Jag har alla typer av halsband, ser inga större fördelar med något av dem förutom möjligtvis halv/helstryp som är lätta att dra av och på.
Koppel har jag också massor av, men använder för det mesta ett enkelt läderkoppel

Vad som helst går bra för oss, så länge det är lagligt och inte ansvänds på fel sätt så är det ju bara för syns skull, ibland även lagens skull och en säkerhetsspärr.

Halv/helstryp har fördelen att de är lätta att dra av och på, men används de på fel sätt så kan det självklart skada hunden. Men det kan ju även ett fast halsband och ett knäpphalsband.

Vanligen kör vi på läderkoppel och halvstryp, där halsbandet fortfarande inte drar åt även om man drar åt själva kedjan på strypet, eller ett retrieverkoppel "där halsband och koppel är i ett stycke och helstryp".

Flexi har jag inte mycket för och använder inte, har sett för många som bara gått sönder utan anledning.

Har ett nylonhalsband med klickspänne eller vad man ska kalla det på ena hunden. Den yngre har ett läderhalsband eller helstryp på sig. Både har läderkoppel.

Jag tillhör kategorin; Samlare när det kommer till hundtillbehör aka Halsband, koppel och selar.

Jag har verkligen allt och lite till.
Har egentligen inte någon favorit gällande vilket halsband jag förebrar, beror dels på Vad vi ska göra och vilket dagshumör jag är på.
Sånt är mkt avgörande, haha.

Men om jag ändå måste välja så föredrar jag nog ändå bredare halsband, gärna halvstryp.
Gillar både läder och "nylon".

Sen är det MYCKET viktigt för mig med matching.

Jag använder både vanligt, halvstryp och helstryp! Sen beror det på vad jag ska göra, ska jag bara gå ut på en kiss/bajsrunda så är det antingen ett vanligt eller halvstryp som gäller. Men ska jag gå ut och samtidigt träna lite så har jag både halvsstyp och helstryp på så jag kan koppla om vid behov.

Vi har gått över nästan hellt på sele då jag är överbeskyddande vad gäller hundens hals :P I bland på lugna promenader har vi dock halvstryp i nylon och då måste hon gå fint! I selen är hon lite friare att gå som hon känner. Har ännu bara ett "tyg"koppel men när jag får råd skall det helt klart införskaffas machande koppel, halsband i läder :)

Just nu har vi ett vanligt läder halsband och ett nylon koppel. Men det ska inskaffas ett halvstryp och självklart kommer vi även köpa ett matchande koppel av läder! :) Även ett vanligt läderhalsband ska köpas nytt!

Jag tycker halvstrypen är bra, så länge man inte har en smart hund som jag har, hon klarar av att ta ur sig det. Men min yngre hund hade jag alltid ett lite bredare halvstryp på. Helstryp används endast vid lydnadsträning då jag tycker det är för skarpt och är rädd om halsen samt att det nöter en del på pälsen.

Gäller det till en valp så är nog ett "fast" halsband bäst, alltså med knäppe eller vad man ska säga.

Läderkoppel är det bästa som finns tycker jag

Här använder vi stort sett enbart selar då risken för skador är mindre. Använder vi halsband så är det breda halvstryp. På den lilla (4 kg) är halsbandet 2-3 cm brett & på de större (13-20 kg) är de 5-6 cm breda.

Jag har just nu ett ställbart halsband med "klickspänne" (plast). En blandning av tyg o fuskläder. Koppel av samma typ.

Kommer dock troligtvis byta snart till ett bredare halsband. Antingen ett av liknande typ eller ett halvstryp (självfallet utan strypeffekt). Blir då troligtvis byte av koppel samtidigt, så kopplet jag har nu är väldigt smalt. 

Ser ingen anledning att ha ett helstryp, speciellt inte på en hund som drar. Enda hunden jag har haft stryp på var min förra hund så han fick panik ifall det smällde och jag ville inte riskera att han skulle kunna ta sig ut ur halsbandet.

Flexikoppel är ingenting för mig.

Jag är som Nikkis, samlar och har allt i halsband, koppel och sele..

På min lilla tik har vi alltid fasta halsband, eller sele.
På hanen är det mest helstryp..

Jag personligen väljer halsband jag tycker är snygga, och har bara tre änsålänge till tiken, men ska köpa många många fler
Tiken är så rolig för hon går vi fint i koppel och ofta lös, så henne kan jag sätta på precia vad jag vill utan att det gör henne någon skada så..
Dock väljer jag bort helstrypet, varför ens ha det även om det är snyggt på en liten hund som väger knappt 4 kilo..?

