Ja, jag har bara goda erfarenheter av bruksschäfrar. Vilket kan vara en slump, men räkor har jag ingen bra erfarenhet av alls. Varken hundarna eller uppfödarna. Knappt ägarna heller.

… resten lämnar jag åt Nikkis! Min uppfattning är att hon har UPPRIKTIGA åsikter om sin ras, inte bara allt det positiva utan också baksidan. Så vill du ha bra info, hör med henne. Tror dock att hon borde ramla in här av sig självt om en stund, vore konstigt annars

#1 haha .. tänkte prec. skriva att TS antagligen kommer få ett mycket bra och ärligt svar av nikkis x)

Håller med ovan..

Prata Med Nikkis

#1

Jo, hon ramlar nog in här om en stund. Annars blir jag förvånad.

Har du själv ägt en bruksschäfer eller bara har träffat på vissa?

Jag hatar räkorna! Eller hatar och hatar… jag hatar deras uppfödare som avlar på ett sådant sätt! Usch! Grymt fult är det ju också.
Det är mest räkorna som "skrämt" bort mig från rasen, ärligt talat.

#4 Har inte ägt en, men har spenderat en hel del tid med två och några till "då och då" plus de man "träffat på" nån gång. Baserat på det så fick jag intrycket av stabila och trevliga individer, lugna och fokuserade på uppgiften, främst jämfört med räkorna som jag träffat. Arbetsvilliga, eller iaf möjliga att jobba med. Hade en räka på deltid under en kortare tid, och har hängt med lite andra räkor "då och då", kennel. Plus de man "träffat på" nån gång. Intryck av samtidiga - psykiskt förstöra, stressade, instabila, svårkontaktade, stirriga.. får man säga "tomma i huvudet"?

Sen om det är en slump eller om det finns någon sanning i det… ja, det lämnar jag till någon annan Tror inte att alla är så, men jämför med varandra… ja. Jag tyckte räkan jag hade på deltid var så tragisk att det kommer krävas MYCKET för att jag ska ha någonting alls för den delen av rasen igen… Otroligt synd på en fin ras! Precis som för min egen, labben…

Jo, labben alltså… Ska man köpa labbe så ska man köpa jaktlabrador. Eller ja… jag skulle göra det.

Tycker det är nästintill djurplågeri att avla på så mentalt förstörda individer, och att de dessutom ser ut som räkor är ju förjävligt det med.

Du kän läsa lite om hundtankar och om ust Shäfer och vit herde på min tråd "vill ha information om hur det är att ha hund"

Kollra själv runt massor men har fastat extra på just Shäfer och vit herde

Hahahah And here I am!

Klart du ska ha en Bruksis!

Men du ska veta att en bruksavlad Schäfer är en krävande hund, den "nöjer" sig inte med "lite" spårning, lydnad what ever några få dagar i veckan.
Utan en Driftig Bruks Schäfer Kräver regelbunden aktivering, fysisk som psykisk.
Men det är du nog redan medveten om, men det tål att upprepas.^^

Men samtidigt så är rasen i regel så himla lätt att ha att göra med, det är så ärliga och rent av fantastiska hundar.
Undantag finns det givetvis alltid, men som sagt - en hund av goda linjer och uppfödare så får man oftast också en hund av den kallibern.

Jag är av den väldigt starka åsikten att en Bra Bruks Schäfer ÄR den Ultimata Brukshunden, har alltid varit och kommer Alltid att vara.
Sen finns det ju en himla massa andra (bruks)raser som försöker leva upp till det/ta över, inte sagt att de är dåliga, absolut inte.
Men faktum kvarstår att en Bra Schäfer ÄR just precis det - en BRA (Bruks)hund.
Men det gäller ju givetvis för föraren att förvalta detta på ett bra vis också.
För jag anser att det är Föraren som ska begränsa hunden, och Inte hunden som begränsar föraren.
Man kan faktiskt kort och gott säga att det förstnämnda i regel gäller Bruksare och det sistnämnda gäller Exteriörare!

Det finns massvis med Bruksuppfödare av rasen, men det man då bör kolla är Vad uppfödaren i fråga inriktar sig på, om det är sport eller tjänstehundar eller både och.
Uppfödaren ska ju ha det man själv söker efter.

MIN erfarenhet är att tjänstehundsmaterial är hårdare mentalt, mer självständiga och har en helt annan typ av dådkarft än en sportavlad Schäfer.
Vilket är precis såsom det Ska vara, för en hund som är framavlad för tjänst ska givetvis lämpa sig för det också.

