Någon?

Jag hade nog gjort så här; Inte haft valpen i bakluckan i bilen där den inte kan se oss utan jag hade haft buren på sätet brevid mig och sedan åkt en liten runda och bara vart helt naturlig. Inte ömkat valpen om den börjat gnälla då gnällandet är som en fråga; Är det här läbbigt matte? Om man då tröstar så får den bekräftat att, oj det här var läbbigt och inget kul alls. Utan var bara som vanligt munter och glad, vissla en liten trudelutt kanske.

Jag hade också lagt i någon leksak i buren så att den har något att leka med.

Åk inte för långa stunder i början utan ta korta roliga åkturer, kanske besöka någon super rolig när ni är framme från bilturen?

Då har Dante under påskhelgen klarat av sin första Göteborgsresa och efter omständigheterna klarade han sig galant.

Hans bur stog i bagageluckan med ett säte nedfällt så han både kunde se och höra oss. Jag kan inte direkt påstå att han tycker om att åka bil men han fann sig ganska snabbt där bak. Lite gnäll i början men sedan blev han tyst och lugn och låg för det mesta och sov. Häjdpunkterna var förstås när vi stannade för rastning och han fick komma ut och sträcka på benen.

Om du har en bur du smidigt kan flytta kan du ju ha den inne mellan bilturerna (eller om du har två burar) så han vänjer sig vid bur generellt. Sen har jag gjort så med Ville (som iofs spyr i hallen när han förstår att vi ska åka bil pga fruktansvärd åksjuka) att jag 4gånger om dagen gått ut och stt mig bak i kombin med honom med luckan öppen och bara myst/berömt och gett honom godis. Nu ligger han och skakar i bilen med spyr och dreglar inte längre! Så det har gjort underverk. Sen har han fått åka med till affären (2min) och till stallet (2min) ett par gånger i veckan. Och så åker vi till skogen ett par gånger i veckan (5-7min) så det blir roligt att åka bil.

Om din valp inte är åksjuk så är det bara att åka mycket korta turer och göra resan trevlig för valpen ex ge ett gott grisöra osv.