Leah är egenuppfödd så hon har blivit accepterad sen dagen hon föddes.
Pim kom in när Leah var två.
Leah tyckte om henne i början men sen när hon insåg att hon skulle vara kvar tyckte inte hon att Pim skulle vara med hennes matte.
Nu är det som två tvllingar. Dom älskar varandra.

Sen har vi ju mammas Ztina som kom in där i mellan. Hon var ju hela 6 månader när hon kom. Leah tyckte om henne från första stund men nu på senare tid har dom börjat mäta sej eftersom båda tycker att dom är bäst.

Viggo har alltid accepterat alla hundar som kommer. Han tycker livet leker med massa fler hundar.

Första var 9 år när vi köpte andra. Fast, då hade jag bara haft första sen 6 års ålder, så det vart ju ganska direkt ändå… att det vart en till så snart var för att vi ville att nästa hund skulle präglas av den äldre innan den hann gå bort… men den gamla räven lever än, snart 14 år!

Den äldsta var till en början lite feg och höll sig undan, han är otroligt försiktig bland valpar. Ett par månader senare jaga dem varandra över gräsmattan och har aldrig någonsin bråkat om något! Älskar varandra lika mycket som jag älskar dem :)

Nästa kommer troligen till sommaren, då är yngsta 5 år. Riktigt så lång tid tycker jag inte att det behövs mellan hundarna, men nu vart det så. Nästa gång blir det nog max 1-2 år till nästa valp, känns lagom :)

Ronja var 10år då en liten springer spaniel flyttade in. Gamla tikar kan vara knepiga men hon har aldrig visat sån där surhet och revirtänkande i stort sett alla hundar som hälsat på har fått äta och dricka i samma skålar som henne. De fick hälsa på varann ute i början och de var nog båda lika nyfikna även om lilla mio blev lite rädd för den där stora hunden som inte såg ut som de hundar han växt upp med.

Det var mycket lekande i början men vi särade på dem ibland och Mio fick ligga i sin bur ibland så både han och Ronja skulle få vila ibland.

Mio är nu 9mån och nu borde kanske Ronja säga ifrån lite mer för man märker att nu tycker hon det inte är lika kul att bli nypt i svansen och liknande. Viss uppfostrande effekt har hon nog haft han hoppar inte upp i möbler, går inte in i sovrum, har inte stulit mat etc.

Ronja har dock blivit lite mer ouppfostrad, hon har alltid varit en hund som går fot utan koppel men får hon chansen nu sticker hon ibland iväg med Mio för att visa vart man kan hitta godsaker utomhus (harpluttar, hästskit) mm.

Tack för era svar :)

En till fråga:
Vilka fördelar och vilka nackdelar finns det när man har två hundar?

Vi skaffade vår andra när den första var 7år. Nu är dem bästa vänner men i början var det inte alls så kul. Ivan (äldsta, Lancashire heeler) lämnade inte Ronja (shetland sheepdog) för en sekund. Han vaktade allt, och i början fick de äta på varsitt ställe. Det gick mycket bättre ute, så den första dagen och även den andra var vi ute hela dagen med dem, som tur var så var det sommar. Ivan sov hos min mamma (hennes hund) medans Ronja fick sova hos mig.

Men som sagt blev det mycket bättre.

Det vi tänkte när vi skaffade vår andra hund var lite som att skaffa det andra barnet, man ska ju ändå ge ena hunden mat, att ge till två "spelar ju ingen större roll", hundpromenad går man ju iallafall osv osv. Man har två händer - en till varje hund. (även den enda anledningen till att vi inte har en tredje)

Nackdelarna är att man får sällan chans att bara gå med en hund på promenad, och lämna den andra hemma. Då får man ju gå två promenader, och Så kul är det ju inte. Men i och med att Ronja är min hund, så följer bara hon med när det är agility, lydnad och spårträning på G. Då får Ivan vara med mamma.

Det som är jobbigt är att man får dåligt samvete för den ena när man håller på med den andra. Men det kanske bara är jag?

Sebastian kom först som valp. När han var 4 år köpte vi Casper som valp. Funkade fint från första dag. Sebastian älskar andra hundar! Och andra djur för den delen också.

