Första hunden jag tänkte på var shetland sheepdog men du vill ju ha en stor hund. Vill du beskriva lite mer vad du menar med stor? Stor hund klassar jag som sankt bernhard hållet.

#1 nåt runt 60cm i mkh ;)

Kanske kan detta test vara någon liten hjälp i rasvalet?

Jag tror det kan bli svårt att kombinera ditt storlekskrav med rörelsekravet. Nu beror det väl visserligen på vad du räknar som kort och lång promenad, men de flesta större hundar (åtminstone de slankare) kräver nog lite mer än bara en lång promenad om dagen. Min tanke är ju annars afghan eller saluki, om du kan ge dem den fysiska motion de behöver.

Jag måste hålla med #4. Jag har själv en stor hund (72cm i mkh) och han kräver att varje promenad är minst på 1-2 timmar, vill det riktigt illa till så har han energi för det dubbla. Det är nog svårt att hita en hund utav större ras som fyller ut dit krav av att inte kräva allt för mycket aktivering.

Aktivering får man ju inte blanda ihop med motion, det är två skillda saker. Vinthundarna behöver inte aktiveras så jätte mycket men kräver desto mer motion. Att få springa lös en stund varje dag är nästan ett krav för vinhundarna.

Men som någon annan skrev, så blir det nog svårt att hitta en stor SLANK hund som inte kräver mer än det du kan ge tyvärr. Men kan du utöka lösspringandet till minst 5gånger/vecka så tror jag en vinthund av någon ras skulle passa.

Jo jag vet några blandraser och 1 dalmation som passar in på den beskrivningen, dock sägs det att dalmation oftast kräver mycket, så det beror väl mest på individ.

Skriver som jag skrev i din andra tråd med då. Hur länge hade du tänkt att en kort promenad är på resp lång?

#8 korta 15-30min, långa är 30min-1h eller mer.

Asså går jag 4st 20min promenader ska den sista vara 1-2h, går jag 4st 30min promander kan den sista vara 45min, så det blir ungefär lika långt varje dag ;)

#9 Det tycker jag låter ganska normalt. Många hundar får inte ens gå så mycket…

Men lösspringandet då? Går det släppa hunden minst 5dagar i veckan?

#10 om möjligheten finns kommer ja gå promenaderna löst eller ta det till nåt ställe där den kan få gå löst minst 1 gång om dan, finns inget sån ställe åker vi ut 1 vända minst varje helg ditt den får springa löst ;)

Detta är liksom ras i framtiden och vet ju inte vart jag bor då och hur omgivningen ser ut, men promenaderna kommer finnas då jag redan har en hund och han måste minst gå så mycket som jag beskrev ;)

Om du kommer ha möjlighet att släppa hunden så den kan springa av sig någon gång om dagen så tycker jag du ska kolla på vinthundarna. Jag har Whippet och tycker dom är underbara. Sen finns ju Saluki, Galgo Espanol, Borzoi och ett gäng andra trevliga hundar!

#12 har också funderat på whippetar dock verkar dom kräva enormt mycket motion.

dem större vinthundarna funkar inte så bra i agility då dem är högbenta och får iprincip krypa i tunnlarna :P

Mitt tips är Flat coated retriver .. man kan göra nästan allt med dem :) vi har tidigare haft flat-uppfödning :) Man kan köra både spår, vattenapportering, jakt, agility och lydnad med :)

Och sen är dem väldigt trevliga hundar som älskar allt och alla :)

Vi har en flattik kvar som är 12 år som börjar bli lite tröttare och så men våra andra har blivit 13, 14 och 15 år gammla:D

(Bild på två av våra flattar, den som står rakt mot kamran är vår stamtik)

#14 Fast flat skulle jag nog vilja påstå kräver mer aktivering än promenader. Det är nog fel ras att skaffa om man främst är ute efter en sällskapshund.

