Om hon har ont i ryggen och kanske inte världens ork att fostra en bångstyrig labbevalp så är det nog ganska fel ras för henne, likaså att hon inte vill gå lång (iofs beror det på vad man menar med "långt") eller är intresserad av att ha hunden till annat än sällskap, .

Jag är både för och emot att en så gammal människa skaffar ett djur, man kan inte förutse sin framtid och även om man är ung innebär inte det att man kommer leva i morgon.

Frågan är hur pass mycket hundliv hon har att erbjuda en hund, och om inte en social raskatt kanske vore lämpligare om hon enbart söker sällskap?

varför känner hon att hon vill skaffa hund? (alltid haft hundar?, vill komma ut mer?)

Jag vill tipsa om titta över ompleceringshundar då kan hon även hitta en passande typ av sett hon vill ha, lung o trygg. Sen tycker jag itne man ska säga ne du är för gammal för att ha hund, men kanske ska tänka lite på att om hon går bort vem kan ta hunden sen.

En katt är inte mer lämpligt?

Hjälp henne med att titta på olika raser. Prata med olika uppfödare, åk och titta på hundar. När ni har bestämt er för hund, valp/vuxen.

Så är det ju viktigt för alla inblandade parter att veta vad som händer med hunden om det händer din mormor något.

Egentligen är det något alla borde prata om, vad händer mina djur imorgon, om jag dör nu?

Men jag tycker inte att man behöver avstå pga ålder.

Ingen valp, skulle jag säga, med tanke på problem.

Har hon int i ryggen, och hon är gammal, kanske det passar bättre med en vuxen, kanske tom. gammal hund.
Fördelen med en gammal hund är att hon slipper långa promenader, och de är mer keliga än leksugna.

Hon slipper uppfostra den, och den kommer passa hennes behov.

Men jag tycker ändå inte att hon ska ha en labrador.

labbar är ju en väldigt motionskrävande ras, även om den är gammal.

Har ni funderat över en Tax?

#5 Tax är väl åtminstone en ganska aktiv ras?

#6 Beror på. Vi har en gammal jakttax (12 år) som bara sover hela dagarna.

Labbe är nog inget att ens fundera på, de är aktiva och det också långt upp i åldrarna.

En mindre sällskapshund, med mer eller mindre pälsvård?

#7 12 år om man skaffar en sån gammal hund är det ju risk att den blir sjuk och får ont….

#3 Av katter får man ju inte samma sällskap jag tycker hundar förstår en bättre katter (min åsikt) går bara runt kelar jamar äter bajsar (vi har en katt och hon gör typ bara det) Av en hund får man så himmla mycket tillbaka!

Sen om man bor på landet så kan ju hunden springa ganska mycket fritt!

#9 Jag är medveten om att det är en helt annan sak. Det jag tänkte på är att hon är 85 år och pigg i nuläget. En katt kan vara inne en hel dag utan bekymmer, medan en hund (oavsett ålder) måste ut och motionera/rasta sig några gånger per dag oavsett väder eller hur man mår i övrigt. Det finns lugna kattraser som gärna ligger o slappar i knät eller brevid en. Det finns säkert någon kelig kisse på nåt katthem som gärna vill ha en gammal tant att mysa med :)

Jag skulle förse slå en shizu då får man klippa ner den förståss för slippa pälsvård mycket snäll ras. Men kolla lite över annonser ganska många finns det där ute som söker efter hem. Men ha gärna i baktanken vem ska ta hunden sen lr vad ska göra det måste vara klart redan när hon skaffar en hund, sen katt ja det är samma där. Nu har jag en bekant på 93år kvick är hon ännu och går utan rulator så din farmor kan leva länge till :) Och det finns inget bättre hem än äldre personen de skämmer bort sina djur, nu hoppas jag att hon ändå kan holla sin hund i bra trim för feta hundar är itne bra.

jag skulle föreslå en daghund istället för en egen…

min mamma (70 år och hundägare/uppfödare hela sitt liv) tyckte inte hon vågade skaffa en egen igen, när den sista gick bort för 1,5 år sen, med tanke på åldern eftersom hundar ändå kan leva 10-15 år och hon inte vet hur länge hon är pigg…  istället valde hon att bli dagmatte till en liten blandis. hon har iom det alla fördelar hon vill ha med hunden men kan säja ifrån en dag om hon skulle bli dålig..