Sen tog det 8 år innan Tim kom in i våra liv. Sebastian accepterade honom men har inte längre orken med en valp så han säger ifrån ofta. Casper däremot var en chansning. Han har aldrig kunnat hälsa på andra hundar utan att morra och göra utfall. Och här kommer vi med en valp som är bland det värsta han vet. Tog mindre än 1 vecka, sen dess är dom bundisar.

Vi hade våra funderingar på om de skulle fungera även när Tim blir äldre. Han är nu 7 månader och fortfarande inga problem, dom leker dagar i ända. Ibland blir det smågnabb men Tim ger sig direkt.

Fördelen med 2 eller som i mitt fall 3 är glädjen dom har av varandra. Det blir mera liv hemma. Vi behöver inte känna skuldkänslor för att vi inte leker och umgås med dom hela dagar utan dom kan sysselsätta varandra mycket. Tycker att det är en fördel att det är några år mellan alla. Spec mellan Casper och Tim där det skiljer 8 år, båda fyller den 14/6. Dom äldre kan grundlydnaden och Tim tar efter dom.

Bjuder på en bild från idag Från vänster: Sebastian, Tim och Casper.

Hade en schäferkille på 6 år, skaffade en taxkille på 4 år. Taxen var rädd för schäfern första dagen. Andra dagen sov han mellan schäferns ben och de sover så fortfarande. Vill alltid vara nära. Schäfern är taxens stora trygghet. Vi har vekrligen haft tur och lycka med våra pojkar. :-)

Min jrt var 7 år när jag skaffa min lvh valp för inte så länge sedan.

Först var han överlycklig och dem lekte som tusan. Sen när han insåg att de lilla odjuret skulle stanna var han grinig etag och undvek valpen, för att sen inte kunna hålla sig ifrån att leka med honom. :)

Men hans sovplats är hans och hans saker. Men de accepterar valpen och flyttar sig.

Tycker fördelen är att hundarna har sällskap av varandra och har mycket kul ihop. Sen såklart är de ju en fördel för mig att ha två underbara hundar att spendera min tid på. ;)

Nackdel är väl att det kostar mer.

Man bör väl tänka på att det går åt mer tid, och ställa sig frågan om man har den tiden innan man tar beslutet. :)

Nemo var cirka 1 år när vi skaffade Hugo (som då var 8 veckor), han tyckte bara det var roligt med en kompis, dock blev Hugo lite för mycket ibland tyckte Nemo, men då sa han till

Nackdel kan jag faktiskt inte komma på någon. Ser bara fördelar med våra tillsammans. Jag har endast haft 2 samtidigt när jag var riktigt liten förut och sen bara en i taget efter det. Tror det alltid blir 2 hundar i detta hem framöver. Det sällskap och kamratskap de har av varandra går inte att beskriva. :-)

Fördelen med två eller flera är ju dels den kontakt de får med varandra, de har alltid en lekkamrat, den yngre har en tydlig förebild och någon som lär den hundspråket. Har man lyckats bra med de tidigare är det ju också bra om den nya tar efter, det tjänar man massor på :)

För mig är det också en stor fördel att ha fler än en då jag tenderar att trötta ut stackarna psykiskt Jag älskar att se hur hundar (och andra djur och människor för den delen) lär sig, när de tänker till och man bara ser lampan tändas ovanför huvudet - jag blir så glad!

Fysiskt är det ju också en fördel - de kan springa efter varandra så slipper matter röra på sig Näe, inte riktigt så fullt ut, men jag ser en nytta i flera även när vi springer (sprang - gamlingen hänger inte med längre) då de taggar varandra, inte lika mycket stanna och nosa.

De andra funkar också som perfekt störning när man tränar en (eller flera). Oj vilken nytta jag haft av gamlingen när jag tränat passivitet med ynglingen(eller iaf stanna kvar och hålla sig stilla)! Det är något jag ska fortsätta med - ta med alla och träna en aktivt i taget och resten passivt.