Sen kan jag ju hålla med om att agility, och kanske heller inte lydnad (dvs tävlingslydnad) är optimalt för en vinthund, men spår går ju alldeles utmärkt. Finns nog ingen hund som inte gillar att använda nosen. Träna agility går ju dock utmärkt om hunden tycker det är roligt, då är det ju bara att skippa tunnlarna om de är svåra.

#14 Flat skulle inte jag rekommendera. En flat behöver oerhört mycket aktivering och motion. Sen har dem utpräglad jaktinstikt också och har ett stort behov av att jaga.

#15 och #16 eftersom att TS skrev att hon ville att hunden skulle kunna gå bra i både lydnad, spår och agility så antog jag att hon inte bara tänkte gå promenader med sin hund ;) utan spåra, köra lydnad och agility också :) men kanske missförstod det :P

#16 håller inte riktigt med dej där :P visst, dem har en jaktinstikt.. men känner till massvis med flattuppfödare och flatägare som inte håller på med jakt med deras flattar utan problem :P

Man MÅSTE inte jag med en flat, dock har du rätt i att det är en ras som behöver aktiveras, men det kan tex vara med lydnad, spår och agilty :) vi har inte jagat med vår flattik sen hon var ca 6 år när vi förlora jaktmarkerna, och hon har endå fungerat bra :P

Host host, aktiveringsbehovet hos flatten är himla olika beroende på linjer och sort… host host!

Jag tänkte GD eller irländsk varghund.

"Välj hund efter hur mycket du aktiverar dig, en ras som passar livsstilen man har." Sa precis FS på tv, är nog det klokaste han någonsin sagt!*impad, en gång har han lyckats!*

_Sen nämnde han att alla raser behöver lika mycket mental stimulans - inte riktigt lika klokt… *suck*…stor lögn!
_

#17 Fast det står ju att främsta aktiveringen ska vara promenader, de flesta korta, sen träna "lite extra" ett par gånger i veckan. Och det står inte att hunden ska gå bra i både lydnad, spår och agility, utan att det vore bra om den passade till någon av de aktiviteterna. Det tolkade åtminstone jag som att det fungerar lika bra vilket som, och att det främst är på hobbynivå som lite "extra kul" nån gång ibland.

#17 Jag vet i alla fall att min flat som bor hos min far har en präglad jaktinstikt liksom hans föräldrar och syskon och han används i jakt. En flat är en enligt min mening ganska krävande ras.

#18.. ja.. man kan ju inte ha fel ALLTID, inte ens FS ;)

Jag tycker nog också att flatten kräver mer än så. Men däremot kan jag inte hålla med om att den måste jaga eller är jakt galen. Det är en tränings sak. Men den har ett stort aktiverings behov.

#22 Ja jag kan inte tala för alla Flatar utan vet bara att uppfödningen min kommer från inriktar sig på jakt och har oerhört aktiva hundar i leden med präglade jaktinstinkter.

Vet en väldigt lugn och trygg ras. En träningskompis till mig har en Leonberger. Man kan kanske tro att dom är lite lata osv men det är dom då INTE. Gillar den rasen. Äger själv en golden retriever :D Dom är otroligt härliga hundar :D

#24 Tänk vad olika uppfattning man har! Dom Leonberger jag träffat har varit så lugna och "trötta" att dom gått efter husse/matte på promenaderna och velat vända hemmåt hela tiden för att ligga i trädgården och sova. Förutom när det kommer till vatten, då har dom blivit TOKIGA! :-)

Jag rekommenderar en Grand danois, en tik blir ju lite mindre än en hane, den kan du träna spår och lydnad med . de har jättebra psyke och man får ju inte gå allt för långt med de till en ganska lång början i deras lev då de växer så fort och de kräver inte allt för mycket motion även om de är så stora,

#13 Nej, dom kräver inte jätte mycket motion. Man måste inte vara sportfåne för att ha Whippet. Kan man släppa sin Whippet så den får springa lös någon gång om dagen så är dom ganska nöjda med normal motion resten av dagen. Skulle man få en Whippet som vill röra på sig lite mer än då så kan man släppa den två gånger om dagen eller kanske cykla med den ett par gånger i veckan. Det är oftast inte längden på motionen som "räknas" utan tiden den får sträcka ut. En Whippet behöver framför allt få springa lös :-)

Så om man inte vill motionera själv så räcker det gott och väl att hunden springer av sig på ett fält.

