Det jag kan tänka mig är att det vore dumt att låta labben stå för all "uppfostran i hundspråk och kommunikation" och låta dem att tillbringa alltför mycket tid till tillsammans, då valpar mer än gärna tar efter både det vi ser som positivt och det vi ser som negativt. Där hade jag låtit en annan eller flera andra hundar som är säkra i sitt språk (också gärna många hundar av olika utseende för att få en mångsidighet) fått stå för leken och sällskapet, just för att valpen ska lära sig basic-grejer och inte hur just labben reagerar fel på fel signaler.

Det behöver inte betyda problem mellan valp och vuxen hund när de ses, de känner ju ofta av att det är en valp och ofta så går det bra, men att låta den vuxna hunedn fungera som förebild kan/kommer ge valpen samma problem som den vuxna hunden.

Nu vet jag inte hur mycket ni faktiskt måste se denna hund under uppväxten, men jag hade sett till att lägga stor vikt vid uppfostran av valpen när den träffar den vuxna hunden, så att den helst vill göra som jag vill och inte som den vuxna hunden gör. Alltså, inte låta valpen följa vuxna hundens dåliga vanor, och om möjligt udvika sådana situationer helt. Iaf tills du känner att du och valpen vet vad som gäller.

Våran hund har vart som denna vuxna labben. Hon var annars van vid hundar i sitt tidigare hem men inte lekt osv med dom. Nu som först har vi en kompis och hon har ändrat sig jätte mycket mer öppen o glad än rädd och osäker. Hur länge har hon ägt labben och vad har hon gjort för få denna hund tryggare?

Tänkte det kan ta mer än ett år för en hund att landa och sen ser man skillnad undertiden ska man arbeta o träna den.