Det Malin säger i #5 känner jag igen - i början var det dåligt samvete för att den andra inte fick vara med och träna och så, eller när vi tog enskilda promenader. Numera ser jag bara glädje i det, att träna enskilt är toppen när man verkligen behöver full koncentration (matte och/eller hund) och enskilda promenader är riktigt mysigt.

Däremot ser jag inga problem i dubbla promenader(eller trippla om det nu blir det), men så är jag en skogsmulle som gärna är ute och går halva dagarna ;) Också tar jag ju främst rastningen enskilt, långisar på ett par timmar kan bli lite jobbigt gånger 3…

Min första hund är en dvärgpudel (Teddy), han var 2,5 år när den andra hunden, storpudel valpen (Balton) flyttade hem till oss. Båda är hanar.

Dom bryr sig inte om varandra så mycket, så länge dom inte leker med varandra eller bråkar om ett ben. Vanlig mat bråkar dom inte om, men handlar det om lite godare mat kan den ena säga till den ena. Men annars är det alltid kolugnt mellan dom. Somsagt så bryr dom sig inte särskilt mycket om varandra, förutom lekstunder o.s.v. Teddy kan bli sur när Balton vill leka, för han vill i princip göra det HELA tiden.

Jag tror det kommer bli ännu bättre när Balton är mognare för då kommer dom nog inte leka med varandra lika mycket.

jack russell fick vid vid 8 veckor,sen skaffade vi amstaffen ca 2 månader senare..skiljer 2 veckor mellan dom:)

Räknas ett hundspann på 10 dogs in i din fråga?

Hur som helst, min hund har jag aldrig ägt sedan valp utan köpte honom vuxen men när det kommer till spannet så blev det en klar instabilitet bland de vuxna hundarna när en ny spannmedlem, då också valp, togs in. Ledar hanen som också kör Lead skulle sätta valpen på plats direkt men efter 1 månad eller så, så hade harmonin lagt sig och valpen visste sin plats i flocken.

Först köpte vi våran första Isak (blandras) Och när han var 1 så vela min syrra ha en hund och tävla med så då köpte vi Ådi (Flatcoated Retriever) Och det gick bra. Sen 1-2 år senare skaffade vi en till hund Wille (Oxå en flatte) och det gick oxå bra. men Ådi vart lite "sur" så Wille fick inte leka med Ådi. men det gick bra. Sen så sålde syrran och mamma Isak utan att fråga mej. så jag var förbannad på dom. sen efter 2 år så tog min mamma ut 2 st hundar(flattar det med) ifrån polisen inne i Gävle. Men efter 3 veckor så skrev vi över ena till en kompis. så vi hade 3 stycker igen.=P Sen så fick vi den fjärde för att ägaren skulle göra en stor operation. så vi har fyra hundar och allt har gått bra. Ganska iallafall… För Den fjärde Hippi är ju en tik. så ni kan ju gissa vad hon gjorde när hon kom…. Jo hon löpte.. några dagar innan höglöpet. ikke roligt. Så dom satt ju ihop Ådi och Hippi. Även fasst vi hade dom i olika rum. men vi glömde att dom kunde öppna "grinden"(kompostgallret) själv.

Aja. Allt går jätte bra mellan dom. =D

Vi skaffade våran första hund när hon var 9 månader, sedan skaffade vi våran 2:a hund när våran tik var 3 år, och valpen var 12 veckor och det tog henne 4 veckor att acceptera honom och 3 år senare så är de bästa vännerna, våran tik har uppfostrat våran valp, och självklart vi också men hon har hjälpt till, sedan så skaffade vi en tik på 5 år förra året som är lika gammal som våran tik, fast våran tik är kastrerad så det har gått kanon, eftersom hundarna kände varandra innan. I början var det lite bråk om vem som bestämde utav tikarna, men efter 2 sammanslagningar så är det lugn och ro nu, för det hände förra året. och nu är det lugnt och skönt här hemma.