#25

Det beror nog mycket på ägaren också samt vilka linjer hunden kommer ifrån. Min var långt ifrån seg och sävlig (bortsett från de sista månaderna i hans liv när han var så pass dålig) och väljer man en uppfödare som avlar på arbetande linjer så är chansen mycket stor att man får en LB med "fart" =)

#27 hur är deras jakt intresse, folk säger olika på den punkten :/

Min är tokig i att jaga fåglar. Och han blir lite döv när jag ropar i dom lägena. Jag har hört att Whippet är så mjuka att dom vänder/bryter om man ryter i tillräckligt, men det fungerar inte på min. Men han jagar enbart med synen. Får han syn på en fågel i gräset så jagar han den. Men så fort den flugit iväg så vänder han. Lika så harar. Så fort han inte ser haren så kommer han tillbaka. Så dom följer inte spåren när dom förlorar synintrycket. MEN om man börjar spåra med dom kan man få problem, för då kan dom börja gå mer på spår när dom sett en ex hare.

Men det är ju som med allt, tränar man flitigt med långlina så fungerar det :-)

#29 Vinthundar har väl i regel ganska stort jaktintresse när det gäller smått i alla fall. De är väl bl.a jakthundar i grund och botten, så jaktlust finns ju. Dock som #30 skriver, med mycket och flitig träning så kan man ju få en hund som kan vara lös utan att springa bort. Dock bör man väl inte räkna med att få en helt "jaktfri" hund.

Varför inte mellan Pudel?

Min första tanke var korthårig collie, fråga mig inte varför Vet egentligen inte så mycket om dem förutom att de inte har lika mycket rädslor som de långhåriga (har jämfört MH för den som undrar).

#32 Mellanpudel är nog för liten. Hon ville den skulle vara runt 60cm. Och en storpudel kräver mycket mer än hon kan ge :-)

#33 Nu när du säger det, en korthårig Collie kanske skulle vara något? Men jag har fått för mig att dom kräver en hel del aktivering. Någon som kan rasen bättre??

#0 Har ni kollat på Golden och Labbe?

#30 golden är trevliga, dock är det beroende på individ hur mycket aktivering dem kräver, lika så med labbe ;) Så dem är ett alternativ :)

*Fnyser HÖGT åt förslagen golden och labbe*

Ska folk aldrig lära sig? Golden och labben ÄR och SKA vara apportörer - jakthundar, inga jäkla soffpotatisar! Riktiga Retrievers har högt aktiveringsbehov och det kan gå sååå fel om man inte är medveten om detta. Varför köpa en apportör om man inte ska använda dens egenskaper? Varför stödja förstörandet av raserna som redan är så skadade?

I mina ögon är det precis lika illa som att köpa BC och tro sig kunna blunda för att det är en vallhund, eller köpa schäfer och strunta i att de ska vara de ultimata brukshundarna. Också undrar folk varför de får problem…

Snälla söta rara, förstör inte raserna som har en riktig funktion! Det finns 300 andra raser att titta på, någon kommer garanterat passa för ens behov. Riktiga Labradorer och Goldens gör det inte här.

Lydnad, agility eller spår på hobbynivå är något de flesta raser ska klara av (med varierande resultat då), så beroende på hur högt man själv satsar har man mycket att välja på.

#36 Ursäkta? Nä vi ska nog aldrig lära oss. Jag vet flera uppfödare och även hundägare som har sina goldens som rena sällskapshundar. Det fungerar utmärkt. Klart att dom måste aktiveras precis som alla hundar. Men att dom har lika stort behov av att apportera som en BC har att valla håller jag absolut inte med om.

Labbe och golden finns ju i två "varianter". Väljer man en uppfödare som inte avlar på dessa brukshundar så kan man få en jätte trevlig sällskaps hund! Självklart ska man inte köpa labbe av rena jakt linjer som sällskapshund, då får man givetvis problem. Man får ju vara noga med vem man köper av.