Ang koppel har jag alltid haft läderkoppel.
Haft flexi  på en hund, och tycker det är bra om man har en skötsam hund.. Jag personligen gillar inte att gå ner i kärr eller nerdränkta åkrar.. Då är flexit bra.
Till hanen har jag ett 1½ cm bredd svart koläderkoppel och till tiken 0.5 cm brett läderkoppel. Har även ett lika brett i nylon till tiken.

Men håller med några att just hel- och halvstryp är lättast att få av och på.. sen är jag en av dem som tycker att en dressyrlänk (strypkedja) kan vara riktigt snyggt på vissa raser

Jag väljer halsband och koppel efter hund och ändamål.

Är det våran fåniga lilla Chihuahua handlar det mesta om att hitta något som sitter bra (inte alltför lätt) och ser snyggt ut.

Är det stor hund som man desutom behöver kunna hålla ordentligt gillar jag helstryp i kedja, då vet man att det håller och sätter man det rätt så går strypet in och är skarpare på stark hund som behöver korrigeras. Är det väldresserad hund som ej drar i kopplet så är jag för slätare läderhalsband oftast.

Jag har bara läder koppel däremot, är det som är trevligast i handen, med tyngd, att hålla om hunden är stark osv. Klassiskt och snyggt till de flesta hundar. Är emot flexi koppel på större hundar om de inte är mkt mkt väldresserade.

Själv tycker jag att flexikopplet är så himla klumpigt. Blir nästan så att man tappar det bara för att man inte orkar greppa med handen så länge. Ett vanligt koppel kan man ha runt handleden och sedan hålla runt.

Jag hade helstryp på min förra schäfertik men insåg att det faktiskt inte alls hjälper för hundar som drar mer utan att det bara är "svårare".

Just nu har jag vanliga halsband till mina två hundar på ett år.

Jag tycker det är bättre med vanliga hansband för det är bekvämare för hunden.  Helstryp tycker jag inte är bra därför att för varje gång hunden drar och handbandet trycks hårdare mot halsen så tränar hunden upp muskler runt halsen och tillslut känner den inte att den har halsbandet och då börjar den dra jättemycket.

"Är det stor hund som man desutom behöver kunna hålla ordentligt gillar jag helstryp i kedja, då vet man att det håller och sätter man det rätt så går strypet in och är skarpare på stark hund som behöver korrigeras."

Vad menar du med detta, att det är possitivt att tillföra obehag då kedjan spryper? Definitivt inte bra att ha tunna halsband på en hund som drar. Ju starkare/ dragigare hund desto bredare halsband är ju att föredra. Aldrig stryp på en olydig hund enligt mig.

#15 håller med dig!

#15 Det är positivt för mig att tillföra det på hunden om den är otränad och inte kan något kommando för att avbryta att dra i kopplet, ja.

Jag prioriterar nummer 1 att kunna kontrollera hunden, håller jag på med stor stark hund som drar så är kedjan ett redskap som hjälper mig att bli starkare. Bredade halsband är det trevligare för hunden att dra i. Hundens bekvämlighet får faktiskt inte komma över säkerhet för mig, folk och hundar runtomkring eller hundens egna välbeffinande.

Har man nu hund som faktiskt vet hur man går i koppel så skadar aldrig kedjan eftersom den aldrig kommer inverka utan är bara bra säkerhet eftersom det inte är ett halsband som kommer gå av i första taget och man inte kan skylla på det.

Olydig är en annan sak ifrån otränad hund. Jag pratar om hund som inte är koppeltränad utan drar i kopplet. Fast olydig hund är i stort detsamma, hund som inte är korrekt tränad.

#17 Håller och håller.. Njae. Haft två hundar som slitit sönder dressyrlänkar (kedjor)… Fick svetsa om båda två. Så jag litar inte på något halsband.

Sen spelar det egentligen inte roll hur väl hunden går i koppel i kedja..
Hunden kan bli rädd och rycka till, och då kan det vara kört ändå..
Säger dock inte så mycket om det så.. Använder ju själv dressyrlänk till min hane.
Även om jag är medveten om riskerna.. Nu är han så ofta lös att jag inte har som prio att leta en passanade sele till honom. Blir ett senare projekt

#17 Varför tillföra obehag när det är fullt möjligt att belöna det som är rätt? Är det positivt för dig att tillföra något negativt på hunden? Hunden behöver inte kunna något kommando för att sluta dra för att man ska kunna lära den hur man inte drar.

