kanske det blöder till lite de första metrarna, sen springer älgen rakt rätt långt, kanske kommer det blod skvättande eller avstuket uppe på ett träd. Lite inälvsrester och avsliten skinnflik eller pälstuss kan placeras längs spåret som extra krydda för hunden (till skarpt eftersök ska hunden stanna och markera sånt, så att jägaren kan kolla och få mer insikt i hur älgen mår, var skadan sitter). Sen viker älgen av, kanske hoppar eller kliver den över ett dike. Där kan jag med fördel själv gå på ett bra ställe, och sedan lägga spåret där älgen skulle ha gått, med hjälp av staven.
Sen knallar älgen på, rakt ibland, svänger lite ibland, hittar en lega, där jag åter får pyssla, gnussa runt skanken, lägga lite päls kanske, bloda lite extra, och stanna så att klöver hinner ligga kvar så att det även blir lite drevspår, dvs hunden ska känna att den är närmare älgen tidsmässigt efter legan. Under den tiden gäller det dessutom att inte sprida min lukt i onödan, utan helst bara stå stilla.
Sen fortsätter älgen, blöder kanske lite mer direkt efter legan, sen inget alls. Vid nytt lämpligt ställe blir det dgas för ny lega och spårslut. Vill jag vara extra svår, har vi gått från ängsmark till skog, över stenhällar, växlat mellan löv och barrskog, gått över en våtmark, passerat en väg, följt en stig, av den och gärna korsat spåret med vilda djur, kanske av människor med hund, eller för att göra det riktigt svårt, ett annat blodspår.

#22 Låter jättekul. Just nu har vi rejält med klövar så nu kan jag absolut lägga några sådana spår där klöven inte återanvänds. Men det är ju inte alltid det lättaste att samla på mig nya men nu har vi en viltfrys i källaren så nu kan jag passa på att samla ihop från olika eftersök.

Förutom att jag återanvänder klövarna låter det ändå som om vi lägger det likadant samt det att jag är sparsam med blodet. Har dessutom inget älgblod utan bara nöt i frysen men ska samla älgblod vid slakten till hösten.

 Tack för den utförliga beskrivningen (fast jag kommer fortsätta kalla det viltspår eftersom det är viltet som djuret söker )

Var gick du den här utbilningen? Var det genom någon förening?

Jag har både älg, ren och nötblod i frysen, ska försöka få mer älgblod i höst, även om det är svårare än klövar (som jag kan ta alla jag vill, då jägarna här inte tränar sina hundar i eftersök.) Vi har flera jaktlag som har en slaktlada 150 m från huset, får kontainergräva efter allt jag vill ha. Säger jag till när de kommer med kroppar, så kan de lägga klövarna brevid. Hår, skinnbitar, ben, tänder, inälvor, allt jag vill ta är gratis, bara äckligt att hantera.

Klövar av annat än älg skickar jag efter, om det inte går att tigga av jägare i närheten. Skulle gärena ha mer fågel och kaniner oxå, då hundarna gillar det.

Jag gick utbildningen hos HUNDutbildningsgruppen. Eftersom jag redan var hundkursledare hos dem, kan jag titulera mig blodspårsinstruktör oxå.

Var köper du efter rådjursklövar ifrån? Har sagt till de jägare jag vet som jagar rådjur att sprara åt mig men har inte fått några senaste året. Tycker att det är bra att korsa spår med andra djur, hittade bla en påkörd skohshare som jag drog släpspår med över älgspåret för att se om hundarna bytte spår. Jag har fulla frysen med små kaniner och fåglar av olika slag. Men fåglarna fryser jag aldrig in igen efter användning då jag tycker de blir äckliga och jag märker att hundarna hellre vill bära "färsk" vilt i apporteringsträningen.

Min morfars jaktlag samlar klövar åt mig så jag hoppas att de skjuter alla älgar de får i år ;)

Jag kikade på en jägarsida med annonser, och köpte hem en låda klövar, mest rådjur, en del hjort samt några vildsvin. Klövarna i sig var inte så dyra, men det blev ett par hundra i frakt.

Plockar gärna "roadkills", fåglar och smådjur. Funderar på att ha en stor sekatör i bilen och stanna och ta klövar från påkörda rådjur…

Vittra gick sitt första spår med en släpad och blodig kråka. Vi körde lite apporteringslek med den en stund efter, sen fick hon ha den som sin. Efter en vecka började fjädrarna släppa för den var så rutten, och när den luktade så illa att det var outhärdligt att vara nån meter från den, så fick den hamna i skogen som mat åt småkryp istället…

Tack för alla svar Vattnadal, du har fått mig att bli jättepeppad på att dra till skogs och dra mer naturtrogna spår
De där med vinklar uppehåll m.m tränar vi mest innan spårprov, de är dessutom tråkiga at lägga och gå. HUr länge väntar du inna du går spåren? Jag väntar allt mellan 1-4 dagar

(jag samlar med på döda djur som jag fryser ner )

Sist blev det kort tid, oftast bara några timmar. Vi har nämligen en räv som gärna snor djuren i slutet annars. Han kommer förbi varje kväll och letar vad det kan finnas för gott att hitta kring vår gård. Kanske om jag knyter fast det rejält, eller hänger upp i ett träd, att han lämnar det, men jag vågar sällan chansa.

Innan vi flyttade hit fick de ofta ligga över en natt, men samma där, vilda djur snor gärna spårslutet, och då blir det lite snöpligt för hunden…