Känns som understimulans… Kör de bruks med henne? Låter de hunden träna??

Kanske en aning osäkerhet också. Men det är jag inte hundra på. Men det kan tänkas vara….

Tycker dina råd var bra och eftersom det har funkat så bör familjen fortsätta med det.

Hmm, haft samma problem med en tik, men "min" metod kräver också tålamod och framför allt tid.. Så är nog inte till någon hjälp.

Men vet hur det är. Hemskt och oerhört uttröttande för själen.

Min första tanke var just understimulans/tristess. En sådan hund hade jag tagit ut på många springrundor och utfört mycket fysisk aktivitet men med tanke på hennes E-höfter är det ju uteslutet. Psykisk aktivitet är i detta läge det bästa.

#1 Tror också att understimulans har en del i detta. De kör inte bruks med henne och det är inte mycket träning alls i allmänhet. Har tagit upp detta och det ska bättras! :)

#2 Av ren nyfikenhet - vad hade du gjort? fungerade det?

Det är jättehemskt, speciellt när ägarna bara vill väl.

#3 Rätt motion är ju ingen fara, som i promenader alltså. Inte mycket sådant heller där och därför tror jag även det kan hjälpa utan att skada hennes höfter. Korta kissrundor är ingenting för en större vallhundsras/bruksras, så lite kan man nog öka :) Att det blev så beror mycket på att det blev just E-höfter, rädsla att förvärra och då drogs motionen in, lite för mycket. Det kan bli så tokigt!

Kort och förhoppnings bra förklaring.

Kanske ska tillägga att tre timmar promenad och sök gjorde henne inte tröttare. Hon var så stressad helt enkelt.

När det ringde på dörren (vi då i träningssyfte)
Så skällde hon ju och gick dit..

Vi, utan att titta på henne ställde oss framför och backade henne till vald plats.
Vi stod framför henne hela tiden.
Ingen ögonkontakt, inget prat.. Armarna i kors o.s.v.
Tillslut satte hon sig ner, för att sedan lägga sig ner.
När vi såg att öronen hängde lite och att ögonen vart trötta och avslappnade vände vi och öppnade dörren.
Rste hon sig uppp under tiden gjorde vi bara samma sak om och om igen.

Kommando Varsågod, var då alltså klartecken att hälsa, om person var vid dörren.

Om annat, vart det belöning om hon låg kvar vid ihållande ljud, t.ex. ungar i trapphuset..

Detta hjälpte faktiskt.
Hon låg kvar på sin plats, och slutade skälla både vid knackningar, och annat ljud hon reagerade på..

Stressad var hon ändå, men just det problemet fick vi bukt på, ch hon vart mer harmonisk inomhus.

Hur det gick med den hunden är historia…

Men som jag sa. tid och tålamod..
Ibland fick man ju stå i en kvart - 20 minuter för att hon skulle ligga ner, avslappnad..
men ju mer man tränade, desto kortare tid tog det.

#5 Jo jag kan förstå den rädslan. Men oftast kan ens egen rädsla göra hunden värre än den redan är om du förstår hur jag menar. Som jag ser det har den hunden inget annat än ren tristess och behöver aktiveras/motioneras mer.

Jag skulle råda att aktivera mer, som så många andra gjort. Behöver inte vara mycket fysiskt, men psykiskt framför allt. Spår, uppletande, godissök (jätteenkelt att göra på vanliga promenader i skog, då man bara kan "klämma fast" godisbitar i barken på träd) och liknande aktiviteter där hunden får jobba med nosen. Och allt sånt ska ske utomhus! Så får man helt enkelt träna på passivitet inomhus, med ignorering inför såna beteenden som skall och liknande, så kan man även göra diverse avslappningsövningar, just så hunden lär sig att inne tar man det lugnt och sover, aktiviteter sker utomhus.

#8 Godis i bark! Underbart tips.
Gjorde vi med tiken i inlägg #6.

Hon älskade det, och vi gjorde det ofta

#9 Ja det gjorde jag en hel del med min förra hund också, var ju ett smidigt sätt att aktivera lite extra även på de vanliga promenaderna.

Håller med övriga om mer aktivering. Enligt min åsikt är ett bra liv bättre än ett långt. Vad har hunden för glädje av att leva 14 år i tristess? Är helt och fullkomligt övertygad om att den hellre skulle vilja leva 4 år i harmoni. Men naturligtvis finns det gränser för vad man gör med en hund med E-höfter!

Håller också med om att all aktiv aktivitet skall ske utomhus. Bra tips redan inkomna men puffar lite för spår.

Inomhus (och utomhus om det behövs, men det verkar inte så); passivitetsövningar, avslappningsövningar (massage är mycket bra att inleda med för en "nybörjarhund") och kanske koncentrationsövningar (koncentrera sig på att ligga still tex, det blir ju en slags "aktiv passivitet"). Skulle inte kräva av en hund med E-höfter att den ska ligga "platsliggning" på ett hårt underlag utan ge den en madrass eller annat mjukt som får bli "koppla-av-platsen".