Varför befinna sig på platser som kräver att man tillför obehag för att hunden ska hålla sig lugn och inte skada någon? Det kan inte vara bra vör vare sig förare eller hund, även om man klarar av att hålla hunden så kommer hunden vara extremt stressad och inte bli lugnare alls av att bli strypt och den förare som mår bra av en sådan situation bör fundera på om hundägande verkligen passar denne.

Personligen har jag inte mycket för folk som använder sig av korrigeringar och jobbar med ren råstyrka i första hand. Det finns ingenting som säger att det skulle vara omöjligt att lära hunden utan att tillföra minsta lilla obehag, varför då göra det?

Stryp ska endast sitta på hundar där de inte behöver användas mer än för att pryda hunden.

Jag anväder sele. Av flera anledningar, då hunden var yngre blev han lätt dragig o obekväm i halsband, o då bytte vi till sele (han går dock fint i halsband nu när han är äldre). Sedan tycker jag det är bäst därför att det är skonsamt mot hunden, ifall den skulle dra till, så blir det inte bara ett ryck i nacken.

Eftersom vi har en långhårig hund så nöttes pälsen runt halsen bort lite av halsbandet, o det gör det inte av sele. Sedan tycker jag det är snyggare också!

Så jag väljer sele alla gånger :) Koppel har jag ett vanligt läderkoppel, o ett flexikoppel, o även ett väldigt kort läderkoppel, som är väldigt smidigt då man går bland mycket folk, o ändå håller in hunden kort. Använder det vanliga läderkopplet oftast dock :)

Det blir flexikopplet ibland nu när det är snö då hunden gärna vill upp i snödrivorna, men inte matte ;)

#18 Undrar vad du har för kedjor :S

#19 Vad har sagt att jag tränar med att bara tillföra obehag eller ens har det i första hand? Jag pratar om att ha det som en säkerhet. Obehag är en sista utväg för att kontrollera situation som redan gått överstyr, det är inte för träningsskull, utan för i verkliga livet, saker går snett ibland, situationer händer.

Det handlar inte så mkt om platser som att vara ute i världen. Kan ta hund jag går med nu (ej egen) som drar emot lite allt möjligt, där tikar kissat, andra hundar osv = svårt att undvika. Skulle han få dra emot annan hund så vågar jag satsa pengar på att någon kommer blöda. Man kan inte undvika allt.

#21 Vanlig dressyrlänk, köpt på vanlig zooaffär.. Sjävla ögglan, eller vad man säger där man kopplar fast gick upp två gånger på halsbanden (en gång per halsband) Så fick svetsa ihop det igen..
Så nu förstärkerr jag alltid kedjorna..

#22 får jag svära och säga billig jävla skit? Vet att de i djuraffär ofta kostar vansigt fåniga höga priser jämfört med vad de lär kosta att tillverka. Men att de är så dåligt gjorda att de inte håller! Jag skulle vilja ringa tillverkaren och skälla på dem över att de borde skämmas för att misslyckas med sådana enkla saker!

#23 Vet inte hur många "märken" det finns på dem, tog baar ett med rätt storlek.. Det var två som vilka svensson som helst använder.
Ingen idé att ringa runt och klaga om det nu är tillverkarens fel, så är det säkert alla halsband, och lägga ner veksamheten tror jag inte..

Det var två olika typer av kedjor.. Den på första bilden och denna.

#24 Fast man ska ju inte behöva titta på märke på en metalkedja känns det som, är ju inte så vidare svårt för dem att ha rätt sorts metall och sätta ihop det på ett vettigt sett, allt annat ifrån tillverkarens sida är bara dumt snåleri och slarv.

Jag har en kejda som använts sedan 80-talet och håller än.

#25 Ja, men justdet.. tog bara rätt storlek, de höll inte så bra, så jag svetsade om.. Har ju kedjor som håller än utan förstärkning.. Men alla nya jag köper förstärker jag. Nu har väl ena kedjan inte utsats för lika mycket påfrestningar som dessa två på bildern men ändå..

-Kanske ska tillägga att har lagt kedjorna på hyllan och använder nylon om jag ska ha helstryp på någon hund…

#21

"#19 Vad har sagt att jag tränar med att bara tillföra obehag eller ens har det i första hand?"