Hej! Vi skaffade Rut när Mira var ca. 3 år gammal, och det har aldrig varit några problem. De är bästisar och älskar att leka och brottas, sover tätt ihop och har aldrig bråkat etc. För och nackdelar med att ha två hundar? Det finns många! :)

Fördelar: Det är VÄLDIGT roligt att ha två hundar, de har mycket kul tillsammans och utnyttjar promenaderna på ett helt annat sätt när de kan springa runt och busa tillsammans. En annan bra grej är att man kan träna med den ena en stund, och sedan låta den vara passiv då man tränar med den andra och på sä sätt få in lagom långa och roliga träningspass med två supertaggade hundar! Man behöver inte gå iväg och göra något annat själv när hunden behöver en paus, man bara byter hund…;)

En annan fördel är självklart att man får två fantastiska kompisar…

Nackdelar:De tar efter varandras beteenden, både bra och dåliga. Om den första hunden brukar skälla när det knackar på dörren kommer den nya också göra det osv. Sen kan de egga upp varandra vid hundmöten etc. och "pakta" mot andra hundar. De får mer självförtroende om de är två.

Sedan tycker jag att jag förlorade lite av "du och jag mot världen-känslan" som jag hade med min första hund när Rut kom, relationen har förändrats, men det behöver inte vara på ett enbart negativt sätt. Sen tar det mer tid att ha två hundar, och det kan vara svårare att hitta hundvakt om man reser bort :)

Men jag är jätteglad att jag har mina två bustroll, de är helt underbara båda två - det finaste jag har. Om man är intresserad av freestyle m.m. så kan man dessutom träna in en massa coola två-hunds-trick, kolla in vår film: http://www.youtube.com/watch?v=TVyeqBXdSto

Jag hade hela Två vuxna hundar här hemma när jag släpade med en valpusling innanför dörren, haha!

Gamlingen var 6 år gammal när han kom till oss (omplacering) och han var ganska så precis 9 år fyllda när Nero kom hit som valp.
Tiken (som Jag haft sen valp) var 8 år fyllda.
Nero fyller för övrigt 3 år i Maj.

Det gick väldigt bra sedan dag 1. Båda hundarna accepterade lillskiten direkt och lillskiten blev helt frääääääälst i Gamlingen Iko.
Det var hans gud, Iko däremot kunde inte bli mer äcklad av snorvalpen som promt skulle vara som en skugga efter honom, och vågade sig till och med på att sova i hans bädd - då Iko var där!

Iko som är helgonet (stabilaste hunden jag mött i hela mitt liv!) själv fann sig helt enkelt vid tanken på att han nu hade en "brorsa" efter sig.
Han undrar väl än idag när jag ska skicka tillbaka "valpen", haha!

Tiken däremot var benhård mot snorisen, koncentrationsläger från dag 1 sade damen.
Nero har än idag respekt för den ca 4,5 kg tussen som bossar omkring!

Fördelar med att ha två/fler hundar är givetvis ju fler desto bättre!

Men också att dom får så mkt ut av varandra, sällskap, trygghet och kamratskap!

Nackdelen är ju det logiska, dubbelt upp med mat, försäkringar, tillbehör osv osv.
Jag kan ibland känna att det vore extremt skönt att bara ha En hund att "passa upp", men sen så inser jag snabbt vilka fantastiska hundar jag verkligen har så anser jag mig väldigt lyckligt lottad som fått ihop en så välfungerande flock som jag har, med unika individer!

Vi hade först Mimas, sheltie på tretton månader, när vi skaffade whippeten CC, arton dagar äldre.

Det blev lite gräl i början, t.ex. så gillade inte CC att Mimas var i min säng och han tolererade inte att Mimas var på soffan med honom, men då körde jag alltid ner CC och det gick över efter någon/ett par veckor.

Ibland hade vi minisheltien Daphne (min systers hund), elva dagar äldre än CC, här också några veckor på raken. Då fick man ofta gå ut med alla tre hundarna och det gick rätt dåligt de första gångerna, Daphne var rädd för CC (som var fyra gånger så stor som henne) eftersom han brukade vara lite påflugen. De första gångerna skulle Daphne alltid krafsa på mitt ben för att bli upplyft (hon är en liten mes), men ett år senare gick de riktigt bra ihop, alla tre.