Inga aktiviteter/övningar/promenader påbörjas när/för att hunden skäller eller "tjatar" på annat sätt. Det blir ju en naturlig följd av det du redan inlett, att ignorera skällandet. Tydliga på- och av-signaler till hunden och att vara konsekvent med dessa och konsekvent med att inget händer när hunden är i av-läge.

Sen måste jag erkänna att jag inte riktigt får ihop din mening i slutet om att "de är villiga att testa allt" med det du skrev alldeles i början. Först jag fick intrycket att de inte har tålamod med ditt förslag. Om de inte har tålamod att ignorera, har de då tålamod att träna? Hoppas för hundens skull att det går bra!

Blev dubbelt…

Understimulering kan ge upphov till många oönskade beteenden. Jag tycker att du gjort ett jätte bra jobb och analyserat problemet ordentligt! Hoppas att det löser sig!

Och jag måste tillägga att jag skulle gjort samma sak som dig, alltså köra med samma metoder. :)

#11 Ja du, de är villiga att testa allt men det krävs ju tålamod också… det är ju någonstans lättare att göra något aktivt än att passivt vänta ut att skällandet ska ge med sig. Precis som för hunden, att inte göra något är svårast, haha!

På nåt sätt ska det nog gå, jag slog en pling till dem igår och det hördes bara ett enda skall på hela samtalet! Normalt sätt går det knappt att prata :) Ska slå ett slag för spår, det är ju trots allt ganska enkelt att utföra :)

#12 Det hoppas jag också! Har märkt lite framsteg så det känns bra. :)

Exakt vad är det för ras? Att det är en bruksras säger inte mig så mkt faktiskt.

Det låter helt klart som understimulering.
Hunden har så jäkla tråkigt att den tar till alla knep den bara kan för att krydda till SIN tillvaro lite grann.

#14 Spår är ju aktivt så det borde passa dem då 

Toppen med framsteg!! Det borde bli lättare och lättare att ha tålamod när de märker att det har effekt. Håller tummarna.

Rent spontant skulle jag säga att det inte behöver bero på understimulans, om hon har bott med många personer i huset och det är många som kommer och går, så kan hon helt enkelt ha blivit väldigt stressad av detta. Är de stresseade en längre tid, kan de precis som människor få magsår eller liknande, och det gör ju ont, det kan mycket väl vara därför hon skäller, för att säga att hon har något obehag.

Man kan effektivt behandla stress, dålig mage m.m med kinesisk medicin, nålar och örter.

Om ägarna vill veta mer om detta kan ni skicka ett privat meddelande till mig:)

Hög smärta är det första som slog mig när jag läste de beteenden hon visade upp. Sen klingade den tanken av lite grann när jag läste vidare. Men tanken dök upp igen när Du skriver att hunden har E-höfter.

Det är omöjligt att veta vad det beror på. Hur aktiverar de hunden? Hur motionerar de hunden? Hur mycket är den ensam? Har de/Du provat att ge smärtstillande (metacam tex) under en tid för att se om beteendena ändras?

Vad är det för bruksras och får den berikning som den ska? Hur hanterar ägarna problemmet när hunden skäller? Har det kommit plötsligt eller har skällandet kommit smygande. Har den alltid skällt på alla dessa saker eller har den börjat med något och sedan utökat?

Om jag vore Du skulle jag börjat med en smärtanalys för att utesluta smärta.

#15 Briard. Tror också delvis på understimulering, för tråkigt har den och gör allt för att ha något att göra…

#17 Är lite så jag tänker också, fast stress blandat med understimulans. Stress vid dörr, vid telefonsamtal, vid ljus osv. osv. Allt har ju gett något som hon gått upp i varv för.

#18 Jag har talat med dem om att undersöka henne och se så att det inte är smärta. Jag antog först att det var det, men med den stora skillnaden inomhus och utomhus blev jag tveksam… ute är hon lugnet själv.

Därför tror jag mer på att det grundar sig i att hunden går som "soffhund". Det är en briard, som inte alls får den aktivering den skulle behöva. Rastning lös korta rundor några gånger om dagen i motionsväg, och möjligen lite "sitt och ligg"-träning nån gång då och då i veckan. Inget mentalt krävande alltså, den träning som sker är av sådant som redan sitter. Lämnas nog aldrig ensam.

Det är en Briard, som som sagt fungerar som soffhund/familjehund, ja… Och när hon då skäller så får hon hundra procent av den hon retar upp, de avleds med godis, ges mat från bordet om hon tigger "tillräckligt högt", ges en uppgift eller så åker hon i backen och får ligga kvar där en stund, beroende på vem hon retat upp. Allt för lite uppmärksamhet känns det som, ute har hon ju all uppmärksamhet hela tiden och då är det inga problem.

Skällandet har ökat nu när antalet personer i hemmet minskat, tidigare har ju alltid någon gjort något med henne. Lite ljud har hon gett ifrån sig vid dörrknackningar, men detta har ökat nu och spridit sig till istortsett allt. Dessutom värre när bara en i familjen är hemma.

Har pratat med ägarna om höfterna(som ska kollas igen om någon vecka), att det kan vara smärta, och om att hon får alldeles för lite mentalt. Det är väl ungefär vad man kan göra som utomstående, tyvärr! Ska se hur det blivit nu till helgen, om det skett några framsteg.