Bara har inget alls sagt, däremot har du sagt att du gör det och det är inget jag gillar ens en gång. "I första hand" hängde ihop med råstyrkan, kanske blev lite otydligt. Det jag ogillar är folk som korrigerar och folk som använder råstyrka i första hand, av det du sagt verkar du passa in på första punkten och även andra, jag citerar: #12 "Är det stor hund som man desutom behöver kunna hålla ordentligt gillar jag helstryp i kedja, då vet man att det håller och sätter man det rätt så går strypet in och är skarpare på stark hund som behöver korrigeras". Varför inte bara gå där hunden klarar av det och inte riskerar att göra någon annan illa? Och där, där hunden är så mycket mer kontaktbar, lära den vad som är rätt i koppel. Att tvingas strypa hunden och skada den för att kunna hantera den verkar ju inte som de bästa förutsättningarna för att lära den något…

"Jag pratar om att ha det som en säkerhet. Obehag är en sista utväg för att kontrollera situation som redan gått överstyr, det är inte för träningsskull, utan för i verkliga livet, saker går snett ibland, situationer händer."

Åter igen, varför utsätta hunden för något den inte klarar av? Obehag ska aldrig vara ett alternativ, måste man ta till det för att lösa en situation har man misslyckats på många punkter.

"Det handlar inte så mkt om platser som att vara ute i världen. Kan ta hund jag går med nu (ej egen) som drar emot lite allt möjligt, där tikar kissat, andra hundar osv = svårt att undvika. Skulle han få dra emot annan hund så vågar jag satsa pengar på att någon kommer blöda. Man kan inte undvika allt."

Varför skulle man inte kunna det? Det är fullt möjligt. Att hunden drar mot andra hundar gör inte att obehaget blir mer okej, varför inte lösa problemet innan det uppstår? Stegvis lära hunden vad som är rätt är så mycket lättare och bättre för alla parter, än att tillföra obehag varje gång. Är man inte villig till detta, att lära hunden utan att tillföra obehag, då måste man ju tycka att det är okej och det är bara sjukt sjukt sjukt.

#21 - Utan att peka finger, men varför går du ut med en hund du inte klarar av utan att strypa? Bara en neutral undran.

Själv tar jag mig inte an hundar jag inte klara av, för min, hundens och andras säkerhet.

#28 Så du korrigerar aldrig din hund?
Kan bara konstatera att det låter som vi har olika syn på på vad som är rätt eller fel. Jag anser inte att negativ korrigering där man säger till hunden att det där inte är okej beteénde (så som utfall eller greppa annan hund, jaga, bita folk, hoppa upp på folk osv) på något vis skulle vara dåligt om det utförs på ett bra sett, de bör finnas gränser som din hund vet om på vad som inte är okej.

Jag bor inte ute på landet, det går inte att undvika här, går du ut ifrån huset hamnar du på trotoar där det kommer andra hundar och människor, vart tänkte du att man skulle gå då? Jag håller helt med dig om att de inte är de bästa förutsättningarna. Jag säger bara att vid sådana situationer så bör man ha ett koppel som håller och hjälper matte kontrollera situationen.

Nu kommer detta bli långt, men kan ta exemplet hund jag går med ofta som ej är min, jag får betalat för det. Du värkar se allt så väldigt svart och vitt, man kan inte pressa hur mkt som helst på en gång är min syn iallafall, och ibland får man ta lösningar som inte är de bästa, för situationen inte är den bästa, man får acceptera att det är det bästa för stunden.
Hunden är en okastrerad unghund, 30kg utav muskelraser, som faktiskt inte kan ett enda kommando ordentligt. Hans matte motionerar honom inte, utan tar bara ut honom för att göra sina behovn i nosgrimma och har då problem med att han drar omkull henne. Och ja, hon bör inte ha denna hund, men det är en egen disskution. Han livar upp sig och drar emot det mesta, för han är van att kunna göra så och blir man inte motionerad ordentligt så måste ju energin komma ut på något vis, agression ligger nära denna typ utav hund då. Han har aldrig tränat något tålamod, kontrollera sig själv, vänta eller kontaktsökande till människor.
Att ta det stegvis med en sådan hund och tvinga den att ta det lugnt blir stressande och bara alldeles för mkt på en gång. Man måste träna tålamod och kontaktsökande lite i taget. Och framförallt så behöver hunden få komma ut och springa av den värsta energin innan det att man kan försöka kontakta den mentalt och kräva någonting. För att kunna komma någonstans där den kan motioneras så måste man ta sig förbi hinder på vägen.

Jag är med dig om att man misslyckas om man har en hund som inte kan gå i koppel utan att dra i det, har aldrig sagt något annat. Att gå i koppel utan att dra är för mig basics, något alla hundar bör kunna. Men så är det absolut inte, här omkring får man leta efter fåtal hundar som har fått lära sig det (är varför det även inte räcker med att hunden går fint brevid mig, har någon annan en hund den inte kan hålla och släpper fram så är det mkt för hunden ovan att hålla sig lugn)… Kan ju säga att vår egna hund absolut kan detta. Men jag går med hundar som ej är mina som ej kan detta ännu.

