Ge honom tid att vänja sig, innan Du gör någon sak av denna gnällighet. Man ska även ha i åtanke att det inte är bevisat att hundar är medvetna om att de gnäller.

I detta fall skulle jag ge det tid, men samtidigt vara noga med att inte förstärka beteendet. Att han gnäller på att någon visar tecken på att gå ut skulle jag ignorera då det säkerligen handlar om att han ännu inte kan era rutiner och fortfarande känner sig lite otrygg.

Att han gnäller för att han väntar på att få komma in så skulle jag antingen vänta ut honom tills han tystnar och gör han inte det, skulle jag helt enkelt göra in-genom-dörren-momentet mycket snabbare. Ha hunden i kopplet, öppna dörren och håll med foten för så att han inte kommer in. När han stannar till eller backar eller tittar upp på Dig så släpp in honom. Gör ingen grej av det. Då kan Du istället skapa ett problem som grundar sig i att han bara känner sig osäker och otrygg i sin nya miljö. Allt gnällande kan mycket väl släppa när han känner sig mer hemma. Så försök ignorera samtidigt som Ni är noga med att inte förstärka beteendet.

Tack för ett jättebra svar!
Jag gör redan någorlunda som du beskriver, så det är bara att fortsätta på det spåret!

Det var intressant det där, med att hundar inte är medvetna om att de gnäller. För jag tror inte han märker det när han gnäller sådär tyst. Han bara gör det liksom.

Vet du om han är gnällig i "vanliga fall", alltså om han gnällt hos förra ägare? Min storpudel led av mycket stark stress och när vi inte var hemma så gnällde han nästan konstant. Detta tränade jag på under hela hans livstid från att det började vid hans könsmognad till den dag han avlivades 6½år gammal. På grund av hans stress gick det inte att träna bort. Men är det ett gnällande som börjat nu när han flyttat så kan du nog vara ganska lugn, det går över om du ger honom lite tid. Och som #1 säger, försök att inte förstärka det.

Vad jag hade gjort, ja, det beror på vilket gnäll vi pratar om… ;)

För, jag kan känna mig 100% säker på att hundarna våra inte alltid är medvetna om att de gör ljud - det blir liksom bara en "biprodukt" av den egentligen orsaken, lite som när man nyser så blinkar man alltid, fast man sällan tänkt på det förrän någon påpekat detta.

Därför kan det vara omöjligt att bara fokusera på själva gnällandet, själva biprodukten av det egentliga problemet. Gnällandet kommer inte försvinna om inte orsaken till gnället gör det, och även om man skulle lyckas få hunden att sluta gnälla (eller hålla ögonen öppna när man nyser) så finns orsaken fortfarande kvar där. Och det är sällan den är positiv utan biprodukten, då den ju funnits där av en anledning. Blev det rörigt nu? Jag menar alltså att eftersom att hunden gnäller, så finns det en orsak som skapar det hela. Liksom att vi blinkar när vi nyser av en anledning. Nog för att vi kan tvinga ögonen till att vara öppna men vi kommer ju fortfarande nysa.

Så den typen av gnällighet hade jag "löst" genom att fokusera på vad som orsakar det hela. Förmodligen har du en hel del oro hos hunden nu och när den är mer trygg kommer gnällandet minska.

För uppmärksamhet ignoreras det(sen kan man ju alltid lägga in en fundering där; varför vill hunden ha uppmärksamhet? Inte fått tillräckligt av något? Aktivitet/passivitet? annat?). Samtidigt som det bättre beteendet jag vill ha förstärks mer!

Jag antar att gnällandet vid dörren har hög förväntan bakom, och där hade jag sett till att belöna tystnaden innan hunden hinner börja gnälla och sedan utöka tiden. Alltså bara begära ett sättande först, och sen direkt in, innan hunden hinner börja gnälla/varva upp sig! Viktigt viktigt. Sen utökas tiden.

Men som sagt, orsak först. Gnäll är många gånger bara en biprodukt.

hm, funderar lite på om det är biprodukt jag menar… tror det är ett annat ord jag vill använda men hittar det inte… jaja, budskapet gick nog fram iaf!

Jag förstår precis hur du menar!

Skulle säga att hans gnäll är hög förväntan, precis som du skriver och sen är det nog oro det mesta. Han vet inte riktigt var han har oss och så fort vi rör på oss så antar han att det är honom vi vill något, blir glad och börjar gnälla.

Vid dörren ger jag honom uppgifter, som att sitta, ligga, sitta igen. Då glömmer han att gnälla och vi kan gå ut tyst och lugnt. Så där har det verkligen skett framsteg!
Vi har prövat haft honom själv hemma korta stunder, och då lägger han sig och sover.
Men jag antar att han måste komma till rätta. Ägaren sa att han gnällt ibland på tex äldreboendet där hennes mor bor, men inte hemma vad jag förstått det.