#9 Jag har inte föreslagit en 12 årig hund?

Men jag menar, NÅGON måste ju ta hand om dem, right? Bara för att den är gammal så betyder ju inte det att hon är sjuk?

Det är inte ovanligt att taxar blir 15 år, men det är klart, varenda dag är jag berädd på att hon inte finns kvar så länge till.

#9 det beror helt på katt, att skaffa en huskatt/bondkatt är att chansa.

Att skaffa en sällskaplig raskatt kan bli samma sällskap som en hund, dom kan istället bli för påstridiga.

12, oxå mycket bra ide dagmatte är jätte bra o vara och som hundägare guldvärd. :)

Min mormor är 82 år, och förra året skaffade hon sig en shizu valp & det var det bästa som hänt henne.

Mamma va med henne hos uppfödaren, som givetvis undrade om var hunden ska ta vägen om ngt händer min mormor. Mamma tar över honom om det behövs.

Det funkar kanon bra för mormor med sin älskling & hon lämnar in honom på trimmning & kloklippning när det behövs.

Min mormor är 76år och hon skaffade en liten blandras för ca 2år sen. Det är en blandning mellan powder puff, lhasa apso, tibbe, pomeranian.

Mormor har lite ont i knät och jobbit att ut och gå.. men vi bor bara en liten skog emellan oss, så vi brukar gå och hjälpa henne med att ut och gå och aktivera hunden, och åker till trim när det behövs.

Det är ju ett JÄTTE sällskap=)

//Lodjuret

Jag tror inte att det är många uppfödare som skulle sälja en valp till en som är 85 år men däremot kanske hon i så fall kan hitta en äldre omplacering och då vet man också vilken mentalitet den har och aktivitetsnivå. Som andra har sagt så är labben en aktiv ras och kräver förmodligen mycket mer än vad din mormor kan erbjuda. På beskrivningen så tror jag att en hund ur sällskapsgruppen skulle passa bäst och vuxen då.

Eller som någon annan föreslog, katt. Finns många raskatter som är väldigt sociala av sig och följer gärna med ut på promenader (om de är vana vid det) och följer efter en inomhus men ändå behöver man inte känna sig tvingad att gå ut om det är dåligt väder, snöstorm, isgator eller om man har extra ont i ryggen eller sjuk osv.

Bondkatter o huskatter kan vara minst lika sällskapliga som en renrasig katt?? Tycker att ni var orättvisa där! Min bondkatt kan en massa tricks och ska alltid vara med, överallt. Min kompis föder upp renrasiga katter (dom som ser ut som små leoparder. Har glömt bort namnet) och dom katterna är inte trevliga i temeramentet. Så är alla av den rasen. Bondkatter är oftast mysigare enligt mig. Har såklart träffat renrasiga katter som är gosiga också.

#19

tror du missade poängen ganska grovt, rastypen som din kompis föder upp kan ju ex. vara av en sk. hybridras dvs inblandning av vildkatt pga utseendet och färgmönstret det ÄR katter som oftast är ganska naturligt skygga mot främlinga pga sin historik.

Det finns andra raskatter som är precis tvärtom avlade för att vara sociala och sällskapliga inomhuskatter ex. siameser, det är oftast rekommenderat att man skaffar två om man är hemmifrån mycket just för att dom är så pass sällskapssjuka.

En bondkatt är ett lotteri, du kan få vad som hellst, och oftast är dom ju avlade från katter som får tillbringa mycket tid ute, jaga självständigt och personligheten/egenskaperna varierar kraftigt.