#29 Jag tror vi sätter olika värde nu i att "klara av". Skulle dina hundar klara av att inte bita hund som biter dem, klarar du av dem i de situationerna (att de inte drar i kopplet för att komma till/iväg, få kontakt och ta egenom kommando)? . Är i min värld inte helt ovanlig situation ärligt talat och jag tycker det är en svår situation som kräver mkt utav hunden man går med.

Jag kan gå med honom som jag har som exempel nu utan stryp, jag har sele eller vanligt slätt halsband ibland, men drar han då i kopplet så krävs det mer muskelmassa ifrån min sida att hålla honom än med strypet, det är ett hjälpmedel för att underlätta för mig, ett ryck med strypet ger mer reaktion än ett ryck i sele eller vaderat halsband tex. Har inte sagt att det inte går med annat typ utav halsband, problemet är inte i halsbandet, halsbandet är bara ett sätt att göra det lite lättare för mig.
Jämför man att gå med strypet och i sele när annan hund släpps upp nära ansiktet så är det ju lättare för mig att böja undan huvudet och på så vis begräna bettförmågan ifrån hunden jag går med än med sele.

Varför jag går med honom ifrågasätter jag ibland med, det är intressankt att jobba med och är synd om hund/hundarna.

Lustigt ordval kanske bara, men jag tolkar det som att du bara tar dig an att jobba med hundar som ej har problem, som redan är uppfostrade? Vilket självklart är okej, men varför är det inte okej att hålla på med hundar som inte redan har allt på plats, som det tar tid att uppfostra och lära? Låter som du tycker att jag gör fel som inte får hunden att göra exakt rätt första gången vi går ut egenom dörren? Varför är det ett krav för? Din valp drog ingenting i kopplet när den var liten innan den lärde sig hur man ska gå i koppel? Tänk på detta som en stor valp som desutom utvecklat en hel del ovanor och är klart mer agressiv än valp normalt sett är.

Jag bor i område där det kryllar utav den här typen utav hundar (omotionerade, ouppfostrade som drar och jagar upp sig), är varför min egena råkar ut för att bli biten flera gånger om året, spelar ingen roll hur mkt pli jag har på min när den andra hundägaren inte kan hålla sin hund och den släpps fram och greppar min. Min biter inte tillbaka, men han är också väldigt liten, har svårt att greppa andra hundar. Hjälper ju inte att undvika problemet, så varför inte hjälpa?

#31 Min hane kan jag säga direkt att han biter inte tillbaka, men de gånger han har blivit attackerad (3) så har det gått att få honom därifrån utan stryp, utan det har funkat lika med med läderspännet..
Tiken vet jag inte, inte haft henne så länge, men sen väger hon 4 kilo, så halsbandet är irrelevant för om jag ska orka dra iväg henne eller ej..

Nej nej, jag omplacerar alla typer av hundar och haft två riktigt svåra fall..
Rottisarna jag jobbar med nu är dock inte problemhundar men ena tiken har lite problem att gå i koppel, och hon väger ändå säkert 7- 10 kilo mer än mig och då är det muskler..
Henne har jag halvstryp på, för att det är lätt att ta av och på, själva strypeffekten finns inte, det är bara för att hon inte ska kunna backa ur det.
Ändå klarar jag henne, utan att behöva använda varenda uns styrka av mig, och jag vet att hon lätt drar iväg med mig om hon vill.. Dock klarar jag det med andra metoder. Känner jag att jag inte riktigt klarar det eller känner att hon inte riktigt vill med mig, ja då lämnar jag henne till sin matte så får hon gå med henne ett tag tills hon är mottaglig igen..

Ja, detta var ju något år sedan, nu kan hon ju koppelrutinerna, och jag klarar henne fint utan strypet..

Ang valp så använder jag ALDRIG stryp på valp.. Kommer inte på fråga!
Sen är det ju lite annorlunda med en valp som inte lärt sig, med en 2-3-åring som bara är odräglig..
Jag tycker man ska klara av det man har i kopplet oavsett ras.

Jag är inte emot stryphalsbanden.
Det jag är emot är de som använder dem som lättare korrigeringsmedel istället för kontaken med hunden.. Tror någon annan nämnde det också..

Jag bor också i ett område med många drägg och deras hundar.
Hundar som ofta hamnar i blåsväder.
Dock tänker jag inte ta mig an en hund som jag inte klarar av..
Jag lägger MITT ansvar på MINA hundar och tar tag i situationen som den kommer.
Jag tänker inte knacka dörr och fråga om jag får gå ut med deras ofostrade schäfer, och pynta på den ett stryphalsband för att jag lättare ska kunna hantera den.