Ja varför köpa en ras fast man inte ska använda dess egenskaper? För att dom kanske inte har lika utpräglade egenskaper nu som dom haft tidigare? För att rasen faktiskt skulle passa i en familj och trivas alldeles utmärkt. Vad menar du med "riktiga" goldens och labradorer? Finns det låtsas också? Är det utställnings linjerna du syftar på då? Vad skulle det vara för fel på en golden från utställnings linjer som familje hund? Kan man aktivera sin hund på ett bra sätt måste den inte aportera. Schäfern måste inte träna bruks heller, men har ju givetvis mycket höga krav på aktivering.

Storpudel är i grupp 9, sällskapshundar. Men det är en vatten apporterande hund. Hur många storpudlar apporteras det med tror du? Bara för att det står en sak i rasstandarden behöver det inte stämma överens med dagens hundar i allmänhet. Hur många jagar i gryt med sina Jack russels??

#37 De uppfödare som blundar för att det är en apporterande ras är för mig inte mycket värda. Varför förstöra en arbetande ras när det finns så många sällskapraser?

Jag sa aldrig att goldens/labbar har lika stort behov av att apportera som bc har av att valla, jag talar om att det är precis lika illa och kan ge precis lika mycket problem om man inte tar hänsyn till vad för ras man skaffar sig och vilka behov den har.

Väljer man en uppfödare som inte avlar på rasens rätta egenskaper stödjer man förstörandet av en riktigt fin ras. Vad tusan ska man med en apporterande ras om man inte tänker arbeta med den? Varför försöka göra om en ras som det fortfarande finns gott om användning för? Jag kan absolut hålla med om att man kan få en fin sällskapshund från de så kallade utställningslinjerna, men det visar samtidigt bara på hur långt aveln gått käpprätt åt skogen i de linjerna. Det finns andra raser att hålla som perfekta sällskapshundar.Åter igen, varför förstöra en ras med ett syfte?

Det finns många raser som inte har samma användingsområde som förr, t.ex. pudeln. Försvinner behovet av användningen har man ju två alternativ - antingen göra om rasen eller låta den dö ut. Storpudeln har fina egenskaper att bli en sällskapshund och blev det också,, men för retrievrarna finns det fortfarande användning och därför ser jag inget behov av att forma om rasen - inte ens delar av den då det bara förstör avelsbasen och gör den obalanserad.

Med riktiga goldens och labbar menar jag välfungerande apportörer - allt annat är blaha och skräp för just rasen (som individer kan de vara underbara).

Jag är väldigt mån om att de få arbetsdugliga raser vi har kvar ska behållas i kvalité och helhet. Alldeles för många raser har gått sin "död" till mötes - se bara på jack russeln. Även om det finns folk som försöker hålla kvar jacken som jakthund kommer de snart tvingas ge upp sin ras. De dugliga materialet blir för litet, avelsbasen för osäker. Speciellt då folk råder om jacken som en fin sällskapshund,  eller framställer den som så. Det finns tillslut inget riktigt material kvar, och det blir en Pudel av det. Tidigare välfungerande arbetshund - numera sällskapshund.

(och utöver det så är utställningsstandarden för golden och labbe idag rent gräslig, de liknar ingenstans de ursprungliga raserna. För  allas bästa borde utställningsstandarden hos domarna förändras och kombineras mer mer funktionsduglighet. Rädda rasen liksom.)

#36 golden vet jag iaf finns i 2 varianter, jakt & apport-varianten och utställnings-varianten.

Många hade förr utställnings-golden som sällskaps hund och familje hund, men pga hård avel för utseende rekomenderas dem ej längre som familjehundar, det var iaf det senaste jag hörde.

Om du nu är så emot att man inte använder och avlar på det dem är till för måste du anse hela gruppen sällskaps hund som onödiga raser?

