Det är med all säkerhet stress. Om hon aldrig varit van vid att följa med till okända hem så är det inte så konstigt att han reagerar med stress. Framförallt om han redan har en hög stress sen innan. Hur länge har du haft hand om honom? Hur väl känner han dig? Kanske är det fortfarande för tidigt för honom att hänga m dig på ytterligare okända ställen? Kanske skall ni två försöka lära känna varandra bättre och i lugnare miljöer innan du börjar ta med honom till andra? Annars är det ju sakta invänjning. Motion kan öka stressen, så lugna hjärngympa aktiviteter brukar vara bättre för att trötta ut stressade hundar. Men om han är väldigt lättstressad är det viktigt att man läser av hunden så han inte går upp mer i stress. Sen så får du väl börja med att ni hälsar på en och samma person några minuter varje dag, tills han slutar att stressa där. Då kan man utöka tiden och kanske börja hälsa på ytterligare någon annan.

Har du pratat m ägaren om problemet? Vad säger de?

Inte länge alls, i en vecka nu. Han känner mig sedan tidigare passningar, men inte alls så pass väl.

Jag kan dock inte varken lämna honom ensam eller binda honom utanför en affär. Han skäller sig skogstokig. Och jag kan inte heller sitta hemma konstant i flera veckor utan att träffa en själ eller jobba… Så hur ska jag göra?

Ägaren är väl medveten om problemen. Hon bryr sig inte, det är därför de erbjudit mig att ta över honom eller så tänker de omplacera honom.

Jobbig sits och stackars vovve :( Han måste må ganska så dåligt med all den stressen! Testa att plugga in en DAP (finns på apoteket). Sen skulle jag försöka hitta någon annan som han kan få lära känna och som kanske kan hjälpa dig då du behöver lämna honom.

Annars får du väl ta med honom då. Kanske se om han kan få ha med en egen filt eller nåt som luktar hemma och så skulle jag nog hålla honom kopplad vid min sida utan att bry mig nämnvärt om honom. Okända skall varkern titta på eller prata med honom, och du skall inte heller prata mer än nödvändigt m honom. Det är ingen ide att säga åt honom att lägga sig om han inte klarar av det för då ger du bara mer sttess. Bättre att hålla honom kopplad och lugnt bara lägga en hand på ryggslutet på honom.

Om du tror att det kommer bli för mkt för dig är det kanske bättre att låta omplacera honom till någon m mer tid och kunskap?

Jag har erfarenhet av stressade hundar och funderar du på att ta över honom så rekommenderar jag att du inte gör det. Jag har en stressad hund (omplacering) själv och henne jobbade jag aktivt just med stress i över ett år och jag är fortfarande inte i hamn (har haft henne i 2 år nu). Hon är inte lika stressad som "din" hund är men jag kunde inte lämna henne hemma, hon skällde på allt och kunde inte koppla av på brukshundsklubben eller hemma. Jag skulle aldrig göra om det! Det ska vara roligt att ha hund, men mitt liv med hund blev och är något som hindrar och så ska det och behöver det inte vara.

Jag jobbade med mycket passivitetsövningar, många aktiveringsövningar (lugna, som spår, leta godis mm) och många korta pass med ensamhet hemma.

Det låter som om hunden inte mår bra för övrigt.

Jag försökte lugna honom när vi var inomhus genom att avleda med lite enkel och lugn träning. Skar upp några falukorvsbitar, drog dem efter golvet och fick honom att söka. Jag var lugn, pratade lugnt, var lugn i hela kroppsspråket och förstod han vad jag menade inte så tog jag honom lugnt tillbaka på ruta ett och började om. Men ändå! Han brusade upp sig helt och började jucka i luften istället. Sedan lade han sig och snurrade på golvet, drog huvudet i golvet och gjorde från sig några ljud och sprang sedan och jagade katterna.

Och… Varför juckar han i luften? Han vet att han inte får jucka på mig, så han tittar på mig, ställer sig bredvid mig och juckar i luften.

Nu har jag i alla fall pratat med ägaren om hur det ligger till exakt, efter att ha fått goda råd av er. Jag pratade dessutom om vilket hem han kommer behöva och att jag mer än gärna ställer upp på att hitta det, och att jag har honom här hemma hos mig tills det perfekta hemmet dyker upp.

Juckandet är antagligen en överslagshandling på all den stress han har. Jag skulle i detta läge antagligen inte träna någonting m honom när han går upp i stress så lätt. Utan som #4 fokusera på passivitet och det genom att ignorera allt tramsande från hans sida och lugnt bara ge en go bit de hundradels sekunder han ev är lugn/tyst/stilla.

Kiwi juckar ibland också. Det händer oftast då det står en matkasse framför henne som hon luktar på eller vår matsäck. Vet inte vad det innebär. Hade hon varit stressad då så hade jag helt klart också trott att det är en överslagshandling. Kanke är det så för henne också.

Kul, jag skrev långt och tydligt här för några dagar sen men det verkar inte ha fastnat alls… suck! Men i korta drag:

Fokusera på passivitet, vila. Att bli trygg med dig(även om han inte stannar hos dig kanske så är det ju aldrig negativt att bygga band) och att bli trygg hemma. Lägg därtill EN runda som blir eran standardrunda, har han inte bott hos dig mer än en vecka så är allt nytt och att behöva läsa en helt främmande tidning varenda gång man ska ut kan bli väldigt stressande. Att istället hitta en standardtidning som uppdateras här och där under dagen är mycket lugnare. Det är grunden. Att kunna vila och inte stressa upp sig på hemmaplan. Sen kan man gå vidare och begära mer, men det måste fungera nära först!

Är han lugn när du sover? Isf tror jag på att verkligen helt strunta i honom tills han verkligen är lugn(att lägga ner och "be" är inte ignorans i min värld). Och beröm luuuuugnt när han väl är lugn. Även om det är otroligt svårt att tipsa såhär, men något att utgå med tankarna ifrån är ju bätte än inget. Att träna inne tror jag inte på, det stressar nog mer än det lugnar, trots att du håller dig lugn. Inne ska vara = lugn och vila, iaf hos mig, och när det fungerar anser jag att man kan börja göra lugnare övningar inne.

Sen oroar det mig lite när du säger att han inte förstod och att du då tog tillbaka honom till ruta ett, och då fick han fnatt. Det låter inte bra alls, han tog det riktigt negativt tolkar jag det som. Reagerar han så så ska han nog inte "rättas" än, utan istället få bli trygg i att göra saker och göra saker med dig. Släng ut lite godis och ge beröm (lugnt) för ALLT han gör, tills han finner det kul och roligt att arbeta med dig. Inte rätta alls, trots att han inte förstår. Lätta övningar, så du stärker honom. Sen kan man börja rätta, hjälpa, ordna och kommentera, eller vad man nu vill göra. Men först måste han stärkas.