Förstår ärligt inte nyttan i det om nu ägarna inte tänker gör något åt det.
För uppenbarligen blir inte promenaden trevligare för någon oavsett vem som tar hand om det.. Eller har jag fel?
Är det kanske bara jag som tycker att en hund som drar för glatta livet och bokstavligt talat hänger i kopplet och hostar och kväljer inte är så glad, som en hund som går fint i ett stryp med bra kontakt med matte/husse?

#32 Som sagt, jag orkar dra iväg 30kg muskelhund, men det är tyngre för mig om jag har på snällare vaderade halsband eller sele.

Stryp på valp använder jag inte heller, tog bara exemplet för beteéndet.

Denna är inte bara odräglig, han har inte lärt sig någontingalls ifrån sin ägare.

Jag tvivlar också på nyttan då det inte blir mkt bättre för hunden om jag jobbar med honom medan ägaren inte gör det och denna ägare verkar inte skärpa sig. Han som är exemplet blir trevligare för mig, för mig vänder han sig mer och mer emot och tar kontakt och vet hur man ska gå med, men det tar lång tid och jag har svårt att få till det helt bra då varje gång jag kommer så är det på nytt att börja med samma problem i botten igen.

Självklart är hund som hänger i kopplet och har svårt att andas och svälja inte så vidare välmående (glad för stunden kan den nog vara) och välfungerande och ingen trevlig syn att se, utan man vill se hormoniska, balanserade hundar som vill vara tillsammans med människor.

Jag låter inte hunden hänga sig i kedjan när strypen är på, utan använder den för att lätta och ta på nytt.

#33 Ser fortfarande ingen mening med att släpa runt grannens jycke om man ändå måste börja om och om igen.. Blir nog bara förvirrande för hunden i slutändan..

Nåja, nog om det..

Kanske ett ämne att disskutera i någon annan tråd?

#35 Jo, det var väl det jag ville få fram, eller lägga ner den helt.

#30

"#28 Så du korrigerar aldrig din hund? Kan bara konstatera att det låter som vi har olika syn på på vad som är rätt eller fel. Jag anser inte att negativ korrigering där man säger till hunden att det där inte är okej beteénde (så som utfall eller greppa annan hund, jaga, bita folk, hoppa upp på folk osv) på något vis skulle vara dåligt om det utförs på ett bra sett, de bör finnas gränser som din hund vet om på vad som inte är okej."

Nej, det gör jag inte. Aldrig någonsin, det finns helt enkelt ingen anledning. Mina hundar vet precis vad som är okej och inte okej, däremot har jag valt att istället för att säga "fel fel fel" varenda gång de gör fel, alltså korrigera, så säger jag "det här är rätt", belönar rätt beteende alltså, och ser till att det som är rätt är mer värt för hunden än det motsatta - som att ta mat från bordet, dra efter bilar, jaga älg med mera. Det är mer positivt och bra mycket roligare för alla parter. Dessutom gör det mindre skada på hunden att misslyckas med en belöning än att misslyckas med en korrigering.

"Jag bor inte ute på landet, det går inte att undvika här, går du ut ifrån huset hamnar du på trotoar där det kommer andra hundar och människor, vart tänkte du att man skulle gå då? Jag håller helt med dig om att de inte är de bästa förutsättningarna. Jag säger bara att vid sådana situationer så bör man ha ett koppel som håller och hjälper matte kontrollera situationen."

Då tänker jag att om inte hunden klarar av att kliva utanför dörren där man bor utan att få fnatt, så har man dels misslyckats totalt och gör dessutom bäst i att flytta hunden till ett mer lämpligt område genom omplacering eller att man flyttar själv. Eller lösa det på annat sätt, att t.ex. dels jobba med att bara vara utanför dörren och avancera, och sen ta bilen för att rasta hunden på lugnare plats. För hundens bästa. Antingen eller, väljer man istället att släpa med sig hunden på rastningar som den uppenbarligen inte mår bra av så är det bara för ens egen skull man gör det.

_
"Nu kommer detta bli långt, men kan ta exemplet hund jag går med ofta som ej är min, jag får betalat för det. Du värkar se allt så väldigt svart och vitt, man kan inte pressa hur mkt som helst på en gång är min syn iallafall, och ibland får man ta lösningar som inte är de bästa, för situationen inte är den bästa, man får acceptera att det är det bästa för stunden."_

Jag ser det snarare som så att vill man så kan man, speciellt i såna här fall. Jag anser inte att man ska pressa fram allt på en gång, med mina metoder tar man det steg för steg på ett lugnt sätt. Att korrigera med stryplänk däremot innebär dels att man sätter hunden i en stressande situation där hunden många gånger blir helt blockerad och dels försöker tvinga hunden till att lägga av genom att strypa hunden till att släppa låset och dels försöka få hunden att göra rätt… hur kan det inte vara att pressa hur mycket som helst på en gång? Varför välja en lösning som inte är den bästa? Varför acceptera att man behöver görra hunden illa för att klara av situationen?