En sportavlad hund däremot har kvalitéer som är framtagna för tävlingsprestationer.
Jag personligen förstår inte vitsen med att tävlingsfolk går och skaffar sig tjänstehundsmaterial, går tydligen mode med att ha "Mycket" hund - vad fan det nu betyder.

Nåja, det är en annan diskussion.

Hur som helst, Schäfer is da shit oavsett vad man ska ha den till, hehe.
*Partisk? Jag, nej aldrig! ;-) *

Alltså korthår är ju det som gäller för rasen, men det föds ibland mer välpälsade alt. långhåriga hundar. Vissa avelsdjur tenderar att lämna mer välpälsade jyckar än korthår.
Jag väljer att skriva välpälsade i Bruksavel sammanhang för jag har faktiskt hittills aldrig sett en bokstavligt Långhårig Bruks Schäfer faktiskt.

Ja det stämmer, de exteriöravlade Schäfrarna är (i regel) mer döda än levande, både mentalt och fysiskt.
Noll kamplus, noll sammarbetsvilja, noll motor, noll jakt, noll föremålsintresse och till råga på det en helt fakkad exteriör som gör hunden fullständigt oduglig att bruka normalt.
Lite svårt när den knappt kan stå upprätt liksom.

Alltså så har man inte så mkt att jobba med…
Men desto mer är de (Tyvärr!) eftertraktade i Svensson familjer som den "perfekta" sällskapshunden, för den kräver absolut ingenting… *Suck*

Schäfer Är en arbetande ras och ska så förbli!

Det finns de (exteriör)uppfödare som har något i stil med detta - "Rastypiska/Vackra hundar som kan arbeta" som motto.
Hör/läser man det så ska man lägga benen på rygg och dra åt andra hållet fort som fan, för det stämmer ytterst sällan!
Det är bara en lam ursäkt för att försvara skitaveln de pysslar med, eller så kanske de anser att att kuta runt i vänstervarv är "arbete"/prestation…?

Hur som helst och inte att förglömma, min erfarenhet säger också att exteriörarna är de som mest dras med diverse skit rent hälsomässigt också. Alltifrån till kassa magar, öronproblem till klådor/allergier.
Självklart kan detta drabba bruksare också!
Men JAG har faktiskt hittills Inte träffat på en enda bruksare med dessa problem… Inte vad jag kan minnas faktiskt!
*Och sådant lägger jag på minnet ska ni veta*

Men seriösa bruksuppfödare ("åter")använder Inte sjuka hundar i sin avel medvetet!
De brukar oftast satsa på att varje kull ska bli snäppet bättre än den förra, de vill föra sin ras framåt.

HD/ED finns ju dessvärre också, på båda sidor.
Men jag vill nog Nästan påstå att detta också är något som mest drabbar extreriörarna, och att de faktiskt är de som blir mest Lidande!
Såklart finns det bruksare som också blir drabbade av det, absolut.

Men faktiskt så (detta är återigen Min högst personliga erfarenhet) blir inte bruksara lika lidande av det.
Detta är givetvis också högst individuellt.
MEN skillnaden är som sagt exteriören!

En hund av en redan kass fysisk som till råga på det har HD/ED problem blir enligt min erfarenhet mer lidande.
Vilket inte är så konstigt då hunden inte kan bära upp sig korrekt.

Medans en bruksare som är belastad av HD/ED har bättre förutsättningar för att leva ett gott och arbetande liv trots led'problem'.
Detta är också en grej som Jag håller fast vid. Att en hund som är ledbelastad kan och Bör (Om Individen pallar det alltså) leva fullt ut. För hellre ett kanske något kortare men desto "normalt" och Bra liv, än ett långt, tråkigt och allmänt pissigt liv med begränsningar.

Den dagen den sorgen liksom.

Jäklar vad detta blev långt nu. Men innan jag avslutar så vill jag även säga att det såklart Finns "bra"/OK exteriörare som är friska och brukbara. Men det är nog mer av ett undantag än en regel. Likaså att det finns urkassa Bruksare - men återigen, mer av ett undantag än en regel.

Sen finns det också de uppfödare som "blandar", dvs bruksare med exteriör…
De är nog visserligen rätt sällsynta, för det är tydligen rätt så "Tabu" - man ska tydligen enbart hålla sig till det ena eller endra och inte i "mitten"….

