Kiwi är ju en blandras så han kanske inte kan/gillar att yla. Vissa spetsar ylar, andra inte. I regel så ylar alla hyskyn (renrasiga), deras skall låter istället skitfult och påtvingat. De kan lixom inte skällas ordentligt utan det låter som en kvävs skall eller ett yl-skall. Vissa ylande spetsar kan även öva upp sitt skall och då fram ett snyggare skall, men vissa lär sig aldrig utan yl-skäller istället. Det där riktiga långdragna varg-ylet gör de oftast när de är ensamma eller när de känner sig övergivna. men ibland även när de blir glada… i övrigt är huskyna rätt tysta och gör inte mycket oralt väsen av sig alls.

Vi har en alaskan Malamute blandning Husky som Inte kan skälla men som ylar. Sen har vi en annan malamute/husky blandning som även har en liten gnutta jämthund i blodet. Denna skäller jättefint, men kan även yla litegrann.

Sen har vi haft en finsk spets samt en björnhund som båda varg-ylade när de tex var ute på natten eller när de ville in. Annars var de riktiga skällhundar som pratade mycket med många olika ljud och gnyn.

Inget går upp mot ett härligt yyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyl i den svarta natten. Gåshuden kommer på direkten, men det är så otroooligt vackert! :-)

Kanske kan Kiwi lära sig om du yl-tränar lite med honom då och då, om du ylar så kanske han härmar? :-)

Jag har faktiskt försökt yla lite för att se hur hon reagerar - om hon reagera, men hon tittar bara på mig med en fundersam blick. Hon har mycket Siberian i sig, just därför satt jag och fundera på det här. Kiwi gör annars många konstiga läten, många likt ett skall, och andra som ej går att beskriva. Men inget ylande ännu. Hon kan skälla fint, och ibland blir det helt misslyckat.

Bägge mina ylar, de kan börja med sina säregna husky prat som sen går över i ett mer ylande läte för att emellanåt gå över i ylande är de uttråckade brukar de yla eller om de sitter i hundgården och vi inte är inom synhåll då kan de börja skälla sen yla. Men mina har ylat från de var små.