"Hunden är en okastrerad unghund, 30kg utav muskelraser, som faktiskt inte kan ett enda kommando ordentligt. Hans matte motionerar honom inte, utan tar bara ut honom för att göra sina behovn i nosgrimma och har då problem med att han drar omkull henne. Och ja, hon bör inte ha denna hund, men det är en egen disskution. Han livar upp sig och drar emot det mesta, för han är van att kunna göra så och blir man inte motionerad ordentligt så måste ju energin komma ut på något vis, agression ligger nära denna typ utav hund då. Han har aldrig tränat något tålamod, kontrollera sig själv, vänta eller kontaktsökande till människor."

Då kan jag dra ett motsvarande exempel, där jag arbetat HELT utan korrigeringar. Min första hund var när jag fick honom en 6½ år gammal jakthund på 35 kg, kunde absolut ingenting, inte ens standardgrejen att sätta sig för att tigga mat. Stark som en oxe, högg efter mat man höll i handen, hade aldrig väntat på varsågod eller sökt kontakt, han gick som han ville över vägen och drog mot allt hela tiden. Han jagade även vilt i koppel och alltid när han var lös.

Lägg till det faktum att jag var 11 år när jag fick honom och att jag lyckades lösa ALLA problem utan minsta lilla korrigering på mindre än ett år. Endast två gånger har han fått ett ryck i kopplet, första gången var på vår första runda där jag ganska snabbt insåg att mina korrigeringar var meningslösa(det är ju tyvärr så man har lärt sig från föräldrar och omgivning - ryck i kopplet - som förhoppningsvis är påväg att försvinna helt!). Jag var inte stark nog och tvingades därför direkt att leta efter en annat sätt. Andra gången var när han drog efter älg i koppel och jag flög efter som en vante, en lyckstolpe kom emellan oss och det stoppade både mig och hunden.

Om jag som elvaårig liten flicka klarar av att lösa så många problem utan minsta korrigering, varför skulle inte någon annan klara samma sak?

_
"Att ta det stegvis med en sådan hund och tvinga den att ta det lugnt blir stressande och bara alldeles för mkt på en gång. Man måste träna tålamod och kontaktsökande lite i taget. Och framförallt så behöver hunden få komma ut och springa av den värsta energin innan det att man kan försöka kontakta den mentalt och kräva någonting. För att kunna komma någonstans där den kan motioneras så måste man ta sig förbi hinder på vägen."_

Att träna kontaktsökande i en situation där hunden redan är stressad kommer självklart bli ännu mer stressande. Varför ens försöka? Varför inte befinna sig på en icke-stressande plats först och sedan öka stegvis? Det du kallar stegvis är inte något som på något sätt liknar det jag talar om. Dessutom förstår jag inte hur du tänker angående att komma förbi hinder för att hunden ska kunna motioneras. Det vore väl inte helt omöjligt att motionera hunden utan att tvinga den genom situationer som skadar den? Klarar man inte av det bör man för hundens bästa leta efter någon som kan ge hunden vad den behöver.

"Jag är med dig om att man misslyckas om man har en hund som inte kan gå i koppel utan att dra i det, har aldrig sagt något annat. Att gå i koppel utan att dra är för mig basics, något alla hundar bör kunna. Men så är det absolut inte, här omkring får man leta efter fåtal hundar som har fått lära sig det (är varför det även inte räcker med att hunden går fint brevid mig, har någon annan en hund den inte kan hålla och släpper fram så är det mkt för hunden ovan att hålla sig lugn)… Kan ju säga att vår egna hund absolut kan detta. Men jag går med hundar som ej är mina som ej kan detta ännu."

Fast där har du fel, jag har aldrig någonsin sagt att man misslyckats bara för att hunden inte kan gå i koppel utan att dra i det. Jag har däremot sagt att om man måste tillföra obehag för att hantera en situation - då har man misslyckats på väldigt många punkter.