Min yngsta hane är en liten "blandning" av det ena och det andra men har mest exteriörblod i sig.
Och resultatet blev en Stor och Kraftig sprallig och trevlig (mot människor) Schäfer i brukskropp och med bra färger samt har helt fria leder, som är arbetsduglig - är dock mer åt det självsändigare/hårdare hållet och som är drabbad av allergi.
Jippie… Eller nåt…?
( Nääe, såklart älskar jag min "lilla" skitstövel! <3 Jag är Väldigt glad att Han blev som han blev än att han istället skulle ärva en massa exteriörskit.)

Gamlingen min är en bruksare ända ut i klospetsen och IM IN LOVE!

Nästa jycke för mig blir en Bruksavlad, NÄTT LITEN MJUK och VEK Schäfer TIK!
Hahaha, raka motsattsen till min yngsta alltså.

Nej, nu får det räcka.. Har säkert glömt en massa och typ inte gett svar på det du önskade…? Hahah. ^^

Men jag vill slutligen poängtera att Detta är MIN högst personliga åsikt, uppfattning samt erfarenhet.

Jag måste bara tillägga att jag faktiskt hatade, japp ni läste Helt rätt - Hatade rasen förr!

Jag kräktes, spottade och vägrade titta åt en Schäfer förr, det var Pest för mig.
Varför vet jag däremot inte - hade faktiskt ingen erfarenhet av dom, haha! Men jag skydde dom verkligen.

Men då Iko, gamlingen kom in i mitt liv, så vändes det!
Han visade mig vad en Bra Schäfer är för något eller en bra hund överlag!
Han fick också upp mina ögon för hundar och hundsporten.
Idag är jag, som ni säkert redan vet helt frälst i rasen.
Schäfern Är min absolut största passion här i livet, jag verkligen Brinner för rasen, för att inte tala om hundsporten!

Från att ha varit en inbiten hästnörd i 13-14 år till att lägga av med ridsporten och "sadla om" totalt till hund och skaffa mig ytterligare en Schäfer…. allt detta tack vare EN ENDA hund.
Tack vare den absolut mest Fantastiska hund jag någonsin har mött i mitt liv!

Och då är jag trots allt uppvuxen på kennel! (Mamma uppfödare)

Kan ni då ens föreställa er hur min Fina och bästa Iko är? Hur UNIK han är?
Att HAN - en "simpel" hund, en Schäfer, har fått MIG som är så jävla "Svår" att bara sluta upp med det som tidigare varit mitt Liv för att göra något nytt…
Vet ni vilken ÄRA det är att få äga en sådan här hund som verkligen är en One in a life time hund, inte ens det! För många har inte ens den turen.
Ni bör alla verkligen avundas mig, haha.

Nej, det är baske mig bland det bästa val jag gjort i mitt liv, att ta honom.<3

Jag menar, kolla på det där ansiktet bara!
Man kan nästan Känna hur Han talar till en, han tar en verkligen med Storm.
Usch, jävla hund alltså. Hahah inte bra att jag visar mig blödig här, förstör min image!

Hahaha, åh Nikkis vad underbar du är! Och dina åsikter, jag har så roligt åt att jag bara kan byta ut rasnamn och lite uttryck här och där i det du skrev och få MIN åsikt om MIN ras… underbart!

Väl Talat Kamrat!

#10

Hahah Aww, Taaack så mkt Tsset! <3
Vad glad jag blir.

Ja men faktiskt, för detta är tyvärr något som inte Bara gäller Schäfer, mååånga raser är idag uppdelade i arbets VS exteriör, och skillnaden är givetvis radikal på både det mentala, fysiska samt det hälsomässiga planet.
Jäkligt synd är det men det enda man själv kan göra är väl att sponsra rätt typ av avel, antar jag…

Återigen, Taack.

#8 #9

Tack för ett långt, ärligt och roande svar!
Jag tror jag fick svar på det mesta, trots att jag fick leta lite ibland, heheh.
Jag har mött på många (särskilt en, vid namn Emser) skarpa schäfrar. Grym arbetslust, man vill bara ta tag i en och börja jobba med en själv. För att se vad just den ger, eftersom just Schäfer är en av raser som (vad jag har sett) kan ge så jävla mycket.

Nu utesluter vi räkorna, för det är ingen snack om saken - En sådan avlad schäfer tänker jag INTE ha. Ska jag ha schäfer ska jag ha en bruksschäfer med brukslinjer som jag kommer köra regelbundet BRUKS med. Men att det blir en Schäfer är inte spikat, jag har bara tagit upp rasen i "spotlight", kan man säga. Hehe.

Dessutom var "Ikotexten" fin.

Vad jag ser på bilden? En mycket vis hund. Och  att han dessutom "frälste" dig in i rasen du hatade (!?!?!) är ju allt något.

Den här sidan finn ju och som jag har kikat lite på.