#39 Och varianter av raser är i sig ren skam, oavsett ras. Varför splitta upp en ras? Finns ingen anledning, vill man forma om en ras ska det sske enhetligt OM det inte längre finns behov av rasen som den är. Golden är välfungerande apportörer som det finns användning av, vi jagar fortfarande fågel och behöver våra hundar till att hämta in både dött vilt och skadat vilt. Varför överproducera individer som inte duger till arbetet och göra de till sällskapshundar/familjehundar? Raserna ska visserligen gå väl i en familj också som så många andra raser, men det är inte deras huvudsyfte att vara barnvakt åt folks ungar.

Du har nog hört rätt om utställningsaveln på rasen, det blir ofta så. Bara utseendet som är det viktiga, eller vinsten rättare sagt. Också glöms rasens egenskaper bort. Lägg därtill att de marknadsför rasen som lugn och vänlig och familjekär och tål alla sattyg ungar ägnar sig åt - det gör ingen hund! Och därför får rasen (eller delar) dåligt rykte, falsk marknadsföring. Som BARA förstör för de som försöker behålla rasen i sitt rätta skick.

Jag är emot att man inte använder och avlar på det rasen är till för ja - men vad har det med sällskapsraserna att göra? En sällskapsras som används till sällskap och där uppfödare avlar på individer lämpliga för sällskap måste väl ändå vara det optimala? Och det är absolut inte onödiga i mina ögon - jag har ju precis nämnt att vill man ha en sällskapshund så kikar man på sällskapsraser! De är nödvändiga, det finns en ras för alla behov.

Jag förstår verkligen inte hur du fick ihop det där sista, hur vred du fram det?…

#40 jag sa iaf inge om att vara barnvakt ;)

Sällskaps raserna födes ju inte som de, dem avlades för ett syfte, och sen avlades syftet bort och kvar blev sällskaps hunden, det är samma med många utställnings raser, dem avlas inte för uppgiften och till slut kan man nästan kallas in dem i gruppen sällskapshund ;)

Därför är det så viktigt att behålla dem friska brukshundarna.

#41 Det finns flertalet raser som har haft som enda syfte att vara sällskap/utställningshund, även om alla raser självklart har arbetande raser långt tillbaka i i historien. Förr arbetade ju alla hundar på något sätt ;) Sen finns det de som hamnat där som följd av att deras användningsområde minskats eller försvunnits eller ersatts av något annat. Vi har inte samma behov idag av en hund som kan dra mjölkkannor eller fungera som hästvagns-hund (hittar inte rätt ord för arbetet…) osv. och då blir det en naturlig följd. Det eller låta dem dö ut.

Och just därför är det precis som du säger viktigt att behålla det vi har kvar. DÄRFÖR är jag inte alls förtjust i att man gör om "halva raser", skapa en ny ras istället om behovet är så stort av fler sällskapsraser och det verkligen inte finns något som duger redan.

Kan väl lägga till här att jag heller inte är förtjust i sällskaps/utställningsras-uppfödare som struntar i det mentala och lägger vikt bara på utseendet. Tur att ett mer flerrasvänligt mentaltest är på väg så det kan krävas för avel/hjälpa köparna!

Nu blev det ett rejält sidospår här…. ;)

Jag håller med tsset här…. varför stödja aveln av hundar där ursprunget för rasen avlas bort?

Sen kan jag även tillägga att jag tycker det är stor skillnad på en hund som avlats enbart för sällskap i flera hundra år (=de i grupp 9) och de som faktiskt avlas för ett arbetande syfte, men som vissa väljer att avla enbart för sällskap/utställning och har gjort det i några få år bara (exempelvis labbe och golden). När det gäller det sistnämnda är det ju stor risk att det dyker upp "sällskapshundar" som faktiskt kräver mer än så för att det var arbetande hundar bara några få generationer bakåt.

Det finns nog en anledning till att det inte är helt ovanligt med huggande labradorer/goldens, eller de med andra "problem". Många som är sällskapshundar kräver väl helt enkelt egentligen lite mer än så.

Men egentligen hör väl inte den diskussionen till den här tråden…