Sedan vi inte har CC längre så blev Mimas mycket mer ute efter mitt sällskap, han hade det inte lika kul längre. Ingen långbent kompis att jaga ute på promenaderna. Daphne bor nästan 100 mil bort nu så "vi" (min mamma snarare) skaffade en katt - de kan leka en del men det är inte alls samma sak som två, tre hundar.

Min familj hade från början en tik som heter jacki detta år var 2003 vi köpte henne och för 2½år sedan köpte vi en till hund liston han var bara en liten valp på jag tror 5 månader och jacki tog honom som sin VALP väldigt trevligt att det gick så väldans bra mella dom

LinaK ska du skaffa en till hund?  Nu vart man ju bra nyfiken

Kan man skaffa en till hund när de första hunden är 2år? Är väldigt sugen på en till hund, men nuvarande är bara 8 månader så det får vänta ett tag.

22, Ja varör inte innan. då har den ju en lekkompis  Känner 2 som tog 2 kullsyskon och de leker o mår fint fint visst lite jobb var det men då slipper man det sen så om man tar en hund som valp den blir 2 år skaffar men en till allt börjar om.

Cri-kee en flat på 12 år är äldst här
sedan en clumber på 5 år, när hon kom blev cri-kee bara glad för hon har levt i flock innan

sedan fick våran clumber för ett år sen valpar och då behöll vi 2 st egna, och det var inga problem :)

#23 Jag vill ha en Chihuahua eller en dvärg pincher så det blir nog inte en så bra lekkompis till min klump på 30kg :p

Och orkar inte med 2 trottsiga valpar på samma gång ;) Så kanske till sommaren/hösten -11  kanske det blir en till i familjen. Måste bara kolla upp seriösa kennlar, har ju ett tag på mig :) Om den ens blir någon till.

#25 jag efterlyser bilder på din valp =) haha tittade i ditt fotoalbum men det var bara bilder på när han var liten hehe ;)

förlåt för ot

#26 Har lagt ut några nyare bilder på honom nu ;p

Karizma; Ja någongång, men vi vet inte när  Blir nog en welsh corgi cardigan eller en till havanais. Inte bestämt oss riktigt ännu!

jag ville absolut inte ha en valp som första helt egna hund så jag leta efter en äldre, det slutade med en 4årig tös. den bästa man kan tänka sig ;)

efter att vi haft henne 1,5 år vill vi satsa på en till hund och sambo skulle ha en valp eller inget.
när vi tog hen valpen så gömde sig tess hela kvällen och vägrade titta på ngn. hon vart helt knäckt. lillen som precis blivit 8 veckor var i stort behov av närheten som hon kunde ge. så efter några dagar så lät hon lillskiten komma fram och hälsa.
och till våran stora förvåning så tog hon hand om valpen och uppfostrade henne som att det var hennes egna valp.

men det är inte alltid hon är så jävla glad på lillen.

det finns inga nackdelar med flera hundar, inte enligt mig ;)

Vi fyller på med nya hundar ofta, känns det som.

Började med Ronja, 1 goldendam, min från födseln. Sen tog vi Frida, en 6-årig omplacering, småtokig, kunde inget hundspårk, men charmig. När tanten Ronja var riktigt gammal köpte vi Raksha, en goldenvalp, som hann lära sig lite klokskap av tanten i 2 mån, innan Ronja gick bort. Kvar var då bara tokiga omplaceringen Frida, samt galna terven vi jobbade med (hennes hobba var att flyga på Raksha, ofta helt utan anledning). Raksha växte upp till en oerhört osäker och osoical (endast mot andra hundar) hund, då hon inte kunde språket. När hon var 4 och på gång att bli ensamhund, insåg vi att vi aldrig kunde skaffa en valp. Den skulle antingen tuktas ihjäl eller bara bli lika galen.

Vi skaffade därför Luomi, en 7 årig omplacering. En alaskan husky som bott i hundgård med andra hundar hela livet och dessutom fått ett par valpkullar.
Hon uppfostrade vårt monster, lärde henne hundspråk och fick henna att fungera med andra hundar. Ett år senare kunde de ligga bredvid varanda och sova, aldrig något gruff.