Använder man dessutom strypkoppel för korrigeringar och för att det är enda sättet att hindra hunden - oj oj oj, då har man verkligen misslyckats och bör fundera på om man verkligen ska ha hund. Detta är den stora nackdelen med stryp - folk som använder det för strypandets skull.

kan bara hålla med #30 på alla vis

Jag är dagmatte till en väldigt okontaktbar och dragig hund ( 20kg ) , men jag KLARAR av denna och föredrar sele även på honom då hundens välmående är A och O. Skulle jag känna att jag inte klarade av hunden skulle jag inte ta hand om den. Så varför tar du hand om en hund som du inte klarar i alla lägen utan att utsätta förbigående eller hunden för fara/ smärta?

Hunden behöver nog få komma till någon riktigt kunnig som kan ge den frihet på landet utan massa obehag som säkerhet.. Har du pratat med ägarna om att de kanske inte borde ha kvar hunden, låter som att en seriös omplacering vore bäst för hunden så den kan lära sig i lugn och ro.

#38 Kan bara hålla med.

Jag är på ägaren ständigt och jämnt om att hon inte klarar av hunden och borde sälja den/omplacera den. Resultatet blir att hon skickar iväg den till fodervärdar/omplaceringar och den kommer tillbaka efter ett par månader och är värre igen, eftersom hon tror att den är en snäll familjehund och väljer sådana hem där den absolut inte lämpar sig. Om ni vill ha mer äkligt skvaller på henne så kan jag säga att hon har en tik även som just nu är ute på "jourhem" och denna tik som nu är 1,5 har redan haft en kul. Var tydlgien stor överraskining att har man tik+hane tillsammans så förökar de sig :S

Ang träningen tänker jag nog hoppa över den dissktuionen mer och bara konstatera att jag har helt annan syn än många på forumet verkar ha, jag är inte för att uppfostra hund med enbart beröm och tänker lämna det med det.

Det är helt efter tycke och smak, på min hund har jag mest halvstryp för hon går bäst i koppel då. När vi är i skogen har jag sele på henne :)Själv gillar jag inte helstryp. Jag tror på samspel mellan människa och hund inte vad dem har för halsband.

Så om man väljer hel, halvstryp eller vanligt halsband är efter tycke och smak, sedan beror det på vilken hund man har med, bvissa hundar måste man nästan ha halvstryp eller helstryp på för dem går inte att gå kontakt med och vissa behöver inte ha det.

Jag använder bara halvstryp. Vanliga halsband går inte här, då min hund är proffs på att slita sig ur de. Stryp används bara vid tävlingar och ibland när vi tränar på klubben, aldrig på promenader.

Sele använder vi när vi har flexikopplet, använder aldrig flexi i halsband.

Använder läder på sommaren och hösten. På vintern och vid regn använder vi vanligt nylonkoppel.

Harr läder o flexi, vanligt läderhalsband och sele (reflex)

Koppel

Fördelen med läderkoppel: Det är kort, lätt att hålla i, man ser hur mycket hunden kan gå fritt i.

Nackdelen med läderkoppel: För kort om man ska gå i tex. skogen. Jobbigt när det släpar efter.

Fördelen med Flexi: Lätt att bara hålla i handen så får hunden gå som den kan. Längre utan mycket krångel.

Nackdelen med Flexi: Ser inga nackdelar faktiskt.

Halsband

Fördelen med vanligt läderhalsband: Bra, lätt att sätta på.

Nackdelen med läderhalsband: Är det en dragig typ tycker jag det är lite halvgrymt att dra den i halsen.

Fördelen med reflexsele: Man syns, det är behagligt och det dras inte lika mycket.

Nackdelen med reflexsele: Ser ingen nackdel.

#43

Vad bra du hade skrivit med för och nackdelar.
Tack!

Tack alla som svarat!

#44 Det var så lite så! Tycker det är så trevligt att dela med sig av sina hundkunskaper :)

Flexi gillar inte jag, då det inte är så lätt att hålla in hunden om den skulle vilja till någonting, och det ärinte så bra om flexit hänger sig.

#46 Jag har använt det i 3 år - man lär sig. Det finns ju trots allt två knappar - en för kortvarigt och en som stannar.

#47 Jo det vet jag att det finns :) Men det jag hade hängde sig knappen på hela tiden så det gick inte att göra någonting, vet fler som har haft problem med det…

#48 Har jag aldrig haft problem med.

Men ja, det var mina åsikter.

#46 Gäller ju att man har det på hundar som sköter sig kanon - lösa OCH i koppel.

Aldrig haft problem heller med flexi.

Jag har aldrig haft problem med flexikopplet mitt heller. Det krävs lite teknik för att lära sig det, sedan måste man ha en hund som lyssnar i kopplet. Det blir lätt afrligt för dig själv, omgivningen och hunden annars.