#19
Ja det kan de MEN det vet man inte förrän de blir äldre, när det gäller raskatter så är det bestämt hur de "ska" vara både när det gäller utseende och temperament och det blir då en större chans att få en katt med just dom egenskaperna man vill ha.

//Ägare till både renrasig katt och huskatt

min huskatt är den snällaste katt jag nånsin träffat ;) Men det är såklart olika från katt till katt :)

#17 Awww vilken söt :3

Den ser ju lite ut som Chewbacca :3

17, gudars det var en söt liten tjej trevlig blaning ser ut att vara en liten busfia med :D

#23 Tack, ja visst e hon söt<3

#24 Tack, ja hon får sina tok-ryck ibland… Och hon har ju så många blandningar i sig.

Har inte läst så noga genom tråden. Jag tycker absolut det kan vara mysigt för både hund och tant att få sällskap av varann. Nu skulle jag inte rekommendera en valp, men gott och väl en omplacering som man redan innan vet temprament, aktivitetsnivå och psyke på. En äldre hund som inte har samma krav på träning och långa promenader. Det finns ju väldigt många fördelar en pensionär kan erbjuda tex  ständigt sällskap. Långa promenader är ju inte allt. Hittar man en lämplig hund så kan de får stor glädje av varann.

Bara för att man inte orkar gå så långt betyder ju inte att man inte aktiverar hunden. Man kan köra godissök, aktiveringsleksaker, korta spår, korta sök, uppletande, trixträning, lydnad, approtering osv.

Så leta bland omplaceringar efter en hund som kan passa, någon som inte drar när det är halt ute osv

En hund hos en pensionär kan många gånger få ett mkt bättre hundliv än hos någon aktiv yngre som jobbar och är borta 9 h om dagen.

Tack så mycket för alla svar! :) Ska prata med min mormor om det

Min mormor har inte skaffat någon hund än men verkar vilja det väldigt mycket. Jag har förstått att labrador kanske inte är bästa rasen för henne men har ni något förslag på en hund som är ungefär lika stor men som inte behöver springa så mycket? Hon vill helst inte ha en liten hund.

Har läst lite om Leonberger nu, någon som har erfarenhet av dem? Det verkar iaf va en härlig hund

29, leonberger hade min svägerska o det var inte lätt hund. Men kanske om hon skaffar en vuxen leonbeger? Annars är även new foundlan trevliga lunka på hund.

Okej, inte lätt på vilket sätt? Leonberger är kanske lite för stor för en 85-åring även om det är en lugn hundras…

Jag tycker #26 gav ett bra tips, kika på en omplacering. Rent spontant tänker jag att en mindre hund borde vara att föredra.

Vi hjälpte våran granne som var 78 år och relativt pigg att hitta en omplaceringshund :) Efter mycket sökande och läsande hittade vi en 9 årig cairn terrier/bichon havanais hane som har funkat utmärkt för henne! Såklart var hennes egna barn engagerade i hunden, hjälper till och tar över den om det skulle bli problem :)

Så det är klart att det kan funka! Om man tar en ompl. så gör man en god gärning också ;)

31, ja du, han hoppa  o sprang fort sprang ner mig då han var lös o lekte han var "bufflig". Inget problem, men för en 85åring är det inget jag rek iaf. Det är mer hundar än många tror han var långt i från luffsa omkring hund han kräver  massor med aktivetet. Jag skulle inte skaffa en så stor ras till en 85åring.

Har skummat igneom lite, en granntant till mig har en liten Chihaoha (stavning?) som går med henne bred vit rulatorn, dom är underbara tt se tillsammans =)

Har hon släckt som bor nära och kan hjälpa till att gå ut om det behövs? Och som kan ta över om det behövs? Som andra säger kolla runt =)

Varför ska inte en äldre få ha hund om dom skulle klara av det.

Har själv placerat en jack russel blandning på 3 år hos ett par i 85 års åldern och ångrar det inte

#36 Folk tror väl att de ska gå och dö närsomhelst.. Vi blir ju äldre och äldre hela tiden. En mindre hund känns mer lämpligt och en omplacering är ju bra på flera sätt.