Då drabbades vi istället av polarhundssjukan. Freja en 4 årig alaskantik sakffades samma vecka som Cora, en org siberiantik på 6 mån flyttade hem. Hundgård byggdes som huskyna var i dagtid, Raksha var med mig på jobbet. 6 mån efter det vågade vi oss på en valp, som blev min Vidar, nu 6 år. Efter ett tag, när Cora var vuxen, fick Freja sttora agg mot henne. Freja är osäker att ha med vuxna tikar, utan uppsikt från oss. Flera slagsmål senare får hon bara dlea hundgård med hanar, eller unghundar. När Vidar var 2 år köpte vi Piro, siberianhane. De fungerade fint till Piro blev könsmogen. Hans testosteroinhalter var inte låga någonstans, och han sökte ideligen tillfällen att flyga på Vidar. Spänt läge, utom när vi var med. Det slutade med att Piro fick bo med Freja eller Cora, och de andra ihop.

När Piro var 2 år köpte vi en till siberian, en tik som heter Drífa. Nu var Vidar redo att vara pappa, och skötte den rollen strålande. Piro fick knappt vara i närheten av hans lilla prinsessa, så att hon kunde skadas.

Ett år efter det flyttade vi till lantgård, och alla huskyn flyttade ut. I våras gick raksha bort och Vittra, golden igen, flyttade in.
Vidar är inne, utom när jag jobbar långa dagar, Freja är i hundgården på dagarna men kommer in och sover. De andra bor ute, och har fått sällskap av Ego och Gjöa, siberian husky, kullsyskon. De drabbades av lite för mycket syskonkärlek, och delades vid 5-6 månader. De kan fortfarahnde leka och älska varandra, men trots att de är över 1 1/2 år, kan de ryka ihop över ben, mat eller om de är för taggade inför dragträning ed.

Vi försöker para ihop hundarna så att de trivs med varandra och kan leka, äta och ha ben utan gnabb. Vi har 4 hundgårdar, två som oftast är öppen till en enda.

Drífa fick valpar den här vintern, och de bor nu ute med Gjöa som är "storasyster". Vittra bor med dem när jag jobbar, eller någar timmar ändå, för hon har varit extramamma åt dem, trots att hon nu bara är 10 mån gammal.De har den dubbla hundgården, då det är 4 valpar och en vuxen, samt ibland fler vuxna.

Piro har sin egna hundgård, sällskap av Freja dagtid, och ibland av Cora på nätterna.

Just nu bor Ego med Cora, och Drífa bor med dem, för att inte spy upp allt hon äter till valparna (hon har svårt att förstå att de vid 12 v klarar sig fint på maten vi ger dem. Drífa har ingen päls, så hon följer med in i sovrummet på kvällen. När hon pälsat på mer igen, eller det blir lite varmare än -20, så får hon bo kvar ute, och Piro får ha Cora hos sig på nätterna igen.

När jag jobbar långa dagar går Vidar med vem som helst utom Piro. Just nu löper Gjöa, så dår får han bo med Ego och Cora.
När Freja inte finns längre får nog Cora flytta in till Piro. Ego kommer då att få sällskap av Ubbe, den emnda hanen av valparna.

Vittra och Gjöa älskar valparna, Ego med. de kan leka med dem, och tikarna kan uppfostra dem och lära dem lite vett oxå. Vidar tycker att de är jobbiga inne, för man kan bara busa ute. Han har dock varit toppen med alla valpar vi haft, leker, lär dem vett och en del tok med. Piro och Freja tycker mest att valpar är jobbiga och läskiga, Cora är inte heller förtjust i valpar. Drífa visar sina moderstalanger varje gång hon träffar en valp. Hon vill leka, men samtidigt lära dem hundspråk och vett.

Oj, nu skrev jag på tokm för mycket, ska sluta och mata hundarna innan det blir nattsvart ute!

Jag har två hundar och köpte min andra hund när min Tax var ca 2år. Hon tog emot den andra som hennes valp ungefär och nu är de bästa vänner, känns skönt för matte=)

En hund på strax över 7månader och nu en valp på 9veckor, båda av rasen amstaff. Det funkar jätte bra än så länge.